Jag kom i samspråk med en före detta journalist häromdagen. Då råkade jag använda begreppet systemmedia, vilket tydligen var okänt för denna person som hela livet verkat inom s-sfären. Så jag avkrävdes en förklaring.
Min förklaring blev att systemmedia är de mediahus som är beroende av statens pengar och som därför inte granskar staten, utan istället försvarar staten mot medborgaren.
Denna förklaring gillades inte och hen påstod att journalister inte gör sådana värderingar och vinklingar. Eftersom jag jobbat inom media, som katt bland hermelinerna, till och från i 40 år, först som fotograf och sedan även som skrivande journalist, förklarade jag att min erfarenhet inte var densamma. Dessutom har jag av någon anledning ofta varit engagerad i verksamheter där media haft anledning att intervjua mig. Då har jag konstaterat att det normala är att man utifrån vad vi talat om inte känner igen vad de skriver. Vet att jag delar den erfarenheten med andra.
Hen anförde i ett slags försvar att de ofta granskat varför folk inte får de bidrag de har rätt till. Underförstått, då granskar de myndigheter och politiker i stat och kommun.
Vi blev tvungna att avbryta där, men jag fortsatte tänka på saken. När jag sedan på nationaldagen hörde Stefan Löfven ondgöra sig över samtalstonen i samhället blev jag tvungen att nedteckna några observationer och funderingar.
Min beskrivning av vad som menas med systemmedia är alltså att de är de medieföretag som finansieras helt eller delvis med skattepengar. Dit räknas självklart SVT, SR, UR och TV4, men även såväl rikstidningar om lokaltidningar, vilka erhåller tidningsstöd. Dessutom bör man räkna dit andra traditionella tidningar som skriver i samma anda. Gemensamt för alla dessa är att de vanligen kallar sig oberoende någonting, oftast liberal. Även oberoende borgerlig och oberoende socialdemokratisk eller vänster förekommer.
Men oberoende är inte ett rimligt epitet på de helt skattefinansierade. Inte heller de vars vinst är i samma storleksordning som statsbidraget. De är beroende av statens stöd och statens stöd kommer inte utan krav på motprestation. Vare sig journalisterna vet det eller ej så vet ägarna det och de styr arbetet.
Journalister är nämligen i de flesta fall exhibitionister. De vill synas själva. Det gör man i deras värld om deras alster förekommer på löpet och ettan. Ju längre in i tidningen desto sämre status bland kollegorna. Att tvingas redigera familjesidorna ses vanligen som en straffkommendering. Men där hamnar de journalister som inte skriver det ägarna begär, när ägarna månar om sitt statsbidrag.
Att journalister som gärna skriver om att skattepengar inte ska gå till vinster i välfärden, inte skriver om att skattepengar inte ska gå till vinster i media är en gåta. Eller inte.
Systemmedia älskar staten och dess bidrag. Därför blir man gärna vänster och vill att staten ska dela ut mer skattepengar till utsatta grupper. Men det ska vara ”rättvist”, så bidragfuskare ogillas. Stora utgiftsområden undgår dock helt granskning, som bidragen via UD till Sida och FN. Även statens bidrag till EU och de nationella kostnaderna för anpassning till EU undgår i stort granskning. Jag behöver inte närmare nämna migrationskostnaderna och klimatåtgärderna. Så fortskrider den medberoende pardansen där systemmedia får en skärv som tack för utebliven granskning av staten.
Denna hegemoni hotas numera av allt fler och allt bättre alternativ media. Delar av folket vaknar ur törnrosasömnen. Det är klart att en del av de nypurrade svenskarna då uttrycker sin bestörtning i affekterade ordalag. I det läget tar statsministern till orda i sin nationaldagsintervju och påstår att det är folk som läser alternativmedia som hamnat i en filterbubbla och därför skapar ett obehagligt samtalsklimat. Det säger mannen som i flera år stegrat den hätska tonen mot alla sina politiska motståndare, även sådana som i generationer befunnit sig i riksdagen och till och från haft regeringsposten.
Min uppfattning är att systemmedia kommer man inte undan med mindre än att deras skattegynnade status avlägsnas. Så de som ovanpå det läser alternativmedia blir bättre informerade än de som endast hämtar sin information från systemmedia, gammelmedia, medströmsmedia.
Denna text publicerades först på Fri debatt på nationaldagen i år.
Systemmedia = subventionerad media = styrd media = propaganda = det ”ofria” ordet.
Ja, det är en skam att detta finns kvar i Sverige 2019, och ett tydligt bevis på att Staten är rädd för sina medborgare och därmed sina egna maktpositioner.
En skam? Det är så här folket vill ha det. Det är detta folket går och röstar för. Hur många i Sverige tror du bryr sig om denna koppling av media till staten? Ytterst få. Moderatpolitiker i Sverige tycker inte ens att SVT är vänstervridet; några få av dem om jag ska vara rättvis.
Vilket parti vill ha bort presstödet? Olof Palme var slug; han förstod att endast en majoritetsregim kan ta bort det, eftersom alla andra kommer att få svarta negativa rubriker om de skulle våga ett försök.
Det enda enkla vi kan göra är att sluta konsumera dessa missfoster till ”opartiska och granskande” media och ignorera dess existens fullständigt.
Nej Göran, majoriteten vill INTE ha det så här, även om en ointresserad minoritet inte orkar bry sig eller själva gynnas av systemet, t ex journalistkåren (som till hälften vore arbetslös utan statsbidragen) . Liksom tydligen Ulf Kristersson och hans patetiska bunkergäng, som fastnat i den preussiska tradition, med snurrigt vänsterstuk, som Reinfeldt sjösatte.
Det är klart att de vill ha det på det viset. Det är bara att fråga folk. Jag brukar fråga och det är ytterst få som har en uppfattning att SVT är vänstervridet.
Ja, det måste jag tyvärr hålla med dig om.
MEN – de flesta förstår inte frågan.
Ja PK kommer ju från medias Publiceringsregler där det finns ett system.
Men jag tror mer på att det inom journalistkåren finns ett kamraderi där den som sticker ut får det svårt med jobben.
I klimatfrågan är det tydligt och även inom migrationen, där Ex Pressen vaktade målet.
Hej.
Det är troligen bara sportjournalister som idag förstår innebörden av referat och opartisk, eller ledartext, nyhetsreportage, och opinionstext.
Det är i högsta grad, och hos tidningar som Sydsvenskan eller Aftonbladet nästan uteslutande så, att man sammanställer sin rapportering i forma av berättelser om vad vi av tidningen anses bör känna till, istället för att man rapporterar vad som skett. Det som kallades allmänintresse förr har fått sin betydelse muterad (perverterad, snarare) till att betyda fostrande och mästrande.
Vi har sett det om och om igen när ett åsikts- och kommunikationsmonopol (monopol på vad som kommuniceras via respektive medium) möter ny teknologi som förändrar maktbasen. Förbud, krav på moralisk renhet, hot om straff, förföljelser, och till slut ko-optering av befintligt system.
Du kan ju fråga journalistbekanta om de tror att de är kyrkan eller Gutenberg. Lyssna lär de inte göra: de enda som uppvisar samma patologiska arrogans som journalister är politiker.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Två rubriker på Friatider:
”Google halverar trafiken för Daily Mail
Sjösätter ny algoritm mot konservativa sajter. Daily Mail har förlorat hälften av sin trafik från sökmotorn Google.”
”Google: Kritik mot invandring ska bort från Youtube. Vänstervridna IT-jätten vässar sina algoritmer.”
Några saker jag undrar över ur ett företagarperspektiv. Genom censureringen förlorar Google miljarder dollar i inkomster. Är detta sunt rent företagsekonomiskt? Av vilken anledning anställer ett företag personal som mer eller mindre arbetar med att minska företagets intäkter?
Om det inte skulle vara sunt, då ställer jag mig frågan, om det har blivit på sådant sätt att Google mer eller mindre har blivit kidnappat av sin vänstervridna personal? Med det menar jag att det inte fysiskt är kidnappade utan är kidnappade rent mentalt. Google har blivit så vänstervridet och politisk korrekt att inte ens ledningen för Google kan ha sina egna åsikter. De tvingas se på och kan inget göra medan Google styrs mot grundet.
Jag har noterat hur vänstermänniskor mer eller mindre verkar för att de företag de arbetar på ska gå under. Jag tror inte att de gör det medvetet utan genom att de saknar all förmåga att förstå orsak och verkan. I Googles fall är det så att vänstermänniskorna tror att de gör något bra genom att censurera konservativa utan att ha den minsta förståelse för att deras löner även kommer från konservativas pengar och att det till slut drabbar dem själva.
Det roliga är – som jag har förstått det – att de större inkomsterna för Google kommer från konservativa innehållsskapare. Och, nu börjar konservativa prata med varandra om att skapa alternativa plattformar. Frågan, de ställer sig är hur de ska få med sig annonsörer. Vad händer när annonsörer upptäcker att Google skadar deras verksamhet? Alltså. Google censurerar och jag som företagare upptäcker att jag får dels mindre trafik till min plattform och därmed mindre intäkter.
De vänstervridenas censur drabbar alla både på vänster och högerkanten. När en invandringskritiker ska censureras då drabbas även en matlagningsblogg.
Med utrensningen av ”oönskat” material på YT kan ju undra hur länge den här gamlingen får vara kvar? 286 visningar på 4 år, det är inte mycket, men kanske mer än vänsterblivna klimattroende tål.
https://www.youtube.com/watch?v=c3uJeDoGqFY
En mjukis variant fick Mats av mig som Carl Rudbeck lyckats få publicerat i dagens HD. Den om hur ”moderaterna” vill avskaffa alla av socialisterna skapade propaganda institutioner?
https://e-tidning.hd.se/#reader/236245/1/3894606770
Kan detta månde uppväga Reinfeldt och BATRAS förräderi mot svenska folket, tror ”dom”?
De politiska partierna är numera nästan oberoende av medlemsavgifter och litar på att partibidragen (skattepengar) ska hålla dom under armarna. Journalisterna och systemmedia säger inget eftersom presstödet (skattepengar) säkrar deras jobb.
Systemmedia i Storbritannien (BBC). De vänsterblivna inom media i UK försöker desperat finna ursäkter att vara hålla kvar UK I EU. Jag lyssnade på en intervju med en företagsledare i UK. Journalisten försöker desperat förklara att EU behövs för företagen i UK.
Ställ då en okunnig journalist mot att 99,9 % av företagen i UK är små företag som anställer 60 % av alla arbetare i UK. Av dessa 99,9 % har 92 % inga som helst affärer med andra EU-länder. Märk väl att alla dessa företag som inte har några affärer med EU tvingas att följa en massa förbaskade lagar och regler som EU hittar på. För dem innebär bara medlemskapet i EU en massa kostnader.
Journalisten försöker hävda att man måste ha handelsavtal för att göra affärer med andra länder. Företagaren säger att man inte alla behöver ha några handelsavtal. Det är bara att göra affärer ändå, vilket är sant.
Då försöker journalisten med att om man inte har handelsavtal så kan UK översvämmas av billiga varor. Företagen säger att det är jättebra om brittiska konsumenter kan handla billiga varor, vilket är sant.
Det är inte lätt att vara journalist om man inte kan något om ämnet man ska intervjua i och speciellt om man ska gå i polemik med den man intervjuar.
Halvera public service, föreslår idag Johan Westerholm.
https://ledarsidorna.se/2019/06/public-service-kan-halveras/