Rädda klimatet, använd inte olja och gas, sa de. Industriländerna i väst har gjort sitt bästa för att under tvång ställa om. Tvånget om att få sitt rykte förstört av klimatalarmister och fanatiska politiker som med skräck i röst och blick förkunnat att världen går under om tio år om inte total omställning sker nu på stubinen. Men någon sann klimatkris finns inte.
Så många har försökt ställa om. Det gick något så när tills den tvångsinfasade vindkraften förstört elmarknaden. Nu har vansinnigheterna fått ekonomin att krascha.
Rädda ekonomin, säger mestadels samma människor då. Tvinga Putin att sälja olja och gas billigt, så vi slipper frysa i vinter. Vi måste också ha energi för att rädda industrin och jobben. Klimatet kan vänta, olja, kol och gas är tills vidare acceptabla energikällor.
Rädda Ukraina, säger de. Vi kan inte låta Ryssland vinna kriget. Vi måste skicka alla vapen vi har till Ukraina, så att de kan försvara sig.Vi måste rusta upp för att gemensam kunna bekriga Ryssland, av moraliska skäl.
Så att inte Ryssland på grund av de sanktioner vi själva infört kan vägra sälja olja och gas till oss för priser vi själva accepterat men vägrar betala, för att vi är de evigt goda.
Gör de så här bara för att vi alla ska tappa sugen inför världens galenskap?
Pingback: Krigsklimat | ulsansblogg
All politik har förvandlats till olika nyanser av grått, tydligt på den vänstra sidan av den mittlinje man fortfarande kunde urskilja för femtio år sedan. SD som hela tiden skälls för att vara ”högerextrema” är lika vänster som alla andra, men de har bara insett det akuta behovet att stänga och låsa ytterdörren när hotellet är fullbelagt, och folk redan sover på vinden och i källaren utan att kunna betala för sig. Men i receptionen har man inte ens börjat leta efter nyckeln.
Och vänsterpolitiker har alltid gjort det lätt för sig genom att påpeka brister och kräva statliga ingripanden för att fånga röster i den mest omedvetna gruppen av medborgare, som inte ser den bristande logiken, de obefintliga lösningarna eller de orimliga kostnaderna. När trycket från omvärlden ökar kan ingen av dem säga ”Hit men inte längre” eftersom korthuset då faller samman och de i stället bara vidhåller sina reformvisioner och vidgar sina fantasier till att gälla hela världen, som bara ses som ett bihang till den storståtliga humanitära stormakt vi har lyckan att bo i.
Vi har nu nått vägs ände och alla ansvariga borde se det och erkänna att ”vi såg det inte komma” eller ”tyvärr hade vi fel och måste byta fot” för att gå till historien med något litet skam kvar i kroppen, men efter att ha beskådat den i sammanhanget helt betydelselösa omröstningen om vikarierande talmän i Riksdagen, och som mest liknade Frälsningsarméns soppkök, inser man klart att härifrån kommer ingenting mer än ytterligare galenskap.
Vi kan alltså inte genom demokratiska metoder skapa en reträtt eller ropa ”mittåt!. Det brukar i vissa bananrepubliker vara en bra grogrund för en politisk revolution och inbördeskrig, men svensken har forfarande mer att förlora än vinna på att bråka och viftar på svansen i stället. Men snart är matskålen tom.
All politik har förvandlats till olika nyanser av rött och grönt. Sverige ska satsa på blått och gult.
Men resultatet blir ändå väldigt urblekt, och ser nästan grått ut i det dåliga ljuset…
Bättre med urblekt blått och gult än självlysande rött och grönt.
Jag måsts nog vara färgblind…
Kan socialisterna tvinga in veklingen Kristersson i en s k ”samlingsregering”?
Tycker för övrigt det s k ”talmansvalet” var en skam och hela svenska folket blev förnedrat.
Vad f-n är PROPORTIONALITET när inte ens socialisten kom på förslag som talman?
Apropå sabotaget i Östersjön…
Det tycks vara en ”uppgradering”
Att agera i långsiktiga frågor nu är nod försent, så nu gäller:
Sätt Potatis!
Uppmaningen från första världskriget till allmänheten att säkra sin livsmedelsförsörjning genom att ”sätta potatis” överallt tycks åter kunna bli aktuellt.
Troligen kommer det mesta av folkförsörjningen att fungera det närmaste året, men med en möjlig ökade social oro globalt framöver så är nuvarande svensk livsmedelspolitik en passerad taktik.
Det har byggt på tanken på en global handel där de stora globala bolagen inom teknik, kemi dvs, företag som Deere och Yara, skulle sköta inputavdelningen, medan mejerier, bagerier och handel skulle sköta konsumentkontakterna. Allt detta genom den planekonomiska och globala funktionen – WTO (AoA). Jordbruket lokalt skulle enbart vara en arbetsplattform för denna planekonomiska funktion. Vilket innebar att lokal, nationell politik var utesluten! Något som varit väldigt tydligt i detta land. Utan att någon insett orsaken till de förändringar som skett sedan 1994 när WTO-regelverket blev infört globalt.
Men politiska funktioner, typ WTO, brukar ha ett slut och det tycks nu ske. Över hela planeten tycks nu lokal politik ta över kontrollen över jordbruket för att säkra sin befolknings livsmedelsbehov. Men då sker det i strid med de globala bolagens vinstbehov, vinster som särskilt den senaste tiden varit enorma. Men vad har politiken för alternativ när befolkningen reagerar? Att trakassera jordbruket har man gjort i alla tider så att piska fram produktionen enligt nuvarande WTO-modell är nog uteslutet utan det finns nog enbart den gamla bondestrategin att ta upp, det som kallas Livsmedelssuveränitet och det hastar!
Men börja med att sätta potatis!
Det finns en anledning till att låta varje land och varje bonde fatta sina egna beslur efter var och ens jordmån och andra förutsättningar: risken att tvingas till GMO-odling. Sedan är det slut på friheten och kanske även folkhälsan.
Med WTO så är det ”kört” för svenskt lantbruk…
Jämfört med bara några andra EU-stater..
Först så är skattesystemet konfiskatoriskt då vi inte har ett vettigt Grundavdrag… jämfört med andra EU-stater…
Sedan har vi sk. kostnadstäckning, som i detta land är runt 40%, medan det t.ex. i Ungern är 200%… med mera..
Just nu tycks det hända mycket på landsbygden, men statistiken visar nog inte detta förrän efter nyår…
Så, sätt litet potatis nästa år… köp utsäde så snart som möjligt, även om det brukar finnas tillräckligt på våren…
Se till att ha litet ogräsfri odlingsmark, (borde vara redan klart) och köp gärna några påsar köpeskit, medans det finns…
Den där utredningen som Landsbygdsministern sjösatte för någon månad sedan skulle ”förts ta hänsyn till WTO.reglerna, sedan CAP (EUs jordbrukspolitik) och sedan handeln behov – och sist jordbrukets behov…
En torpare förr fick ”hyra” en tomt av en markägande bonde och betala med dagsverken när bonden behövde mycket hjälp, även av hustrun. På tomten som inte var större än en villatomt idag fick torparen bygga ett hus och odla till husbehov, kanske ha ”koförsörjning” och några höns och en julgris. Är detta sant, för det låter aningen torftigt att klara 6-8 barn på så liten areal?
Jag frågar eftersom flera jag känner allt oftare säger att vi måste snart bli torpare alla. Men liksom i visan är tyvärr lantbruk det yrke jag minst förstår mig på….
På 1200-talet, efter nästan fyrahundra år av högkonjunktur och varmt väder, så blev det kallare och befolkningen över hela Europa hade ökat radikalt.
All mark var uppodlad med den teknik man då hade…samhället var i allra högsta grad ett jordbrukssamhälle och nyodling var en nödvändighet vanligen..
När man nådde den tekniska gränsen för nyodlingen så var det endast hemmansdelning som löste generationsskiftet.
Gårdarna blev därmed för små och folk klarade inte sin matförsörjning när dessutom klimatet blev sämre…
Så på 1300-talet började det krångla. Samhällsekonomin i det tydliga feodalsamhälle som då var resultatet och tydligen så rasade banksystemet i södra Europa, något år före pestens ankomst år 1350…
En olycka kommer sällan ensam.
Dock, för en del var det en fantastisk tid..
Bo Jonsson Grip, som var tonåring när pesten anlände blev landets mäktigaste jordägare, den störste genom tiderna.
När halva befolkningen dött var det plats för folk igen och man kunde åter försörja sig med egen odling.
Dock, det politiska systemets förändring innebar att lokala politiker tog över efter det havererade katolska kyrkans ordensväsende, där de sjukvårdsintresserade givetvis dött i pesten och skojare fyllt klostrens korridorer.
På 1400-talet uppstod, i arbetskraftsbristens spår, funktionen ”Löntagare” vilket är den sociala och ekonomiska faktorn som styrt fram till vår tid.
Men då vi är lika känsliga för matbrist som på 1200-talet så kan man misstänka att det som nu sker är en parallell till det som en gång skedde…
Frågan är om Bill Gates blir en feodalherre av globala mått, typ Bo Jonsson Grip, eller om lokala politiker, typ Gustav, kommer att stå som segrare?
Bill Gates är en nörd som haft rätt om sina visioner om ”personal computers” och osannolik tur med sin tajming. Men det är också det enda han har haft rätt i.
Sätta potatis på hösten?
litet sent kanske…