Välfärdsstaten är en varböld

Det är en varböld som måste spricka!
Ur Skogsforum, Valårstråden, där vi går helt bananas, i ett inlägg av Sweden-viking:
Sverige ett land på deken, det är dags att vi öppnar våra hjärnor….

Det är i längden ohållbart med ett samhälle som inte bygger på egen produktion av välstånd, utan i stället förlitar sig på möjligheten att pungslå dem som har. Det spelar sedan ingen roll om de som tar pengarna gör det för eget bruk eller med avsikt att fördela dem till mindre bemedlade. När detta tvång, denna konfiskationspolitik, blir satt i högsätet är samhället nära sin kollaps. Det är där vi är nu.

De medskyldiga är många. Det är alla de som sett en möjlighet att lättvindigt förbättra sitt eget läge genom att rösta på de politiker som lovar att ta från vissa för att ge till andra. Det är de politiker som lovar detta. De är de politiker som bifaller detta. Det är de tjänstemän som bistår i detta. Det är de journalister som hyllar detta. Det är de media, de ägare av media, som kräver av sina medarbetare att de ska hylla detta. Det är de företag som passar på att föreslå mer sådant, för att de därigenom får hjälp av staten att fylla sin egen kassa. Det är intresseorganisationer som skaffat sig en födkrok och som göder sitt ego-samvete i inbillningen att de verkar för något gott.

Alla dessa kolportörer för välfärdsstaten talar om hållbar utveckling i samma andetag som de förespråkar just de mått och steg som omöjliggör såväl hållbarhet som utveckling. För att motverka fällan av beroende av (välfärds-)staten är ägandet centralt. Det ska vara spritt och det ska vara fritt att använda sitt eget ägande för det egna välståndets förverkligande. Denna uppenbara sanning som generationer av filosofer insett och som även premierats med nobelpris i ekonomi, förtigs utomordentligt omsorgfullt av politiker och media årets alla dagar, men i synnerhet inför ett val.

Människor i glesbygd, där all mark ägs av staten, kyrkan och bolagen, de har ingen chans att skapa något eget välstånd. Det hjälper inte att de äger en liten stuga att bo i. Människor i storstaden där allting ägs av kommunen och företag. De äger inte ens huset de bor i, de har inte mycket bättre chanser än människorna i glesbygd. De har visserligen nära till en stor marknad, men den går dem förbi, ty de äger inga produktionsmedel. De är helt beroende av nådegåvor från andras företag och offentlig sektor.

Den blodsugande byråkratin har svällt över alla bräddar och alla nationsgränser. För att säkerställa byråkratins envälde förbjuds även de som äger produktionsmedel att på något vis använda dem utan samråd och nådigt tillstånd av byråkratin. Det kontrolleras noga att vinsten inte blir för stor. Om så sker påförs skatter och avgifter.

Varför har folket inte gjort revolution? Bekvämlighet, indoktrinering, rädsla, brist på perspektiv, orsakerna kan vara många. Alla är de förödande för friheten.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Välfärdsstaten är en varböld

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Det där med att äga sin bostad med några hektar till visade sig vara viktigt när bolagen tog över i Norrlands skogar…
    I Ångermanland behöll folket sina gårdar och det visade sig vara riktigt.
    Idag säljer folk sina gårdar i kortsiktigt vinsttänkande…
    Det blir köparen som vinner!
    I Po-dalen kostar ett hektar tio gånger mer än i södra Sverige.
    I norra Sverige får man en hel gård….
    För samma summa.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Socialisterna har bedragit befolkningen och numera är alla produktiva medborgare kriminaliserad från vaggan till graven.
    Det enda diskussioner och debatter i offentlig miljö går ut på är hur mycket pengar eller värden man kan stjäla från nästan, alla knep är tillåtna!

  3. Jan Suhr skriver:

    Det har nu gått så långt att folk inte förstår hur illa det är. Man kan inte förstå att det bästa för individen är att ta 100% ansvar för sitt eget liv och försörjning. Men med den konstruktion vi lever i idag är det svårt att bryta mönstret, alla har vant sig vid att någon annan fixar det.

  4. Niklas skriver:

    Frihet kontra trygghet. Vi har blivit trygghetsnarkomaner och därmed gett upp våran personliga valfrihet. Svårare än så är det inte.

Kommentarer är stängda.