Vapen är en ständigt återkommande frihetsfråga. I amerikansk tradition har det länge förts argumentation tillbaks till andra tillägget i konstitutionen. Det anses vara en rättighet för alla medborgare för att enskilt kunna freda sitt eget liv och hälsa, sina anhörigas och sin egendom. Men även rätt att med vapen gemensamt störta despoter. Nästan lika länge har det funnits folk som tycker att denna rättighet måste begränsas.
Argumentet att brottslingar och skötsamma medborgare inte är samma sorts människor har inte gått hem hos vapenmotståndarna. Jag tycker dessa motsättningar är intressanta dels för att jag gillar vapen som historia och teknik, dels för att jag gillar både att jakt och målskytte. Men också för att frågan reser viktiga principiella frågor filosofiskt och juridiskt.
En av de tekniska sidor som jag nämnt tidigare är den allmänna tillgängligheten till verktygsmaskiner som datoriserade precisionssvarvar och annat, med vilka man i en välutrustad hobbyverkstad kan tillverka i princip vilka en- och tvåhandsvapen som helst. Till det kan man nu lägga 3d-skrivare som ännu billigare och enklare kan skriva ut delar i såväl plast som metall. Dessutom har många vapenkonstruktioner förenklats genom innovation för att de ska vara enkla och billiga att massproducera för militärens räkning.
I New York har således en man med en 3d-skrivare dragit fördel av den lokala polisens återköpsprogram av oregistrerade vapen. Han har helt enkelt skrivit ut 110 vapen av olika sort fått 42 checkar om vardera 500 dollar, alltså 21.000 dollar från polisen. Vad är en sådan vapenamnesti värld i kampen mot organiserad brottslighet med olagliga vapen?
På andra sidan USA, i Oregon, en delstat med mycket stora motsättningar mellan stad och land, har de folkrika kommunerna vid kusten med majoritet beslutat att Åtgärd (Measure)114 ska läggas fram för delstatsparlamentet. De lantliga delarna som börjat kämpa för att istället få tillhöra Idaho, hade inte kraft nog att säga nej.
Åtgärd 114 innebär bland annat att man måste ansöka om licens innan man får köpa ett vapen och att det blir olagligt att köpa och sälja vapen mellan privatpersoner. (I Sverige behöver man licens, men det är helt lagligt att köpa och sälja direkt mellan privatpersoner som har licens). här skulle det alltså bli striktare än i Sverige.
En försvårande omständighet är att det inte finns några förslag färdiga för hur licenshanteringen ska gå till. Här har man alltså fattat ett beslut som när (om) det blir lag inte kan hanteras av myndigheterna på troligen minst ett år. Följden skulle bli att ingen medborgare i Oregon får köpa eller sälja något vapen innan byråkratin är på plats. Brottslingarna, de fortsätter obehindrat att skaffa och bruka vapen.
Det filosofiskt intressanta är att genom att fatta ett beslut, som i stora delar kan vara rimligt, men avsiktligt eller oavsiktligt inte innehåller alla nödvändiga delar, blir till ett helt annat beslut. I detta fall blir inga vapentransaktioner tillåtna under väntetiden. En hel bransch stängs ned av politikerna i väntan på att politikerna ska fatta nästa och helt avgörande beslut för att få det första beslutet att fungera.
Det är med andra ord ett sätt att demokratiskt mygla fram ett helt annat beslut än det man aviserat. Det är sällan sådant sker så tydligt som i detta fall, men den som letar kan nog finna det i andra sammanhang och även i Sverige.
I Sverige har den av Morgan Johansson tillsatta utredningen om hur Sverige kan implementera EUs vapendirektiv lämnat sin rapport. Utredningen fick i uppdrag att beskriva hur en minimiimplementering skulle kunna se ut. Givetvis föreslår ensamutredaren Gunnel Lindberg att Sverige går betydligt längre än vad EU kräver. Erik Lakomaa visade redan 2020 vad EU kräver. Så egentligen är allt utöver sådan minimiimplementering ett politiskt övergrepp och en maktdemonstration.
Det måste vara något som är helt galet när POLITIKER kan tillåtas att leka med människoliv på det viset.
Tillåter medborgarna att politikerna får plundra oss hur som helst, rätten till LIV?
Med hjälp av en s k RÖSTSEDEL.
De vapen som Gustav fick dalkarlarna att lämna ifrån sig var synnerligen kraftiga på sin tid…
Dagens innovatörer i den vapenmodellen är synnerligen uppfinningsrika.
En del av vapnen som skickades till Ukraina har börjat dyka upp i Sverige och EU i kriminella kretsar. Saknas bara att manpads för att skjuta ner flygplan och pansarvärnsskott börjar användas mot polisbilar för denna typ av vapen har säkert redan smugglats hit och sålts! Snart i var islamist ägo alltså! Det här kan bli riktigt ”kul”. Politikernas idiotier verkar aldrig ta slut eller kanske var det meningen? Alla måste sett det komma…Ja, förutom Löfven givetvis!
De flesta svenskar har knappast sett ett modernt skjutvapen på vykort och har ingen aning om dessas förstörelsebringande förmåga, även för brukaren om denne inte har fått relevant upplärning i användandet och de risker som finns. Min värnpliktsutbildning på sextiotalet omfattade ett flertal handeldvapen, tyngre kulsprutor och många olika sprängmedel. Och säkerheten i handhavandet var alltid det långt viktigaste och den mest tidskrävande delen i varje utbildningsavsnitt. Ändå blev det fel vid ett par tillfällen, men det gick bra, de som utsattes för stor risk hade tur den gången men befälen var ändå vansinningt förbannade på de som inte hade följt instruktionerna.
Under de flesta av våra många fältövningar bar vi alltid vår kpist M45 hopfälld ”på ryggen gevär” vad vi än gjorde i övrigt. Men ingen ammunition – den delades ut först på skjutbanan och varje patron räknades flera gånger – ingen kunde gå tillbaka till förläggningen med varken skarp ammunition eller lösplugg i vapnet eller fickan.
Jag skulle inte gärna delta i ett jaktlag som hanterade vapnen eller ammunitionen mer odisciplinerat.
Av ”våra” importerade islamister har säkert många redan ”utbildning” i hur man handhar den här typen av vapen och vi kan nog vara säkra på att de så småningom kommer att användas framförallt i utanförskapsområdena som blommat upp i Sverige de senaste årtiondena. Hade man på 1990-talet siat om hur Sverige ser ut på 2020-talet hade man blivit inlagd på institution och betraktats som en lallande dåre. De som såg detta komma då blev kallade nazister och fascister som skulle spärras in vilket också gjordes i en del fall.
När man idag uttrycker sin fasta övertygelse, alltså åsikt i en fråga, och den åsikten inte passar media eller rättskipningen, måste man be om ursäkt, alltså pudla och låtsas som man har bytt åsikt och alltså i all framtid tänker följa den rätta och enda vägen till välstånd, lycka och salighet.
Gör man inte offentlig avbön kan man svartlistas, bli av med jobbet eller under lång till bli ett skräckexempel i media.
Det betyder i klartext att man inte ens tillåts tänka i andra banor är den officiella för att bli ”godkänd” och upptagen i de allvetande fina kretsar som framhåller som den enda vägens politik.
Nordkorea, släng dig väggen! Här kommer svenskarna! Tjo flöjt!