I huliganernas värld

Under våren har det diskuterats flitigt i media och på nätet kring näthat, hatrörelser, mobbing av barn och vuxna och fotbollshuliganer. Jag finner en gemensam nämnare för dessa företeelser, klasskamp och klasskampsideologi. Hatet är en uppmuntrad och väsentlig del av klasskampen. Motståndaren, klassförrädaren, den förtryckande överklassen, alla ska de hatas och förgöras.

Det är en retorik som lärs ut i arbetarpartier, pionjärgrupper, den offentliga skolan, arbetarrörelsens idrottsklubbar med mera. Ingen idrott anses vara mer arbetarklass än fotboll. Just där frodas huliganismen mer än annorstädes. Det är ingen tillfällighet, det är elementärt.

Jag kan erbjuda exempel på motsatta förhållanden. I USA är klasskampsbegreppet inget som ingår i vardagsdiskursen. Möjligen med undantag för boxning, anses inte idrott vara underklassaktiviteter. Det är snarare tecken på klass, stil. Följaktligen ingår inte hat mot motståndaren i publikens uttryck. Inte ens på arenorna kring de fysiska kontaktsporterna ishockey och amerikansk fotboll finner vi huliganer i publiken. När amerikansk fotboll spelas i Sverige syns inga huliganer på läktarna. De värlsdcuptävlingar i hästsport som just avslutats i Göteborg, har inga som helst bekymmer med huliganism. Hästsport räknas bland klasskampskolportörerna som en överklassport, trots att det idag är en folksport. Kan det vara så att överklassen uppför sig bättre?

Inom klasskampsideologierna finns en skoningslös strävan att lämna sin klassbakgrund och lämna de forna jämlikarna bakom sig i deras oförbätterliga jämmerdal. Att konspirera, mobba, frysa ute och använda alla härskartekniker som står till buds ingår i den arsenal av verktyg som denna ideologi av hat öppnar för. Den som lämnar denna sekt benämns avfälling och fryses ute.

Som så många andra nationer jorden över bittert har erfarit drabbar proletaritatets diktatur de egna leden. Den huliganism som fostras i klasskampsidealens retorik förgör den egna moralen och slutligen den klass den avsåg att rädda.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till I huliganernas värld

  1. Thomas skriver:

    Det har ju varit politikens livsluft i Sverige hela tiden…
    Jämfört med Norge…
    Där är det inte så alls…
    Varför?
    Norrmännens stormaktstid försvann 1350 och svenskarna tror fortfarnade att de är en stormakt.
    Och en stormakt måste ha huliganer, se på ryssen…

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Det tragiska i hela situationen är att ”riksblaskornas” ledarredaktioner får ju betalt för att bedriva klasskampsretoriken, SvD ca 60 miljoner av medborgarna plundrade ”skattepengar”! Och ingen kan göra något åt det?

  3. B-J Bjurling skriver:

    Hmhm? Har du glömt vad du skrev härom veckan? För men vad handlar det här om, egentligen? Det är lätt att tänka att – äh, klasskamp, det var något som tidigare generationer sysslade med. Nuförtiden har vi ju insett att genusteori och/eller fotboll är mycket viktigare. Verklighetsuppfattning, kanske… eller är det bara en mognadsfråga… eller ska det tolkas som en snedtänd identifikation? Eller alla kollektivismers ondskefullhet?
    Endera är det radikal kamp: det är vi mot dem. Är du inte för oss är du emot oss, motståndaren skall bekämpas bara för att han inte är en av oss – fel kön, fel klass, fel ras, fel religion, fel fotbollslag…; eller så en reaktionär segregation: det här begriper inte du, ta inte våra sysslor, jäkla karlar, har du inget villebråd att nedlägga så gå åtminstone ut och gräv ner några rör!
    Klasskampen och klasshatet är kanske arketypen… sett ur vårt 1900-talspräglade perspektiv, men något särskilt unikt fenomen är det ju inte. Och kampalternativet resulterar alltid i intolerans, t.ex. i majoritetens diktatur.
    Jag tycker parallellerna med posten ”Xenofobi, kvinnohat och vuxenmobbing” är slående.
    http://www.frihetsportalen.se/2013/04/xenofobi-kvinnohat-och-vuxenmobbing/

    • mats skriver:

      Du menar att jag är tjatig och upprepar mig. Jo, jag vet, gaggig. Jag försöker variera mig och belysa frågorna från olika håll. Men det är en handfull frågor som intresserar mig mest. Ditt påpekande tas dock tacksamt emot.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Klasskamp? Lyssna på SR’s Thomas Nordegrens fanatiska hat mot kungen på hans födelsedag i dag i samband med tronskiftet i Holland. Han får tycka vad han vill om vårt kungahus men jag vill inte med hot om våld bli tvingad att betala skatt/avgift til den slags vulgärpropaganda.

  4. B-J Bjurling skriver:

    Nej, inte alls, tvärt om. Jag menar att man kan identifiera större mönster och sammanhang genom att så att säga samköra dina texter. Upprepningarna kan peka på strukturer som ger viktiga pusselbitar i verklighetspusslet som kan vara svåra att upptäcka direkt.

    • mats skriver:

      Tack för att du uppmärksammat det. Det är en av mina avsikter med att skriva. Det är svårt att beskriva alla aspekter av en fråga och hur det hänger ihop med andra, i en enda text. Det är också så att jag inte kommer på allt på en gång, men att skriva är lite som att skala en lök. För varje ny artikel får jag syn på ett nytt lager.

Kommentarer inaktiverade.