Den stora statens tvång

Det finns oroande tendenser världen över att demokrati och frihet håller på att glida oss ur händerna. Trots alla goda intentioner. Precis enligt Benjamin Franklins välkända ord på trappan när USAs grundare kom ut från det konstituerande mötet, när en kvinna frågade vad de gjort. Hans svar är klassiskt: ”Vi har gett er en republik frun, om ni kan behålla den!”

Svenska exempel står att finna hos exempelvis Trafikverket som redan för 15-talet år sedan gick ut och hånade sina kunder på stora svarta reklamskyltar. Allt emellan forstätter man och menar att trafikanterna får nöja sig med de möjligheter myndigheten tillhandahåller, inte utifrån trafikanternas behov, utan med de andra prioriteringar myndigheten gör.

Svensk vård inklusive larmnummer och ambulanstjänst behöver jag väl knappast nämna. Verksamheten kostar enorma belopp och kostar fem gånger fler människor livet än vad trafiken gör varje år. När det blir fel i vården, vilket alltså är antingen ganska vanligt alternativt inte ovanligt, så är den första reaktionen att förneka. Sedan kan man inte kommentera enskilda fall. Därefter inväntar man HSAN:s utredning, som även om de finner att fel begåtts så är det ingen som kan klandras. Medborgaren/patienten har inga rättigheter att kräva korrigering eller kompensation. Eventuella fel är en rent intern administrativ fråga

Naturvårdsverket, Bostadsverket och Jordbruksverket har också sina egna sätt att sköta sina verksamheter. Naturvårdsverket har en handbok som jag skrivit om tidigare. Den är inte lag, det skriver de själva i förordet. Frågan är om den ens är laglig. Men de använder den som om den vore lag. När jorbruksverket räknar fel får bönderna betala böterna till EU. Då tar staten inget eget ansvar för sitt handlande, för sina tjänstemän.

I Sverige har vi organisationsfrihet. Det brukar innebära att medborgaren, individen är fri att av eget val ansluta sig till en organisation. Men i Sverige, som enda demokratiska stat, så innebär det att medborgaren inte alltid kan välja att stå utanför en organisation. Här är det några priviligerade organisationer som har organisationsfriheten att ansluta medborgarna, eller tvinga dem att upphöra vara verksamma inom samma område som organisationen.

Inom EU jobbar 7000 byråkrater i de ständiga kommitéerna COREPER. De lägger fram två slags förslag till ministerrådsträffarna. Den ena är av typen som ministrarna inte får göra ändringar i eller rösta nej till. Det är alltså inte ens lönt för ministrarna att läsa dem. Den andra sortens förslag får de peta i en aning, men de ska ändå skyfflas vidare. ACTA-förslaget, som bland annat innehåller mycket starkt kritiserade åtgärder inom övervakning av medborgarna, lades fram för jordbruksministrarna att säga ja till.

I USA har en förvaltningsdomstol i Washington DC fällt utslag i ett mål om Obamas Medicare. Några medborgare hade begärt att de skulle bli befriade från deltagande i programmet. De ville också slippa betala de avgifter som är förenat med sjukvårdsprogrammet. Då beslöt domstolen att man får avstå dessa förmåner om man avstår samtliga välfärdsförmåner. Dessa personer är pensionärer och det skulle betyda att de skulle tvingas avstå sina redan betalda och intjänade pensioner. De skulle till och med bli återbetalningsskyldiga för de belopp de redan fått ut i pensioner!
Jo, det var så sant. Myndigheten som sköter dessa system har också en handbok som de skrivit ihop själva, utan att lagstiftaren varit med. Det vanliga och grundläggande för en demokrati är att myndigheterna har ett bemyndigande från de folkvalda att upprätthålla lagen, inte hitta på egna lagar.

Byråkratin, den stora staten, den starka staten, den allsmäktiga staten tål inga dissidenter. Den tål ingen styrning från folkvalda. Ge dessa byråkrater ett uns av försprång så springer de före och raserar allt av frihet och demokrati i medborgarnas väg. Parkinsons lag och Peters princip gäller offentlig byråkrati mer än något annat.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Den stora statens tvång

  1. apa tycka, apa skriva skriver:

    ”Trafikverket som redan för 15-talet år sedan gick ut och hånade sina kunder på stora svarta reklamskyltar. Allt emellan forstätter man…”

    ”Svensk vård inklusive larmnummer och ambulanstjänst behöver jag väl knappast nämna. Verksamheten kostar enorma belopp och kostar fem gånger fler människor livet än vad trafiken gör varje år.”

    ”Här är det några priviligerade organisationer som har organisationsfriheten att ansluta medborgarna, eller tvinga dem att upphöra vara verksamma inom samma område som organisationen.”

    ”Den ena är av typen som ministrarna inte får göra ändringar i eller rösta nej till.”

    Den här typen av mumlande i skägget är mycket mer intressant om du berättar vad du syftar på, eller ännu hellre länkar till någon källa.

    • mats skriver:

      Hej Apan!
      Om du läst min blogg längre tid skulle du förmodligen känna igen alltihop.
      De svarta skyltarna har jag ingen annan referens till än att de fanns både längs vägar och i press. Vad kampanjen hette vet jag inte, men vad den var vet jag, dum.
      Hart du missat höstens debatt om hur svårt det är att få ut en ambulans när man behöver? Alla grova felbedömningar som görs på larmcentralen och akutmottagningarna? Antalet dödsfall är officiell statistik.
      De priviligerade organisationerna med rätt att tvångsansluta är främst svenskt näringsliv och fackföreningarna. Det hela började 1932 med andelsmejeriernas rätt att ta ut straffavgifter av icke medlemmar.
      ”Comitologin” kallas systemet med EU:s stående kommittéer.

      Allt kanske inte finns på nätet, en del är sådant jag samlat på mig genom åren för att berätta om. Det är meningen att det ska vara en någorlunda lättläst text av journalistisk typ, inte en vetenskaplig avhandling. Därför späckar jag inte mina artiklar med länkar. Du får goggla.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Tänk om medborgaren ville förstå konsekvenserna av vad Du skriver i Dina inlägg.
    Men som sagt politikerna köper sig till tystnad och konformism så länge de har sin försörjningsbas tryggad. Riksblaskorna i Sverige med sina skattefinansierade så kallade journalister har tydligen en annan agenda.
    Det knottrar sig på min rygg!

  3. Errbe skriver:

    Du formulerar det som håller på att ske utomordentligt väl.

    Problemet tycks vara att Medel-Svensson har det så bra ändå att han inte ids intressera sig. När man hör många av dagens klagomål på våndan att välja pension, telebolag, kraftbolag och hälsokost, undrar man varför dom inte gillade tillvaron som statare. Då fixade patron allt och hans fru ordnade fest till midsommar och jul.

    Man behövde inte ha några bekymmer.

  4. Niklas skriver:

    Det enda sättet att få slut på myndighetssverige med fredliga medel, är nog att kortsluta systemet genom radikalt sänkta skatter och avgifter. För så länge vi har en ofantlig sektor med världens (näst?) högsta skattetryck, så lär myndighetssverige fortsätta växa sig allt mäktigare.
    /Niklas

Kommentarer är stängda.