En aspekt på äganderätten till mark.

Enligt lagen får inte ett aktiebolag (juridisk person) köpa jord och skog från en privatperson (fysisk person). Detta kallas för baggbölerilagen och kom till efter att skogsbolag på 1800-talet lurat småbönder på deras mark i byn Baggböle, idag en del av Umeå.

En av finesserna med baggbölerilagen är att mark ska ägas av en fysisk person och att en levande fysisk person ska ta ansvar för sitt ägande.

Det kommer allt oftare propåer från olika håll, även i riksdagen om att skrota baggbölerilagen. Andra som driver detta är vanligen privata skogsägare som ser en möjlighet att bygga upp ett litet imperium som sedan kan ärvas intakt och eventuellt byggas vidare på. Färre medborgare kommer att äga mark och de som gör det kommer att vara ”mäktigare”.

I min föreställningsvärld har ett spritt ägande ett värde i sig. Ett förbud för bolag att köpa privat mark garanterar att ägandet omsätts och sprids i ungefär samma takt som det samlas. Visst kan det smärta en aning om ingen i släkten vill eller kan ta över en släktgård. Men det är också poängen, andra får chansen! Solidariskt, jämlikt, rättvist, frihandelsvänligt, evolutionärt, utvecklingsfrämjande eller vilket epitet man vill fästa avseende vid i ämnet. Den levande landsbygden ska ägas och brukas av levande människor, inte av dödsbon efter imperiebyggare eller anonyma börsbolag. Ej heller staten, helst.

När vi vill försvara den fulla rätten för privatpersoner att bestämma över sin egendom, så är baggbölerilagen ett stöd för den uppfattningen och ett löfte till socialiserarna att vi kommer att ta väl hand om marken. För att kunna uppfylla löftet om att sköta marken väl måste vi också hävda friheten att göra på vårt eget sätt. Det sätt som vi själva tror på. Baggbölerilagen är en lika viktig del i det ömsesidiga förtroendet som en väl definierad och avgränsad allemansrätt.

Om vi släpper baggbölerilagen öppnar vi även för fullständig socialisering av privat mark. Om det är någonting som motiverar socialister att konfiskera egendom så är det anonymt ägande.

Det är illavarslande att både sossar och moderater motionerar i riksdagen om detta, exempelvis Ann-Kristine Johansson (s) från Värmland och Bengt-Anders Johansson (m) från Jönköping. Båda varslar om en framtid där nästan ingen svensk privat äger jord och skog. Deras bevekelsegrunder må skilja, men resultatet hotar att bli likartat.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till En aspekt på äganderätten till mark.

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Institutionellt ägande överhuvudtaget är en styggelse vare sig det är fast egendom eller andra värden. Det räcker väl med att nämna så kallade pensionsfonder som socialisterna tvingade igenom med hjälp av en nedlagd röst i riksdagen, fruktansvärt.
    ATP heter det visst!

  2. norpan skriver:

    Juridiska personer är ett påhitt av staten. I en fri värld finns endast en sorts personer, och det är fysiska personer. Något annat än en fysisk person kan inte äga något.

  3. Niklas skriver:

    Jag tycker nog att det kan finnas en fördel med mindre privata aktiebolag som markägare – åtminstone med dagens skatter och lagstiftning! Alternativet är ju ofta samägande och sådant kan ju tära rejält på många relationer inom familjen och släkten. Dessutom kan det vara väldigt krångligt att ta sig ur ett samägande, vilket jag har egna erfarenheter av.

    För mig är det en stor skillnad på små aktiebolag, som ägs och kontrolleras av några få ansvarsfulla personer, och stora börsnoterade skogsbolag som SCA, MoDo m.fl. Den förstnämnda gruppen är väl minst lika ansvarstagande som många privata markägare, medan den andra gruppen ska ju bara generera maximalt med pengar till sina aktieägare.

    • mats skriver:

      Hur håller man det lilla aktiebolaget på en familjär nivå, när man en gång gett det status av juridisk person?
      Kommer man inte överens inom familjen kanske man inte ska ha affärer ihop, oavsett om det är privat samägande eller i aktiebolagsform?

      • Niklas skriver:

        Det är ju tyvärr inte alltid som man på förhand vet om man kommer överens i framtiden. Vägen till helvetet är ju onekligen kantad av goda föresatser. Och maktkamp på ** crest är ett rent helvete…

        Vad gäller begränsningarna på det lilla aktiebolagets storlek, så är det ju lika svårt som att begränsa storleken på det enskilda /sam/ägandet. Om bara tillräckliga pengar stoppas in, så kan ju en enskild person köpa upp betydande arealer mark, så att det liknar forntida jorddrottar. Hur mycket skogsmark behövs idag för att skogen ska försörja en familj?

        Slutligen så finns det väl anledning att se över skatteregler för enskilda firmor och aktiebolag, så att det blir så lika regler som möjligt. Idag är ju skattereglerna mera gynnsamma för aktiebolag än för enskilda firmor. Undantag är dock stämpelskatten, som väl är dubbelt så hög för just aktiebolag.

Kommentarer inaktiverade.