Svaga centralmakter har alltid ett egenintresse av att beskriva sina periferier som svaga och ointressanta. Relativt framstår då centralmakten som stark. Den påstådda skillnaden verkar också som alibi för att ge förmåner till verksamheter nära centralmakten.
Men det har aldrig funnits ett perifert område som inte klarat sig själv, om de bara sluppit betala skatt eller skänka bort sina råvaror till centralmakten till underpris. Det har inte heller någonsin funnits en centralmakt som kunnat existera utan att dra resurser från sin omgivning och koncentrera dem. Självhushållare klarar sig utmärkt utan centralmakt. Men centralmakter får för klent beskattningsunderlag bland självhushållare. Därför måste man industrialisera dem och skapa ett produktionsöverskott vars värde kan centraliseras. Sedan kvittar det om det perifera området heter Afrika, Norrbotten eller Värmland.
När Bosse Ringholm säger att Värmland måste bli lönsamt innan man kan få del av statliga satsningar är det bara ett uttryck för denna kolonialism. Det är ju inte meningen att vinsterna av det Värmland producerar ska stanna i Värmland. De ska ju centraliseras till Stockholm. Nå’n jävla kolonial ordning är vi ju tvungna att ha även i en arbetarstyrd demokrati.