MSM är egentligen värt ett kapitel för sig själv. Sedan länge är den dominerande meriten för anställning inom media – vänsteranknytning. För kontinuitet och trovärdighet i medias narrativ (berättelsen om verkligheten) är det inte sanningen som är det viktiga, det är vänsterperspektivet. Journalisten och dennes medspelare inom media måste kunna lyfta fram den socialistiska värdegrunden som den enda sanna värdegrunden (trots dess relativism eller rent av nihilism). Samtidigt ska borgerliga värderingar kallas för höger oavsett de är liberala eller konservativa. Allt annat man ogillar, exempelvis Breivik, kallas för extremhöger. Även om dess grund egentligen inte är höger eller ens extrem.
De rasistiska brotten mot svarta ser man. Men inte de med samma mekanik och frälsariver genomförda gröna och röda brotten mot mänskligheten och samhällsfördraget.
Fisförnäma klubben för inbördes beundran sammandträder i SVT:s morgonsoffan och kallar sig kulturpanelen. De diskuterar Bo Hanssons uttalande att han inte vill se fler svartingar i AIK-tröjor. Panelen upprörs över detta i deras ögon gravt rasistiska. Än värre anses det att Tommy Engstrand försvarar sin kollega och använder ordet neger. Han förklarar att vi är uppvuxna med det.
Då uttalar panelen att man är faktiskt skydlig att följa med sin tid! Där är jag av exakt motsatt uppfattning. Frihet är att inte tvingas följa med sin tid, inte tvingas anamma varje trend i samtiden. Man är inte skyldig att byta den kultur man vuxit upp med, för att omgivningen bytt smak. Deras inställning är kvintessensen av politisk korrekthet. Att vara så mån om att ständigt befinna sig i den samtida smakens mittfåra att man blir så pissnödigt rädd för att inte kunna befinna sig vid eller vara riktmärket, att man är tvungen att fördöma och förbjuda andra att tycka och tänka som de vill. Förbjuda friheten för den förment goda smakens skull. En kulturpanel som vill förbjuda yttrandefriheten för att värna om den goda kulturen, kan det bli mer inbilskt?
Jag är inte heller skyldig att följa miljömupparnas diktat, inte skyldig att införliva socialismens paradigm i mitt eget tänkande, moral och värdesystem.
Då har jag ändå inte tagit upp sexismen i Sverige, det systematiska ideologiska förtrycket av pojkar och män. En diskriminering som fyller alla kriterier för att akademiskt kallas för rasism. Då och då redovisas den i siffror, men det ger ingen reaktion, ingen opponerar sig mot sexisterna och de konstaterar lugnt att det kan fortsätta ett tag till.
För den som undrar, den vetenskaplig rasismens metod ser i korthet ut som följer:
Att vetenskapliggöra frågan utifrån ideologiskt perspektiv, vilket underlättar expertifiering. Frågan isoleras från de berörda och andra. Mätandet av irrelavanta parametrar försvårar falsifiering. Lögner med statistik och kvantifiering.
För att avslöjas är det tyvärr ofta nödvändigt att hela ”vetenskapen” måste tillåtas gå så långt över gränsen att den exponerar sig själv som kvacksalveri.
Det är förvånansvärt hur lite medborgaren lär sig av nöd och elände.
Svensken inbillar sig att man kan köpa sig fri från detta med enorma skatter som förser parasiterna med möjlighet att bestämma åsiktsförändring mot en avvikande så kallad ”värdegrund”, ett av de värsta uttrycken som mediaeliten försöker påtvinga oss!
Mats, Du är åter igen kristallklar, tack!
Det kan skrivas kort, det heter hyckleri.
Visst, både hyckleri och värdegrund är fungerande nyckelord. Jag vill peka på tre andra nyckelbegrepp i detta sammanhang: oförsonlighet, välvilja och positiv särbehandling.
Det är lätt att se att kulturelitens oförsonlighet mot tidsandans avvikare liknar samma upplevda oförsonlighet som den reagerar på. Per Segerdahl har bloggat om detta på
http://etikbloggen.crb.uu.se/2012/08/29/unikt-farligt/
Den socialistiska självuppfattningen bygger ofta på begreppet välvilja. Vi ska visa välvilja mot alla svaga grupper, om det så handlar om natur, djur, barn, kvinnor, sjuka, invandrare eller sexuella avvikare etc. Men problemet är att man blandar ihop det behjärtansvärda med dels moralen och dels statens roll. Välvilja gentemot allt och alla är mycket behjärtansvärt. Men det behjärtansvärda är inget vi i moralens namn kan påtvinga andra människor. Gör vi så, använder vi lagstiftningsinstrumentet för att påtvinga andra människor en majoritetsbeslutad välvilja gentemot andra livsformer eller etniska grupper etc (s.k. positiv särbehandling) så begår vi en omoralisk handling. För det sker alltid på någon annan människas bekostnad. Och det var just vad lagstiftningen var ämnad att förhindra.
Roligt med så pålästa kommentarer. Kan inte tilläga mer än att bakom lagstiftningsinstrumentet står våldsinstrumentet, vanligen kallat statens våldsmonopol.