James Buchanan 6 – Konstitutionell revolution

Buchanan ställer frågan om en konstitutionell revolution är möjlig i en demokrati? Att en sådan är möjlig utifrån med, våld eller utifrån ett icke demokratiskt utgångsläge är givet. Men om det ska ske fredligt, med de demokratiska verktygen? Villkoret är alltså att ingen person eller grupp får agera Gud och diktera fram en konstitutionell ordning.

Buchanan tar först Pareto till hjälp. En paretooptimal situation är sådan att ingen förändring kan ske utan att minst en person erhåller en försämring. Om demokrati bedöms vara paretooptimal kan en konstitutionell förändring inte ske. I en icke paretooptimal situation är en förändring positiv om en person får det bättre och ingen annan får det sämre. Vi bryr oss här inte om den kungliga svenska avundsjukan. Detta resonemang kallas för paretokriteriet och används ofta av välfärdsekonomer och andra. Det används där nästan uteslutande för att teoretisera kring fördelning av redan skapade resurser.

I en sådan snäv kontext blir det nästan omöjligt att utveckla en konstitution. Men Buchanan ger sig inte, utan vidgar perspektivet och säger att “om det finns ett generaliserat socialt dilemma”, då har vi en icke paretooptimal situation. Det finns utrymme för förändringar, alltså förbättringar. Det måste alltså finnas situationer som kollektivt sett gynnar alla.

Om det finns ett dilemma, alltså ett problem, som kan lösas så att det gynnar alla, då måste det i en demokrati gå att argumentera för och söka en sådan lösning. Det skulle till och med vara logiskt möjligt att fatta ett enhälligt beslut enligt de kriterier Buchanan tidigare utvecklat i sin beskrivning av homo economicus och konstitutionerna. Med sådana förutsättningar skulle det vara möjligt att hålla beslutande folkomröstningar med krav på enhällighet (eller i vart fall ingen avgiven nejröst) i konstitutionella frågor. Det gäller bara att formulera de rätta frågorna att rösta om. En konstitutionell revolution är alltså möjlig inom en demokrati.

I en välfärdsstat av svenskt snitt, där det mesta av välfärden är definierat och distribuerat av staten, måste man för att kunna nå enhällighet ha något attraktivt att erbjuda i utbyte vid en förändring som innebär mindre utdelad välfärd utan motprestation. Ökad frihet, stärkt äganderätt, sänkt skatt, bättre självständighet etc. kan vara sådana byten som uppskattas av många. Men tyvärr inte av alla. Det finns människor som är liknöjda, lågmotiverade, lata.

Här kommer frågan om normer in, etik och moral. Om det av hela befolkningen uppfattas som hederligt, rätt och riktigt att försörja sig själv, eller åtminstone göra ett ärligt försök till detta, då skulle detta folk mycket väl kunna förutsättas enhälligt rösta för en konstitutionell ordning av det slaget. Här finns en stor arbetsuppgift för våra kulturarbetare i att förbereda folket på den paradisiska tillvaro som väntar med en konstitutionell ordning som belönar dygderna.

This entry was posted in Frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.