Frihet kan handla om så mycket. Till exempel rådighet, alltså bestämmande- och brukanderätt över sin egendom. Med andra ord en fungerande äganderätt. Det kan vara yttrandefrihet. Att faktiskt få säga det obehagliga, det motbjudande, inklusive rätten att sätta det på pränt. Det kan vara rätten att välja och utöva yrke utan att fråga skrået om lov, utan att tyngas av en parasitär byråkrati, utan att själv tvingas till hämmande byråkrati.
Frihet kan vara obekvämt, för att eget ansvar kan vara mycket obekvämt. Men det är fullständigt sanslöst att vissa människor inte vill tillåta mig frihet för att de skulle känna sig obekväma med det ansvar jag är beredd att ta. De skulle inte själva vilja ta det ansvaret och då blir det obekvämt om jag har frihet som de inte har, bara för att de inte orkar ta samma ansvar.
De brukar försöka förklara för mig att jag egentligen inte vill ha frihet. För dels finns det ingen frihet, menar de. Och tänk hur det skulle gå här i världen om alla människor ville ha frihet. Dessutom vore det orättvist om bara jag hade frihet. De anser det mer rättvist att ingen har frihet. Och att någon annan, som vet, bestämmer.
Så kan de sitta i hörnet med sin snuttefilt och nynna på Internationalen.
Jag tror att Internationalen är passé. Numera är det Grönsaksätarsången som gäller.
Du berör en existentiell fråga. Jag kunde inte förstå hur friska, svenska ungdomar kunde attraheras av islam. Men en av dem förklarade tydligt i ett TV-inslag:
Han beskrev skolans avsaknad av ordning och motivation med full frihet att göra vad som helst. Och inte veta vad man själv ville. Då blev allt förklarat och enkelt iom islam.
Där fick han klara regler för allt i livet. Hur han skulle klä sig, hur han skulle hälsa på andra , hur han skulle gå till moskén, o.s.v. Och något att kämpa för, religionens renhet. Med beröm för de framsteg han gjorde i att följa alla regler.
Han ville inte vara fri. Han hade inte tillräckligt sjlävförtroende för att bära friheten. Skolan hade gjort honom socialt handikappad.
Gaahh! Varför har sådana rösträtt? Men det är väl sådana medborgare eliten vill ha.
Går man inte på islam och den klädseln, så går man på med nitar i huvudet och spikar genom läppen, samma skit. Samma vilsna människor.
En lysande analys av parhästarna frihet och ansvar – samt av andras missunsamhet och avundsjuka.