Det är ryssarna bra på, det är deras pubsport före dart och karaoke. Eller åtminstone så var det så, och Putin är från den tiden. Han går inte till anfall utan att ha en plan. Den gamle KGB-översten testar genom skenmanövrer i god tid vilka drag som har förutsättning att lyckas, vilken respons som är att vänta. När han är klar över hur det ska gå till är redan alla nyttiga idioter utplacerade. De genomför den destabilisering som motiverar ett ryskt agerande. Fram till nu har världen varit blind. Så när Putin agerar blir det en överraskning.
Historien om Krims erövring är lång med Putin. Han sa redan tidigt att sovjetimperiets kollaps var den största samhällstragedin i hans livstid. Han har velat återupprätta åtminstone en del av den makt och ära han anser att Sovjet hade.
När han bråkade om gasledningar genom Europa var det tester. När han bråkade om strategiska kärnvapen och stridsvagnar i Europa var det tester. När han pojekterade Nordstream var det ett sätt att etablera en ny position. Lita på att ryska ubåtar sedan länge patrullerar längs gasledningen, även inne på svenskt territorium. När han lovade ett kreditpaket till Ukraina var det ett förberedande drag. Hans utsända hade redan förberett Krim och östra Ukraina på en rysk aktion. Hans vapenaffärer med Syrien var ett sätt att testa västs samordning och beslutsamhet. Vad han såg oroade honom inte. När han skickade flygplan mot svenska kusten testade han vår beredskap, vår förmåga att se hela bilden och leverera ett relevant svar. Det gjorde vi inte och Putin fick de svar han förväntade och önskade.
När Putin fängslade Pussy Riotmedlemmar och stiftade anti-gaylagar, tjänade det två syften. Dels skulle det stärka honom i hemmaopinionen, dels skule det reta upp feminister, hbtq och fredsrörelsen i väst, Putins bästa bundsförvanter här. Därmed kunde han skapa en tydlig separering mellan vi och dem i en relativt harmlös fråga. En alert Carl Bildt hade kunnat säga, ”Putin gör detta för att dölja sin sanna natur, vi vet från våra underrättelser och från avhoppad rysk militär hur utbrett homosexualitet är inom den ryska armén. För Ukraina att välkomna den ryska armén med öppna armar kan bli mer smärtsamt än man föreställt sig.”
Dags att ta Krim, under förevändning att det en gång varit ryskt. Ett relevant svar från väst hade varit att placera 10 svenska JAS-plan i Baltikum och dagligen patrullera ryska gränsen, tvärs över Finska viken. Motiveringen att såväl Finland som Baltikum varit svenskt och vi ombetts att skydda gamla svenska intressen och se till stabiliteten i området hade fått duga. Det hade varit ett svar som Putin inte väntat sig. Det hade tvingat honom till eftertanke och utvärdering av sin plan. Återigen hade Bildt kunnat återgälda propagandan och förlöjliga Putin genom att säga, ”Här vänder sig Ukrainas folk mot väst, och vad får de? Putin och hans armé tar dem bakifrån.” Bildt kan säkert få ihop den rätta blandningen av nonchalans och arrogans för uppdraget, om han anstränger sig lite.
Det finns ingen Östersjöstat som Putin fruktar mer än Sverige – om Sverige är i gott militärt skick. Anledningen är enkel, vi har den överlägset längsta kustlinjen och kan skicka ut exempelvis ubåtar från vilken hamn som helst längs 150 mil kust. Inget annat land i Europa har den geopolitiska och militärstrategiska position som Sverige har. Från våra egna flygbaser når vi ryskt teritorium från Murmansk i norr till långt söder om Kaliningrad. Självklart har Putin ansträngt sig för att verka harmlös i vårt närområde. I decennier har han sett oss avrusta utan att det kostat honom mer än tålamod.
Svenska försvarspolitiker kan inte enas om luftförsvaret, kustförsvaret eller manskapet. Nyligen blev det klart att det kommer att dröja många år innan vårt nya ubåtsprogram får någon praktisk utformning. EU har inget att säga till om, här litar man på NATO och tror att det magiska ordet räcker för att skrämma bort Ali-Baba och de 40 rövarna. EUs ”modernisering” sedan det svenska inträdet har inneburit den stora statens seger, en sovjetisering av det fria väst. Här har Putin inget att frukta. USA har inte begripit att det kalla krigets slut i Europa var en skenmanöver. Det blev bara ännu kallare, ännu mer hemligt.
Amerikansk och Europeisk kraft omfördelades och förslösades i Rysslands södra närområde och Putin behövde bara skicka några kalasjnikovs och minor till rebellerna för att de skulle trötta ut och demoralisera världens största gemensamma krigsmakt. De ligger som på ett pärlband, länderna som har problem med minoriteter vid Rysslands gräns, Ukraina, Georgien, Turkiet (som Ryssland en gång tog Krim ifrån), Syrien, Jordanien, Irak, Azerbajdzjan, Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Tadjikistan, Kirgisien, Mongoliet, Afghanistan, Pakistan. Inte alla med direkt gräns mot Ryssland, men många av dem före detta sovjetrepubliker. Europa har ägnat sin oro åt det icke-existerande klimathotet och försummat sin fysiska och territoriella säkerhet. Putin har struntat i dumheterna, sålt olja och gas, samt filat på sina strategier. Putin har fortsatt, eller kanske snarare återvänt till det kalla kriget, för det är det han kan bäst. Någon måste förklara för honom att om han vill fortsätta leka kalla kriget måste han göra det med de insatser det kalla kriget krävde. Den som säger detta måste vara beredd att sätta tryck bakom orden. Men väst har fallit i den bekvämlighetsfälla Benjamin Franklin varnade för: De som ger upp en fundamental frihet för tillfällig säkerhet, förtjänar varken frihet eller säkerhet. Det som William Somerset Maugham utvecklade: Om en nation sätter någonting högre än friheten kommer den att mista sin frihet, och det ironiska är att om det är komfort eller pengar som den sätter högre så kommer den att mista det också.
Om svenska politiker kunde sluta hymla om vapen och försvar, då kunde vi till och med ta betalt av resten av Europa för att hålla en stark front mot Ryssland. 500 JAS-plan, 50 ubåtar och lite diverse annat nödvändigt skulle kunna få Putin att stanna hemma. Väl där är frågan om han skulle överleva den politiska vardagen i ett Ryssland som kapsejsat som demokrati, om han inte har angelägna utrikesfrågor att ena ett vilset folk med. Vi behöver inte motarbeta Putins ränker längs den gamla sovjetgränsen mot muslimska länder, något som får muslimer att hata oss och skicka flyktingar hit. Låt Putin ta hand om det problemet själv, vi vet hur det gick när han hade en sovjetmakt vid full vigör med sig i Afghanistan.
Den ryska maktambitionen med att nå havet åt alla håll kanske kan förklaras, men den är inte rationell. Jämför med Schweiz. De har ingen kust, de har hälften så många kantoner som Ryssland har regioner. De har inte varit ockuperade eller ens attackerade i modern tid, knappt ens i historisk tid. De har en av världens högsta levnadsstandarder. Om ryssarna kunde lära sig spela schack på schweiziskt vis, då skulle världen snabbt förbättras. Det duger inte att tro att man spelar basketboll och ropa foul när Putin knuffas, när han anser vi spelar ishockey med tacklingar över hela planen.
Och Socialisterna i Vita Huset i Washington är fullt upptagna med att splittra nationen med hjälp an en dödssjuk rasdemagogi. (demagog = ”en som predikar doktriner han vet är osanna, till folk han vet är idioter.”)
Kul vinkling….
Men brukar det inte vara nya ambitiösa politiker som står på tur när den nuvarande sviktar…
Kan det finnas folk som vill upp efter Putin, efter så här många år som ledare i Ryssland?
En ny generation?!
Är det kanske bara ett försök att hålla sig kvar…..
Glänsande analys, Mats. Har Bildt missat att erbjuda dig ett jobb ?
Två personer med förmåga att formulera retsamma kommentarer är nog mer än UD kan hantera!
Lysande om Putins tankevärd, välbefogat ampert om västvärldens ”bekvämlighetsfälla (ännu en välfunnen term), spännande om strategier och lagom elakt om Carl Bildt och vår regering. Avgjort ett av dina allra bästa och mest angelägna inlägg.