Johan Westerlund har skrivit ett par bra, men skrämmande artiklar (tyvärr bakom betalvägg) om den svenska Myndigheten för stöd till trossamfund. Jo, trots skilsmässan mellan staten och svenska kyrkan och vår sekulära demokrati finns det numera en sådan myndighet. Den tycks dessutom bli allt viktigare och mäktigare som policyskapare.
Dels får den ständigt ökande anslag att bland annat dela ut som bidrag till olika samfund. Dels utbildar den trossamfunden i hur de kan samverka och få mer makt över tankar och samtal i det offentliga Sverige. Det kallas för profetisk diakoni och utförs alltså mer av kommunikationsutbildade diakoner än av präster.
En ledande diakon i detta sammanhang är Anna Ardin, ja hon som anmälde Julian Assange för våldtäkt. Hon utbildar bland annat de som ska utbilda övriga förkunnare av den socialdemokratiska versionen av tro på den högste.
En konsekvens av denna religionsöverskridande (ekumeniska) verksamhet är att islamska värderingar fasas in i den nya svenska värdegrunden. Detta kommer successivt att bli allt mer uppenbart. Redan har vi fått en förändrad och strängare syn från myndigheter och domstolar på kritik av religion och då främst naturligtvis kritik av islam och/eller muslimer.
I den moderna socialistiska demo-islamska staten är alla människor jämlika. Men vissa är mer jämlika än andra och några är oberörbara.
Westerlund (S) är intressant att följa, (lite som Ericson (M) ) , bägge lite mer förankrade i verkligheten är sina partigängare.
Via trosförbunden räknar (S) med att räkna hem rösterna inför kommande riksdagsval.
Det är planen. I all sin simpelhet.
Vi får se hur länge den planen håller, människor med muslimsk tro bildar snart egna politiska partier som av antalet anhängare kommer att garanteras en plats i plenisalen.
Tror det är värre än så. Tror både S och imamerna tror att de kan ta över den andres verksamhet och följare.
Imamerna kommer att utöva ett grupptryck så de får många följare. Sedan kommer det att vara en liten klick på några procent som står emot.
Socialdemokraterna kommer bara att vara lurade. Folk måste förstå att islam är att sprida islam och man får använda vilka medel som helst för att göra det: från att ljuga till att mörda. Imamerna är i högsta grad lögnare.
Muslimska Brödraskapet är emot våld, så de ljuger friskt, men de har andra systerorganisationer som står för våldet. Så de kan predika fredligt övertagande, men kan använda våld när det behövs. Dessutom är socialdemokrater lätta att lura.
Invandrarna kommer snart att förstå att svensk välfärd endast är materiell, resten är munväder. Bäva månde då sossarna, när det börjar gå upp för många att de är hitlurade på falska premisser.
Och det kommer vi andra också gärna att ställa upp på.
Hej.
Nackdelarna är uppenbara, både ideologiskt, värderingsmässigt och konkret: låt oss därför fokusera på fördelarna.
1) Svensk tjänstemannakultur har alltid varit obrottsligt lojal mot staten, oavsett vilket parti som styr. Individer har kunnat agera informatörer och sabotörer på uppdrag av uppstickare, men detta är undantag och inte regel. Uppstickare är lätta att rensa ut och sålla bort, via offentlig medial process, så länge brottet har begåtts mot och inte i enlighet med makthavarens vilja; i det andra fallet är det ju blott avsteg från rutiner.
2) Detta gör att en lydig och lojal kultur och struktur finns på plats, men den är i egentlig mening inte lojal mot ett specifikt parti eller en specifik grupp, utan endast mot den makthavare som dels kan ge den större befogenheter, mer medel och mindre ansvar. Det räcker att rensa enligt ovan, och då särskilt bland cheferna.
3) Situationen sådan jag beskriver den ses som det normala i alla mediala och politiska läger, både inom och utom landet och av det korporativa kapitalistiska näringslivet. Allt en makthavare behöver göra är att tillse att de med makt över och inom näringsliv får ha sina möjligheter till socialbidrag (eller avdrag, nedskrivning, med mera som det heter när den redan bemedlade ges bidrag) i fred och att borgfred råder på arbetsmarknaden samt att arbetslöshet och ränta hålls på lönsam nivå. I övrigt struntar kapitalet blankt i vilken ideologi som styr, eller vilken politik som förs.
4) En sådan myndighet blir instrumentell som informationssamordnare och som upplysningstjänst för inrikesspionage mot invånarna. Engagerade personer som är idealister på riktigt kan identifieras och hanteras enligt känt mönster: rekrytering och konvertering, eller ko-optering, eller kompromettering och korruption. De som är helt omöjliga att rå på kan enkelt svartlistas med hjälp av andra myndigheter, sjukvård och näringsliv.
Detta låter kanske inte som fördelar?
Tänk då såhär: dagens regim sitter där den gör tack vare valresultat. Om polis och militär och kapital i Sverige varit sådant att de varit villiga att med tvång och våld byta ut regeringar, hade landet varit mycket annorlunda – så är inte fallet. Man är lojal mot makten och ämbete, inte några med detta förknippade ideal.
Det gör att en annan regering, med en annan långsiktigt politisk agenda, lätt kan använda den nuvarande regimens alla mekanismer: en kort brutal period av utrensningar (min rekommendation vore att kombinera sexuell perversion med grymhet mot barn/djur samt ekonomisk oetisk verksamhet med offentliga medel; det behöver inte vara lagbrott i strikt formell mening utan endast i folkmoralens sådan). Man kan i de fall en domstol inte samarbetar använda det som intäkt för att rensa just bland domarkåren: ”SE här, hur de skyddar varandra! Vi måste skjuta på processer och rättegångar tills domare som inte är utsedda av det gamla systemet och inte är korrupta kan tillträda.” (Plus exempel på hur kåren agerar politiskt via interna hemliga nätverk; Anne Ramberg och Advokatsamfundet har i princip anlagt rena kungsvägen för den sortens anklagelser.)
Byråkratier, administrationer, juridik, lagar och myndigheter är blott verktyg – de saknar värde utöver sin funktion, och deras funktion definieras av den med makt över dem. Så se det positivt:
Antingen kan en ny regim använda en sådan myndighet i syften vi håller med om som goda, varpå myndigheten och dess metoder är bra, eller så kan en dylik myndighet tas som intäkt för behovet av skrapa utrensningar och hårda påföljder.
Tänk positivt: vad hade du kunnat göra med dagens kontroll- och övervakningsapparatur?
Sitta och önska sig att den moderna teknologin inte skall användas till gränsen för sin kapacitet, prestanda och sina tillämpningsområden är meningslöst; all teknologi dras alltid till sin spets i alla tider – ledare, länder och kulturer som sätter hämsko på tekniken blir efterblivna, och är de små och få blir de utrotade utan att någon ens försöker.
Så övervakningssamhället med sociala poäng med mera är inte ett hot, utan garanterat. Bättre då att sträva efter att ens egna värderingar skall styr tillämpningen, eller hur?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Myndigheter och deras byråkrater är inte totalt obrottsligt lojala mot staten. Staten kan även vara ett hot mot dem; de kan läggas ned. Alla myndigheter kommer alltid att kämpa för sin existens för existensens skull. De kommer alltid att uppfinna skäl att existera.
Att vi inte har ministerstyre i Sverige borde avskaffas. Det är klart att en minister ska kunna styra sitt ansvarsområde. Annars fyller ministern inte någon funktion. Men, samtidigt måste det finnas lagar eller regler som gör ministern personligt ansvarig och det ska finnas fängelse i den ansvarsskalan.
Dagens system är riggat så att inget ansvar kan utkrävas. Visserligen kan en minister bli av med sitt jobb, men personens lön från skattebetalarna fortsätter att flöda in och oftast får personen bara ett nytt skattebetalt jobb.
I övrigt anser jag att polisen ska skiljas från politisk kontroll. Vi medborgare ska styra över polisen genom att välja våra företrädare för polisen och den ska vara decentraliserad. Polisen ska kunna ingripa mot staten för att skydda medborgarna. Den amerikanska sheriffen fungerar i mångt och mycket på det sättet. Väljs av medborgarna och kan ingripa mot andra myndigheter, även rättsvårdade såsom FBI. Det är inte som i filmer att FBI kommer och viftar med någon bricka och tar över den lokala polisens verksamhet.
Den dömande verksamheten är bland det lättast att totalt skilja från staten. Parterna vid en konflikt väljer vilken domare de vill ha. Domaren blir tvungen att vara opartisk, rättvis, kunnig, skicklig och se till att ha ett gott rénome. Vem vill ha en dålig domare, okunnig om rättsfall och lagen? I dagens rättsystem görs inte ens en prövning i varje fall om det föreligger jäv. Det förutsätts att den som kan vara jävig redovisar det, men det bygger på att den som ska redovisa förstår det. Jämför med goda vetenskapsmän som redovisar sitt jäv eller bias innan de redovisar sin forskning, såsom hur den är finansierad osv.
Rikard, ett förslag i all välmening: https://www.nyatider.nu/att-vara-lojal-mot-sin-fortryckare/
Det är inte vid sidan om ämnet om man lär sig mönstret hur socialisterna/socialismen fungerar.
Frågan som Katarine ställer; hur bryter vi mönstret.
Vänlig hälsn/Samuel