SVT har i en serie inslag i olika nyhetssändningar och i sin begynnande valbevakning beskrivit hur illa den offentliga svenska vården fungerar. Det är bristande resurser och långa köer av väntan. Så långa är ofta köerna att risken är stor för förvärrade sjukdomstillstånd eller rent av döden. I inslagen beskrivs med illa dold förtrytelse att en del patienter tvingas uppsöka privata vårdgivare för att få sin åkomma åtgärdad.
SVT drar inte slutsatsen att det borde vara mer privat vård, eftersom den uppenbarligen fungerar. Man drar inte slutsatsen att även om vi finansierar det mesta av vården över skattsedeln, så är det tydligen förfelat att det offentliga äger vårdinrättningarna och är arbetsgivare.
Det finns inget känt ekonomiskt system som så effektivt som den fria marknaden allokerar resurser dit där de bäst gör nytta. De som vill ha våra skattepengar för att leverera sjukvård ska naturligtvis tvingas konkurrera med varandra för att vi ska få så mycket vård som möjligt för pengarna. De ska också vara juridiskt och ekonomiskt ansvariga gentemot patienten för felaktigheter i vården.
Idag är patienterna ett störande inslag i en relativt bekväm lunk där de som är längst från vården fattar besluten och tjänar mest pengar. Alla är oantastliga enligt vår allmänna syn på offentligt anställda. I mina ögon är varje reportage jag ser om brister i den offentliga vården ett argument för mer, mycket mer, privat vård. Men så går inte den politiska debatten. Mycket märkligt.
För det är väl inte så illa att SVT ser det som sin uppgift att via skandalreportage om den skattefinansierade vården störta den borgerliga regeringen och bereda vägen för en socialistisk?
En kille i mitt kvarter är en läkare på det offentliga sjukhuset. Han berättade för mig häromdagen hur lätt han har det. Han sa att han behandlar endast 4 patienter per dag, men om han hade jobbat på en privat klinik, skulle han vara ”tvungen” att behandla 2 till 3 gånger så många.
Vad skönt att han inte behöver stressa som vanliga folk.
The whole system is broken, from the top all the way to the bottom.