Svenskarna är fantastiska. Nej, jag borde snarare skriva att svenskarna är fanatiska. Fanatiska för att de är så djupt indoktrinerade att de fattar det inte själva, inte ens med sanningen stirrande dem rätt i ansiktet. Så här kommer några sanningar som svenskarna inte vill veta av, för de har instruerats att inte veta.
Nationalsocialism, kommunism, socialism och fascism, alla är grenar på samma korporativa totalitära träd.
Alla partier i riksdagen före 1945 hyste sympatier för nazism, fascism och/eller kommunism.
Det var inte bara judarna (och några norrmän) det var synd om i andra världskriget.
Raoul Wallenbergs ”godhet” är en enastående propagandaframgång som skymmer verkligheten.
Alfred Nobels priser skänker en oförtjänt status till Sverige.
Socialdemokratin byggde inte Sverige.
Det sistnämnda, byggde Sverige, gjorde liberaler och industrimän på 1800-talet och fram till depressionen 1929. Då tog idéerna slut inför en kärv verklighet och socialdemokraterna började äta av det det kapital som byggts upp, för att dölja sin makthunger och brist på utvecklande idéer.
Sossarna lyckades dölja sitt sanna jag länge, men mot slutet av Tage Erlanders tid blev bristerna och idéfattigdomen uppenbara för allt fler. Då kom Olof Palme till makten och lyckades göra allting etter värre genom att ha idéer som försämrade samhället i raskare takt än om sossarna fortsatt regera utan idéer.
En av dessa idéer var den om mångkulturens berikande verkan. Sådana tankar skrevs även in i våra lagar ungefär samtidigt som man beviljade sig själva evig godhet genom att stifta en lag som gjorde det omöjligt att avskeda odugliga anställda.
Barcelonaavtalet som ger kreti och pleti från mellanöstern och Afrika rätt att invadera Europas länder med sina religioner och upphöjd samhällsställning med full ersättning från européernas välfärdssystem och byråkrati, undertecknades 1992 av sossen Lena Hjelm Wallén.
Statsminister Göran Persson S, varnade för och tog avstånd från vad han kallade ”social turism” tio år senare. För det fick han sån massiv intern kritik för rasism att han tvingades backa, varpå mena- och islamvänliga personer tog över partiet. Johan Westerholm skriver att det var här, vid Perssons nederlag som sossarna gick fel. Jag hävdar att de alltid varit fel ute.
Svenska folket kommer dock aldrig att upplysas om dessa saker.
Göran Persson är inte socialdemokrat utan borgerlig till själ och hjärta. Men han låtsades vara sosse för att LO-facken överhuvudtaget skulle lyssna på honom när återställningen påbörjades efter katastrofåren i början av nittiotalet. De höll igen på lönekraven och Sverige kom snabbt på fötter igen. Ingen annan hade lyckats med det konststycket. Idag finns knappast någon realpolitiker kvar av allt att döma. Så småningom kom han allt mer på kant med de övriga stjärnögda önsketänkarna i regeringen och fick epitetet HSB (Han Som Bestämmer).
HSB var god vän med Olof Johansson C, vilket kan förklara varför C kraftigt avvek från Fälldins linje. Mycket kan man säga om HSB, men borgerlig har han aldrig varit. Småborgerlig sosse möjligen, men sosse lika fullt.
Göran Persson gick väl in i socialdemokraterna vid typ 12 års ålder? Han skulle bli politiker och statsminister enligt Göran Perssons lärare i Katrineholm.
Köpte Göran Persson St. Torp för ärligt förtjänta pengar?
Knappast!!!
Utplundrade SKATTEPENGAR närmare bestämt.
Blir evigt ihågkommen som Hjalmar Mehrs tvilling, den som inte behövde kvartersbomber för att ödelägga KATRINENHOLM i fredstid, Kullbergska sjukhuset visste han (HSB) knappt var det låg och undkom således ödeläggelsen. Det gjorde inte STOCKHOLM under Hjalmar Mehr.
Göran Persson är en gråsosse som har fötterna på jorden. I mosats till Stefan Löfven och Magdalena Andersson.
Detta med kultur. Hur kan man inte förstå att en kultur kan sägas vara en kod eller regelverk för hur man ska fungera i just den kulturen.
För att göra det barnsligt enkelt. Låt säga att vi har två regelsystem för fotboll. Sverige har ett system och Norge har ett annat system. Nu ska Sverige och Norge spela fotboll mot varandra. Blir det fotboll eller en massa tjafs om vad man kan göra och inte kan göra?
Intressant det här med Raoul Wallenberg! Skickades han i döden av övriga släkten för att rädda krigsmånglarna Wallenbergs rykte eftersom de höll på med nazi-affärer? Undrar hur mycket Wallenbergarna betalade för att slippa stå till ansvar för sina brott och hur mycket av Sveriges krigsskadestånd som de möjligen fick vara med och punga ut? Det mest troliga är dock att notan gick till de svenska skattebetalarna…Finns det uppgifter om detta i Aron Flams bok?