Kyotoavtalet och alla framtida internationella miljöavtal kommer garanterat att innebära fler och mer genomgående förändringar av vardagslivet i Sverige än exempelvis medlemskap i EU eller EMU. I dessa frågor finns det många som kräver folkomröstning i stort och smått. Även politikerna tycks förorda folkomröstningar.
Men när det gäller så allvarliga saker som miljöavtalen är det knäpp tyst. Jag vill inte ändra det jag gör för miljöns skull. Jag var miljöförespråkare i flera decennier tills jag läste miljövetenskap på universitet och hade flera av de vanligaste i TV förekommande debattörerna som lärare och föreläsare. Då genomskådade jag bluffen. Jag vill ha ett varmare klimat. Jag ser inte utsikterna till klimatförändring som ett hot. Jag ser dem som en möjlighet. Var finns den aspekten i debatten?
Vetenskapen får gärna beskriva hur klimatet har sett ut, hur det påverkas av olika faktorer, ja till och med ge perspektiv på tänkbara förändringar i framtiden som skulle kunna vara beroende av vilka beslut vi fattar. Men vetenskapen kan ingalunda få diktera besluten i en demokrati! Särskilt inte en vetenskap som mest är gissningar, där fraktioner av förändrade input i beräkningsmodellerna ger exponentiella utslag.
Visst kommer klimatförändringar att ge effekter lokalt. Det är evolutionärt och så har det alltid varit med jordklotets klimatförändringar. Men det finns inget imperativ som tvingar oss att upprätthålla status quo i klimatet. Varför finns det de som hävdar detta utan att ta en rejäl debatt om premisserna? Det svar jag kan komma på är att de vill ha makt och pengar.
Jag vill ha andra drivmedel till bilarna. Men inte för miljöns skull. Sedan 1973 har jag tjatat om alternativ för såväl det privata som det nationella oberoendet av oljan. Det är fortfarande friheten som är ledstjärnan.
Klimatavtalen leder till stora inskränkningar i friheten. Mycket större än EU och EMU gör. Kräv folkomröstning Nu!
Jag förutsätter att vi i vanlig god svensk ordning bildar kampanjorganisationer för och emot, samt att båda får lika mycket statsbidrag inför omröstningen och att SVT påminns om att sakligt redovisa båda sidors argument i jämnt fördelad tid.
Inte för att jag gillar folkomröstningar. Egentligen är de ett otyg som inte ingår den demokratiska arsenalen. Men när vår demokrati blivit tjuvkopplad och stulen av personer och intressegrupper utan vare sig respekt för eller intresse av demokrati, då är kanske folkomröstning det sista fredliga alternativ som står till buds för att återta vår frihet.
RSS – inlägg