Ett decennium av oförklarlig avindustrialisering ska vändas i återindustrialisering. Industrikommissionären Antonio Tajani har lyckats få gehör i kommissionen för tanken att Europa måste försvara och återta industriproduktion. Han har argumenterat för att klimat- och miljöpolitik inte får utesluta industriverksamhet. Finanskrisen och en arbetslöshet på över 10% i flera av medlemsländerna har bidragit till att de andra kommissionärerna tvingats lyssna till det egentligen självklara budskapet.
Kommissionen uttalar att de nu är beredda att styra om vissa fonder från att stödja servicenäringarna till stöd för tillverkningsindustrin. Det är nog en förnuftig omvärdering. Servicenäring är både bra och oumbärligt, men det kan aldrig komma upp i samma universella bytesvärde som industrivaror. Annorlunda uttryckt, det behövs en grund av industriproduktion för att det ska finnas en efterfrågan på service.
Denna lite yrvakna insikt ger visst hopp för en ny syn på klimatpolitiken. Europas industriministrar uttalade efter sitt möte i Bryssel 20-21 februari att Europa måste hitta en ny balans i politiken för industri, energi och klimat. Klimatpolitiken får inte hindra tillväxten. ”Det råder ett nytt politiskt klimat.” säger Greklands industriminister Kostis Hatzidakis.
Jag har inte hört vår egen industriminister, hon från Maramö som påstår sig stå för en borgerlig grön politik nämna något om denna omsvängning i Europa. Hon kanske inte var med på mötet? Inte heller har svensk PKP slagit upp nyheten om industrialismens renässans i stort format. Det som dominerat svensk media de senaste veckorna är politisk budgivning på ”välfärden” inom offentlig sektor. Dessutom har vi flyttat två JAS-plan till Gotland som respons på krisen i Ukraina.
Den europeiska reaktionen på det senaste decenniets politik och resulterande utveckling ser ut att bli en rejäl omprövning av klimatpolitiken. Miljöorganisationerna och de klimathotstrogna protesterar naturligtvis. Men det blir mest till en notering i protokollet. De nya uppfriskande vindarna verkar inte ha nått Sverige, klimatideologins första och sista fäste.
Ja vi kan inte bara leva på att klia varandra på ryggen hela tiden. Vi måste också göra prylar som kan säljas till andra. USA rycker ifrån tack vare låga energipriser. Asien är sedan länge tillverkningsplatsen för det mesta som vi köper. Europa har missat tåget…
Det är bra att några kan se nyktert på vår tillvaro och försöka styra om skutan åt rätt håll.
Om vi i Europa bara kunde få till det, vi är fler än USA och Japan tillsammans, vi har det tekniska kunnandet (än så länge) men tyvärr inte det politiska kunnandet eller viljan att genomföra det.