Politiska definitioner 1

Äganderätt
Den äldsta anteckningen om äganderätt skyddad av staten (härskaren) finns i kilskrift från Tvåflodslandet där Urukagina av Lagash cirka 2375 fKr. förbjöd usurpation av andras mark eller avkastningen från marken. I det antika och demokratiska Hellas var det jordägarna som ägde landet och därför hade rösträtt. I Norden var det snarlikt i olika varianter från åtminstone folkvandringstid till den jordlösa demokratins införande 1866.

Enligt klassisk syn på äganderätt innefattar den ägarens exklusiva rätt att med all sin egendom, fast eller lös: bruka, förvandla, förädla, förstöra, överlåta, ge bort, sälja, tjäna pengar på, negligera densamma.

I Sverige har staten bestämt att inget av det gäller oinskränkt. Det är socialdemokratins påfund med Funktionssocialism här blivit stadfäst som statens åsikt. Enligt funktionssocialismen kan staten oinskränkt ta för sig av ett ägandes funktion, i praktiken dess vinster eller fördelar, och lämna ägandets kostnader kvar hos den formella ägaren.

Här gäller sålunda exempelvis att staten har rätt att beskatta, det vill säga ta del av egendomens avkastning. Ja, även egendom som inte ger avkastning kan beskattas eftersom staten anser att det är ägarens skyldighet att bruka sin egendom så effektivt som möjligt så att staten får in mesta möjliga skatt. Inte heller är all egendom fri att sälja eller ge bort utan statens medgivande. Att förstöra egendom är i princip förbjudet utan statens medgivande, ofta mot en avgift. Att förändra egendom är omgärdat med strikta regler. De två sista exemplen gäller främst fast egendom.

Exempel på lagar som på ett eller flera sätt inskränker ägarens rätt att förfoga över sin egendom innefattar: strandskyddet, biotopskyddet, stängsellagen, skogsvårdslagen, bygglagarna, kommunallagen,  jaktlagarna, regler kring jordbruket (både svenska och EU), klimatlagen, Århuskonventionen, Bernkonventionen, samt diverse påbud från FN.
Vindkraftens intåg och inverkan på såväl fastighetspriser som hur den har förtur till alla slags intrång är ytterligare ett exempel på statens nonchalans mot äganderätten.

När svenskar i allmänhet och politiker på vänsterkanten i synnerhet uttalar sig om ”vår svenska skog” eller ”vår svenska natur” så är det för den första kategorin en bristande insikt om den privata äganderättens betydelse och för den senare kategorin en upplysning om att de inte respekterar äganderätten och de kommer göra allt för att avskaffa de rester som finns kvar.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Politiska definitioner 1

  1. Pingback: Politiska definitioner 1 | ulsansblogg

  2. Dandersan skriver:

    Vårt land är konstigt ibland. 😉
    Staten förväxlas ofta med samhället.

    • Mats Jangdal skriver:

      För att göra den förväxlingen enklare har man i grundlagen ändrat från ”staten” till ”det allmänna”. Som att vi ska förstå att allt är förlorat i den allmänna röran.

    • ivarandersson skriver:

      Vårt land är ofta konstigt.

  3. afugglas skriver:

    Vidhåller och skäms inte för att kalla det vulgärsocialistiska uttrycket ALLEMANSRÄTT, är och blir en folkets uppfattning som kommer att skicka tillbaka svenska medborgare till grottornas och dinosauriernas tid.
    Det finns enligt min uppfattning, krig och elände inkluderat inget som har orsakat större skada på vårt land än uppfattningen att ALLE MAN har rätt till allting. Men det är väl det som är meningen med socialismen?
    Tack Mats för att Du reder ut begreppen, vi har snart ingen FRIHET kvar.
    Kanske ”Truckers for Freedom” kan rädda oss? Fidel Castro ”bastarden” Trudeau flydde ju fältet.

  4. Thomas skriver:

    Annie har den psykologiska lösningen på dilemmat: Stärk äganderätten!
    Att det innebär Rätten att betala fastighetskatt och räntor på fastighetslånen undviker hon att upplysa om…
    För något annat handlar väl inte äganderätten om..?
    Så, den dagen som folk inser detta så – Varför äga något?
    Då får Klaus Schwab sitt igenom…

  5. Fredrik Östman skriver:

    För att inte tala om mineralutvinning!

  6. Göran skriver:

    Jag kan bara säga att uttrycket ”våra gemensamma resurser” framkallar illamående hos mig. Med resurser menar folk i allmänhet mineraler och skogen.

    Varken mineraler eller skogen är någon resurs. De är bra ett tillstånd av att existera. Resurs blir de när någon människa gör något med dem, så som att såga ned ett träd och tillverka virke av trädet.

    Är dessa virkesbitar nu en gemensam resurs? Har alla invånare i Sverige rätt till denna resurs? Naturligtvis inte. Den som skapar en resurs har haft kostnader för att skapa resursen. Kan den som skapade resursen ställa krav på att alla invånare i Sverige ska vara med och betala för kostnaden att skapa resursen? Jag gissar att alla som skriker om gemensamma resurser inte kommer att vilja betala för en resurs som denna dels inte kan utnyttja eller dels inte ens vill ha.

    Rent moraliskt kan vi jämföra med sagan om de tre små grisarna. Även ett litet barn förstår att de grisar som inte kunde bygga ett rejält hus inte har någon rätt till det rejäla huset.

    Slutsatsen kommer att bli att om man inte får äga sin skapade resurs, vad finns det då för anledning att skapa en resurs? Med andra ord. Inget välstånd skapas.

Kommentarer är stängda.