Självförsörjning i kapitalismen

Jag har läst boken ”The Morality of Capitalism”. Den är bra och kan rekommenderas för läsning. Men det går inte att undvika att mitt ständigt oppositionella och lätt rebelliska jag får huvudet fullt av frågor. Jag är med på principerna om ett kapitalistiskt samhälle där äganderätten hålls i helgd och friheten att handla och sluta avtal är fullständig. Samtidigt säger de flesta förespråkare för detta samhälle att det kräver specialisering för att fungera. Alla måste bli extremt nischade specialister för att via förädlingsvärdet av sina tjänster och produkter hålla systemet igång.

Men var hamnar då vi generalister och de som drivs av en önskan om att klara så mycket som möjligt själva? Saboterar vi systemet? Kommer vi att betraktas som förrädare? De flesta förespråkare av högskattesamhället anser det osolidariskt att göra saker själv och därigenom undandra sig beskattning. Men tycker kapitalisterna samma sak, fast från det omvända perspektivet?

Jag inser att de som gasar på med sin specialisering eventuellt har möjlighet att ackumulera mer kapital än de som ägnar sig mer åt självförsörjning. Kommer det att kunna användas mot sjävförsörjarna? Kommer rättsstaten i det kapitalistiska samhället att försvara självförsörjarnas rätt att inte sälja till den som i kraft av sitt kapital kräver att få köpa?

Om vi avstår från att kalla samhället för kapitalistiskt och istället kallar det för ett specialistsamhälle, är det oförenligt med karriärism? För om man bara är bra på en sak kan man väl inte göra den typ av karriär där man avancerar från ett intresse och arbetsuppgifter till andra? Men kapitalistsamhället är väl också ett opportunistsamhälle? Hur kan det vara både ett specialistsamhälle och ett opportunistsamhälle på samma gång? Opportunister brukar väl vara generalister? Är det någon som blir lurad här?

Man skulle ju kunna säga att det är ett chanssamhälle, man chansar på det som man tror ger utdelning. Den som har tur blir framgångsrik. Men man kan ju inte bli specialist på att ha tur, det borde gynna generalister med blick för det opportuna. En självförsörjande familj med kapacitet att arbeta externt och därmed också inhämta kunskap för den egna verksamhetens utveckling, det måste vara något av det stabilaste ett samhälle kan bygga på.

Livet på landet har ett inneboende krav på att man i viss utsträckning ska vara generalist för att klara jobbet och vardagen. Om det kapitalistiska samhället inte kan hantera detta, utan den kapitalistiska mekanismen förfördelar generalister och enkelriktat befordrar urbanisering, då är det där kapitalismen bär på sin egen undergång. Det går nämligen inte att undkomma de grundläggande förutsättningarna för födoämnesförsörjningen. Detta ska inte tolkas som att jag förordar socialism för att rädda landsbygden. Det är blott ett problem som söker sin lösning. Socialismen har prövats och befunnits otillräcklig.

Låt vara att en doktrin om kapitalism kan godtas som inriktning för samhällskontraktet. Men om det är en dogm? Nja? Oavsett de udda frågetecken jag får vid läsningen blir jag glad när jag serveras ett citat av David Hume. ”Rätten att äga, frivilliga överlåtelser och löftens fullföljande. Detta är den oundgängliga organisatoriska grundvalen för att möjliggöra marknader och välstånd.” (min översättning)

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Självförsörjning i kapitalismen

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Rätten att äga, frivilliga överlåtelser och löftens fullföljande” blir ju dagligen och stundligen saboterade utan möjligheter till sanktioner från något håll. Det finns ju en kategori individer som satt denna sabotageverksamhet i system och gjort det i sina egna ögon till en rättfärdig sysselsättning och till råga på allt offrar en del av sitt ”jag” för att förnedra och kränka sin nästa. Det kallar jag för parasitism och är en svulst på samhällskroppen som behöver värka ut och helas.

    • Errbe skriver:

      Rätt Samuel !

      Kapitalism förutsätter eget ansvar och frivilliga överenskommelser. Mats behöver inte sälja, för att en kapialist vill köpa vad han har.

      Socialism är motsatsen. ”Någon Annan” bestämmer vad du skall göra och vad du skall anvara för, vilket blir mindre och mindre för varje generation.

      Prolemet är det vi tydligast ser i media: Privata monopol. I kraft av en ursprunglig skicklighet har några företag etablerat sig som dominerande på sin ort. Mindre konkurrenter blir inte attraktiva vare sig för annonsörer eller prenumeranter och dör ut.

      Pionjärtidens höga ideal eroderar under tre generationer till skär fascism: ”Vi skall tala om för läsarna vad de skall tycka.”

      Monopol kan lätt brytas med en laglig reglering, när det gäller varor, men inte när det gäller media. Lyckligtvis har vi nu fått en ny teknik som bryter mediernas monopol. Det skall vi utnyttja.

      Bravo Mats. Kör vidare !

  2. fundring skriver:

    Jag har inte läst boken, men är det så att den säger att det krävs specialisering för att ett kapitalistiskt samhälle ska fungera?

    Vad betyder fungera? Att samhället uppfyller vissa mål? Vems mål?

    Boken heter ”The Morality of Capitalism” (jag ska lägga den på min att-läsa-lista) så man får anta att den handlar om kapitalismens moralitet, inte dess effektivitet.

    Vad gäller specialisering så är det inte så att en fri marknad kräver effektiv specialisering, det är tvärtom så att effektiv specialisering kräver en fri marknad. Först då kan man veta vem som ska specialisera sig och hur det ska ske, genom att transparenta priser gör tydliga de komparativa fördelar som var och en har. På så sätt hör effektivitet och moralitet ihop, men det är moraliteten som måste komma först. Utan moralitet så blir det godtycke.

    Om du inte vill specialisera dig så står det dig fritt att inte göra det, med de ekonomiska konsekvenser som det innebär för dig Jag är själv inne på att man kan leva ett gott liv med ett stort inslag av självförsörjning och dra nytta av andras specialisering när det gäller vissa saker som man inte kan producera själv.

    Du talar om rättsstaten, men i ett helt fritt samhälle kan det inte finnas någon stat, så huruvida den stat som inte finns försvarar ens intressen blir en ganska ointressant fråga. Däremot har du naturligtvis rätt att försvara dig själv, eller att samarbeta med andra för att göra det.

    Att någon ”i kraft av sitt kapital” skulle ”kräva att få köpa” av dig förstår jag inte. Vad skulle de vilja köpa? Du är ju inte specialiserad. Och om du producerar något som går att sälja, varför skulle du inte vilja sälja? Något måste du ju ha i utbyte mot de produkter som du säkert gärna vill ha från dem som har specialiserat sig. Datorn du skriver på kan du knappast producera själv, till exempel.

    Eftersom ditt utbyte med omvärlden bygger helt på frivillighet så ser jag inte att någon annan skulle ha några invändningar mot ditt val att inte specialisera dig.

    Att landsbygden skulle dö ut är en obefogad skräck. Som du skriver så behövs landsbygden för matförsörjningen, och i en fri marknad sker specialisering sker bara till den nivå som är ekonomiskt optimal. Dagens högspecialiserade monokulturjordbruk är inte ekonomiskt optimala eftersom de utarmar jorden. De är inte ett resultat av frivillighet, utan av subventioner av specialintressen som inte hade kunnat ske utan en parasiterande stat. Utan dessa skulle vi ha ett mycket mer långsiktigt jordbruk eftersom det skulle löna sig att bevara markens värde på ett helt annat sätt än idag.

  3. mats skriver:

    Boken är utgiven 2011 av Students for Liberty, Atlas Network och Jameson Books, inc i Ottawa Illinois, USA. Det är en antologi med följande författare: Tom G Palmer, redaktör, Deirdre N McCloskey, David Boaz, Mao Yushi, Leonid, V Nikonov, David Kelley, Ludwig Lachman, Temba A Nolutshungu, June Arunga, Vernon Smith och Mario Vargas Llosa.
    Alla världsdelar är således representerade och det är kanske inte så konstigt att jag inte kan sammanfatta det hela till lättbegriplig ideologisk ståndpunkt. Men det kan ju vara nyttigt att inte bara ha svaren, utan konfronteras med lite frågor också.
    Fundring ställer upp en anarko-kapitalistisk bild mot en liberal marknadsekonomisk, lite förenklat uttryckt. Jag ska återkomma till det när jag läst på lite mer. Har en grej på g.
    Bara ett par kommentarer. När jag undrar om någon skulle kräva att få köpa min mark för att de har pengarna och de betalar över marknadsvärde, så kan det ändå vara redskapet för min försörjning de kräver att få. Det var min inre konflikt mellan att värdesätta nuvarande försörjning mot vad jag kan göra med friskt kapital på annan plats, jag ville beskriva. Och kanske det finska förhållningssättet.
    Sedan är frågan vad som är hönan och ägget, specialisering eller fri marknad.
    Att något slag moral, uppförandekod, eller liknande måste finnas plats är väl givet för alla fungerande samhällssystem. Det var väl det Hume syftade på.

    • fundring skriver:

      Ja, den inre konflikten är förstås svår att komma ifrån. Som tur är så är det den enda konflikt som med nödvändighet behöver uppstå i ett fritt samhälle och det är också den enda konflikt där det finns en väl definierad domare, nämligen du själv.

      Vad gäller anarko-kapitalism kontra klassisk liberalism så har den senare ett enligt mig olösbart problem, nämligen nattväktarstatens natur. Det finns ingen grund för exakt vad nattväktarstaten ska bestå i, vilket gör att det inte går att lösa konflikten mellan de olika åsikter som finns om denna.

      Nattväktarstaten måste med nödvändighet ha ett rättfärdigt våldsmonopol för att förhindra konkurrerande verksamhet att uppstå. Och varför ska just denna organisation ha detta monopol? Vem bestämmer vad nattväktarstaten ska syssla med? Majoriteten?

      Anarko-kapitalism har inte denna inbyggda självmotsägelse, eftersom INGEN har rätt att beskatta eller bestraffa. Alla kan anamma icke-aggressionsprincipen utan att konflikt om vem som har denna rätt uppstår. Principen appliceras på individnivå och ingen konflikt uppstår på denna nivå (annat än den inre konflikten då förstås).

      • mats skriver:

        Ingen av författarna till boken har specifikt tagit upp anarko-kapitalism. De verkar generellt förutsätta dels någon form av stat och dels en moral. I någon mån kan de nog sägas vara ense om att det är en fri kapitalistisk stat som skapar moralen, inte tvärs om. Å andra sidan anses moralen finnas som ett grundläggande element i människans natur. Ibland tvivlar man ju på detta.
        Jag hyser vissa tvivel om att alla människor samtidigt kommer att vara redo för det anarko-kapitalistiska samhället.
        I ett sådant samhälle kan man sägas vara sitt rykte. Så länge man har rykte efter vad/hur/vem man egentligen är går det väl bra. Men om andra lyckas förstöra ens rykte hur klarar man sig då?
        Om man vill byta bostadsort, hur flyttar man med sitt rykte, så att man får de chanser till arbete och affärer man önskar?
        Finns det risk för inlåsningseffekter i detta fria samhälle?

        • fundring skriver:

          Att människor drivs av moral finns det mycket empiri som stödjer. Det är få som inte skulle drabbas av stora samvetskval om de till exempel skulle mörda någon eller göra något annat som de anser vara moraliskt fel.

          Det stora problemet är att den grundläggande moralen har tagits över och anonymiserats av staten och religionen. Det är inte längre du själv som bestämmer vad som är rätt och fel, utan du programmeras från tidig ålder att tycka vissa saker. Det är få som lyckas bryta sig fria från statens propagandamaskineri.

          Vi lever under ett kollektivt orwellianskt doublethink. Det är fel att stjäla, men statens representanter har rätt, de har till och med skyldighet att stjäla. Det är fel att spärra in människor, men för staten gäller det motsatta. Det är fascinerande att det kan fortgå.

          Det anarkistiska samhället kommer inte att uppstå förrän tillräckligt många är redo, så det är knappast något att oroa sig för. Däremot kan man ju försöka skynda på detta genom att få fler att inse att våld inte är lösningen på problem och dessutom är det omoraliskt. Fredligt samtal är också det enda sättet att få en förändring till stånd. Det motsäger sig självt att använda någon form av tvång (politik) för att införa ett tvångsfritt samhälle.

          Vad gäller rykte så är det naturligtvis mycket viktigt i ett samhälle där den grundläggande principen är en moralisk princip. Att få sitt rykte förstört är en personlig katastrof.

          Hur den fria marknaden löser problem med falska anklagelser och så vidare är en intressant fråga att diskutera, men det är omöjligt att förutse. De som ville avskaffa slaveriet kunde knappast ha förutsett skördetröskan.

          Men man kan ändå fantisera. Det kanske kommer att finnas en marknad för att få sitt rykte upprättat genom att opartiska domstolar som folk litar på kan göra utredningar, man kan tänka sig att man har ett id-kort som är kopplat till ens tidigare historik. Man kan tänka sig att det finns samarbetsavtal mellan olika ”ryktesvärderingsinstitut”. Och så vidare.

          Vad gäller riktiga brottslingar och hur de ska straffas så är inlåsningseffekten (eller snarare utlåsningseffekten) precis det som en fredlig moralisk person borde vara ute efter. Eftersom man inte har inte rätt att använda våld för att bestraffa någon, så är den enda bestraffning som är moraliskt tillåten att vägra samarbeta med brottslingar. Den är betydligt fredligare än inlåsningseffekten som dagens omoraliska fängelser erbjuder. Man har förstås rätt att med våld hindra intrång mot sin person och egendom. Det räcker. Om tillräckligt många samarbetar mot brottslingar så blir utfrysning ett hårt straff.

          Som brottsling kan man då kanske vända sig till en domstol som människor anser vara rätt och rättvis och be att få en rättegång och ett lämpligt straff. Man kan tänka sig att man får straffarbeta för att kompensera offren eller liknande. I och med detta kan man sona sitt brott och efter avtjänat straff välkomnas in i gemenskapen igen.

  4. Thomas skriver:

    Det är möjligt att man kan vinkla tillvaron på annat sätt…

    Om vi hade haft en fungerande kapitalism så borde en sorts balans uppstå inom vissa spelramar.
    Där miljön inte tar skada. Där folk faktiskt kan leva ett fritt och rikt liv utan slaveri och exploatering.

    Vad är det då som stör?

    Vi har idag stora TNC som mer och mer fungerar som självständiga nationer utan land. De är ekonomiska och politiksa enheter som har en egen agenda, helt utanför nationell och demokratisk kontroll.
    Och det förändras och blir tydligare hela tiden…
    I Kina har politiken insett detta och harbhela tiden md ett finger i allt som sker i deras ekonomi.
    Om de klarar det på sikt…?

    Netionell politik, såsom våldsmonopolet eller offentlig byråkrati blir alltmer ett medel fär TNC att påverka till sin egen fördel…
    Medborgarna tror att politiken kan ta ansvar ty ”demokratin” är ju lössningen på allt idag…
    Men med TNC så har demoktain blivit en fasad, då politiken istället blivit TNCs drängar…

    När skall politiken ta upp striden?
    När skall medborgarna inse att feodalsamhället idag kallas för ”the Company”.
    Det nya slavsamhället.

    Lösningen blir att förbjuda företagande i bolagsform. Allt företagande skall ske som Enskild firma.
    Som det egentligen var före 1850.

Kommentarer inaktiverade.