Jämställdhet X och Y

Många debattörer hävdar att alla skillnader mellan män och kvinnor kan fostras bort. Att våra skilda intresseområden, attityder och roller endast är ett resultat av kulturell påverkan. Så är naturligtvis inte fallet.

Redan för många år sedan kunde vi som kan vår biologi konstatera att män har en X och en Y kromosom medan kvinnor har två X kromosomer. Däri ligger en fundamental skillnad som inte låter sig fostras bort. En slags skillnad i hårdvara som inte kan programmeras bort om man ska försöka analogisera med modernt datorspråk.
Redan då kunde man på till exempel däggdjur se att där blir inte resultatet lika om man fostrar hanar och honor på samma sätt. Det finns något nedärvt biologiskt som gör att det blir skilda personligheter. Åtminstone i vissa avgörande situationer är skillnaderna stora.
Modern beteendevetenskaplig forskning har också visat att det finns inneboende skillnader mellan män och kvinnor som inte beror på fostran. Det faktum att man idag anser att sexuell fortplantning mellan två olika kön har pågått i 570 miljoner år talar för att det finns något mer i skillnad mellan könen än vad enbart fostran skulle kunna åstadkomma.
Vad vi måste göra är att värdera våra respektive olikheter som lika värda och därigenom uppnå en jämlikhet där olikheterna värderas som att de är lika värda. Inte försöka göra alla lika, för det är alltså omöjligt.
Man har som sagt försökt göra alla lika. När man då har konstaterat att den del av förändringen som inte passar kvinnor men passar män inte är önskvärd, så har man satt den kvinnliga varianten som mall. Det som borde vara en jämlikhetsdebatt har fått etiketten jämställdhet, eftersom man tvingats konstatera att vi är olika. Att diskutera jämlikhet mellan olika kön är tydligen mer än vad de invigda klarar av. I jämställdhetsdebatten idag fungerar kvinnan som mall. Det som den tysta majoriteten av män reagerar på när man inte förändrar sig beror på att man helt enkelt inte kan förändra sig så.
Vi får en väldigt olycklig situation där jämlikhetsarbetet motarbetas därför att det drivs av felaktiga förutsättningar. Vi måste acceptera olikheterna och inte tro att det går att fostra bort dem. Då kan vi nå jämlikhet, en ärlig öppen syn på att vi är olika, men är lika värda.

This entry was posted in Jämlikhet, äldre text and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.