Det finns partier i Sverige som vill ha fri invandring. Det gäller inte minst socialister, liberaler och libertarianer (kanske av delvis olika anledningar). Visst, det är en fin teori, inte minst de nationalekonomiska teorierna om fri rörlighet som en kraft för allokering av resurser dit där de kommer bäst till sin rätt, får bästa möjliga ekonomiska utväxling per satsad enhet. Men fri invandring kräver en hel del praktiska justeringar.
En är att det bör var lika i andra länder. Alltså ömsesidigt fritt att flytta till alla de länder varifrån man får flytta hit. Men, om det är stora skillnader i möjligheter att få jobb, att starta företag, eller annat som gör att flyttströmmen endast blir enkelriktad, då är frågan varför vi ska öppna dörren utan att få en ömsesidig möjlighet på andra sidan?
En annan fråga är om välfärdsstaten kan behållas. Den kan behöva avskaffas i sin nuvarande form av andra skäl, men med fri invandring måste man ställa frågan hur man kvalificerar sig för välfärdsstatens förmåner. Är det inte rimligt att var och en får kvalificera sig för välfärd genom eget arbete och egen insats? Varför ska då staten alls vara ”garant” genom sin skatteuppbörd? Är det inte bättre att utnyttja den mångfald idéer som invandringen sägs föra med sig, till att låta var och en vaska fram den välfärdsinvestering som passar den enskilde bäst?
Ytterligare en fråga som måste behandlas innan vi kan öppna portarna är äganderätten. Idag har vi en allemansrätt, strandskydd, stränga bygglovsregler och en mängd andra regler som påverkar ägarens rådighet över sin egendom negativt. Delar av dessa regler ställer till problem direkt för exempelvis markägare, om många människor kommer hit och tar för sig av privat egendom där staten lovar att det gratis. Ett annat problem är när dessa innovativa nysvenskar vill utveckla förvärvad egendom, men inte tillåts göra det för att svensk byråkrati står ivägen. Då blir det inte den boost i utvecklingen av samhället som nationalekonomer och politiker hoppas på.
Därmed är vi inne på nästa förändring. I Sverige har de senaste hundra årens regeringar byggt upp en stor stat med en åtföljande tungfotad byråkrati. Den är bevisat hämmande för utvecklingstakt och potential för riket redan som det är idag. Det finns ingen anledning att tro att den skulle bli mindre hämmande bara för att det är nya svenskar som ska stångas med den. Nej, den stora statens dagar är räknade om vi ska ha några fördelar av fri invandring.
Till detta kommer frågan om religion i den offentliga makten. Sverige tillhör ett av världens mest sekulariserade länder. Vi har skilt kyrkan från staten, men tvingar regenten att tillhöra en kyrklig tradition som staten övergav för flera hundra år sedan. Detta är knappast demokratiskt eller frihetligt. Men om många invandrare med en stark religiös tro kommer hit och behåller sin övertygelse, vad är det som säger att inte de inom kort tid kan nå majoritetsposition i många demokratiska organ och där besluta att åter införa en statsreligion? Det kanske inte ens blir kristendom. De kanske inte ens behöver bli i majoritet. Det kanske räcker med en livlig och högljudd minoritet som våra politiker inte vågar säga nej till?
Det finns många anledningar att tänka sig för innan man släpper kontrollen över det man har. Vid fri invandring vet man ju faktiskt inte vem som kommer.
Förr hade vi en krigsekonomi…
Under Wasaättens styre.
Ungefär som dagens Nord-Korea. Fram till Bernadotte.
Sedan kom industrialismen.
Men krigsekonomins byråkrati (kultur) överlevde, verkar det….
Och idag, i det postindustriella samhället, så är omhändertagandeindustrin själva motorn i samhället. Med en omfattande byråkrati….
Men den kan ju vara lika destruktiv som en krigsekonomi?!
Det räcker att se på Nord-Korea….
Undrar vad man lär sig i den svenska skolan? ”Sverigegvänlig” är väl närmast ett brott mot staten utom för presumtiva ”nysvenskar” på väg!
Om du med fri invandring menar helt oreglerad är det väl ingen parti som förespråkar något sådant.
/robert
Jag har tolkat V, S, Mp, C och Fp som att de ser det som en målsättning på lite sikt. Har du sett dem framföra någon reservation som sätter en ideologisk gräns för hur många nya svenskar vi bör ha? Den enda gräns jag noterat är att de har lite olika uppfattning om hur många nykomlingar vi kan försörja varje år. Alltså inte att de på något sätt framför tanken om att vi i första hand ska välkomna de som kan försörja sig själva. Tvärtom, i synnerhet V och Mp vill att vi i första hand ska välkomna dem som absolut inte kan försörja sig här.
De är alltså beredda att lova bort dina och mina pengar till för oss vilt främmande människor, bara de gör sig besväret att komma hit. Helt utan annan motprestation.
Jag välkomnar gärna nya svenskar, men helst då de som kommer med kunskap, idéer och startkapital så att de direkt blir en produktiv del av det svenska samhället. Faktiskt är det så att ju fler av den sorten som kommer hit, desto fler av den andra sorten finns det förutsättningar att ge en hjälpande hand.
Som så ofta, en intresseväckande och balanserad analys. Du noterar att en fri invandring kräver vissa ”praktiska justeringar”. Ett understatement, förstås, eftersom de villkor du beskriver innebär en helt annan ideologisk hållning, ett i grunden annorlunda samhälle. En återgång till den gyllene era (före 1914) som vi nyligen pratat om under en annan rubrik. DÅ var det möjligt att realisera positiva effekter av en fri global rörlighet för människor (liksom för kapital och varor).
Detta är fortfarande möjligt i länder som USA och Canada, dock uteslutet i dagens omhändertagande och passiviserande Sverige, där folkpartiets snällism (även föremål för intern kritik) och omvända diskriminering (bättre villkor för asylsökande än för utslagna svenskar) är den vedertagna normen.
En välståndsgenererande migration förutsätter en karensperiod på minst 10 år innan invandraren får del av våra sociala trygghetsprogram. Men i gengäld få en rejäl rabatt på inkomstskatten, för att kunna skaffa sig ett eget försäkringsskydd mot sjukdom och arbetslöshet.
Än bättre förstås att vi renoverar våra stödsystem enligt likartade principer. Slutar betala försäkringsskyddet via skatten utan återgår till den i en marknadsekonomi normala metoden att var och en klarar av den saken själv (som A-kassornas medlemmar redan nu delvis gör). Det vore en ganska enkel skatteväxling – lägre skatt, högre försäkringspremier men i stort samma nettokostnad. Det senare alternativet medför större frihetsgrader för den enskilde i valet av försäkringsgivare och förmånsnivåer. Och privata försäkringsbolag fungerar, som Alliansparterna borde veta, bättre än statens Försäkringskassa.
Om sådana reformer förblir tabu, är slutsatsen entydig: Invandringen med dagens regler leder till extremt stora välståndsförluster för det som Reinfeldts med sitt rädhågade nyspråk kallat ”etniska svenskar”. Och riksdagen förblir människohandlarnas bästa vänner. Liksom knarklangarnas. Hyckleriet fortsätter att frodas och demokratin undermineras. För ingen kan påstå att dagens ordning står i överensstämmelse med väljarmajoritetens åsikter.
En mycket bra kommentar, Åke! Jag hoppas att alla som det jag skriver gör sig besväret att läsa kommentarerna, för det förtydligar frågan och förhöjer läsvärdet.