En angelägenhet för markägare och jägare

Det är märkligt att artiklar om jakt alltid lockar fram rabiat okunniga kommentarer om jakt, hur man hatar jakt och jägare, med mera. Även en positiv sammanfattning av myndigheterna om framgången med den beordrade vargjakten retar motståndarna.
Det är skrämmande att så många tror att de som är okunniga och utan ansvar, som inte har äganderätt till något är de som ska ha rätt att fatta majoritetsbeslut om andras egendom. Mycket illavarslande för demokratin. Det förtjänar en hel serie artiklar i media.
Jakt är naturligt och roligt (och jobbigt, men så är det ofta med det som är kul).
Många föreslår att för att ingen ska få ha kul på jakten, så ska den skötas av offentliganställda yrkesjägare. Är det någon av dessa förslagsställare som inbillar sig att de sökande till sådana tjänster är personer som tycker det är tråkigt att gå ut i skogen med bössa? Man riskerar att få helt fel urval av personer sådana befattningar. Men det bekymrar nog inte jakthatarna. Det viktiga för dem är att inte vanligt folk har varken nytta eller nöje av jakten.

Visst kan man tycka att det ibland uppstår felprioriteringar angående vilket djur en del jägare väljet att skjuta på. Här talar vi primärt älgjakt. Det enklaste sättet att råda bot på sned avskjutning är att alla jaktlag bestämmer att alla troféer förstörs vid slakten. Det skulle få varje jägare att skjuta det första skjutbara djur som kommer till hans/hennes pass. Det blir alltså fördelningen av olika djur i tilldelningen samt slumpen som bestämmer vilka djur som blir fällda. Det är så nära det naturliga urvalet vi kan komma. Flerårig statistik från stora jaktområden där man jagat på det sättet visar att det fungerar. Men det var innan byråkrater skulle detaljreglera.

 

Det här inlägget postades i Äganderätt. Bokmärk permalänken.