I offentlig byråkrati finns ett par uttryck som är skapade för att inge trygghet i befolkningen, samtidigt som myndigheterna tillåter sig själva att bruka begreppen godtyckligt och generöst mot sig själva. Jag tänker på begrepp som integritet och hemfridszon.
Det finns lagar som reglerar andras tillgång till personlig information, exempelvis PUL eller sjukvårdens sekretess. Dessa påstås tillkomna för att skydda individen. Det gör de också emellanåt. Men allt för lättvindigt används de för att skydda byråkratin. Nu senast har vi fått se exempel på det med den 15-åriga flickan i Skåne som avled i lunginflammation när hon var omhändertagen på ett familjehem. De ansvariga sjukvårdsgivarna påstår sig inte kunna lämna ut några uppgifter för att det skulle kunna kränka hennes integritet. Hallå! Hon har ingen integritet kvar, hon är död. Den enda integritet som eventuellt skyddas är de ansvariga i vården. Det var inte så sekretessen var tänkt att brukas.
Hemfridszon är ett annat juridiskt uttryck, till skydd för den privata sfären. Sedan länge har hemfrid i folkmedvetande och i huvudsak även i juridiken gällt på privat egendom. Nu har emellertid Naturvårdsverket bestämt sig för att ge det en ny innebörd. I sin iver att tillskansa sig medborgarnas privata mark har de för vissa fastigheter börjat föreskriva hemfridszoner som är så snålt tilltagna som 10 meter från husknuten. Utanför den gränsen har de tänkt att det ska vara fritt fram för allmänheten att uppehålla sig. När SNV säger hemfrid, då är det slut på friden.
Det är orwellskt nyspråk i praktiken, ja är nej och frihet är tvång.
Jag har alltid tänkt på Sverige som bakvänt land sedan denna låt kom. Här illustreras den med amerikanska kändisar. Det är mycket som kan vara bakvänt.
Varför vågar ingen försvara den enskilde när denne blir kränkt av ett pöbelkollektiv? För vad är nationen utan den enskilde? Dömd till undergång!
Länken här intill som går till Centrum för rättvisa, är ett exempel på någon som faktiskt gör något. De jobbar praktiskt med verkliga fall där medborgare behandlats illa av myndigheterna. MRR jobbar väl mer teoretiskt och opinionsbildande.
Men det är för få som är engagerade och det uppmärksammas på tok för dåligt i MSM.
Jag lägger gärna upp fler länkar till andra organisationer som ställer upp för individen.
Hur är det med de så kallade folkvalda, kort och gott ”patrasket” i ”riksdagen”, det är ju dessa vi finansierar med tvångsindrivna skatter. Anne-Mari Pålsson har ju klätt av dem?
Vi lär ju ha haft en konung som var galen och omgiven av dåliga rådgivare. Ibland undrar man om smittan aldrig lämnat huvudstaden.