En tilltagande konsekvens av industrialismens övergång från produktionssamhälle till kunskaps- och tjänstesamhälle är de tilltagande kraven på certifieringar och behörigheter. Det är flera faktorer som driver utvecklingen i denna riktning. Den allmänna karriärismen i samhället kan naturligtvis inte förbises. När status representeras av titel och inte av utfört arbete blir det självklart intressant att markera gräns mellan dem som har en viss status och dem som inte har den. En certifiering är en tydlig sådan gränsmarkering.
Det kan väl ha positiva effekter i vissa sammanhang och för vissa yrken. Läkare och poliser kan vara bra att de har en stämpel i pannan som visar att de är det de utger sig för att vara. Men det är långt ifrån sant eller ens lämpligt för många andra yrken. Varför ska djurskötare vara certifierade, eller skogsarbetare?
Visst, en anställningsprocess kan gå lite snabbare när man kan hoppa över steget med provanställning. Men kan man det? Ofta nog finns det ändå anledning att under en prövotid se vad den nyanställde klarar av och om vederbörande passar in på arbetsplatsen. Men med de rigida arbetsmarknadsregler (LAS och kollektivavtal inte minst) vi har i Sverige blir certifiering logiskt. Arbetsgivarna vill skydda sig mot extra kostnader. Facket vill skydda sin monopolställning för arbetskraftsutbud.
Den sorgliga och besvärande baksidan av denna ordning är dels en besvärande inlåsningseffekt av människor i yrken de kanske inte passar för eller har tröttnat på. En annan minst lika svår konsekvens är att den cementerar ungdomsarbetslösheten. Detta system medger få eller inga möjligheter att prova på olika yrken som ung, för att se vad man gillar eller passar för. Det ger inga möjligheter att försörja sig under ett studieuppehåll.
Dessutom ger det en falsk trygghetskänsla att anlita en certifierad person. Man kan frånhända sig eget ansvar och slippa tankemöda.
En annan demokratisk fråga som hör hit, men förtjänar en längre egen utredning är försäkringsbolagens tillskyndande av certifieringar i tid och otid. Naturligtvis för att minimera utbetalning av ersättningar. Men deras krav blir ett slags de facto lag utan demokratisk prövning.