Licenser ingen trygghet

Jag har många gånger påtalat den hämmande inverkan licensiering och certifiering har på arbetsmarknaden. Dels ökar kostnaderna för den som vill komma in på arbetsmarknaden, dels minskar konkurrensen, vilket ökar kostnaderna på två sätt för köparen. I väldigt få fall, eller yrken, ökar denna licensiering tryggheten för köparen, det bara upplevs så. Det enda licensieringen gör är att flytta pengar till utbildare och licensgivare, samt berika försäkringsbolagen.

Kathryn Watson på watchdog.org har gjort samma observation. Hon har studerat licensieringskraven för optiker i USA och funnit att i de stater som har krav på licensiering blir inte tryggheten för glasögonbärarna bättre. Det blir bara dyrare och färre att välja mellan. Statlig reglering gör inte tryggheten större. Till och med president Obama har tillsatt en utredning för 15 miljoner dollar, för att ta reda på om alla dessa licensieringar behövs.

Hon ser istället internet och sajter där kunderna kan poängsätta företag som ett modernare och bättre sätt att hålla priser nere och service uppe.

Britterna John Micklethwait och Adrian Woolridge har skrivit en intressant bok jag håller på och läser. Den heter The Fourth Revolution och handlar om varför vi måste utveckla staten och demokratin, annars kommer vi att förlora dem till andra, som utvecklat sahället bättre än vi. Jag kommer att skriva mer om boken senare.

En av sakerna de pekar på är varför väst tappar mark mot utvecklingsländerna, nämligen just raseriet med licensiering. De påtalar att på 1950-talet var det endast 5% av den totala arbetsstyrkan i USA som hade yrken eller anställningar som krävde licensiering. Idag är den siffran nära 40%. Morris Kleiner vid university of Minnesota beräknar att de som jobbar i yrken med licenskrav tjänar i genomsnitt 15% mer än de som inte gör det. Är ”licensplikten” dessutom övervakad av facket stiger kostnaden för köparen till 24%.

Det säger sig självt att när sådana pålagor läggs på halva arbetsmarknaden minskar den internationella konkurrenskraften. Författarna konstaterar nyktert att tillväxten och möjligheterna att få jobb, byta jobb, etc. är högre i ”licensfria” yrkena. Både inlåsnings och utelåsningseffekterna blir alltså större med dessa licenser.

Men så tänker de naturligtvis inte i Bryssel. Marita Ulvskog har nyss i en stor intervju slagit fast att det är facket och fackets regler som måste gälla om Europa ska nå full sysselsättning. Häpp!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Licenser ingen trygghet

  1. Jan Suhr skriver:

    Regleringen av arbetsmarknaden har bara ett syfte, att sysselsätta och ge makt åt fackföreningarna. De två hårdast reglerade marknaderna i Sverige kontrolleras av Hyresgästföreningarna och LO. De lär inte släppa taget om detta i första taget.

    Talade med en man som nyligen slutat jobba i skogen men han nämnde siffran 50000:- för olika licenser som han betalat. Som han sa, ska man kunna vara flexibel ute på landsbygden och kunna utföra olika tjänster vid olika årstider så krävs en massa olika licenser. Det krävs många timmar varje år för att få ihop till dessa licenser.

    Det här är ett hot mot de många olika småföretag som verkar på landsbygden, många har inte möjlighet att jobba ihop dessa licenskrav. Det hämmar även nyinvesteringar där man inte kan chansa för att kostnaderna är för höga för alla olika myndighetskrav.

    Vi skulle klara oss väldigt bra här i landet utan de flesta av landets myndigheter.

    • mats skriver:

      Vi är helt eniga och jag har sett detta vansinne tillta under ett arbetsliv. Jag har förlorat ett antal licenser för att jag inte varit fackansluten och löneanställd. För något år sedan skaffade jag licens för att anlägga enskilda avlopp. Om en månad ska jag gå kurs för att få licens att rensa skogsdiken. Det är viktigt att jag inte skadar det myllrande livet i grumset på dikets botten. Håhåjaja!
      Det blir dyra behörigheter för en som bara jobbar deltid med detta inom närmområdet och helt på egen hand. Landsbygdsbor är omyndigförklarade av pappersvändare utan kontakt med verkligheten.

  2. Errbe skriver:

    Certifiering handlar mest att kunna svara på frågor om bestämmelser. Teknisk förståelse, rymdseende och fantasi att förstå vad som verkligen händer i ett system ingår inte. Det gynnar ”plugghästar”, som inte behöver förstå vad de sysslar med, och missgynnar de naturliga talanger som verkligen kan hitta ett fel, då ett system inte fungerar, d.v.s. då expertisen verkligen behövs.

  3. Niklas L skriver:

    Likadant på konstruktionssidan i byggbranschen där boverkets konstruktionsregler och med dem förbundna fåtal handböcker ersatts av hyllmil europastandarder. Yrkeskunnande och personligt ansvar göms undan bakom paragrafrytteri och certifieringar. Ingen åtskillnad görs på stängselstolpar jämfört med balkar av 40 m spännvidd, allt ska certifieras enligt skitnödiga byråkrater…

Kommentarer inaktiverade.