Jag har läst en lång artikel i TNA om hur polisen militariseras i USA. Det oroande, dels för att fyrbåk för frihet som USA varit tycks på väg att slockna, dels för att liknande utveckling kan spåras i Sverige.
Bakgrunden i USA är att man sedan nationens födelse väljer sin lokala polis, sheriffen. Det är alltså ett förtroenduppdrag till vilket man väljs, men inte nödvändigtvis ett politiskt uppdrag, i vart fall inte partipolitiskt. I de större städerna är ofta polisen underställd stadsfullmäktige och borgmästaren, men polischefen kan även där vara direktvald.
Sedan elfte september 2001 och bildandet av Department of Homeland Security (DOH) har den federala regeringen, både under Bush och Obama gödslat med pengar till träning/utbildning i underrättelseverksamhet och taktisk hantering av gisslantagning och terrorbrott. Alltså inte de normala uppgifterna för en lokal polisstyrka.
Med hemtagandet av militär personal och utrustning från Irak och Afghanistan har en hel del utrustning som tidigare var förbehållen militär personal slussats över till polisen med hjälp av federala pengar. Även hemvändande militär personal med stridsvana har fått anställning inom polisen.
Detta är alltså långt ifrån den traditionella rollen för den lokala polisen att upprätthålla ordningen mellan de lokala medborgarna och utreda lokala brott. En polis som har varit lokalbefolkningens pålitliga vän och stöd.
Med de federala resurser som skjutits till har också kommit krav på att de lokala poliserna ska underordna sig federal verksamhet, även när det federala kommandot strider mot konstitutionen!
En del av den nya ”förebyggande” verksamheten är övervakning och uppgiftsinhämtning, som samlas centralt för att bearbetas i datorer och av centrala utredare. Det handlar konkret nummerskyltsigenkänning, ansiktsigenkänning, trafikkameror med strömmande rörliga bilder vid korsningar, hastighetsövervakning med mera. Allt samlas och samkörs för att sedan utmynna i riskbedömningar som ligger till grund för ingripanden som kanske eller kanske inte är befogade. Liknande system finns i Sverige och polisen har till exempel nyligen stolt visat upp sina nya bilmonterade kameror som kan läsa av andra fordons registreringsskyltar.
I insatser där det förr räckte med att polisen knackade på dörren och visade sin legitimation skickar man idag rutinmässigt fullt stridsklara SWAT-team. Ibland går det fel, som när ett SWAT-team på fel adress slängde en chockgranat i barnsängen där en 19 månaders baby låg och sov.
I Sverige har länstyrelsernas personal vid flera tillfällen använt sig av poliser som ställt upp som hantlangare vid inspektioner. Vid några sådana tillfällen har polisen uppträtt både bryskt och brutalt mot näringsidkare som inte utgjort något hot mot vare sig tjänstemän eller allmänhet. I något fall har ålderspensionärer misshandlats svårt. Inte heller hos oss är alltså polisen längre den lokala ordningsmakten för invånarnas trygghet. Även här är polisen numera överhetens starka arm i utövandet av statens våldsmonopol.
Tillägg: I Sverige förstatligades polisen 1965.
Vänta bara till Jonas Sjöstedt’s DDR verksamhet får dra igång på fullvarv i skydd av Åsa Romson.
Det vi upplever idag med Ingemar Hanssons (skatteplundrarchefen) skrivbordselit är rena västanfläkten.