Vad klimatstriden gäller

Postat den 2019-06-13 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Åke Sundström

ÄVEN OM KLIMATHOTET VORE VÄLGRUNDAT ÄR KLIMATPOLITIKEN FÖRFELAD

I förhoppning om fortsatt dialog vill jag här utveckla och sammanfatta min åsikt. Mycket känns igen från tidigare inlägg, men sådana upprepningar är oundvikliga.

Min bedömning

Klimathotet är falskt, eller i bästa fall starkt och avsiktligt överdrivet. Även om det vore sant, är klimatpolitiken ändå helt feltänkt och felkonstruerad. Det är ett faktum, grundat på elementär pristeori, att det eventuella hotet BARA går att bekämpa med hjälp av en global miljöavgift (klimatskatt).  Helst lika för alla, därför att effekten avtar om skatten differentieras och helt uteblir när länder agerar på egen hand, som med stöd av den s k ”gå-före-doktrinen”.

Detta innebär INTE att man bör ge FN beskattningsrätt, utan att FN – om det funnits ett bättre case – borde ha uppmanat sina medlemmar att införa en för alla länder gemensam koldioxidskatt, på en bråkdel av nuvarande svenska nivå,  och samtidigt skrotar sina enbart penningförsnillande och symboliska ”insatser”. Som Parisöverenskommelsen (och det tidigare Kyoto-avtalet).

Går en sådan enighet inte att skapa, har IPCC inte längre något existensberättigande.  Och enskilda länder kan då inte heller göra någonting för att lösa ett problem som påstås vara alarmerande. Miljöengagemanget förvandlas till rent hyckleri, ett falskspel i primärt röstvinnande syfte, men också med en socialistisk, auktoritär och antidemokratisk slagsida.

Min bevisning:

1. Det finns inga belägg för det i propagandan centrala temat om människans ansvar för uppvärmningen det senaste århundradet.  Att det fortfarande är KALLARE än på medeltiden (då UTAN antropogena CO2-utsläpp) är ett tillräckligt skäl för att i stället utgå från hypotesen att den mycket blygsamma värmeökningen sedan dess i allt väsentligt beror på en av människan I huvudsak opåverkad normalisering,  en slags rekyl efter den så kallade Lilla Istiden (ca 1500 -1850).

Noga besett har varken IPCC eller någon annan presenterat några analyser som motbevisar (eller ens granskar) denna intuitivt mest näraliggande förklaring. Och de argument som i detta forum framförts av Mats Jangdal, med hänvisning också till seriösa svenska forskare som Gösta Walin och Gösta Petterson m fl, ger tillräckliga skäl för att underkänna FN:s katastrofscenarier och att kritisera Lennart Bengtssons svävande besked. FN:s rapporter är för övrigt skrivna av tjänstemän med politiska instruktioner, INTE av de vetenskapsmän som författat underlagsrapporterna (också dessa ibland vinklade i syfte att göra uppdragsgivaren nöjd och kunna förvänta nya uppdrag).

2. En global miljöskatt, i form av en för alla lika hög koldioxidskatt, är den enda fungerande lösningen på det eventuella klimatproblemet.  Därom är vetenskapen mycket enig.  Obestridd bevisning i denna del har framlagts av Stefan Fölster i en rad PM från hans tid som chefsekonom på Industriförbundet och av professor Runar Brännland http://nationalekonomi.se/filer/pdf/36-4-rb.pdfoch.

Den senare förtjänar dock inte längre att åberopas, sedan han i sin nuvarande roll som rådgivare åt Konjunkturinstitutet förträngt sina dåvarande insikter och därmed tagit avstånd sitt gamla, hederligare jag.  I KI:s tjänst gör han nämligen så kallade second-best-analyser, som utgår från den hårt styrande premissen att den knäsatta politiken är sakligt välmotiverad.  Det forskaretiskt mest betänkliga är att han avstår från att berätta för läsarna att det är så han resonerar, på tvärs mot eget bättre vetande. I praktiken stöder han därmed en politik som han själv underkänner, d v s springer politiska ärenden.

3. Principiell enighet råder också om PPP-principen (Polluter Pays Principle, ”förorenaren betalar”) lanserad av professor Gunnar Dahmén och ett rättesnöre i många decennier. Den innebär som bekant att ett land med så låga utsläpp som Sverige (netto nära noll) inte har någon skyldighet att medverka till att finansiera åtgärder för att motverka skador förorsakade av andra länder.  Den logiska slutsatsen av denna samsyn är att vår nära nog prohibitiva koldioxidskatt bör skrotas och att energibeskattningen återgår till att vara icke-diskriminerande, lika för alla. Rättvis och rättsligt legitim.

4. En sådan konkurrensneutral energibeskattning – en övergång från dagens politiska styrning, socialism, till marknadsstyrning – leder till radikala förändringar av energisystemet. Användningen av el minskar från dagens ca 140 TWh till ca 120 THh eller ännu lägre. Främst genom att elvärmen slås ut och ersätts av olika former av lokal uppvärmning, fjärrvärme baserad på sopor, flis och nygamla fossila bränslen, dock inte av kol och knappast heller av naturgas.  Investeringar i ny elkapacitet blir ekonomiskt omöjliga under flera decennier framöver, samtidigt som elbilen och andra i dag skattegynnade alternativ blir förlorare. Men för medborgarna väntar en nivåhöjning av reallönerna med 4-5 procent.

5. Allra mest huvudlös är den gå-före-princip som SVENSKA politiker (få andra) använder som en kuliss i syfte att dölja sina verkliga avsikter: att i förment godhjärtade syften kunna höja skattetrycket och samtidigt ge Vattenfall och andra bolag som förverkligade Tage Erlanders 12-reaktorsprogram en hjälpande hand. Höga klimatskatter har bevisligen den senare innebörden.  Och de inblandade bolagen kan med visst fog hävda att de blev lurade, nu när satsningen slutat i en ekonomisk katastrof. Fast mest lurade blev förstås alla gräsrötter som svalde Palmes amsaga om atomkraften som en räddning undan fattigstugorna. Än mer förödande att makthavarna i försöken att mörka reaktordebaclet, nu begått en ännu större dumhet, i form av de oerhörda kostnaderna för gå-före-politiken.

6. Det finns ett sällan åberopat hinder på vägen mot en förnuftigare klimat -och energipolitik, nämligen EU-medlemskapet.   Men det kan relativt enkelt övervinnas. Antingen – och allra helst – genom att vi lämnar den parasitära fattigdomsunionen, denna lättkopia av Sovjets Gosplan.  Eller också på egen hand reformerar energibeskattningen.  Ersätter  snårskogen av helt godtyckliga skatter, avgifter och bidrag (subventioner) med en enhetlig energimoms, på förslagsvis 50 procent.  Detta är faktiskt allt som krävs för att åstadkomma en förändring som både tänkande miljövänner och andra skattebetalare skulle ha anledning att applådera.

Men tyvärr verkar det närmast ogörligt att få de borgerliga partierna att leva som de lär, d v s förorda marknadsekonomiska i stället för planekonomiska lösningar. Lika svårt tycks det vara att övertyga forskarkollektivet om att tillämpa den sanningsetik de påstår sig efterleva, men så uppenbart struntar i.  Inte bara i denna fråga, utan också i många andra ”känsliga” frågor.

7.  Klimatskeptiker har anledning fundera över hur smart det har varit att försitta chansen att avvisa den gängse hotbilden utan att behöva ta ställning till den för humanister och allmänhet så snåriga naturvetenskapliga diskussionen (spännande i sig). I synnerhet som helt avgörande argument funnits att hämta i de ekonomiska, politiska och även psykologiska analyserna. En knäckfråga är ju t ex varför så många (även intellektuella och i övrigt välinformerade personer) fallit pladask för ett uppenbart vetenskapligt bedrägeri och en hysteri som vi knappast sett maken till sedan häxbränningarnas tid?

Allt kan man väl inte att förklara i termer av intellektuell prostitution? Eller är det kanske det man kan? Har möjligen Dan Ahlmark eller någon annan psykologi en åsikt om denna gåta?

 

Publicerat i Gästlistan, Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 49 kommentarer

Insektsdödaren

Postat den 2019-06-12 av Mats Jangdal

Tror vi har nämnt det tidigare här på Frihetsportalen, men när en klimatalarmistisk publikation som Expressen tar upp det måste vi naturligtvis uppmärksamma det. Undersökningar och beräkningar gör gällande att 1200 ton insekter dör varje år vid tyska vindkraftverk. 1.200.000 Kg. Om insekterna väger i snitt 2 g är det 600.000.000 insekter som plockas ur luften varje år.

Ett stort antal av dem är pollinerande insekter. Dessa kan alltså inte utföra den för livet viktiga pollineringen. Det är också ett tusen ton mat åt fåglar och fladdermöss som inte kommer till nytta.
Dessutom är det orsak till ett stort antal fåglar och fladdermöss död när de kommer för nära rotorbladen i sin jakt på dessa insekter. Eller rovfåglar i jakt på fåglar som jaga insekter.

Som om inte det räckte så bildar de intorkade insektsliken ojämnheter på rotorbladen som i sin tur leder till sämre strömningsförhållanden för luften runt rotorbladen. Med effektförluster för vindkraftverken.

Att bygga vindkraftverk för att stoppa en inbillad klimatkatastrof måste vara bland det minst hållbara man kan göra.

Publicerat i Klimatbluffen, Miljö | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 32 kommentarer

En debatt med Lennart Bengtsson

Postat den 2019-06-11 av Mats Jangdal

För en tid sedan bemötte jag Lennart Bengtsson i kommentarsfältet till en artikel han publicerat på Det Goda Samhället. Strax därefter publicerade jag ett gästinlägg av Åke Sundström här på Frihetsportalen (se länken nedan). Då flyttade Bengtsson fortsatt debatt hit.
När det gått ett tag valde han att fortsätta debatten via e-post där han inkluderade knappt ett tjugotal av sina bekanta. Jag svarade och inkluderade ett fåtal av mina bekanta på listan.
Nedan följer vår debatt, utan de kommentarer som andra på listan tillfogat. De var få och jag vill hellre renodla redovisningen än att blanda in fler personer. Jag har inte redigerat bort stavfel och andra skrivfel, inget tillagt eller borttaget. Har skrivit (ovan) på ett par ställen där det avsedda stycket tidigare återfanns nedan.

2019-06-06 09:40, Lennart Bengtsson
Mitt inlägg om försiktighetsprincipen på detgodasamhället för några dagar sedan var som den intelligente läsaren säkert insett de facto en kritik av denna princip och att den överutnyttjas av myndigheter, politiker och media för att belasta medborgarna med obefogade skatter vilket jag tydligt redovisade i fallet med nya flygskatten.

Sedan, som inte är ovanligt, urartade debatten där fossilkraft ställdes mot kärnkraft. Gösta Walin och jag har här olika uppfattningar och vi diskuterar detta på ett vetenskapligt och civiliserat sätt. Vi båda anser att den förnybara energin i Sverige och i det stora flertalet länder tills vidare är otillräcklig och dessutom har ett antal problem som fågel- och insektsdöd vid vindkraftverken liksom störande ljud från dessa. Den estetiska aspekten vill jag inte kommentera.

Åke Sundström och Mats Jangdal har nu jagat upp sig därför att de har fått för sig att växthuseffekten (förlåt uttrycket men jag råkar faktiskt känna till principerna för absorption av värmestrålning i gaser som vattenånga, koldioxid, metan, ozon mm mm) är fullständigt harmlös medan kärnkraften är farlig och oönskad. Det finns ingen skulle jag vilja säga välutbildad atmosfärfysiker som kan hävda att växthuseffekten inte existerar med det råder bland annat olika uppfattningar om graden av bidrag beroende på absorptionsspektra för vattenånga och koldioxid, då dessa återfinns i samma absorptionsband.
När det gäller kärnkraften finns det förvisso flera problem men dessa är hanterbara och har enligt min uppfattning överdrivits.

Tyvärr har den svenska klimat-och energidebatten urartad genom att frågan har kidnappats av amatörer, skolungdomar och kulturjournalister som faktiskt inte vet ett jota vad de pratar om. En del vet inte skillnaden på energi och effekt och andra har inte hört talas om naturlagarna som exempelvis Stefan-Boltzmanns lag eller liknande. En del vet inte ens vad klimat är för något.

Jag hoppas detta nu kan klargöra situationen vad beträffar min uppfattning som inte i grunden ändrats sedan min korrespondens med Olof Palme 1977 som är dokumenterad. Vi råkade i dessa frågor ha en liknande uppfattning.
Lennart Bengtsson

 

2019-06-06 22:14, Mats Jangdal
Hej, alla som får detta!

Jag förstår att Lennart blir ledsen av att bli emotsagd. Men det får han faktiskt tåla när han i sakfrågan om växthuseffekten velar så som han har gjort och inte kan säga klart och redigt till politiker och beslutsfattare att växthuseffekten inte är något att oroa sig för. Om det nu är det han anser.

Helt onödigt är det dock att skriva till vänner och bekanta för att berätta hur okunniga vi är som bemött honom. Vi hade en dialog både på DGS och på min blogg, där texten nedan (ovan) är den sista kommentar Lennart lämnat.

Vad Lennart skriver om mig och Åke och vår inställning till kärnkraft är fullständigt felaktigt. Han måste ha inbillat sig detta eftersom han fått mothugg i klimatfrågan och fått frågor främst från Åke, om hans inställning till klimatfrågan egentligen är en förtäckt kampanj för kärnkraft, om än inte formulerat exakt så.

Vidhåller Lennart dessa påståenden om min iställning till kärnkraft efter vad jag nu säger skulle jag vilja påstå att det är ren lögn. Jag har länge förordat neutral och lika beskattning av alla energislag och att marknaden får avgöra vilka som efterfrågas och kan bli lönsamma.

När det gäller kunskaper om fysik hävdar jag att jag har erforderlig grundkunskap för att förstå fysikaliska resonemang. Med utbildning dessutom i både idéhistoria och miljövetenskap kan jag säga att har läst och hört mycket som bör omgärdas med frågetecken.

När jag framför exempel på forskare och teorier som säger annat det Lennart tror på, avfärdar han det utan kommentar, men låter påskina att jag är okunnig och han är en auktoritet. Jag imponeras inte av sådant, snarare tvärtom.

Nåväl, ni får ta detta som ni vill och behöver inte svara. Jag önskar bara att ni hade läst kommentarerna på Klimatskojare Bengtsson och kommenterat där om ni vill delta.

Jag är så prestigelös att det gör mig inget att schavottera med min okunnighet, om det skulle visa sig att det är fallet. Då får jag helt enkelt ändra mig och inse vad som är rätt. Så förväntar jag mig också att mina medmänniskor är och eftersom jag vuxit upp i ett hem med en far som är disputerad ingenjör från KTH så gäller det i synnerhet forskare och andra som säger sig verka i vetenskaplig tradition.

Många vänliga hälsningar till alla!
Mats Jangdal

 

2019-06-07 06:51, Lennart Bengtsson
A Växthuseffekten
Mats Jangdal framhäver att växthuseffekten inte existerar. Jag visade för honom att så inte är fallet med följande enkla beräkning som även ett skolbarn borde förstå:
Jag är rädd att Du och Håkan Sjögren har fått  jordens växthuseffekt om bakfoten
Låt oss för enkelhets skull betrakta jordens strålingsbalans i globalt medelvärde för ett år
1 Den inkommande strålningen till jorden = 340W/m2 -100W/m2 (som reflekteras) = 240 W/m2
2. Det utgående värmestrålningen från jorden måsta vara densamma det vill säga  240 W/m2
3. Nu är jordytans medeltemperatur cirka +16°C vilket innebär att värmestrålningen R från jordytan  enligt Stefan -Boltzmanns lag =
R = sT^4;  s = 5.67×10^(-8);  T = (16 + 273) eller absoluta temperaturen vilket  ger R = 396 W/m2

4. Jordens växthuseffekt = 396 – 240 = 156 W/m2
5. En fördubbling av växthuseffekten = 3,7 W/m2  vilket motsvarar en direkt temperaturökning på 0, 7°C  enligt nedan
dR  = s 4xdTx T^3  eller dR/R = 4dT/T;  dT  = 1/4TxdR/R = 288×3,7/4×396;   dT =  0,7°C
Feedback med vattenånga förväntas fördubbla detta värde.

B Kärnkraften
Jag kan personligen inte förstå dent i min uppfattning obefogade rädslan för civil kärnkraft. Som med alla stora  energisystem finns det problem och möjligheter till olyckor och sabotage av galna aktivister och fanatiker kan självfallet inte uteslutas. Vidare är lagring av dagens kärnavfall besvärligt men på lång sikt kan detta avfall bli en oerhörd energitillgång eftersom endast en ringa del av kärnenergin använts. När det gäller olyckor och dödsrisker bör man jämföra med andra energislag som mer eller mindre utan undantag är problematiska. Sveriges energiförsörjning kan lösas på flera sätt till och med med förnybar energi men då lär man åtminstone få bygga ut de skyddade älvarna eller köpa el från utlandet eller reducera elförbrukningen. Man kan emellertid inte bara ständigt öka elförbrukningen och tro att man löser allt med solkraft och vindkraft eller vågkraft vid västkusten. Detta fungerar bara för de som ser elförbrukning som en ideologisk   postmodernistisk fråga. Goldsteins och Qvists nyutkomna bok ( finns på svenska) är läsvärd.
Sverige har under de senaste decennierna haft en utmärkt elförsörjning. Förstör inte denna genom ideologisk idioti. Eftersom elbehovet i landet vuxit genom den snabba befolkningsökningen som säkert kommer att fortsätta bör elproduktionen öka. Min uppfattning är att detta  bäst görs genom 1) återställa den nedlagda kärnkraften eller på sikt genomföra en mindre utbyggnad alternativt utöka elproduktion av naturgas. Kan man dessutom  2) omarbeta Sveriges politik gentemot Ryssland finns det såväl kärnenergi/kompetens som naturgas  att tillgå. Världens energiproblem ( om man vill minska den fossila delen+biomassa som nu uppgår till över 90% viket jag anser nödvändigt) lär man nog få inkludera kärnkraft.
Hälsningar
Lennart Bengtsson

 

2019-06-08 10:16, Mats Jangdal
Hej Lennart!

Nu blir jag arg på riktigt!
Du skickar med en skrift av Lacis och Hansen som är rena voodoo-science, för att låna ett uttryck från IPCCs Rajendra Pachauri.

Redan i abstract finns ett generalfel
The significance of the non-condensing greenhouse gases is that once they have been injected into the atmosphere, they remain there virtually indefinitely because they do not condense and precipitate from the atmosphere, and their chemical removal time is measured in centuries. 
Uppehållstiden för CO2 i atmosfären är i genomsnitt cirka 5 år. Antagandet om uppehållstid i sekler skulle ge en ackumulation som inte på något vis motsvarar vad som observerats.

På sidan 1 finns detta stycke, som du inte markerat:
Fourier concluded that much of the thermal radiation emitted by the Earth’s surface was absorbed within the atmosphere, and that some of the absorbed radiation was then re-emitted downward, providing additional warming of the ground, over and above the direct heating by solar radiation. 
Detta är en vantolkning av Fourier, som enligt andra källor jag läst uttryckligen menade att atmosfären inte kan liknas vid ett växthus, eftersom den liknelsen enligt honom förutsätter en solidifiering av gasen som ger en spärr för konvektion, likt växthusets glas.

Man kan inte räkna in återstrålningen (mot jordytan) utan att också räkna in den avkylning av jordytan som blir resultatet av utstrålad energi, den som till dels antas vända åter och värma Jorden en gång till.
Detta är som att ha ett snöre fäst i tiokronan och dra den upp och ner läskautomaten och hävda att man kan få oändligt många läskburkar ur automaten utan att det kostar något.

Detta är puckovetenskap av första ordningen och Hansen har ju vid flera tillfällen berömt sig av att vara en bedragare i sina kontakter med politiker. Hur någon kan referera till honom som en seriös forskare begriper jag inte.

Nikolov och Zeller mfl. hävdar att S-B lag, som du och andra gärna använder för att exemplifiera er modell, inte är användbar i detta sammanhang. För Jorden är inte en svartkropp. Kan du bemöta det istället?

Hur länge kan rena lögner och redan falsifierade påståenden om klimathotet användas och återanvändas?
/Mats Jangdal

 

2019-06-08 10:42, Lennart Bengtsson
Hej
Jag föreslår att Du sammanfattar Dina synpunkter om växthusgasfrågan och sänder en sådan artikel/kommentar för publicering. Det är det normala förfarandet. Jag är säker på att tidskriften Tellus kommer att svara samt om de anser befogat också sänder Din artikel för vederbörlig review. Du kan också sända Dina synnerligen kritiska observationer till huvudförfattaren Andrew Lacis. Jag är säker på att han svarar om han bedömer Dina synpunkter för berättigade.

Det kan ju också tänkas att Du har fel eller är felunderrättad men detta kommer efter lämplig kontakt, av det slag jag angivet, bli klarlagt.
För övrigt kan jag meddela att  av de nettoutsläpp av kol ( i form av koldioxid)  som gjorts under tiden 1750-2016 uppgår till 500 miljarder ton kol  där fortfarande 43% finns kvar i atmosfären. Detta kan mätas med hög noggrannhet.  Resten återfinns i ungefär lika delar i havet och i jordens biomassa. Att havet utgör en sänka framgår tydligt från mätningar av havens  PH-värde.
Med vänlig hälsning
Lennart Bengtsson

 

2019-06-08 11:54 Mats Jangdal
Nu börjar det likna goddag – yxskaft, Lennart!

Visst kunde det vara lämpligt att publicera klimathotet motstridiga uppgifter i någon vetenskaplig tidskrift. Men du vet lika bra som jag att dessa tidskrifter inte utgör någon garanti för saklighet och vetenskaplig korrekthet. De är sorgligt nog ofta drabbade av pal-review istället för peer-review. De har också refuserat bättre  meriterade personer än jag. Så tack, men det hjälpte inte och var inte ägnat att hjälpa.

Du som är vetenskapare och har obegränsad tillgång till publicerade rapporter och avhandlingar, varför kan du inte ens lämna referens till de källor som påstår vad du nedan (ovan) skrev om koldioxidens rest om 43% i atmosfären?

Har du kollat med Gösta Walin det där om pH-värde?

Varför bemödar du dig inte om ett enda litet svar på min referens till Nikolov och Zeller, de är ju trots allt publicerade?

Enligt Gösta Pettersson ansåg Världsmeteorologiska organisationen åtminstone fram till 1960 att det inte fanns någon växthuseffekt, men att atmosfären var av betydelse. Du har ju verkat inom det området. Där har alltså funnits ett avbrott i uppfattningen om växthuseffekt under tiden från Arrhenius till IPCC. Hur långt var det avbrottet? Var det flera? Vad är det som får bedömningarna att skifta? Politik?
/Mats

 

2019-06-08 18:07, Mats Jangdal
Hej igen Lennart!

Jag försöker på en annan bog.

Som du sannolikt förstår så utmanar jag dig på duell. En duell avsedd att klargöra vilket budskap om klimathotet som bör framföras till politiker och media.

Du menar (har jag läst) att växthuseffekten med nuvarande anledning inte ger anledning till oro, samt att de scenarios IPCC sprider och ur vilka Greta valt de mest alarmistiska för sitt omhuldade budskap, är helt osannolika. Men hela tiden fördunklar din kunskap och ditt budskap.

Jag menar att det finns inget vetenskapligt stöd för IPCCs påståenden om en förestående klimatkatastrof och inte ens något stöd för att vi genomlever en global uppvärmning orsakad av antropocena utsläpp av CO2. De klimat- och vädervariationer världen upplevt de senaste 150 åren faller inom normala variationer mänskligheten upplet upplevt flera gånger tidigare, utan utsläpp av CO2. Jag kallar dem ofta årsmån.

Utanför Antarktis och Grönland finns inga glaciärer äldre än 4000 år. Det vill säga när vår innevarande interglacial nådde sitt optimum.
Aktuell forskning visar att koldioxidhalterna varierat mycket mer än man först antog när man började få värden från Mauna Loa.
Den så kallade Keelingkurvan är en ogiltig ihopskarvning av Mauna Loa och Siples data.
Havsnivåerna stiger inte mer än de genomsnittligt gjort sedan istiden upphörde.
Korallerna mår bra, med tillfälliga undantag beroende på andra orsaker än försurning eller uppvärmning.
Isbjörnarna mår bra och ökar i antal.
Arktis istäcke ökar sedan 2013.
Antalet kraftiga oväder har sjunkit sedan 1900-talets första hälft.
Jorden grönskar tack vare den lilla uppgång som skett i atmosfärens CO2-halt.
Jag har säkert glömt något.

Med insikt om vad jag ovan nämt, vågar du då gå ut och i tydliga ordalag tala om för politiker och media att:
sluta tro på det oriktiga budskapet från IPCC och dess svans av ”världsförbättrande” miljöorganisationer?
sluta omhulda den okunniga Gretas falska undergångsbudskap?
sluta kasta pengar på klimatpolitik?
sluta lagstifta om ett klimat människan inte påverkar?

Jag vågar! Jag har tjatat om detta i minst femton år.

Vi är båda pensionärer och behöver inte längre krusa någon för vårt dagliga bröd.

Vågar du ta bladet från munnen och sluta gömma dig bakom halvkvädna utsagor om klimatet?
Vågar du säga att klimatkejsaren (IPCC) är naken?
Vågar du säga ifrån?

Kommer inskriptionen på din gravsten att läsa; han teg när han borde ha talat?
Jag vågar riskera att det på min står; han talade när han borde ha tigit.
Men för allt i världen jag älskar, friheten, demokratin, vetenskapen, mitt land, framtiden för vårt släkte, kan jag inte hålla tyst när jag ser hur dessa saker missköts.

Det är vad duellen gäller.

Vänligen, Mats Jangdal

 

2019-06-08 19:05 Lennart Bengtsson
Bäste Mats
Kan jag i all vänlighet be Dig att inte sända detta till alla personerna på listan. Varken de eller jag är intresserade att fortsätta denna dialog
Lennart

 

2019-06-08 20:16 Mats Jangdal
Ingen duell alltså, som du vill!
/Mats

 

Efter detta har Bengtsson meddelat att han om några månader utkommer med en bok i ämnet och ber mig läsa den. Jag tolkar det som ett sätt att be mig hålla tyst. Vilket jag alltså inte gör.

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 21 kommentarer

Systemmedia

Postat den 2019-06-10 av Mats Jangdal

Jag kom i samspråk med en före detta journalist häromdagen. Då råkade jag använda begreppet systemmedia, vilket tydligen var okänt för denna person som hela livet verkat inom s-sfären. Så jag avkrävdes en förklaring.
Min förklaring blev att systemmedia är de mediahus som är beroende av statens pengar och som därför inte granskar staten, utan istället försvarar staten mot medborgaren.

Denna förklaring gillades inte och hen påstod att journalister inte gör sådana värderingar och vinklingar. Eftersom jag jobbat inom media, som katt bland hermelinerna, till och från i 40 år, först som fotograf och sedan även som skrivande journalist, förklarade jag att min erfarenhet inte var densamma. Dessutom har jag av någon anledning ofta varit engagerad i verksamheter där media haft anledning att intervjua mig. Då har jag konstaterat att det normala är att man utifrån vad vi talat om inte känner igen vad de skriver. Vet att jag delar den erfarenheten med andra.

Hen anförde i ett slags försvar att de ofta granskat varför folk inte får de bidrag de har rätt till. Underförstått, då granskar de myndigheter och politiker i stat och kommun.

Vi blev tvungna att avbryta där, men jag fortsatte tänka på saken. När jag sedan på nationaldagen hörde Stefan Löfven ondgöra sig över samtalstonen i samhället blev jag tvungen att nedteckna några observationer och funderingar.

Min beskrivning av vad som menas med systemmedia är alltså att de är de medieföretag som finansieras helt eller delvis med skattepengar. Dit räknas självklart SVT, SR, UR och TV4, men även såväl rikstidningar om lokaltidningar, vilka erhåller tidningsstöd. Dessutom bör man räkna dit andra traditionella tidningar som skriver i samma anda. Gemensamt för alla dessa är att de vanligen kallar sig oberoende någonting, oftast liberal. Även oberoende borgerlig och oberoende socialdemokratisk eller vänster förekommer.

Men oberoende är inte ett rimligt epitet på de helt skattefinansierade. Inte heller de vars vinst är i samma storleksordning som statsbidraget. De är beroende av statens stöd och statens stöd kommer inte utan krav på motprestation. Vare sig journalisterna vet det eller ej så vet ägarna det och de styr arbetet.

Journalister är nämligen i de flesta fall exhibitionister. De vill synas själva. Det gör man i deras värld om deras alster förekommer på löpet och ettan. Ju längre in i tidningen desto sämre status bland kollegorna. Att tvingas redigera familjesidorna ses vanligen som en straffkommendering. Men där hamnar de journalister som inte skriver det ägarna begär, när ägarna månar om sitt statsbidrag.

Att journalister som gärna skriver om att skattepengar inte ska gå till vinster i välfärden, inte skriver om att skattepengar inte ska gå till vinster i media är en gåta. Eller inte.

Systemmedia älskar staten och dess bidrag. Därför blir man gärna vänster och vill att staten ska dela ut mer skattepengar till utsatta grupper. Men det ska vara ”rättvist”, så bidragfuskare ogillas. Stora utgiftsområden undgår dock helt granskning, som bidragen via UD till Sida och FN. Även statens bidrag till EU och de nationella kostnaderna för anpassning till EU undgår i stort granskning. Jag behöver inte närmare nämna migrationskostnaderna och klimatåtgärderna. Så fortskrider den medberoende pardansen där systemmedia får en skärv som tack för utebliven granskning av staten.

Denna hegemoni hotas numera av allt fler och allt bättre alternativ media. Delar av folket vaknar ur törnrosasömnen. Det är klart att en del av de nypurrade svenskarna då uttrycker sin bestörtning i affekterade ordalag. I det läget tar statsministern till orda i sin nationaldagsintervju och påstår att det är folk som läser alternativmedia som hamnat i en filterbubbla och därför skapar ett obehagligt samtalsklimat. Det säger mannen som i flera år stegrat den hätska tonen mot alla sina politiska motståndare, även sådana som i generationer befunnit sig i riksdagen och till och från haft regeringsposten.

Min uppfattning är att systemmedia kommer man inte undan med mindre än att deras skattegynnade status avlägsnas. Så de som ovanpå det läser alternativmedia blir bättre informerade än de som endast hämtar sin information från systemmedia, gammelmedia, medströmsmedia.

Denna text publicerades först på Fri debatt på nationaldagen i år.

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 16 kommentarer

Dagens syn på känslor är förödande

Postat den 2019-06-09 av Mats Jangdal

Dagen gästskribent är Dan Ahlmark

Ännu är det bara gällande religion, där människor tillerkänns en legal rätt att ha sina känslor skyddade. En viktig faktor syns då vara motivet att skydda religiös fred, som kan hotas, om känslor kränks på det området. Men rättigheten innebär faror, eftersom domstolar avgör dess omfång, vilket innebär, att fältet är öppet för dessa att så småningom formulera mycket restriktiva regler gällande vad man överhuvudtaget får säga om religioner (hittills enbart islam) pga troendes påstådda ”känslor”. Så fältet är öppet för religiösa personer att hävda, att olika uttalanden sårar dem djupt, och därmed fortsätta att begränsa yttrandefriheten.

Känslor har blivit mycket viktiga att uppmärksamma även i politiska sammanhang. Det verkar som de ibland i betydelse likställs med – eller övertrumfar – kunskap. Det är illavarslande, eftersom vi vet vad som då kan hända. I 1900-talets historia har känslor övertrumfat kunskap i alla totalitära rörelser. T ex fascism, nazism och kommunism var baserade på känslor utan någon bas i riktig kunskap utan främst förankrade i en ideologi utan större kontakt med verkligheten, men som tillfredsställde människors känslomässiga behov.

Känslomässighet spelar idag en allt viktigare roll även i västerländska demokratier. Den politiska propagandan har naturligtvis alltid – precis som reklamen – vetat, att direkt påverkan på känslor är en kraftfull metod. Bilden av barnet uppspolat på stranden vid Medelhavet är bara ett exempel på hur media exploaterade en tragedi för att bana vägen för EUs mål: massinvandring av icke-europeer. Och tänk på den roll s k goda avsikter fått vid bedömning av politiska förslag, medan man knappast alls bryr sig om konsekvenserna av uppslagen (1). Och politikers (och andras) behov att ständigt godhetssignalera: allt är drivet av känslor!

Problemet idag är, att medan känslomässig påverkan på politiken tidigare hölls i schack i demokratierna pga att fakta ändå krävdes som underlag för ställningstaganden, är frågan nu, om detta fortfarande gäller. Ett huvudskäl är nog inflytandet av kulturmarxismen, som ju bygger på postmodernistisk kunskapsteori. Denna säger, att människor inte har kapacitet att skaffa sig objektiv kunskap, vilket bland annat innebär att vetenskap och logik inte kan avgöra policyfrågor. Allt är subjektivt och relativt, och inget kan säkert bevisas. Men när sakliga kriterier förklaras ogiltiga, kommer känslorna lätt att avgöra frågor.

Svagheten med känslor vid olika bedömningar är t ex att sådana kan uppstå hos människor beroende på de mest skiftande skäl. Känslor skapar i sig inga rationella eller värdefulla regler i samhället, utan i så fall måste förnuftet användas. Det är orsaken till att så tidigt som under antiken Sokrates uttalade :”A system of morality which is based on relative emotional values is a mere illusion, a thoroughly vulgar conception which has nothing sound in it and nothing true”.

Ett problem är, att människor har en oerhört varierande syn på vad känslor betyder, och hur de uppkommer. Och en del syns betrakta känslor som fakta likvärdiga med vanlig kunskap – eller t o m mera värda att beakta. Då uppkommer omedelbart ett annat problem, nämligen att i de flesta situationer olika människor känner djupt för helt diametrala ståndpunkter. Varför är det fallet, och hur formas egentligen känslor?

En förnuftig teori

Den amerikanske psykologen Nathaniel Branden utformade en teori han kallar Biocentrisk Psykologi (2), som för mig syns mycket mera korrekt än andra. Enligt Branden formulerar människan korrekta värden/värderingar bara genom sitt tänkande. Om man inte rationellt funderar över sina värderingar, är det troligt att dessa – tillämpade i verkligheten – visar sig vara felaktiga (befrämjar inte hans liv) och dessutom kommer att strida mot varandra. Om man inte formulerar dem med hjälp av förnuftet, kommer värderingarna dessutom ofta vara mycket oklara och diffusa, vilket i sig har negativa konsekvenser. Så människan bör programmera sig själv beträffande olika värden/värderingar; om han inte gör det, kommer miljön, slumpen etc att sköta programmeringen och fylla tomrummet.

Värderingarna styr sedan människans handlande och bildar också grunden för hans/hennes känslor, genom att varje känsla är knuten till och orsakas av något, som händer ett (eller flera) värde(n) individen har. Om något positivt sker, blir känslan positiv och vice versa. Genom denna mekanism förmedlas alltså reaktioner på vad som är för eller emot individens olika värderingar. Känslorna förmedlar därvid lycka eller lidande, nytta eller smärta. Värderingarna och känslorna skapar också människors motivation att handla. Sedan vet vi, att tillfälliga känslor också kan uppstå i det undermedvetna på ett helt okontrollerbart sätt ofta svårt att förklara.

Så känslor är huvudsakligen en automatisk följd av individens värden/värderingar och aktiveras genom händelser eller det egna handlandet i verkligheten. Men känslorna innehåller i sig ingen kunskap och är inte förknippade med någon sådan: de är bara automatiska responser till värderingarna och uppkommer momentant, när dessa hotas eller främjas. Därför är det olyckligt, kanske katastrofalt, om en person leds av känslor. Det kan ju medföra helt felaktiga handlingar. Vi vet ju inget om de bakomliggande värderingarna de är knutna till! Dessa kan objektivt sett vara falska och strida mot accepterad kunskap eller på annat sätt vara orimliga. En människas handlingsreaktion på känslor måste istället vara att se, om hans förnuft finner dessa impulser vara kopplade till vettiga värden och så viktiga, att han bör agera på ett visst vis. Extremfallet att ledas blott av känslor är, om en person drabbas av någon neuros, vilken ju medför, att förnuftet sätts ur spel och den drabbade agerar mycket irrationellt.

Ett grundläggande fel många människor gör, är att uppfatta känslor som givna och oföränderliga – bara att acceptera! De förstår inte att människan kan och bör rationellt – genom förnuftet – forma sina värderingar, vilket då kanske skapar helt andra känslor. Ett annat misstag är, att man tror, att bara detta att man känner på ett visst sätt är ett skäl att agera utifrån den känslan. Men känslor bär ju ingen kunskap i sig, så att handla bara på basis av dem är ofta fel – eventuellt katastrofalt. En rationell person handlar inte så utan identifierar och bedömer känslan med förnuftet, och väljer om man ska agera på ett visst sätt.

Individer måste vara vaksamma och undersöka och validera känslor beträffande vilka man är osäker, om de är baserade på förnuftiga och verkligen genomtänkta värderingar eller ej. Den människa, som inte använt sin rationella förmåga i syfte att skapa sina värderingar, har med största sannolikhet en mängd felaktiga sådana vid sidan av korrekta. En sådan mix gör att motstridiga känslor skapas beroende på, att det finns interna konflikter mellan värderingarna. Den situationen leder till ständiga interna konflikter och psykologiska slitningar, som är mycket betungande för individen. Resultat som rädsla, ångest, långvarigt lidande och kanske depression inträffar då. Genom sitt tänkande kan dock en människa skapa en logisk och internt konsistent karta av värderingar väl förenliga med verkligheten, och som främjar hans liv utan sådana känslokonflikter.

Olika livsåskådningar har olika kontakt med verkligheten, vilket medför att särskilt kollektivister ofta syns bekymrade och deprimerade. Deras värderingar leder ju till ett samhälle baserat på tvång och olika typer av förtryck av människor, vilket orsakar en rad obehagliga konsekvenser i samhället. Om personerna inte är fanatiker, upplever de då ständiga inre konflikter mellan motstridiga känslor, vilka de inte kan lösa. De förstår inte, hur de genom sin brist på tänkande gällande värderingar skadat sitt sinne, sitt känsloliv och sin motivation. Därför upplever de ofta en mental misär, smärta och fördömer istället livet. Men en rationell individ kan klarlägga och eliminera motstridiga värderingar.

Så –  hur agera?

Mot denna bakgrund finns då inga skäl att särskilt beakta känslor vid val av lösningar gällande politiska problem. Att något ”inte känns bra” för en viss beslutsfattare är ointressant. Känslor förmedlar i sig inte nödvändigtvis någon information av värde. Det man istället bör fästa vikt vid och diskutera är målet/syftet, de styrande värderingarna och principerna bakom en föreslagen policy – samt naturligtvis det uppskattade resultatet av angivna åtgärder och kostnaden för dessa. Människors känslor av olika slag behöver man inte beakta.

(1) https://nyadagbladet.se/kronikor/den-ondskefulla-godheten/
(2) Branden, Nathaniel (1969). The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature; kap.V. Nash Publishing Corp., Los Angeles, California.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

Publicerat i Gästlistan, Jämlikhet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 15 kommentarer

Om havsnivåer

Postat den 2019-06-07 av Mats Jangdal

Min översättning av en mailkonversation mellan Nils-Axel Mörner, Martin Hovland, Alex Pope, Albert Parker och Theo Walters

Så här skriver IPCC i kapitel 9, AR6 vilken ska publiceras senare i år.

”Havsnivåförändringen de senaste decennierna saknar motstycke de senaste tusentals åren (medium konfidens) och takten i den globala havsnivåhöjningen har ökat under senare decennier (hög konfidens). För 1900-talet visar beräkningar baserade på tidvattenmätare att den globala havsnivån stigit med 0,15 -0,22 meter mellan 1901 och 2015 {hög konfidens; 9.6.2.3}, och att denna ökning var snabbare än för något sekel sedan åtminstone år 1000 fKr. {medium konfidens 9.6.2}. Takten i havsnivåhöjningen1980-2000 var snabbare än någon annan tidigare tjugoårsperiod sedan åtminstone år 1000 fKr. {låg konfidens; 9.6.2}. Den globala havsnivåns medelvärde steg mycket sannolikt (very likely) i medeltal 1,2 [0,9-1,7] mm/år mellan 1993 och 2017 {hög konfidens; 9.6.2}.” MH

Vid övergången från Pleistocen till Holocen för 11.700 år sedan smälte isarna snabbare än någonsin de senaste 30.000 åren. Den enorma ökningen i temperatur och snabba avsmältningen till trots steg havsnivån med endast 10 mm per år. NAM

Takten som vatten från smältande istäcken når haven avgör takten i havsnivåhöjning. Vid istidens slut varierade inte takten i avsmältning radikalt. Det som varierade var hur vatten som var fångat bakom tillfälliga fördämningar (isproppar, grusåsar etc.) bröt dessa fördämningar. Vid dessa tillfällen nådde smältvatten haven snabbare än vad själva avsmältningen var. Det var inga plötsliga rusningar i avsmältning, det skulle strida mot naturvetenskapens principer. Det var rusningar i vattenavtappning. Lake Bonneville i västra USA, huvudsakligen i motsvarande dagens Utah, har väl dokumenterade stadier av avtappningar. Man har räknat till så många som 28 stycken. Efter sig har sjön lämnat nuvarande Salt Lake (och Bonneville Salt Flats där man ofta försöker slå hastighetsrekord med landbaserade fordon). Det finns andra exempel på att isvolym och havsnivå inte ändras i samma riktning och vid samma tidpunkt.Satellitmätningar av havsnivåerna inleddes först 1993 och höjningen accelererar endast som resultat av administrativa manipulationer med data som utförs när forskare påpekat att det saknas bevis för havsnivåhöjning. Apo

Tidvattenmätare och peglar tar inte hänsyn till politik lanserad av idioter och brottslingar. APa

En färsk studie utförd av Arcadis, ett stort Holländskt ingenjörsföretag påvisar ingen havsnivåhöjning. TW

Som alla förstår är de etiketter om konfidens av olika slag IPCC åsätter sin teorier rent nys och har inget med vetenskap att göra.

Nils-Axel Mörner har bifogat detta dokument till debatten.

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 18 kommentarer

Media varvar upp

Postat den 2019-06-06 av Mats Jangdal

SVT, TV4, Expressen med flera riksmedia intensifierar sin klimathotspropaganda. Greta utnämns till klimathotsrörelsens stora profet. Allt fler reportage och inslag nämner klimatförändringarna som en anledning till att reportaget görs. I dessa reportage slängs påståenden som härstammar ur klimatmodellerna fram om hur klimatet förändrats. Men inget sägs om att modellerna visat sig slå fel.

Istället tas modellernas felaktiga projektioner upp som axiom över vad som hänt och kommer att hända. Reportagen ropar efter åtgärder för att stoppa utvecklingen. Politiken förutsätts ha lösningarna, vanligen via förbud eller skatter. Ingenstans förekommer granskande eller kritisk journalistik som ifrågasätter dogmen.

Här är ett konkret exempel på hur en kunnig person råkar illa ut för att hon vill veta mer om klimatet, söka fakta. Sverige är på väg att fullständigt braka ihop som öppen demokrati. Tankefrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet är snart helt avskaffat. Tack för det Fredrik och Stefan!

https://www.youtube.com/watch?time_continue=3&v=-DAj-vCCyww

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 20 kommentarer

Klimatskojare Bengtsson

Postat den 2019-06-05 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Åke Sundström

På Det Goda Samhället har professor Lennart Bengtsson, i en polemik med Gösta Walin och mig, framträtt som klimatalarmist, efter att under några år ha figurerat som skeptiker på Lars Berns blogg i egenskap av dennes ”guru”.
Wallin skrev att klimathotet saknar vetenskaplig underbyggnad och att koldioxidutsläppen kan beskrivas som ”harmlösa”, d v s i praktiken ofarliga. Det tyckte inte den förmente skeptikern, som i stället i klara verba försvarade den förda politiken.

En sensationell nyhet, så här klimatdebattörer emellan, men kanske också klargörande, eftersom Bengtsson i rätt många år lämnat svävande och ibland motstridande besked om sina åsikter. Till hans skuldregister hör också att han vägrat kommenterat sin roll som författare till KVA:s första, helt skandalösa, uttalande i ämnet – det som senare modifierats i sak, men likafullt avrundades med ett godkännande av den förda politiken. Obegripligt är bara förnamnet!

Med sådana vänner, Lars Bern och kärnkraftskramarna i Stockholmsinitiativet inräknade, behöver seriösa skeptiker inga fiender.

 

Här nedan följer några replikskiften från DGS.

Gösta Walin
Vår tid präglas av demonisering, alternativt skambeläggning. När det gäller energiförsörjning så är det demoniseringen av Putin och kolkraft som ställer till problem. Jag är bekant med de flesta s k klimatskeptiker. Nästan alla är kärnkraftsentusiaster dessvärre utan erforderliga kunskaper. Man skulle kunna tro att det vore naturligt för en klimatskeptiker att rekommendera kolkraft eller rysk gas. Men icke, demoniseringen tar över förnuftet.
Alltså, om vi behöver mer elkapacitet vilket belystes ovan av Leif Stern med en mycket realistisk skräckvision, då är rysk gas och kolkraft helt överlägset. Dock att gasen är sårbar. En sjunkbomb på ledningen i Östersjön borde räcka för att stoppa flödet. Kol är ur alla synpunkter överlägset om man väl lyckats få bukt med demoniseringen. Ekonomin, miljö, säkerheten, allt talar för kolkraft. Efter kriget lagrade vi olja i bergrum för att ha viss beredskap. Det gick inte så bra, oljan ruttnade. Kol kan lagras i obegränsade mängder nästan kostnadsfritt i stora högar eller ännu hellre i sjöar.
Bygg kraft och kraftvärmeverk som kan bränns såväl biobränsle som kol så uppnår vi optimal säkerhet, miljö och ekonomi. Kolkraft behöver inte släppa ut något annat än nyttig koldioxid.
Tag tjuren vid hornen och förorda kol!

Åke Sundström
Sant att kol inte släpper något annat än nyttig koldioxid. För klimatalarmismen är givetvis superfräckt bedrägeri, kanske det värsta sedan 1600-talets holländska tulpanslökspanik. 
Men även om kol är OK att använda, så innebär inte detta att Sverige behöver en massa kraftvärmeverk, eldade med kol och/eller biomassa. Det enda vi behöver är ett slopande av dagens planekonomiska energipolitik och tillhörande byråkrati samt ett (åter)införande av gammal hederlig marknadsekonomi. Vilket, besynnerligt nog, inte ens våra förment liberala partier har kurage eller förstånd att kräva. 
Med konkurrensneutrala energiskatter (t ex en energimoms lika för alla miljöpåverkande energislag) blir både kolet, vindkraften och kärnkraften utslagna. På en fri marknad sjunker nämligen elförbrukningen rejält, samtidigt som dagens stora elexport uteblir i brist på lönsamhet. Så varken ny kärnkraft, vindkraft eller annan ny elkapacitet kan bli aktuell under överskådlig framtid (ca 25 år). 
Det är nog Gösta och jag i stort sett överens om. Lennart Bengtsson, däremot, verkar helt ovetande om hur elmarknaden (eller en marknad vilken som helst) fungerar. Och våra ekonomiprofessorer tiger i välförstått egenintresse; varför äventyra sina lönsamma extraknäck i pappa statens tjänst. Bara vi pensionärer har ”råd” att informera om hur grundlurade väljarna, skattebetalarna och framför allt miljörörelsens välmenande men godtrogna medlemmar blir.

Åke Sundström
I sitt svar på mitt inlägg skriver Gösta Walin att kolkraftverken har stora fördelar ur beredskapssynpunkt. Helt sant, men det kan inte vara något avgörande huvudargument, om man, som vi båda och andra seriösa bedömare, vet att Sverige i ett normalläge (utan dagens absurda klimatpolitik) inte alls behöver bygga några kolkraftverk – och ingen annan ny elkapacitet heller under överskådlig framtid. Överens?

Lennart Bengtsson
Jag har lite svårt att förstå hur mitt inlägg om Energiewende har att göra med mina eventuella kunskaper om hur elmarknaden fungerar. Jag medger naturligtvis att jag saknar akademisk utbildning i detta ämne. Sundström får i stället vända sig till den tyska förbundsrepubliken i sitt ärende.
Om man har den uppfattning som Gösta Walin presenterar att utsläppen av växthusgaser är harmlösa då behöver man förvisso varken förnybar energi eller kärnkraft eftersom billig stenkol finns i tillräcklig mängd.
Problemet är bara att växthusgaserna sannolikt inte är harmlösa. Jag kan tyvärr inte vara lika tvärsäker som Gösta eftersom jag sysslat med frågan. Det är därför god anledning att utsläppen begränsas vilket också görs. Att därvid använda sig av en väl fungerande kärnkraft ser jag inte som något problem.
Det finns dock ingen anledning, som jag upprepat ad nauseam, att Sverige som högst obetydlig emmittant skall framställas som en första ordningens globala syndare och därvid ta till obefogade drastiska åtgärder som går ut över medborgarnas väl och ve.

Åke Sundström
Här serverades en intressant nyhet: Den förment skeptikern Bengtsson har rekonverterat till sin gamla position som klimatalarmist, låt vara inte i samma grad som MP:s språkrör eller Gretas publicitetshungriga föräldrar. Han bestrider nämligen, trots sin roll som guru på Lars Berns bevisligen klimatskeptiska blogg, Gösta Walins slutsats att koldioxidutsläppen är harmlösa. d v s till så ringa skada att inga motåtgärder kan rättfärdigas. Vari består då de faror som inte vännen Lars Bern har upptäckt? Om den saken får läsarna ingenting veta. Eller om hur hans åsikt stämmer med vad han de åren skrivit på Berns blogg. En talande tystnad. 
Bengsson låtsas inte heller förstå att synen på klimathotet är helt avgörande för slutsatserna om vår energipolitik. Föga seriöst, välvilligt uttryckt.

Åke Sundström
Ånej, den enda hårda vägen är de orimliga pålagor som våra politiker lastar på medborgarnas axlar i påstått syfte att rädda världen undan en klimatkatastrof. Men bevisligen är dessa klimatskatter totalt verkningslösa, de globala utsläppen minskar inte med ett enda kilo. Däremot resulterar de i väldigt stora samhällsekonomiska förluster för AB Sverige (många hundratals miljarder). Vilket f d skeptikern Bengtsson inte har kurage att erkänna, i motsats till Lars Bern, som likväl pratat om LB som sin nye guru. Hur virrigt och falskt kan det bli? 
Och regering och riksdag håller givetvis medborgarna lyckligt oinformerade om den farliga, d v s politiskt besvärande, sanningen. Likt signaturen Eskil får de nöja sig med den indoktrinering som bedrivs i en ohelig allians mellan de två politiska blocken och i samverkan med pressen, näringslivet och korrumperade ”forskare” (t ex Konjunkturinstitutets rådgivare i miljöfrågor). 
Arma land!

 

P.S.
Dessutom har Lennart Bengtsson publicerat ytterligare en artikel på DGS. Den har också genererat ett stort antal kommentarer. Inriktningen är där försiktighetsprincipen och skatter, något som frihetsportalens läsare känner igen. Men inte heller här verkar Bengtsson fullt ut förstå när försiktighetsprincipen kan tillämpas och när den inte kan det. /Mats

 

Publicerat i Gästlistan, Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 43 kommentarer

Kan vi bli som Monaco?

Postat den 2019-06-04 av Mats Jangdal

Flera politiker och inte minst msm-journalister menar att vi måste älska ett allt större och mäktigare EU. Varför det?
Därför att vår andel av världens befolkning och världens ekonomi kommer att bli allt mindre i takt med stor folkökning och ekonomisk utveckling i det som tidigare var fattiga delar av världen.

Jag håller inte med Anna Dahlberg om nästan något i hennes krönika i Expressen, men kan ta den som utångspunkt för min egen betraktelse.

I Valu fick folk svara på ett antal frågor som antogs kunna vara av intresse. De kunde välja på nedanstående ämnen och svara att det för deras val hade 1. mycket stor betydelse, 2. ganska stor betydelse, 3. varken stor eller liten betydelse, 4. ganska liten betydelse, 5. mycket liten betydelse. Enligt Linnea Heppling på SVT så är det endast de som svarat mycket stor betydelse som är redovisade på nedanstående lista.

Freden i Europa 58%
Demokratin 54%
Miljön 51%
Jämställdhet 49%
Brottsbekämpning 48%
Sociala välfärden 42%
Flyktingar/invandring 41%
Energi och kärnkraft 38%
Ekonomin 37%
Nationell självständighet 37%

Frågan är ändå om frågare och därmed uttolkare av svaren menar samma sak som den som svarat? På vilket sätt har Freden i Europa betydelse för den som svarar? Var kommer klimatet in för den svarande? På Miljön eller Energi och kärnkraft, samt på vilket sätt?

Det går troligen att begrava en hel kennel i en undersökning av det här slaget. Med det i minnet är det inte underligt att somliga eu-vänner tolkar alla svar som en önskan om ett större och starkare EU. Men min egen önskan och önskan hos nästan alla väljare jag talat med under valrörelsen, är inte sådan. De vill ha ett mindre EU.

Vi skulle kunna bli som Monaco istället, stå utanför EU men ha frihandelsavtal. Därtill minska statens fingrar i alla skålar och syltburkar. Sänkta skatter och andra tecken på att medborgarna är myndiga. Det finns egentligen ingen anledning att vara ett högskattesamhälle bara för att man inte är en stadsstat. Det tycker jag är ett bättre förslag än Dahlbergs.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 21 kommentarer

Forskare ense

Postat den 2019-06-03 av Mats Jangdal

I en undersökning år 2013 tillfrågades 1077 forskare inom klimatområdet om vad som främst orsakar en global uppvärmning. Resultatet kan sägas vara att de inte alls var ense, varken om orsaker eller risk.
Så här kan man sammanfatta deras svar:

Människan orsakar mest uppvärmning, 36%
Naturen orsakar mest uppvärmning, 24%
Både människa och natur är orsak till ändring, 17%
Okänd anledning till förändring, 10%
Kvittar vilket, risken för skadlig påverkan är ändå liten, 5%

Sedan 2013, på sex år alltså (och egentligen längre), har ingen ny kunskap som stöder alarmismen presenterats, bara mer högljutt larmande. Jag tar det därför inte för otroligt att en ny undersökning skulle visa att ännu fler forskare (högre andel) anser att människans roll är liten och betydligt överdriven.

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer