Prime directive?

Alla vurmare av Ai, cyborgs och robotar säger att vi behöver inte oroa oss för att de blir farliga för oss. De programmeras alltid med ett prime directive att inte skada människor. Sedan vänder sig dessa människor om och det första de gör är att programmera stridsdrönare att mörda människor.

Våra krigsglada politiker applåderar och säger att detta är framtidens krigföring. Soldater ska inte behöva kriga mot soldater och riskera livet. Är de totalt dumma i hela huvudet? Visst kan man kriga med maskiner som förstör andra maskiner, men hur ska man vinna ett krig mot människor då?

Framtidens robotar och krigarmaskiner förväntas bli helt autonoma och självlärande inom bara några år. Vad garanterar att dagens prime directive åtlyds i framtiden, särskilt i beaktande av den bakgrund mot vilken de utvecklas? I rasande fart och utan tanke på vart det kan leda.

AI kan inte tänka utanför boxen, åtminstone inte vad vi hittills sett. Det låter som ett utmärkt recept för totalitär politik. Diktaturen programmerar ett helt rättsväsende, komplett med drönarpoliser, drönardomstolar och drönarfångvaktare. Alla är skyldiga utan appell, utom eliten förstås.

Troligen blir det inte bättre när/om Ai kan tänka utanför boxen och helt på eget bevåg kan strunta i sitt prime directive.

När nu WEF vill minska jordens befolkning med hälften eller två tredjedelar är krig ett snabbt sätt. Så mycket bättre om vi redan från början vänjer oss vid att allt är ofrånkomligt, styrt av autonoma, självlärande robotar, som vill vårt bästa, sägs det. Ingen debatt, inga val, inga omröstningar, inga protester är möjliga.

Må WEF och deras marionetter bli de första att drabbas av karma för vad de önskar!

P.S. Data och algoritmer har en tendens att migrera, sprida sig dit där de inte ska vara. Hur kan man garantera att inte ett prime directive korrumperas av migrerande data, eller själv migrerar? D.S.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 svar på Prime directive?

  1. Jan Andersson skriver:

    Att olika länder konkurrerar affärsmässigt med varandra är inget direkt nytt, även om vissa vänsterregimer har försökt att tona ner betydelsen av det enda välståndsskapade som existerar. Eftersom konkurrensen gäller så mycket är och blir man lätt oense om hur exporthandeln skall hanteras, och regimernas politiska företrädare vill gärna lägga sig i handeln och lägga på olika skatter (typ moms och tullar) för att finansiera sin egen tillvaro, alltså parasitism.

    Det gynnar naturligtvis inte handeln, men kan vara nödvändigt för att rädda ett lands misskötta inre ekonomi (typ USA).

    Men ibland kommer man ändå inte överens. Trappas konflikten upp under en tid börjar kanske båda ländernas politiska regimer att ta till brösttoner och hota med öppen konflikt, dvs. krig. Men innan det har gått så långt så har i den bästa av världar diplomatin rett ut de värsta motsättningarna och allt rullar på men med litet förändrade villkor för båda parterna. Förändringarna ökar kostnaderna, men kan också öka volymerna (till nya marknader).

    Detta fungerar ibland bra men ibland blir konflikten förvärrad, oftast för att är man skickar diplomater som inte är några egentliga diplomater, utan bara lekmän utan de rätta kunskaperna för sitt kinkiga uppdrag, eller som bara ska visa musklerna för hemmaopinionen.

    USA är bra på det sistnämnda, även om behovet av just äkta diplomati är skriande. Båda parterna måste förlora något, men också vinna något med det nya avtalet.

    I Ukrainakonflikten saknas alla former av diplomati, inte minst för att just Ukraina i lag har förbjudit sådant med Ryssland. Smaka på den, vad återstår? Krig, tills Ukraina bara är en våt fläck på kartan.

    USA vill förhandla med Europa, och vänder sig till EU. Men EU kan absolut inte förhandla, och har inte ens mandat att göra så.

    Ingenstans i världen finns nu diplomater som skulle kunna reda ut och lösa konflikter innan parterna börjar att slåss. USA försöker åtminstone, men på sitt sätt, som bara ökar de små ländernas misstro.

  2. Göran skriver:

    Vid en uppvisning av robotar i Kina gick en av robotarna till attack mot publiken och försökte ”skalla” publiken.

    Krig kommer inte att behövas för att minska jordens befolkning. Det kommer att fixas med vacciner. Covid-19-vaccinen var bara en första test.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Johan Westerholm http://www.ledarsidorna.se har synpunkter dock långt ifrån så klarsynta som Mats.
    Min simpla reflektion, måste man uppfinna något som är snabbare än LJUSET?
    Finns det?

  4. Benny skriver:

    Läste att Ryssland på slagfältet i Ukraina använder AI-styrda markkrypande små obemannade stridsfordon som på egen hand identifierar och förstör fiendens stridsvagnar! De verkar dock vissa inkörningsproblem med identifiering och skilja på ukrainska stridsvagnar med de ryska då Ukraina använder liknande modeller och det har hänt att de egna ryska stridsvagnarna slagits ut? Det påstås att problemen lösts till stor del men det hela visar väl på faran med AI-styrda vapen?

    • Göran skriver:

      En stridsvagn för 100 miljoner kronor blir förstörd av en liten näst intill leksak för 10.000 kr. Det är verkligen skrattretande. Man kan få 10.000 stycken leksaker för 100 miljoner kronor. Teoretisk kan leksakerna slå ut vilket lands alla stridsvagnar som helst.

      Hur många leksaker behövs för att förstöra alla Sveriges 120 stridsvagnar?

      • Benny skriver:

        De här markkrypande farkosterna är visserligen dyrare än de billiga flygande drönarna som styrs av operatörer men de kostar ändå bara en bråkdel av vad en stridsvagn kostar! Fördelen är tydligen att de har större slagkraft och i stort sett sköter sig själva så länge bränslet räcker. Och vad är det politikerna missat när man i Sverige och Tyskland tänker satsa miljarder på nya stridsvagnar när det vore bättre att satsa på drönare och liknande teknik? Givetvis blir det inga bonusar till politikerna om man tillverkar billiga drönare i stället för tanks och svindyra plan och inte många nya arbetstillfällen heller inom industrin att visa upp och det är väl här skon klämmer?

  5. Jan Andersson skriver:

    Att minska jordens befolkning är världens enklaste: bara att vänta tills alla har dött, och göra barnafödande orimligt dyrt, svårt, omodernt och otrendigt. Under 1800-talet var det enda sättet att få ”pension” dvs. att få bo kvar på sitt torp eller gård med livets nödtorft levererat av de egna barn som fått överta allt. Nu när alla ska bo i hyreskaserner i en annan landsände än sina eventuella barn är det inte svårt att förkorta väntetiden tills drömmen är uppfylld.

    • Göran skriver:

      Agendan mot mindre barnafödande är redan på gång. Dels hittar man på en massa hot såsom klimatkrisbluffen, så kvinnor inte vill ha barn. Feminism har gjort kvinnor mindre attraktiva för män; mindre barn. Kvinnor ska göra karriär och väntar med barnafödande; fertiliteten minskar och mindre antal barn hinner göras. Kvinnor blir gärna veganer; minskar fertiliteten. Hela genusdebatten leder till att kvinnor ska leka män genom att delvis kemiskt kastrera sig själva; mindre antal barn. Fler växer upp med dysfunktionella sjukdomar eller syndrom; en medveten utveckling.

      Desto mer folk utbildar sig i statliga institutioner, desto dummare blir de, vilket motverkar insikten om felen ovan.

      • Jan Andersson skriver:

        Man blir överaskad gång på gång över många av de beslut som fattas av våra myndigheter, från små kommuner till statliga bolag och alla myndigheter ända upp till global nivå. Trender som klimathot, överbefolkning och invandring tas tacksamt emot som nya arbetsområden fast ingen på gräsrotsnivå har sett några problem eller hot som måste behandlas. Jag har sett genom fingrarna m.ed mycket därför att jag varit övertygad om att dessa trender bara varit som modeflugor, och så snart det kommer vettigare saker att lösa så läggs flumnet år sidan – för gott. Men icke, vilket betyder att alla dessa myndigheter själva är en del av problemet och inte en del av lösningen. Och det betalar vi för!

        Det vore enkelt att samla ett gäng med kloka gubbar och gå igenom listorna på alla ”problem” som ”måste” hanteras, och liksom Donald Trump bra dra feta streck över mycket. Har det kommit något riktigt bra från en förvaltning eller myndighet de senaste åren? Tänk efter! Varför tror de att vi vill betala för deras usla kunskaper och problemlösningar?

        Ingen vill betala för undermåligt arbete. Så enkelt är det. Ta reda på vad folket egentligen vill ha innan ni går vidare med projekt som folket inte vill ha, men får nerkört i halsen. Annars behövs ni inte, sök ett annat jobb innan ni för sparken på riktigt.
        R

        • Göran skriver:

          ”Ta reda på vad folket egentligen vill ha innan ni går vidare med projekt…”

          Ja, så måste ju privata företag göra för annars gå de omkull.

          För offentlig verksamhet gäller bara att när folk inte vill ha ett projekt, då höjer man skatten bara, och satsar på nästa projekt som ingen vill ha.

          En del försäkringsbolag har så kallad lekmannaprövning, så att det inte ska bli totalt konstiga beslut i försäkringsärenden. Det borde kanske finnas något liknande för kommunala beslut osv.

  6. Jan Andersson skriver:

    Något måste göras, annars blir klyftan mellan beslutsfattarna och folket allt större för varje dag som går.

    • Benny skriver:

      Redan idag är den närmast oändlig och våra ”ledare” lever i en bubbla av sus och dus närmast helt frikopplade från vanliga människors verklighet! En begränsning för hur länge man får ”jobba” som politiker som man har i vissa länder vore en väg för att slippa dessa yrkespolitiker?

      • Jan Andersson skriver:

        Vi hade en gång en tvåkammarriksdag, andra kammaren var befolkad med handplockade kunniga personer som egentligen hade annat att göra men blev kallade att tjänstgöra två år. De kunde neka, med det ansågs inte fint. Poängen med en kort tjänstgöringstid var att de måste tillbaka till verkligheten snart och stå till svars för sina beslut. Genialt! Dessutom hade kungen kvar sitt överordnade veto och vill träffa vare ny kandidat på tu man hand en timme. Gillade han inte vederbörande blev han aldrig riksdagsman…

        I första kammaren satt ”fint folk” med anor, mera onödiga men skulle godkänna alla reformförslag från andra kammaren innan något kunde genomföras.

        Det bästa med andra kammaren var deras ”utredningar” som var snabbt överstökade men där alla även från alla småpartier hade ett ord med i laget. Demokrati!

        Mycket av detta stoppades av råkommunisten Olof Palme i början av sjuttiotalet. Ingen frid över hans minne…

        Dagens obegränsade tjänstgöringstider och egendomliga prioriteringar rakt på kontrakurs med folkviljan är INTE demokrati, utan aningslöst tjänstemannavälde.

        Hur får vi tillbaka demokratin i Sverige?

        • Benny skriver:

          Kanske bäst att sluta rösta eller rösta på AFS i ren protest vilket jag gjort de senaste valen! Slutar folk rösta så eroderar legitimiteten bort ganska snabbt för regimen och ett nytt valsystem måste införas?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *