I de klassiska dygderna är avhållsamhet en dygd och dess motsvarande synd är frosseri. Måttfullhet räknas som en kardinaldygd, alltså inget vanligt folk förväntas klara av. Jag tycker dock att måttfullhet är en bättre dygd och en bättre motkandidat till frosseri än avhållsamhet, eftersom både frosseri och total avhållsamhet är olika former av måttlöshet.
Som markägare är jag inte intresserad av att skövla min egendom. Tvärtom, jag vill bruka den på ett sätt som ger mig glädje och behållning livet ut och gärna något av värde till mina efterkommande. Jag anser att de förändringar och åtgärder jag vidtar är präglade av måttfullhet. Men det är viktigt, både för min vilja att göra något alls och för att resultatet ska bli bra, att jag får bestämma själv.
De som vill tvinga mig till åtgärder mot min vilja, visar i mina ögon en bristande måttfullhet. De får gärna bistå med kunskap och goda råd när jag efterfrågar den. Men när de förutsätter att jag inte kan, att jag gör fel eller rent av att jag medvetet förstör, då visar de ingen måttfullhet i sin kritik av mig. I det fall de är tjänstemän i offentlig ställning och uppträder så, visar de inte heller måttfullhet i sin tjänsteutövning.
Att vara måttfull innebär också att kunna göra en rimlighetsbedömning, exempelvis i tolkningen av EU:s vattendirektiv. Det är framtaget bland annat i skräck inför den nära ökenkaraktär vissa områden i södra Europa har fått efter tusentals år med överbefolkning. Men direktivet gäller lika inom hela EU. När det ska tillämpas i praktiken hos oss tillsammans med strandskyddslagen, skogsvårdslagen och miljöbalken, då gäller det att vara måttfull, att kunna göra en bedömning av vilka åtgärder, förbud eller liknande som är rimliga i förhållande till kostnad, inskränkning i äganderätt och utfall.
Så måttfulla och resonabla reaktioner kan vi tyvärr aldrig förvänta oss av medborgare som är fyllda av hat och avundsjuka. Inte så länge vi har politiker som satt i system och lever av dessa dogmer, just hat och avundsjuka är sozialisternas bärande tema.
( dogm=verksamhetsförklaring, inriktning och koncept i ickereligiösa sammanhang, exempelvis inom politiken).
Kan du förtydliga?
Menar du att byråkrater, politiker och särintressegrupper är dogmatiska och opålitliga för att de saknar måttfullhet, eller menar du att väljarna, alltså majoriteten av medborgarna saknar måttfullhet? Eller kanske något annat?