Lite fakta att ha i minnet vid diskussioner om civil beväpning, efter biografskjutningen i Denver.
Detta är siffror från Eurostat, jag redovisar endast Sverige.
Antalet mord ligger runt eller strax under 100 per år. En svag ökning kan skönjas, men brott brukar sättas i relation till antalet invånare. Vanligen jämför man antalet brott per hundra tusen invånare. Med tanke på vår befolkningsökning kanske det inte ens är en relativ ökning.
Antalet rån har ökat något, men inte alarmerande. Från 8999 år 2000 till 9570 år 2009, med lägsta värde på 8538 år 2001. Det är ändå en ökning på tio procent under åtta år.
Värre är det med andra brott. Antalet våldsbrott har ökat kraftigt, från 75874 år 2000 till 111702 år 2009. Det är en ökning med nästan 50% (47,2). Det är alltså en förfärande ökning! Det har varit en stadig ökning för varje år under perioden. Här framgår inte om brottsrubriceringar eller anmälningsbenägenhet har ändrats under perioden. Något direkt hopp i statistiken som skulle visa på sådana faktorer kan man dock inte se.
Historiskt har människor alltid haft rätt att försvara sig själva, sina nära och sin egendom. I olika grad har man också haft skyldighet att undsätta andra. Innan krutvapen kom i bruk var det skicklighet med tillhygge och/eller ren styrka som fällde avgörandet.
Efter 1850, när krutvapen blev hanterliga, utjämnades oddsen mellan förövare och offer så till den grad att amerikanerna myntade ett nytt ordspråk. ”God created man, Sam Colt made him equal.”
Under många år var vapeninnehav licensfritt i de flesta länder. Märkligt nog, kan tyckas, var det de framväxande demokratierna med allmän rösträtt och priniciper om mänskliga rättigheter, som flitigast införde licenstvång, införde civilt vapenförbud och skrev bort såväl skyldighet som rätt att ingripa med våld mot brott. Tanken tycks ha varit att i en demokrati tar staten hand om allt, välfärd, hälsa, trygghet, frihet, tankeverksamhet.
Efter varje uppmärksammad incident, i stort sett oberoende av om det är en olyckshändelse eller en avsiktlig skjutning och brottsling handling, har den allmänna opinionen krävt krafttag mot vapen. Politikerna har inte varit sena att följa panikropen. England införde efter en uppmärksammad skolskjutning i Dunblane Skottland 1996, de mest restriktiva vapenförbuden i Europa. Även Sverige ändrade vapenreglerna som direkt följd av denna händelse.
Detta har dock inte hjälpt mot våldsbrottsutvecklingen. Enligt en sammanställning av the Telegraph är våldsbrottsutvecklingen i Storbritannien skrämmande. Där begås 2000 våldsbrott per 100.000 invånare, flest i Europa. Tvåa är Österrike med 1677/100.000 och trea Sverige, men ingen siffra redovisad. USA, detta för svenskar förhatliga våldsnäste. har 466/100.000. Notera att brottsfrekvens inte är direkt jämförbart mellan olika länder, av flera skäl, bland annat olika definitioner i lag, rutiner, mm.
Vad säger då dessa siffror om relationen våldsbrott och vapenlagar? Möjligen att jänkarna har rätt i att Sam Colt gjorde människan jämlik. Det kan vara något att begrunda för såväl den högljudda antivapenlobbyn som för lagstiftarna.