Estonia – en svensk Dreyfus-affär

Postat den 2019-10-05 av Mats Jangdal

 Dagens gästskribent är Åke Sundström

Tjugofem år efter förlisningen är Estonia fortfarande ett öppet sår – därför att sanningen är så förfärande att den till varje pris måste förtigas och döljas.

Vi måste gå tillbaka till förra sekelskiftet för att hitta en parallell, åtalet i Paris mot kapten Dreyfus, en jude anställd i den franska försvarstaben, anklagad för spioneri och landsförvisad, men senare friad efter Zolas välkända tidningsartikel med rubriken ”J´accuse”. Den gången segrade rättvisan till slut, men i dagens förment civiliserade Sverige har Estonia i ett kvarts sekel förblivit ett rättshaveri som får Vilhelm Mobergs kamp mot 50-talets rättsröta att förblekna. 

Estonias undergång var nämligen ingen olycka, utan ett den tragiska följden av Bildt-regeringens beslut att låta (eller beordra) SÄPO att medverka till att frakta stulna ryska vapen till USA – på en passagerar-färja! 

Haveriutredningen var en ren mörkläggningsoperation, där all skuld lastades över på fartygsbyggaren, det tyska varvet Meyer-Werft och deras chefer, som nutida Dreyfus-figurer. Utredandet drog som bekant ut på tiden, vilket blir begripligt när man inser vilket puzzlande som krävdes för snickra ihop en sammanhängande förklaring om undermåliga boglåsbultar och ett visir som lossnade i stormen. Initialt verkade man ha lyckats, men kunniga och hederliga expert har ganska lätt punkterat propagandabubblan. Bl a professor Anders Ulfvarson i Göteborg, som lyckades få sin kritik publicerad i SvD (med påföljd att redaktören flyttades till annan tjänst). Marinexperten Anders Björkman, verksam utomlands som konsult, var tidigt ute med en lika kritisk analys.

Finanstidningens dåvarande kulturchef, Knut Carlqvist, skrev boken Den Tysta Leken, efter att länge ha grävt ner sig i källmaterialet och i sin tidning publicerat egna och andras kritiska inlägg. Hans tidning var den enda som hade kurage att engagera sig i det känsliga och ”förbjudna” ämnet. Han själv är nu borta, död i alltför unga år i en mystisk hjärnskada.  

På Wikipedia finns utförligare dokumentation. Där framgår bl a att inte ens uppgifterna om antalet omkomna har varit korrekt. Det handlade om över 900, som en svensk myndighet klargjort, dock utan att den officiella dödssiffran, 852, har korrigerats. För hur skulle ”övertaligheten” kunna förklaras? När den sannolikt har samband med den sovjetiska kommandostyrka som fann med ombord, kanske efter att under gång ha bordat färjan.

Det vi med säkerhet vet, är att förlisningen berodde på ett hål i skrovet, under vattenlinjen. Denna skada syntes tydligt på ett foto i DN dagen efter katastrofen och borde fortfarande gå att återfinna i DN:s arkiv. Detta hål bekräftar kritikernas åsikter, som också stöds av annan tekniska bevisning. För om en bortsliten bogport varit orsaken skulle sjunkförloppet ha blivit helt annorlunda, som både Ulfvarson, Carlqvist och Björkman hävdat – och ingen kunnat bestrida, mig veterligt.

Hur hålet i skrovet uppkommit är mer osäkert, men flera av de oberoende källorna pekar på ett samband med vapentransporten. De ryska agenter som fanns med ombord (en delförklaring till de 921 offren?) kan ha försökt tvinga Estonias kapten att återvända till Tallinn och lämna tillbaka de stulna ryska vapnen. En av många nämnd möjlighet är att en bomb kan ha applicerats på undre däck i utpressningssyfte, men sen utlösts av misstag. Vilket som, hålet är ett faktum och några andra förklaringar har inte gått att finna.

Därmed är det också klargjort att det är den dåvarande svenska regeringen, Carl Bildt och hans kommunikationsminister, Mats Odell, som bär det tunga huvudansvaret för den värsta, fredstida fartygskatastrofen i Europas historia. 

Härutöver är en lång rad statliga ämbetsmän medskyldiga, som medverkat till kulissbygget, de förfalskade haveri- och bärgningsutredningarna. Framför allt sjöfartsverket, som gav Estonia (fd Wiking Sally) klartecken att trafikera sträckan Sthlm-Tallinn – i strid med internationella säkerhetsregler (SOLAS). Enligt dessa kunde fartyget bara godkännas för den inomskärstrafik den tidigare har bedrivit,  inte för trafik över öppet hav. Även Nordström & Thulin, som skötte trafiken på uppdrag av Estlines, måste hållas medansvarigt, eftersom de givetvis kände till att färjan sakade den inre bogport som reglerna kräver. 

Den otillåtna vapentransporten bidrar också till att förklara det till synes omänskliga beslutet av Ingvar Carlsson att bryta sitt tidiga löfte, att fartyget och de omkomna skulle bärgas. I denna del av tragedin är det framför allt det så det kallade etiska rådet som kan klandras för att ha accepterat regeringens försök att utmåla den operationen som oetisk eller vansklig. En grymhet mot de anhöriga som i vårt land har få paralleller.

Det som ur allmänmänsklig synvinkel kan förvåna är att Bildt, Odell, sjöfartverkets generaldirektör m fl orkat med att så obekymrat ”gå vidare”, leva med vetskapen att vara ansvariga för ca 900 människors plågsamma död och dessutom med öppna ögon ljuga om katastrofens orsaker. En normalhederlig svensk hade tagit med sig geväret ut i skogen.

Till sist: En av de i mitt tycke värsta skurkarna i detta drama är den åklagare (Lindström hette han) som vägrade att inleda en brottsutredning, med det häpnadsväckande argumentet att det fanns olika uppfattningar om haveriförloppet. Desto viktigare då med en rejäl förundersökning! Logiken är förstås att alla involverade, även rättsväsendet, måste delta i ljugandet för att sanningen skall kunna döljas för allmänheten. Som den fortfarande gör. Vi kan nog inte ens förvänta oss att Mats Odell som aktiv kristen biktar sig på sin dödsbädd. Vilket ju för övrigt förblir hemligt, om han inte häver prästens tystnadsplikt eller själv lättar sitt plågade samvete.

Ett annat intressant indicium är att Carl Bildt avstått från att väcka åtal mot Jan Gillberg som i sin tidskrift kallat honom ”mördare”, vilket varit klara övertramp eftersom hans brott ”bara” handlar om ”vållande till andras död i minst 852 fall”. Själv har jag använt den senare brottsrubriceringen. Men sådana detaljer kvittar lika, eftersom en prövning i domstol är någonting som Estoniabrottslingarna till varje pris vill undvika.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

28 svar på Estonia – en svensk Dreyfus-affär

  1. Göran skriver:
    2019-10-05 kl. 10:35

    Angående sprängt hål i Estonia, lyssna på följande intervju med marienens dykare Håkan Bergmark, som själ säger att han har sett ett spränghål i Estonia:

    https://www.youtube.com/watch?v=GhVZXUqVs5A

    • Åke Sundström skriver:
      2019-10-05 kl. 15:21

      Bergmarks vittnesmål borde vara det definitiva beskedet om sjunkförloppet, även om bilden i DN dagen efter haveriet var tydlig nog. Att de närmast berörda skulle vara ovetande om fotots existens faller på sin orimlighet.

      Och stort tack, Mikael Willgert och SvebbTV, för det viktiga avslöjandet. En av få ljusglimtar i dagens mediala mörker! Men skäms allra maktlojala (korrupta) murvlar för att ni är medskyldiga till århundradets smutsigaste politiska spel och värsta humanitära skändlighet. Ett extra piskrapp förtjänar Svenska Kyrkan och deras biskopar för tystnaden inför alla vädjanden om att de anhöriga skulle få hem sina döda och begrava dem i vigd jord. Denna exempellösa ondska!

      Kanske lät man sig förledas av Sjöfartsverkets hejdukar som svartmålade bärgningsalternativet, men inte ens nu, när fakta finns på bordet, verkar vår ärkebiskop lyfta ett enda lillfinger för beklaga det förfärliga misstaget. Eller tänker hon och hennes biskopskollegium kanske överraska genom att äntligen göra just det?

  2. Mats Jangdal skriver:
    2019-10-05 kl. 10:43

    Jag har hört uppgifterna om smuggling av rysk militär materiel tidigare. Det kan naturligtvis vara sant. Men jag förstår inte varför en svensk regering skulle vara inblandad.
    Kör man av transporten och flyttar den inom hamnområdet utan att förtulla, för att sedan ställa den på containertransport med destination USA, så blir inte ens svenska tullen inblandad. Än mindre någon svensk regering.
    Om det ligger sådant materiel kvar ombord på Estonia borde varje svensk regering kunna svära sig fri och säga att det hade vi ingen aning om och inget ansvar för.

    Varför skulle förresten amerikansk militär eller regering lita på att en svensk regering kan genomföra något sådant och dessutom hålla det hemligt?

    Med så lång gräns mot Nato-länder som finns från Turkiet i söder till just Estland i norr, varför skulle man välja den långa vägen över Östersjön till det förment neutrala Sverige?

    • Göran skriver:
      2019-10-05 kl. 14:08

      Om vi har en liten bjäbbande valp som Carl Bildt, så vill kanske denna lilla obetydliga valp bli en stor hund i NATO eller USA.

    • Åke Sundström skriver:
      2019-10-05 kl. 15:33

      Jo, du förstår säkert, men vill kanske spela djävulens advokat för att hålla liv i frågan? Brådskan spelade en avgörande roll när det gällde att hinna fly undan de ryska agenter som var smugglarna på spåret – och senare också försökte genomföra sitt uppdrag genom hotet mot Estonias kapten och den möjligen oavsiktliga utlösningen av den bomb man placerat på skrovet, under vattenlinjen. Den som då sannolikt också tog agenternas egna liv, såvida de nu inte räddades av någon rysk ubåt eller annan farkost.

      • Mats Jangdal skriver:
        2019-10-05 kl. 16:37

        Jag är inte främmande för att Estonia kan ha sänkts i kalla krigets efterföljd, med militära hemligheter som kom på drift med exempelvis baltstaternas orientering mot väst.
        Det jag undrar över är vad fasen Sverige skulle ha med det att göra? Men som Göran påpekar och Hanif Bali säkert skulle stämma in i, med en statsminister som Carl Bildt kan man ju inte vara säker.

        • Göran skriver:
          2019-10-05 kl. 20:14

          Är det inte i video jag länkade till som det säg att det till och med var Carl Bildts idé att Estland skulle starta en färjelinje mellan Tallin och Stockholm? Om inte hörde jag det på annat håll.

          • Åke Sundström skriver:
            2019-10-05 kl. 22:29

            Så var det säkert. Men den detaljen är irrelevant, den . ursäktar givetvis inte att han offrade över 850 människors liv genom att dels förse Estline med ett ogiltigt tillstånd, dels också beordra SÄPO att bistå USA genom att frakta stulna ryska vapen på en passagerarfärja – en åtgärd som faktisk gjorde Estonia till ett ur folkrättslig synpunkt legalt objekt för ryska attacker.

            • Göran skriver:
              2019-10-06 kl. 09:54

              Jag menar att Carl Bildt föreslog färjelinjen för att skapa en ”smugglingslinje”.

              • Åke Sundström skriver:
                2019-10-06 kl. 11:50

                Jag tror inte att detta var Bildts syfte. Han tyckte nog – i det skedet – att det var en självklarhet att efter den ryska reträtten från Balticum återupprätta de svensk-estniska handelsförbindelserna. Bl a med hjälp av en ny färjelinje mellan Sthlm och Tallinn.

                Vapentransporten var däremot resultatet av en begäran från USA om tillstånd att transportera stulna ryska vapen till Arlanda, f v b. Vilket Bildt och Ingvar Carlson godkände (samråd är regel i sådana ärenden, Varefter SÄPO gavs i uppdrag att bistå vid genomförandet.

                Detta bidrar till att förklara Carlsons senares agerande. Utan samrådet hade han enklare kunnat vinna politiska poäng genom att fullfölja sitt löfte att bärga Estonia och, med all rätt, skylla katastrofen på sin huvudmotståndare, Carl Bildt.

        • Åke Sundström skriver:
          2019-10-05 kl. 21:41

          Men har du inte tagit till dig att boglås-teorin och allt annat i den officiella versionen är rent påhitt i avsikt att dölja att det förfärliga massdödandet har samband med den vapentransport som Bildt givit klartecken för?

          För HUR I ALL VÄRLDEN kan man annars förklara det sinnessjuka beslutet att vägra bärga de döda? Orsaken var förstås risken att man då skulle träffa ett antal personer som absolut inte fanns med på några passagerarlistor. Etiska rådet var naturligtvis också manipulerat av kanslihuset, för du tror väl inte heller på deras genomskinliga ursäkter?

          Och ingenting av detta har – som Göran ofint försöker antyda, någon koppling till Carl Bildts övriga politiska göranden och låtanden? Hans agerande har dikterats av en ärlig vilja att bistå ett nyligen befriat grannland. Det var detta – utöver ett befogad kommunisthat – som fick honom att ta det ödesdigra beslutet att hjälpa till med vapentransporten till Stockholm och vidare till USA.

          Ingen ond avsikter således, men likväl en oerhörd katastrof som han som statsminister har ansvaret för, tillsammans med den kanske än mer godhjärtade kd-politikern Odell. Han som i samma positiva avsikt som statsministern blundade för att Wiking Sally, omdöpt till Estonia, inte hade rätt att trafikera sträckan Stockholm-Tallinn, över öppet hav, men väl Åland eller Finland. Och därför antingen tittade bort när Sjöfartsverket i strid med SOLAS-reglerna gav Estline sitt tillstånd – eller kanske själv uppmanade dem att bryta mot dessa regler.

          Allt detta hör till sådant som kunde ha klarlagts om Sverige vore en rättsstat. Om chefsåklagare Lindstrand haft kurage att inleda en förundersökning. En maktlojal kapitulation av det slag man kan förvänta sig i en bananrepublik, men inte i ett civiliserat Europa.

          Och tro för all del inte att Advokatsamfundet eller våra juridikprofessorer protesterade!

          • Mats Jangdal skriver:
            2019-10-05 kl. 22:18

            Utan bevis är allt detta bara teorier och spekulationer, om än bestickande sådana.
            Hanteringen efter förlisningen har varit valhänt och motsägelsefull från svenskt offentligt håll, det är helt klart.
            Men man måste hålla öppet för att det helt enkelt kan vara en förlisning i hårt väder. En bärgning skulle säkert ge fler och nya svar. Men man kan inte veta om det ger alla, eller relevanta svar. Är en bärgning värt det?

            Som jag berättat tidigare har jag äldre släktingar som försvunnit till havs. En grav till havs är också en grav. Till syvende och sist är det något de efterlevande måste lära sig uthärda och leva med.

            • Åke Sundström skriver:
              2019-10-05 kl. 22:37

              En bärgning av de omkomna är fortfarande möjlig och något de flesta efterlevande verkar önska.

              Och för egen del håller jag absolut inte öppet för att det kan handla om en förlisning i hårt väder. De ansvarigas vägran att utse en ny oberoende haverikommission är mitt och andra kritikers allra bästa argument. Jag förstår inte hur du kan komma runt kraften i detta indirekta bevis.

            • Åke Sundström skriver:
              2019-10-05 kl. 22:43

              Du blundar ju dessutom för värdet av Håkan Bergmarks berättelse. Av vilket anledning skulle han ljuga om det hål i skrovet som han upptäckte under sin inspektion av de sjunkna fartyget? Det gapande hål som dessutom finns på ett foto i DN:s arkiv!

              • Mats Jangdal skriver:
                2019-10-05 kl. 22:55

                Vi vet inte betydelsen av det hålet. Jag håller med honom om att scanning med alla modern utrustning som finns tillgänglig är motiverat.
                Efter det kan man börja funder om det man upptäckt motiverar en bärgning.
                Någon ska ju betala en bärgning, kommer de anhöriga att göra det?

                • Åke Sundström skriver:
                  2019-10-06 kl. 11:25

                  Bra att du vill scanna Estonia, det skulle tvinga Bildt & Co att kommentera det stora hålet i fartygets skrov. End of story! Då är vi eniga om vad som nu bör ske, vilket i sin tur klargör skuldfrågan.

                  Men antyder du samtidigt att det är de anhöriga som borde stå för kostnaden för en bärning av de döda? Det kan du inte på allvar mena?

                  Jämför den svenska attityden gentemot de anhöriga med den ryska. Putin beordrade en bärning av Kursk, trots att detta var en långt svårare och dyrare operation än att lyfta Estonia (eller enbart ta hem de omkomna).

                  Medmänsklighet och ansvarskänsla står m a o högre i kurs i Kreml än Rosenbad. Våra egna politikers brutalitet och cynism tydliggörs: Rädda eget skinn var viktigare än att ta hem de döda.

                  Att Bildt hade mer att förlora än Putin är en förklaring, men ingen bra ursäkt. Eller?

                  • Mats Jangdal skriver:
                    2019-10-06 kl. 14:17

                    Kursk var rysk, alla ombord var ryssar, hon bärgades med ryska skattepengar.

                    Estonia var estnisk, varför skulle den bärgas med svenska skattepengar, även fast många passagerare var svenskar?

                    • Åke Sundström skriver:
                      2019-10-06 kl. 22:03

                      Den analogin håller inte, Mats.
                      1. Det var ett svenskt bolag som skötte driften och
                      som kunde bedrivas bara med stöd av svenska tillstånd, som bröt mot SOLAS-reglerna.

                      2. Det var Sveriges regering som gjorde Estonia till ett legalt mål för ryska agenter genom att frakta militära vapen med en passagerarfärja, vilket – som du vet – är absolut förbjudet.

                      3. Var ansvaret ligger kan det således inte råda något som helst tvivel om.

  3. Samuel af Ugglas skriver:
    2019-10-05 kl. 11:18

    Det är fruktansvärt otrevligt att överlevande är så pass påverkade av auktoritära politiker att de vägrar att ens nämna katastrofen. Jag har försökt. Men vad har stackars 137 överlevande att ställa upp mot dessa genomkorrupta socialister, Bildt förmodligen i falsk förklädnad? Statsminister i Sverige utan att vara i grunden socialist, en ren omöjlighet?

  4. Åke Sundström skriver:
    2019-10-05 kl. 12:29

    ”Otrevligt” är väl ändå en underdrift, Samuel, men visst verkar det vara så att många överlevande och efterlevande kan ha tagit till sig det tystnadspåbud som från dag 2 varit rådande och som även pressen och etermedia skamligt nog respekterat, i stället för granska katastrofens orsaker och politikernas agerande.

    Mats Svegfors, som då var chef för SvD, får betraktas som en av värsta skurkarna i den här tragiska affären, när han så lojalt höll sin partiordförande Carl Bildt om ryggen och med samma cynism som valde att offra de anhörigas helt legitima önskemål om att få hem sina döda – enbart för att kunna dölja den obehagliga sanningen. Peter Örn är en annan, kanske än mer föraktlig Judasfigur, som fortfarande i TV spelar ovetande om att han själv i sent skede medverkade i mörkläggningen och svek de efterlevande, som så länge såg honom som den genomhederliga f d Rödakorschef som skulle se till att de omkomna bärgades.

  5. Göran skriver:
    2019-10-05 kl. 20:20

    Om vi tänker oss att Ryssland ville stoppa denna smuggling som säkert hållit på ett tag, skulle det då inte vara rent politisk mycket smartare att avslöja smugglingen när smuggelgodset befinner sig i Sverige? De kunde ha dokumentera hela smugglingen i smyg och sedan offentliggöra den.

    För mig verkar det lite långsökt att spränga båten för att stoppa smugglingen, när det förmodligen inte är nödvändigt. Däremot finns det skäl att dölja smugglingen om smugglarna har blivit påkomna. Var smugglingen dokumenterad och nu skulle avslöjas?

    • Åke Sundström skriver:
      2019-10-06 kl. 22:18

      Som jag skrev utlöstes bomben troligen av misstag (varför begå självmord?). Avsikten var tydligen att applicera den under vattenlinje (vid bastun) för att använda den som hot för att övertala kaptenen att vända om.

      Och om viss smuggling förekommit tidigare, var det kanske först nu ryssarna fick en chans att stoppa stölden av ett vapen som både de själva och USA ansåg vara särskilt viktigt – och värt det pris som oskyldiga passagerare fick betala.

      USA har ett medansvar för att vapnen skickades med en passagerarfärja, eftersom så tydligen skedde med deras kännedom och/eller godkännande.

  6. Mats Jangdal skriver:
    2019-10-07 kl. 10:11

    @ Åke Sundström says:
    2019-10-06 at 22:03 (Edit)
    Då är vi åter där vid en (för-)undersökning, ingen vits avsedd. Om amerikanerna kan ge sig in i en förundersökning om riksrätt, kan en svensk åklagare öppna en förundersökning om Estonias förlisning. Förutom att samla på sig redan tillgänglig dokumentation måste en sådan innehålla sådana tekniska undersökningar som man kan göra där hon ligger,
    Om en åklagare misstänker brott och det finns en brottsplats, då behöver de inte veta gärningsman eller motiv för en förundersökning. Det är ju sådant en förundersökning är till för att klarlägga.

    Innan vi vet mer är jag inte beredd att påstå att det finns militära vapen ombord eller att svenska regeringen är delaktig.
    Om det fanns ryska hemliga militära vapen ombord, då tror jag de är avlägsnade vid det här laget. Det kan finnas mer än en part som har intresse och resurser till det.

    • Åke Sundström skriver:
      2019-10-07 kl. 12:20

      En mer respektabel hållning än den du tidigare gett uttryck för. Minns att jag för själv utnämnt chefsåklagare Lindstrand till en dramats allra största skurkar – han som beslutade att INTE inleda en förundersökning. Och som fick ett viktigt stöd via juristkårens tigande. Frånvaron av deras röster hör till det mest skamliga i denna oerhörda rättsskandal och mänskliga tragedi.

      jag förstår fortfarande inte hur du kan fästa någon som helst tilltro till statens haveriutredning, i ljuset av all dokumentation om felaktigheter och uppenbara lögner? . Tror du att en pensionerad professor i marin konstruktionsteknik, Anders Ulfvarson i Göteborg (på västkusten är folk generellt hederligare än i Stockholm) skulle äventyra sitt goda namn och rykte genom att underteckna uppropet i SvD den 21/9 med rubriken ”Sök sanningen om Estonias haveri”, ifall han hyst mista tvivel om att JAIC;s beskrivning av sjunkförloppet var ett falsarium? Och skulle Inga-Britt Ahlenius genom sin underskrift springa någons ärenden?

      Jag tror inte heller att du föreställer dig att chefen för Estlands säkerhetspolis ljög när han informerade president Meri om att åtta oregistrerade fartyg fanns med på Estonias sista resa, en uppgift som dessutom stämmer med vittnesmålet från en av de överlevande som Sara Hedrenius varit i kontakt med.

      Du borde kanske också ha dragit bestämda slutsatser av det faktum att regeringen redan samma dag avvisade det krav på nya dykningar som framfördes i debattartikeln. Locket på återigen! Hur stora och politiskt känsliga intressen tror du inte döljer sig bakom det rappa beskedet??

      Som ett sorgligt PS kan tilläggas att de anhörigas advokater gjorde en genant felbedömning, när de i en fransk domstol åtalade det tyska varv som byggde Wiking Sally/Estonia och Bureau Veritas, i stället för Sjöfartsverket och Estline. Och som väntat förlorade. Witte & Co köpte tydligen skrönan om bogvisirets fästbultar.

      • Mats Jangdal skriver:
        2019-10-07 kl. 13:12

        Det är möjligt att jag varit för godtrogen, eller kanske främst ointresserad. Jag fick mitt lystmäte på fartygsbärgningar i juli 1994 när vi bärgade ångaren Freja som legat 98 år på Frykens botten.
        Jag kan lova att det är ingen liten uppgift att bärga ett fartyg som Estonia från det djupet och med det antalet döda att ta hand om.

        1896 fanns det inte kunnande, teknik och pengar att bärga Freja. men intressen av olika slag kunde aldrig släpa tanken, så det blev gjort till slut.
        Det kan hända att det går den vägen även med Estonia, men inte innan de som eventuellt kan ställas till svars är borta.

        • Åke Sundström skriver:
          2019-10-07 kl. 14:48

          Din gissning att bärgningen behöver avvakta Bildts hädanfärd är kanske välgrundad. Huruvida de anhöriga som nu väntat ett kvarts sekel kommer att acceptera ytterligare förseningar är väl mer osäkert. Men hittills har ju våra regeringen tämligen brutalt struntat i deras vädjanden, även den senaste för några veckor sen.

          .

Kommentarer är stängda.