Medborgare utan verktyg

Dödskjutningen i Rödeby är ett bevis för tillkortakommanden i det svenska samhällsbygget. En familj har blivit trakasserad en längre tid. Polisen känner till mobbinggänget. Några är dömda för brott. I stort sett samtliga var föremål för pågående brottsutredningar. Polisen har informerat socialtjänsten. Men socialtjänsten har inte haft rutiner att för att ta emot och processa informationen på ett adekvat sätt.

Privatpersoner, som den trakasserade familjen har inga möjligheter att på egen hand agera lagligt och effektivt gentemot förövarna. Tills slut brister det och ett övervåld som skulle kunnat undvikas blir resultatet. Alla myndigheter skyddar sig själva. Kvar blir en familj som blivit offer för brott från andra personer och för sin egen motreaktion.
Galningar, tänker svenskarna och går vidare som om ingenting hänt. Den institutionaliserade fegheten har än en gång segrat i Sverige. Gör ingenting! Om du gör något, gör så lite som möjligt. Skyll på andra. Låt andra ta smällarna. Försök att inte synas.
Kan liknande brott undvikas om svenskar får större möjligheter att skydda sig själva vid första provokation? Kanske. Amerikansk statistik visar att i de samhällen (kommuner) där medborgarna uppmuntras till att vara beväpnade i hemmen, är det betydligt färre som råkar ut för brott hemma än i de samhällen där beväpning motarbetas. Nybyggarlandet USA har av tradition en annan syn på egenmakt vid situationer och platser där den offentliga rättsskipningen av olika skäl inte är närvarande. Men de har onekligen en poäng i att hederliga medborgare måste ha lagligt stöd för att skydda sig själva.

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen, äldre text and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.