Frihetsportalen

Länge leve industrijordbruket!

Postat den 2018-11-15 av Mats Jangdal

Vid olika debatter och resonemang om jordbruk, djurhållning och matproduktion stöter man ibland på uttrycket industrijordbruk. Det sägs vanligen med förakt och avsikten är att det ska uppfattas nedsättande, att industrijordbruket är en dålig, icke önskvärd företeelse.

När man ber om exempel på industrijordbruk och förklaring till vad som exakt menas, så får man inget sådant. Ibland får man en tredjehandsberättelse om någon som besökt en gård där saker inte sköttes som förväntat utifrån idylliska reportage eller gamla sagor. Men något konkret och aktuellt får man inte beskrivet.

En tolkning av varför uttrycket industrijordbruk förekommer, härleder jag till vanlig avund. Jag har flera gånger vid kontakter med stadsbor noterat att de ser på landsbygden med semesterfirarens arbetsbefriade ögon. Gården, byggnader och naturen bara finns där till lojt avnjutande. Arbetet bakom en gårds skötsel och den viktiga ekonomin ser de inte. De förutsätter att en stor gammal bostad är lyxigt, när den idag ofta är en belastning i både underhålls- och uppvärmningshänseende.

En annan anledning till att vissa människor svänger sig med uttrycket industrijordbruk tycks vara en bisarr uppfattning om födoämnen. Mat som producerats i liten skala och med stor manuell arbetsinsats förutsätts vara av bättre kvalitet än den som producerats rationellt. Som en del av denna uppfattning anser vissa att all djurhållning är av ondo på flera sätt. Det kan vara omoraliskt att ens hålla djur, skadligt att förtära animaliska produkter, etiskt oförsvarligt att slakta djur och tillvarata kött, inälvor och hudar. Det kan också vara en rädsla för att husdjuren bidrar till de beramade klimatförändringarna. Begreppet blir en missriktad del av en negativ propaganda mot jordbruket.

Att mäta är att veta

Men om man tänker efter, varför skulle inte bönder och deras anställda tillåtas samma rätt till en god arbetsmiljö som andra? För det krävs att man även i jordbruket tillvaratar modern teknik. Förr spelade bondens erfarenhet avgörande roll för yrkesmässig framgång. Det är fortfarande viktigt, men nu har ny teknik tillkommit. Vi kan mäta en hel uppsjö av parametrar inom jordbruket. Det är allt från näringsstatus i jorden (specifikt för varje dm2 tack vare GPS och RTK), optimal gödselsammansättning och giva, näringsvärde och torrsubstans i skördat foder, vikt och fettansättning på djur, mjölkmängd, fetthalt, proteinhalt, kroppstemperatur, ljuvertemperatur, effektuttag på varje eluttag, läge och hastighet på alla rörliga hjälpmedel som skruvar och transportörer, effektuttag på traktor, hastighet, position, last på varje fordon, sprutmängd i varje dysa, logistikschema för hela gården och mycket mer. Då har jag inte ens nämnt datorstödet för ekonomi och administration, vilket naturligtvis kan integreras med allt ovan nämnda.

Tack vare tillgång till alla dessa data ökar automatisering och snart tar beslutsstöden steget över till artificiell intelligens och blir ännu kraftfullare. Dessa hjälpmedel kan verka skrämmande för den som inte förstår. Man kan förledas att tro att det påverkar djurhälsan negativt om inte bonden står där och kelar med djuren. Men det är tvärtom! Den nya tekniken ger effektivare övervakning och snabbare varning om något är fel. Djuren får bästa tänkbara föda i korrekt mängd och vid rätt tidpunkt. I princip det som socialstyrelsen drömmer om att kunna förse oss människor med.

Ekonomi

Dessa moderna hjälpmedel ger bästa förutsättningar för god ekonomi. Den moderna gården, som alltså ofta nedsättande kallas för industrijordbruk är det bästa som har hänt bönder, husdjuren, växterna, marken och vattnet. De första stegen in i detta togs långt innan Astrid Lindgren började oja sig för djurens rättigheter. Det har fortsatt blivit bättre, långt mer än hon kunde föreställa sig.

När datorstöd introducerade i lantbruket var insamlingen analog på gårdarna och skickades som fysiska prover eller på papper till centrala anläggningar för att mätas och komputeras. Därefter fick bonden tillbaks en lista med mätresultatet och förslag på lämpliga åtgärder. En månad efter provtagningen.

Idag sker provtagning och analys ofta i realtid ute på gården. All sådan utrustning har blivit mindre, lättare, pålitligare och framför allt billigare. Detta gör i sin tur att gårdarna inte längre behöver bli större för att ha råd med ny teknik. Det gäller att hitta rätt kombination av storlek och teknik.

Under centraldatorernas tid var bönderna endast råvaruleverantörer till allt större mejerier och slakterier. Med modern teknik kan gårdarna själva förädla sina råvaror till färdiga produkter att sälja på marknaden. Rätt utfört ger det bättre lönsamhet. Det gör det också möjligt att utveckla egna, lokala produkter. Sådant som stordriftsanläggningarna tidigare avskydde i tidevarv när de ville ha en råvara in att förpackas till en produkt ut. Den tiden är länge sedan och lyckligen över.

Familjejordbruket finns kvar på en mycket högre nivå, tack vare industrialiseringen. En industrialisering som tagit lite för lång tid på sig, men knappast på grund av motstånd i bondeleden, snarare då från böndernas egna industrier och föreningsrörelse. Men även som motstånd bland konsumenter och politiker.

Med välskötta anläggningar, som övervakar och mäter sin egen verksamhet och förädlar allt på plats, minskar antalet transporter. Framför allt minskar transporterna av lågförädlade volymvaror.

Men kanske än viktigare, om vi diskuterar i ett beredskapsperspektiv – Sverige blir mindre sårbart. Kan våra politiker leverera marknadsvillkor för trygg energiförsörjning till allt som jordbruket kräver, då ska inte resten av beredskapspolitiken vara så svårt att få rätt vad gäller livsmedelsförsörjningen.

P.S. Den grekiska regeringen tänker sig att det är bra med digitalisering av jordbruket. En välkommen modernisering efter de åtstramningspaket EU lade på landet. Men de tänker sig digitaliseringen som centralstyrt regeringsprojekt som bönder och forskning ska få tillgång till.

Det liknar alltså mer det system med centralstyrda bondekooperativ föreningar som vi äntligen är på väg att lämna. Jag tror att det är bättre att ge bönderna stor frihet att sköta sin verksamhet själva, inklusive att konkurrera med varandra.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter äganderätt, aktuella frågor, analys, arbetsinsats, arbetsmiljö, artificiell intelligens, automatisering, beredskapsperspektiv, beslutsstöd, bostad, byråkrati, datorisering, digitalisering, djurhållning, djurhälsa, ekonomi, födoämnen, fri press, frihet, gård, grekland, husdjur, idyll, individ, industrijordbruk, jämlikhet, jord, jordbruk, klimat, kollektiv, konformism, konkurrens, kött, kvalitet, landsbygd, livsmedel, logistik, lokal produktion, makt, mat, mäta, media, miljö, moral, natur, politiker, produktion, propaganda, provtagning, samhällsfördrag, sårbarhet, semesterfirare, skatt, stadsbor, staten, styrning, teknik, transporter, trygghet, vänstervåg, växtodling | 25 kommentarer

Försiktighetsprincip eller fobiprincip

Postat den 2018-11-14 av Mats Jangdal

Försiktighetsprincipen kan endast tillämpas på kända risker, glöm aldrig det! Anledningen är naturligtvis att om man inte vet vilken risk man står inför, eller ens om det föreligger en risk, då finns det ingen logisk, rationell, faktabaserad åtgärd man kan vidta för att minska någon risk. Åtgärden kan lika gärna öka den risk man inte känner tillräckligt väl, alternativt skapa eller öka en annan risk. Eller som jag konstaterat tidigare, utan risk – ingen chans.

De som ändå insisterar på att försiktighetsprincipen ska tillämpas på det som de hyser oro för, begär egentligen en bot för sin fobi. Men för oss som inte lider av denna fobi blir en påtvingad symbolåtgärd både en bestraffning och en belastning.

Det finns en mängd vanliga frågor som mediamässigt och politiskt stöds av fobiker med en agenda. Här kan kort nämnas klimatet, trafiken, näthatet, skjutvapen, patriarkatet, där irrationella tankegångar styr debatten fel.

Publicerat i Frihet | Etiketter ansvar, bot, chans, debatt, demokrati, diskriminering, fobi, fobiker, fobiprincip, försiktighetsprincipen, fri press, frihet, halmgubbe, individ, integritet, irrationell, jämlikhet, klimat, konformism, kvalitet, makt, media, myndighet, näthat, nyttig idiot, patriarkat, politiker, rättsstat, risk, samhällsfördrag, skjutvapen, symbolåtgärd, tankegång, tolerans, trafik, trygghet | 7 kommentarer

M lägger egen budgetmotion

Postat den 2018-11-13 av Mats Jangdal

Det kan vara smart av M att lägga en egen budgetmotion innan regeringsfrågan är löst. Dels är det helt rimligt att man försöker skaffa sig den budget man vill regera på, om man är seriöst intresserad av att regera. Dels verkar det överraska sossarna.

Får man igenom budgeten kan man säga till C och L att antingen kan de regera med det parti som vunnit budgetbudgivningen, eller så får man regera med dem som förlorade och därför har mindre utrymme att regera som de vill.

Risken med det är att C och L faktiskt väljer S av just den anledningen, i total skräck för att SD ska kunna påverka något alls. Detta även om M säger att de visserligen fått igenom budgeten med stöd av SD, så har SD just därför ingen hållhake på M.

Som väljare anser jag det trots allt att rimligt att ett parti som på allvar vill ha regeringsmakten också tydligt markerar det, samt vilken budget de tänkt sig ska leda till bästa vallöftesuppfyllande.

Lite olika kommentarer i media, här och här. Men det är märkligt få.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter ansvar, budget, byråkrati, demokrati, makt, media, moderaterna, politiker, regera, regeringsbildning, samhällsfördrag, skatt, sverige, vänstervåg | 10 kommentarer

De borgerliga får skylla sig själva

Postat den 2018-11-12 av Mats Jangdal

Dagens rubrik kan tyckas vara dagsaktuell i politiken. Men den är från en artikel av Bo Rothstein från 1991 och den avser de borgerliga partiernas agerande 1932. Det var inte planerat att publicera detta i ett parlamentariskt läge där de borgerliga partierna har svårt att bestämma sig för om de vill regera tillsammans på de villkor kammaren i övrigt ställer, eller om de ska splittras och bondeförbundare och frisinnade ta skydd för sina ömmande samveten i det socialistiska hemmet. Historiens vingslag susar igen!

Jag har refererat till Rothsteins artikel tidigare och även till Bo von Stockenströms memoarer där mycket av detta är med stolthet beskrivet. Många har frågat efter Rothsteins text. Så jag frågade om lov att publicera den i sin helhet.

Här är hans svar:

Hej

Roligt att denna gamla artikel funnit intresse. Källan för den är min bok ”Den korporativa staten” som utkom 1992 på Norstedts förlag. Du är välkommen att sprida artikeln.

Vänliga hälsningar

De borgerliga får skylla sig själva

Att rättsstatsprinciperna har så lågt värde i svensk politik har sin grund i de borgerliga politikernas svek den 10 juni 1932 när staten tvångskollektiviserade jordbrukarna, skriver Bo Rothstein.

I SIN FÖR övrigt utmärkta recension av Svante Nycanders och Stig Strömholms brevväxling ”Makten över rätten” (Norstedts, DN 28/5) faller Sverker Sörlin in i en mytbildning som de båda brevskrivarna och många andra sökt driva om förhållanden mellan makt och rätt i svensk politik. I korthet går den ut på att underordningen av juridikens och rättsreglernas roll i svensk politik, som man menar att SAP byggt välfärdsstatsmaskineriet på, kan föras tillbaka till Uppsalaskolans rättspositivism.
Skulden för den pragmatiska synen på rättsregler som enbart politiska instrument, på den svaga ställningen för lagprövning och individuellt baserad rättvisa som kännetecknar den moderna socialdemokratins politik, förs tillbaka på Axel Hägerströms och Vilhelm Lundstedts filosofi i början av detta sekel.

Lösa spekulationer
I boken går visserligen Strömholm till försvar för vissa delar av Uppsalaskolans principer (det var ju trots allt professorer i Uppsala) och gör vissa förnuftiga reservationer om orsakssambandet, men hävdar likväl att problemet uppstod när ”de mindre rymliga skallarna, som dessutom inte alldeles sällan krönte livsdugliga opportunistkroppar, tenderade – – – att låta det faktiska, d v s på det område vi talar om, politiska maktförhållanden och maktyttringar, fylla den plats som tidigare intagits av rätten”.
Låt mig som ett komplement till dessa lösa spekulationer komma med lite fakta i målet. Det stora genombrottet i Sverige för en politiskt bestämd underordning av rätten sker nämligen då en frisinnad regering sitter vid makten. Det sker vidare med tungt understöd av högerpartiet och bondeförbundet. Det kan vidare dateras exakt, nämligen till den 10 juni 1932 då riksdagen beslutar om ett nytt jordbruksstöd.
Bakgrunden var i korthet följande: Den internationella lågkonjunkturen hade satt det svenska jordbruket i kris då botten gått ur exportmarknaden. Vidare hade produktivkraftsutvecklingen (läs lastbilar) gjort att bönder som tidigare av geografiska skäl varit uteslutna från att sälja sin mjölk till städer och samhällen nu kunde bryta de utbudskarteller som de mera näraliggande jordbrukarna sedan lång tid etablerat.

Ekonomiskt tvång
Den dittills mycket svagt organiserade jordbruksföreningsrörelsen försökte förbättra situationen genom att bilda andelsmejerier, monopolisera marknaden och hålla priserna uppe. Detta gick trögt då många bönder ville stå utanför och klara sig själva på marknaden. I början av 1932 gick Sveriges allmänna lantbrukssällskap (LRF:s föregångare) in med en skrivelse till regeringen och föreslog att man skulle söka lösa jordbrukskrisen genom att med statens tvångsmakt tvångskollektivisera jordbrukarna i dessa karteller. Detta skulle enligt förslaget ske genom att organisationen gavs rätt att ta ut en produktionsavgift även av de bönder som valt att inte bli medlemmar. Denna avgift skulle i varje enskilt fall sättas så att det ekonomiskt straffade sig att stå utanför organisationen/kartellen.
Den frisinnade jordbruksministern (som tillika var föreningsaktiv jordbrukare – Bo von Stockenström) accepterade helt SAL:s märkliga förslag och lade snabbt en proposition i riksdagen. I sina inlägg försvarade han att statens tvångsmakt användes för att tvångskollektivisera jordbrukarna och bryta principen om äganderätt med att man inte kunde acceptera ”illojal konkurrens” och ”oskäligt” låga priser på marknaden.
Det intressanta är emellertid att en av dåtidens främsta experter på statsrätt också fanns i riksdagen vid denna tid, nämligen C-A Reuterskiöld, professor i Uppsala. Denne, som för övrigt också var ordförande i konstitutionsutskottet och representerade bondeförbundet(!), opponerade sig våldsamt mot att man inte bara övergav den urgamla rättsprincipen att bara riksdagen hade rätt att svenska folket beskatta, utan att man i realiteten med statens tvångsmakt tvingade fria producenter att bli medlemmar i och underordna sig organiserade särintressen. Detta stred enligt Reuterskiöld både mot grundlagens anda såväl som mot dess bokstav och – genom det godtycke under vilken avgifterna/ skatterna skulle tas upp – mot alla krav på individuell rättssäkerhet.

Rådande krisläge
De borgerliga partiernas reaktion på Reuterskiölds kritik var förbluffande. Den frisinnade justitieministern yttrade till exempel att krisens ”realitet kan icke undgå att utöva sin verkan när det gäller att bedöma själva lagligheten av åtgärden”. Att man bröt mot grundlagen och mot alla principer om skydd för individuell äganderätt kunde enligt denne frisinnade jurist motiveras med att åtgärderna syftade till att verka ”i det helas intresse och till allmänt gagn”. Båda högerledarna (Arvid Lindman och Ernst Trygger) hänvisade också de till det rådande krisläget. Särskilt Ernst Tryggers ställningstagande är märkligt då han inte bara var partiledare utan också en mycket framstående jurist, under viss tid dessutom professor i Uppsala. Tillsammans med Lindman avfärdade han de rättssynpunkter som Reuterskiöld framförde enbart med hänvisning till det rådande krisläget och förbigick helt en diskussion om de konstitutionella spörsmålen.

En mera instrumentell syn på lagar än den Trygger och Lindman anförde är förmodligen omöjlig att finna.

Statens skydd
Socialdemokraterna var närmast förstummade över de borgerligas förslag. Gustav Möller påpekade att detta var första gången ett ”förslag om en tvångsorganisering av svenska medborgare” förelagts riksdagen. Skälet till socialdemokraternas förvåning var att särskilt högern och bondeförbundet under drygt ett decennium drivit frågan att staten skulle träda till skydd för de arbetare som önskade stå utanför fackföreningarna. Staten borde skydda den enskilde individens rätt att själv förfoga över sitt arbete/egendom. Med förslaget om att tvångskollektivisera de svenska bönderna trampade den svenska borgerligheten formligen sönder de rättsprinciper som de byggt sin tidigare politik på. Även Reuterskiöld såg klart denna koppling och varnade de borgerliga för att de genom förslaget öppnade dammluckorna för en instrumentell rättsordning där till exempel regeringen gav rätt för fackliga organisationer att ”ålägga de oorganiserade arbetarna fackförbundsavgift. Situationen är fullständigt analog. Jag kan inte finna att om man säger nej i det ena fallet, man kan säga ja i det andra.”

Utvecklingen skulle också visa att Reuterskiöld fick rätt –ledande socialdemokrater såg möjligheten till en koppling och kunde nästa år erbjuda bönderna inte som tidigare sagts en kohandel utan en bestående allians på temat att om vi fortsätter att stödja era strävanden att med statens tvångsmakt bygga en stark bondekooperation, så får vi ert stöd att montera ner AK-politikens hot mot fackföreningsrörelsens organisationssträvanden. Med en mängd lagar har man efter hand lyckats göra det fackliga medlemskapet i det närmaste obligatoriskt. De borgerliga politikernas svek mot rättsstatens principer 1932 fick således mycket långtgående konsekvenser för svensk politik (av vilka vi lever med de flesta än i dag). Den svenska borgerligheten har sig själv att skylla för att rättsstatsprinciperna har så lågt värde i svensk politik. När det verkligen gällde var man inte beredd att betala ett politiskt pris för dessa principer, utan öppnade för en rent instrumentell syn på rättens roll i politiken.

BO ROTHSTEIN

Forskare vid statsvetenskapliga
institutionen i Uppsala
Artikeln är hämtad ur Dagens Nyheter från den 10 Juni 1991.

Publicerat i Äganderätt, Frihet | Etiketter äganderätt, ak-politik, aktuella frågor, alliansen, ansvar, arvid lindman, axel hägerström, bil, Bill of Rights, bo rothstein, bo von stockenström, bondeförbundare, borgerliga, byråkrati, c-a reuterskiöld, demokrati, den korporativa staten, diskriminering, ernst trygger, fackföreningsavgift, filosofi, föreningsrörelse, fri press, frihet, frisinnade, gustav möller, individ, instrumentell, integritet, jämlikhet, jordbruk, juridik, kollektiv, konformism, konstitution, krisläge, lag, makt, media, mjölkproduktion, moral, myndighet, nyttig idiot, politiker, principiell, rätt, rättspositivism, rättsregler, rättsstat, samhällsfördrag, skatt, staten, stig strömholm, svante nycander, svek, sverige, sverker sörlin, transporter, trygghet, tvång, uppsalaskolan, vänstervåg, vilhelm lundstedt | 6 kommentarer

1918, 11 november kl. 11.00

Postat den 2018-11-11 av Mats Jangdal

Då avslutades The Great War, senare kallat WWI. Hundra år sedan idag.

I Paris idag sa Sveriges tf. statsminister, Stefan Löfven, och förmodligen många andra, att det var nationalism och till och med isolationistisk nationalism som orsakade kriget. Inget kan vara mer fel. False flag!

Sanningen är att det var kolonialismen och imperialismen, den tidens globalism, som tillfälligt gick på pumpen. Nu är de åter i fullt sving, men har lärt sig att de inte kan styra över folken genom att bekriga dem. Istället beljuger man dem och tillvitar dem felskyltade epitet som nationalister, extremhöger, rasister, med mera.

Räddningen för världens folk är fortfarande den egna nationen, försvarad med patriotism och ett öppet sinne för samarbeten med andra människor och nationer. Vi kanske kan kalla det för inter-nationalism, ett mellanstatligt fredsprojekt, men det kan aldrig vara den gränslöst ofria globalismen!

Publicerat i Frihet | Etiketter ansvar, byråkrati, demokrati, diskriminering, extremhöger, false flag, felskyltat, första världskriget, fredsprojekt, fri press, frihet, globalism, great war, individ, integritet, internationalism, kollektiv, konformism, konstitution, makt, mellanstatligt, nationalism, nationen, nyttig idiot, paris, patriotism, politiker, rasism, rättsstat, samhällsfördrag, staten, stefan löfven, sverige, tolerans, trygghet, vänstervåg, wwi | 7 kommentarer

Feminismens segertåg

Postat den 2018-11-09 av Mats Jangdal

För snart tjugo år sedan, när jag var mental tränare för ett gäng grabbar i amerikansk fotboll, var det en tonåring som frågade mig varför tjejer är så sjåpiga och rädda för allt, inte minst för att något ska göra ont.

Mitt svar var att det ska vara så. Det är ett sätt naturen har skapat för kvinnor att skydda sin viktigaste egenskap, den att föda barn. Vid grossess och barnafödande utsätter sig kvinnan för de största påfrestningar och risker hon normalt möter under hela sitt liv. De flesta kvinnor gör det med stort mod och medvetenhet om den uppoffring det innebär för henne själv. Men hon gör det för mänskligheten, för det bestående i hennes samhälle. Hon gör det frivilligt, eller möjligen som ett biologiskt kall. För detta är kvinnan värd all respekt. Om hon för att fullgöra denna uppgift sjåpar sig vid andra och mindre allvarliga påfrestningar må det vara henne förlåtet.

Efter ”kvinnofrigörelsen” och p-pillrets segertåg över västvärlden har nativiteten här sjunkit så lågt att vi inte längre reproducerar oss i samma takt som vi dör. Politiskt har det fått vissa partier att söka lösningar utifrån, att importera människor från andra delar av världen. Men vi kan inte reproducera vårt eget folk med andras ungar. Går inte, omöjligt.

I kombination med detta har politiken bejakat nånannanismen även på detta område. Familjepolitiken har inriktats på att andra än familjerna ska fostra och vårda sina egna barn. Detta i trots att de flesta familjer och inte minst kvinnorna, helst vill sköta detta själva om bara förutsättningar ges. Inte underligt att många kvinnor tvekar att föda barn att skickas till statens propagandainstitut.

Vi instämmer i att kvinnor ska få göra sina egna livsval på samma villkor som män. Gott så. Men när många enskilda kvinnors fria val sammantaget resulterar i att de väljer bort det samhälle, den kultur, den utveckling som skänker dem denna frihet, då finns det anledning till eftertanke. Det påstås att när romerska kejsare triumfatoriskt firade segrar över sina motståndare körde de sina stridsvagnar på Roms gator. De lär då haft med sig en slav som upprepade varningen, memento mori. Minns att du är dödlig!

Var kan vi finna någon som på feminismens triumfvagn viskar i kvinnornas öron, minns att du är dödlig? Gärna med tillägget att enda sättet att undvika döden är att föda barn.

Som ytterligare ett indicium på denna oroväckande utveckling kunde vi tidigare i höst läsa att allt färre lågutbildade män tillåts bli fäder när kvinnorna väljer, och väljer att ransonera barnafödandet. Även guldmynt har tvenne sidor, som när kvinnor kan välja att ”gifta sig med staten”, utan att ta ansvar för det ”gemensamma hushållet”. Katerina Janouch har också gjort observationer i saken.

Publicerat i Jämlikhet | Etiketter äganderätt, aktuella frågor, andras, ansvar, barn, barnafödande, biologiskt kall, byråkrati, demokrati, diskriminering, faderskap, familjepolitik, feminism, föda barn, fri press, frihet, gifta sig med staten, grossess, individ, integritet, jämlikhet, jordan peterson, katerina janouch, kollektiv, konformism, kultur, kvalitet, kvinnofrigörelsen, kvinnor, lag, livsval, makt, media, memento mori, mod, myndighet, nånannanismen, nativitet, natur, nyttig idiot, p-piller, påfrestning, politiker, propagandainstitut, reproduktion, respekt, samhällsfördrag, segertåg, sjåpiga, skatt, staten, sverige, triumfvagn, trygghet, ungar, uppoffring, utveckling, vänstervåg | 11 kommentarer

Bevisbördan

Postat den 2018-11-08 av Mats Jangdal

Jag har sagt det förut, men kanske inte tillräckligt tydligt. Det är den som föreslår politiska åtgärder för att påverka klimatet som har bevisbördan. Först ska vederbörande visa på att finns ett problem som är motiverat att åtgärda. Sedan ska de visa att de åtgärder man föreslår har en rimlig möjlighet att åstadkomma de resultat åtgärderna är avsedda att åstadkomma. Vidare ska de visa att detta resultat totalt sett inte ger ett sämre resultat för samhället som helhet, än om man inte gör något alls.

Dessa bevis ska man framlägga på varje politisk nivå där man föreslår åtgärder mot klimatet.

Det duger inte att hänvisa till forskning, oavsett den har 0 eller 100% konsensus för sina forskningsresultat. Hållbara bevis inom forskning skapas inte genom konsensus, för det är helt enkelt inte vetenskap. Inte heller när vetenskapen påstås säga att man politisk måste göra ditten eller datten, slipper den politiker eller lobbygrupp som framför krav på politiska åtgärder ansvaret för att visa på riktighet och rimlighet i sina förslag enligt det jag beskrev i inledningen.

För när man flyttar frågan (om hur klimatet fungerar och hur det kan påverkas av människan) från vetenskapen till politiken, då flyttar man också ansvaret för att både analysen av behovet av åtgärder och de föreslagna åtgärderna är kostnadseffektivt verksamma, från vetenskapen till politiken. Politiken måste axla ansvaret för sina egna förslag. Man kan inte gömma sig bakom vare sig media eller vetenskap

Det är detta ansvar vi ständigt måste utkräva av dem som kräver klimatpolitik på måfå.

And it is specially significant for our problem that every scholar can probably name several instances from his field of men who have undeservedly achieved a popular reputation as great scientists solely because they hold what the intellectuals regard as “progressive” political views; but I have yet to come across a single instance where such a scientific pseudo-reputation has been bestowed for political reason on a scholar of more conservative leanings. F.A. Hayek

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter analys, ansvar, åtgärder, bevisbörda, byråkrati, demokrati, forskning, fri press, frihet, hayek, individ, integritet, klimat, koldioxid, konformism, konsensus, kostnadseffektivt, lobbygrupp, makt, media, myndighet, nyttig idiot, politiken, politiker, politisk styrning, rättsstat, resultat, samhällsfördrag, staten, trygghet, vänstervåg, vetenskap | 12 kommentarer

Utpressarna allt mer hotfulla

Postat den 2018-11-07 av Mats Jangdal

Pensionsförvaltarna anslutna till IIGCC (Institutional Investors Group on Climate Change) blir allt mer hotfulla i sina meddelanden till börsbolagen. De anger att börsbolagens intresseorganisationer är lobbyorganisationer med suspekta affärsmetoder. Mutor till politikerna antyds. Jag har skrivit om dessa banditer tidigare.

Nu skickar de ut hotbrev till bolagen, där de kräver att dessa ”frivilligt” ska vidta åtgärder i enlighet parisdokumentet. Om inte utsätter de sitt företag för ett antal risker. Följande tre anges specifikt.

Lagstiftning. Försenad anpassning kan tvinga fram med drastisk lagstiftning än om man ställer om i tid.
Ekonomisk systemkris. Försenad omställning riskerar en allvarlig klimatrisk vilket belastar de ekonomiska systemen svårt, till skada för de enskilda företagen.
Anseende och stämningar. Företag som inte anpassar sig riskerar sämre rykte bland sina kunder, försämrad vinst och stämningar från investerare.

Bland de 150 pensionsförvaltare som är medlemmar i IIGCC återfinns Church of England Pensions Board. Adam Mathews där hävdar att bolagens lobbyorganisationer arbetar synnerligen lömskt i det fördolda för att slippa anpassa sig.

Svenska Sjunde AP-fondens Charlotta Dawidowski Sydstrand har funnit svagheter i bolagens anpassningar, vilket äventyrar pensionsfondernas avkastning.

Allt detta är ju naturligtvis nonsens presenterat i rent utpressningssyfte. De är redan igång, staten New York stämmer Exxon för att de vilselett aktiemarknaden om hur exponerad exxonaktien är för politiska beslut om klimatet. NY menar att Exxon därigenom försämrat avkastningen på statens pensionsfonder på ett rent brottsligt sätt. Exxon nekar naturligtvis.

Här är det alltså politiker som säger att ett privat bolag inte tagit tillräcklig höjd för politiska beslut som samma politiker kan komma att fatta i framtiden. Svindleriet når nya oanade höjder i bristande hederlighet.

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter anseende, ansvar, börsbolag, byråkrati, church of england, ekonomisk systemkris, exxon, hotbrev, iigcc, integritet, klimat, koldioxid, kollektiv, konformism, lagstiftning, lobbyorganisationer, makt, moral, mutor, new york, nyttig idiot, parisdokumentet, pension, pensioner, pensionsfond, pensionsförvaltare, rättsstat, samhällsfördrag, sjunde ap-fonden, stämningar, vänstervåg | 6 kommentarer

Så fjällas fula fiskar

Postat den 2018-11-06 av Mats Jangdal

Vi behöver skickliga naturvetenskapliga forskare i klimatdebatten. Men det räcker inte. De måste även vara lika förslagna debattörer som Jordan B. Peterson. Framför allt så måste de vara alerta på varje glidning och slirande på ordens betydelse när alarmisterna påstår något.

Lyssna på vilken debatt som helst med Jordan, han påpekar alltid när motståndaren yttrar något tvetydigt. Han gör det för att inte senare kunna påstås ha godtagit den alternativa tolkningen av vad som sagts. Det är klarhet, stringens och hederlighet som präglar hans debattstil.

Visst ställer jag med detta tuffa krav på våra ärliga forskare, att både vara kunnig naturvetare, vilket ofta är en introvert syssla och samtidigt vara en oblyg språklig petimeter med glänsande egen verbal förmåga. Men det är nog detta som saknas. Inte minst för att media älskar en showman och en sådan naturvetare skulle ha mycket större chans att släppas fram i media. För att the show must go on.

Man måste i dagens mediala samhälle kunna presentera sina fakta på ett säljande sätt. Al Gore lyckades till och med presentera sina lögner på ett säljande sätt.

Den amerikanske meteorologen John Coleman avled tidigare i år, 83 år gammal. Han var en pionjär på flera sätt i sitt sätt att söka fakta om väder och klimat, samt inte minst i hur man kan presentera det på ett begripligt sätt. Därför kan man i efterhand se det som en självklarhet att han 1981 var med och grundade The Weather Channel i USA.

En person med Colemans insikt och presentationsförmåga, parad med Jordan Petersons analys- och argumentationsförmåga skulle göra stor skillnad. Se nedan i Petersons intervju/debatt om patriarkatet. I väntan på att några sådana ska komma fram, kan vi bara hoppas på att allt fler tröttnar på att inget av det alarmisterna förutspått inträffat och att slutligen alarmisterna ger upp eftersom ingen lyssnar på dem längre.

Inget ont om Peter Stilbs, han kan sin vetenskap. Men någon showman är han inte, inte heller följer han upp och klargör definitioner som Peterson. Jämför med John Coleman, Jordan Peterson eller lord Monckton. Niklas Mörner är en mycket bättre presentatör, men han är inte tillräckligt stringent. Den bästa svenska klimatrealist jag sett i rutan är utan tvekan Maggie Thauersköld, men det är länge sedan nu. Och nej, jag är inte heller någon stjärna på detta.

Vår svenske välkände meteorolog och forskare, Lennart Bengtsson, som halvkvädet uttalat skepticism om klimathotet har en del att lära av Colemans föredöme. Man kan inte vara ömhudad om man ska stå upp för sanningen när det är kontroversiellt. Se videon nedan och gör en egen bedömning av Colemans förmåga!

https://www.youtube.com/watch?v=En4_WGhmIz8&feature=youtu.be

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter al gore, alert, analysförmåga, ansvar, argumentationsförmåga, byråkrati, debattörer, demokrati, fri press, glidning, individ, john coleman, jordan peterson, klarhet, klimat, koldioxid, kollektiv, konformism, kontroversiellt, kvalitet, lennart bengtsson, lord monckton, maggie thauersköld, makt, media, meteorolog, naturvetenskap, niklas mörner, nyttig idiot, ömhudad, peter stilbs, politiker, samhällsfördrag, sanning, showman, staten, stringens, sverige, vänstervåg, weather channel | 23 kommentarer

Ingen mer klimathotspropaganda?

Postat den 2018-11-05 av Mats Jangdal

The Guardian meddelade i en bisats till en artikel att de slutat med alarmistiska blogginlägg. Ingen vet ännu vad det verkligen innebär. Tillkännagivandet kom i slutet av en artikel där man berömmer Kanadas beslut att avsevärt höja skatten på koldioxid, eftersom det klassats som en förorening.

Note: this will be our final entry on Climate Consensus – the 97%. The Guardian has decided to discontinue its Science and Environment blogging networks. We would like to thank this great paper for hosting us over the past five years, and to our readers for making it a worthwhile and rewarding endeavor.

Men nej, det var ju för bra för att vara sant. Dagen efter var de igång igen som vanligt. Bara inte på den specifika bloggen. Fake news alltså!

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter ansvar, blogg, climate consensus, fake-news, fri press, guardian, klimat, koldioxid, kvalitet, media, vänstervåg | 3 kommentarer