Skillnaden mellan kapitalmarknaden och andra marknader är att kapitalmarknaden endast handlar med fiktiva värden. Acceptansen för det fiktiva värdet är en fråga om förtroende.
Fiktiva värden är snarlika värdet av en pokerhand, innehavarens värdering gäller tills någon synar den. Precis som vid poker kan innehavaren av fiktiva värden bluffa och övervärdera sitt innehav.
Vidare riskerar kapitalmarknadsaktören att förlora perspektivet på pengar. Pengar är ett medel. I samma ögonblick som man gör dem till mål förlorar man möjligheten att använda dem som medel för goda syften.
Betydelsen av fiktiva värden är att det finns inga absoluta värden. Kapitalmarknadsaktören tolkar detta vanligen i en vidare mening till att det inte finns några absoluta sanningar. Denna slutsats upphöjs emellertid till absolut sanning.
När den mest framgångsrike kapitalmarknadsaktörens världsbild (värdesyn) får gälla som norm betyder det att man fullt ut har ersatt sanningen med lögnen.
Men så kan inte etik, moral, människovärde, natur, medborgarrätt eller demokrati behandlas. För då går de förlorade.
I förlängningen kan det betyda att det för kapitalmarknaden måste finnas inskränkningar, förbjudna områden, tabun som inte behövs på andra håll. Ty annars hotar kapitalmarknaden att ödelägga samhällets grundvalar.