Ett antal email som Heartland.org kommit i besittning av via Freedom of Information Act (en del av den amerikanska offentlighetsprincipen), visar att EPA (det amerikanska Naturvårdsverket) spelar under täcket med utvalda miljöorganistationer för att flytta fram myndighetens positioner gentemot bland annat markägare. För att minska risken för upptäckt och inte lämna offentliga spår efter sig har man använt ett Starbuckscafé nära huvudkontoret i Washington DC som mötesplats. På huvudkontoret måste besökare registrera sig, vem de besöker och i vilket ärende de är där. Så icke på Starbucks.
Ett av de avslöjande emailen kommer från Lena Moffit på världens äldsta? miljöorganisation, den mycket inflytelserika The Sierra Club. Hon skriver (min översättning): Stort tack för att ni mötte oss angående Keystone XL (ett omtvistat pipelineprojekt i Alaska) igår. Hör av er om vi kan hjälpa till på något sätt – i synnerhet med sådan verksamhet som inte exponerar EPA för kritik, som Michael önskade.
Michael Goo var vid denna tidpunkt ”policymaker”, alltså ett slags ideolog, på EPA.
När den elektroniska brevväxlingen begärdes ut, hände inget. Efter tydliga påstötningar i ärendet medgav en anställd att de blivit instruerade att inte medverka till att informationen skulle komma ut. När den begärda e-posten till slut släpptes var den kraftigt redigerad (väsentliga stycken strukna). Ändå framgick tydligt, för den som kan ämnet och känner till vilka personer som omnämns, för att kunna få bekräftat att EPA är infiltrerat av aktivister som driver sin moderorganisations agenda i myndighetens namn.
Detta bekräftar än en gång att västvärldens myndigheter och i synnerhet dess miljömyndigheter använder sig av sock puppets och ibland till och med förvandlats till sock puppets för odemokratiska särintressen.
Det är sannolikt minst lika illa i gamla Svedala.
I gamla Svedala är det minst lika illa. Här får Naturskyddsföreningen en betydande del, mer än medlemsavgifterna (alltså ungefär som de politiska partierna) från staten. Sedan organiserar föreningen spioneri på enskilda markägares förehavanden, de ockuperar privat mark ”vid behov” och de överklagar beslut som myndigheten tvingats fatta (mot sin vilja men enligt lagen). Därmed fördröjs handläggningar och processer på ett ur demokratiskt perspektiv otillbörligt sätt.