Vänsterblaskan Dagens ETC har i en artikel beskrivit en tingsrättsdom där en kvinna dömts till ett års fängelse för grovt olaga hot. Hon försökte stoppa en man från ett använda en privat brygga tillhörande en båtklubb för sjösätta sin kanot för en tur på vattnet. Jag kan inte läsa hela artikeln, men hon uppmanade honom först att låta bli, med hänvisning till att bryggan var privat. När mannen vägrade lyda hämtade hon ett luftgevär och avfyrade 2-3 skott, såvitt jag förstår inte direkt riktade mot mannen.
Motfrågorna alla ställer sig lyder alltså:
¿Varför dömdes inte mannen för hemfridsbrott och egenmäktighet med annans egendom?
¿Om man inte får varna inkräktare, tjuvar och liknande, att man är redo att försvara den unika besluts- och nyttjanderätt äganderätt innebär, utan att sådan varning ses som olaga hot, vad är då äganderätten värd?
¿Varför friades inte kvinnan när hon skyddade privat egendom?
¿Hur ska vi ha det i fortsättningen med privat egendom och äganderätt, samt försvar därav?
¿Varför ställdes inte olika lagrum mot varandra så att man kunde bedöma vilket ”brott” som var allvarligast, alternativt vilken rätt som var starkast?
¿Saken är den att det i svensk vapenlag fortfarande finns en möjlighet för en civil medborgare att få inneha skjutvapen för skydd. Vad är det då man ska ha rätt att skydda med det vapnet? Kanske liv, hälsa och egendom?
¿Vad är äganderätten enligt svensk lag värd, om man inte får försvara ägandet?
I ett videoinslag på X berättar en reporter från ETC att den privata bryggan enligt svensk lag är allmän mark. Där har hon vad jag förstår fel. Statens Naturvårdsverk tolkar allemansrätten som att en privat brygga ska vara allmänt tillgänglig. Men någon sådan rätt finns inte i lagtext.
I vänsterfilosofi och bland vänsterpolitiker anses att medborgaren i princip saknar rätt till våldsutövande. Allt sådant tillhör startens monopol. Uttryckt i mer filosofiska termer är medborgaren inte ett subjekt med egen agens. Hon är istället ett objekt utan egen agens.
Denna syn har i relation till ägande uttryckts på ett sätt som inte kan missförstås av Klaus Schwab, grundare av WEF. Hans organisation har tränat många världens politiker sedan 1970. ”You will own nothing, and you will be happy.”
I praktiken är vi rättslösa i väntan på statens insats och dom. Vi såg ett ovanligt domslut som motsade detta synsätt för tre år sedan i Ulricehamn, där en man friades efter att ha dödat två inkräktare i hans lägenhet. Ett ovanligt undantag.
Här finns ett gigantiskt rättsfilosofiskt område att ta tag i för Sveriges politiker och domstolar. Det gäller inte minst i ljuset av den mängd inflyttade människor som noterat att svenska staten inte skyddar ägandet lika hårt som är vana vid från de länder de lämnat.
Sverige och svenska domstolar lämnar allt oftare en oangenäm smak i munnen på alla som hävdar rätten att med skjutvapen skydda liv, hälsa och egendom. Stötestenen för svenskt rättsmedvetande och rättsväsende är just detaljen skjutvapen. Kniv får tydligen användas, i undantagsfall. Skjutvapen är alltid no-no. Men hundratals miljarder svenska kronor skickas till Ukraina för att förlänga ett helt onödigt krig. Hyckleriet dånar i öronen på mig.
I alla ingrepp mot enskilda medborgares egendomsrätt spökar det vulgärsocialistiska uttrycket s k ALLEMANSRÄTT.
Snacka om socialismens bestående skador?