Oredlighet mot huvudman

Decemberöverenskommelsen är ett flagrant exempel på bristande redlighet i svensk politik och svensk samhällsdebatt. I Sverige går en större andel av medborgarnas intjänade slantar till att betala för en generell välfärd än i de flesta andra länder. Kanske är Sverige ”världsledande”. Med generell välfärd menas att pengarna betalas in till en statlig (offentlig; statlig, kommunal etc) pott där alla medborgare har i princip samma rätt till ersättning ur potten utifrån de regler som antagits.

När det kommer hit många människor som inte betalar till den gemensamma potten, men däremot erbjuds samma generösa ersättningar ur densamma, eller till synes ännu generösare ersättningar, då blir situationen snabbt ohållbar. Det blir den oavsett varifrån dessa människor kommer eller varför.

Somliga vänder sin kritik mot dem som kommit hit, andra vänder den mot dem som släppt in dem eller lovat, erbjudit dem samma villkor som systemets finansiärer. Då uppstår en situation där kränkthetsmaffian kallar alla som luftar kritik av något slag för rasister. Även de som bara kritiserar de svenskar som missköter systemet. Till och med de som bara kritiserar de svenskar som inte inser konskvenserna blir kallade rasister.

Ingen vill orätt bli kallad rasist. Rasisttillmälet är därför en del i en effektiv härskarstrategi. Behovet av mer pengar till den gemensamma potten blir en taktisk manöver för att säkerställa den politiska makten över svenskarna. Den som inte vill betala mer kallas rasist.

Även de som i grund och botten vill minska inbetalningarna till den gemensamma potten faller in i trallen. De som vill öka den personliga friheten, öka individens valfrihet, minska tvånget, stämmer in i kören som fördömmer rasism. För de vill inte själva bli kallade rasister. De tror sig kunna nå sina mål på annat sätt, utan att avslöja sin egentliga åsikt.

Detta är tveklöst en bristande redlighet. Skyldiga är på många sätt de borgerliga partierna i alliansen, men även exempelvis Svenskt Näringsliv, facken och LRF. De står alla upp för fri rörlighet, alla människors lika rätt att söka förverkliga sin dröm om välstånd genom eget arbete. Men de vägrar berätta om konsekvenserna för den gemensamma potten och dess finansiärer om man inte ställer krav på samma betalning till denna pott från dem som kommer hit utan att ha en egen finansiering av sitt uppehälle ordnad redan när de kommer.

Uttryckt på ett annat sätt ställer denna välvilja att öka utbetalningarna från den gemensamma potten den svenska modellen för inför en belastning den omöjligt kommer att klara av. Att inte berätta detta om den svenska modellens förestående sammanbrott är bristande redlighet. Säg istället som det är. Det är dags att kraftfullt göra om den svenska modellen. I väntan på att det kan ske smidigt och utan allt för stora påfrestningar på samhället, för dem som varit med och byggt upp systemet, är det rimligt att Sverige begränsar sitt åtagande i flykting- och invandringsmottagande (betalning ur den gemensamma potten) till en nivå som är väl under medel för EUs medlemsländer.

Det är lämpligt att de partier som kan tänka sig en sådan målsättning börjar samarbeta. De bör kunna nå en majoritet i riksdagen. Ungefär som Luciabeslutet under Ingvar Carlssons ledning. Men då var det naturligtvis människor som ville fly från socialismens välsignelser som ville komma hit. Självklart kunde inte Ingvar Carlsson ge dem rätt i sin systemkritik genom att låta dem komma hit.

Vi väljare och skattebetalare är huvudmän till våra demokratiskt valda politiker. Om de beter sig oredligt mot oss, med våra pengar, måste det påtalas. Någon rättslig vidräkning för syndarna kan vi dock inte räkna med. Ett väl förtiget faktum som jag redovisat här.

Sanna Rayman har skrivit en ledare i SvD, betitlad ”Löfvéns kryphål”, där hon nyktert konstaterar att den ende partiledare i riksdagen som inte lovat något alls, är Jonas Sjöstedt. Han kan alltså fälla en borgerlig regering och Löfvén kan ändå hävda att han håller ord. Man får känslan av att hon ville skriva att Sjöstedt är Löfvéns rövhål och alliansen fallit däri!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Oredlighet mot huvudman

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Ja, problemet är att det svenska systemet inte ändrades när vi anslöts till EU.
    Och nu kan inga förändringar göras utan politisk vånda…
    Någon kommer att förlora stort på det som borde gjorts redan 1995.

    Min misstanke är att det blir pensionärerna som drabbas först vid dåliga tider…
    De som hållit Sverige flytande under senare år, de som är femtio-och sextiotalister kommer att inse att det är de är den generation som betalat in mest i skatt – och får den sämsta offentliga pensionen.
    För troligen kommer den offentliga pensionen dras in om man ordnat en egen pension…

    Alla är nog medvetna om den kalldusch som måste komma..
    Men ingen vill hålla i duschhandtaget.
    (Eller hur man skall uttrycka sig…)

    • mats skriver:

      Jo, det nya pensionssystemet fasas in för personer födda 1939 till 1953. Från och med 1954 gäller det nya systemet helt. Detta betyder precis som du säger att 50-, och 60-talister är de som blir mest lurade.
      Det där duschandtaget var en bra liknelse och ingen kommer att vilja hålla i det.

  2. Tack för det. Jag har länge undrat vad det är för lagparagraf som skall vara tillämplig i fallet med Kirunamaffians beskyddarverksamhet. Borde gå att tillämpa Trolöshet eller oredlighet mot huvudman i deras fall.

    • mats skriver:

      Kirunamaffians beskyddarverksamhet, är det gruvtolvan, eller vad?

      • tv-licensen. Du vet det där med de tilltvingar sig pengar för att tillhandahålla opartisk och objektiv public service, men kör ner en massa propaganda i halsen på dig. De levererar inte vad de tar betalt för. Solklart fall av bedrägeri och trolöshet/oredlighet mot huvudman.

  3. Joakim A skriver:

    Pension och fullt frisk i 10-15år! Det gav jag upp för flera år sen. Hur många tror att man kommer att vara frisk vid 75 och få njuta!
    Tänkte snart jobba 32 timmars vecka. Varför arbeta och betala 52% i skatt på dom 8 timmarna när man inte kommer att kommer få nån pension? Det gäller nog att ta ut ledigheten nu för sen finns inte.
    Född 68

    • Jan Suhr skriver:

      Som en god medborgare bör man avlida samma dag man går i pension. Då gör man samhället den största tjänsten. Välvilligt betalat till systemet hela livet men tar inte ut en krona.

  4. Ulf Hellbacken skriver:

    När jag emigrerade till Belgien 1987, den tid då Sverige fortfarande stod utanför EU, vägrades jag inrese- eller uppehållstillstånd om jag inte säkrade min egen ekonomiska försörjning. Till saken hör att jag emigrerade lagligt, inte som så många andra nationaliteter, genom olaglig migration.

    Som krav ställde de belgiska myndigheterna att jag skulle öppna ett belgiskt bankkonto, där jag skulle deponera 200.000 svenska kronor för att bli accepterad att invandra, vilket jag också gjorde. Det var på den tiden mycket pengar, som skulle vara en start för att under min ”inkörningstid” hinna skaffa mig arbete med egen utkomst att inte belasta det belgiska samhället.

    Detta kan ställas som jämförelse till de obefintliga krav som ställs i Sverige på de många lyxturister som beviljas asyl i landet.

    Jag är också enig med Mats att den pott som alla skattebetalande svenskar bidrar till för landets försörjning också borde hållas restriktiv när det gäller fondering till olika ändamål, så att de som inte ställer sig bakom denna enorma invandring också ska slippa ekonomiskt att bidra till den. Jag är medveten om att detta är en kontroversiell tanke, men mot bakgrund av den senaste politiska utvecklingen, där den större delen av Sveriges riksdag behandlar minoriteten och i förlängningen också de väljare som röstat fram den, som paria, tycker jag att den är på sitt sätt att likställa med det odemokratiska resultatet av Decemberöverenskommelsen.

    Jag vill här också dra en liknelse. Varför ska folk som aldrig tillhört en fackförening, och när det begav sig också kollektivanslutning till socialdemokraterna, tvingas avstå från att arbeta under 1 maj? När Riksdagen äntligen beslutade att ge svenskarna en Nationaldag, den 6 juni, så tog man bort Annandag Pingst som helgdag som kompensation. Jag anser man skulle tagit bort 1 maj istället.

    Mats skriver: ”Vi väljare och skattebetalare är huvudmän till våra demokratiskt valda politiker. Om de beter sig oredligt mot oss, med våra pengar, måste det påtalas”.

    Min morfar som tjänade som Riksdagsman under 31 år för socialdemokraterna och som kommunalman och landstingsman under första hälften av förra seklet, hade alltid ett uppmaning till sina kolleger i fullmäktige: ”Glöm inte att det är skattebetalarnas pengar vi förvaltar”!

    Politiker på den tiden i de flesta läger hade oftast ett kall, som i första hand skulle tjäna det egna folket. Så är det tyvärr inte idag!

    • Åke Sundström skriver:

      Viktigt påpekande på slutet om att den gamla tidens socialister var av ett annat virke än dagens. Många uttalade sig i samma anda som din morfar. Vilken vänsterpolitier vågar idag, som Gustav Möller på 30-talet dundra om att ”allt statligt slöseri är en stöld från de fattiga”.

      Somliga efterföljare kan förstås skylla på att de inte känner till att skatterna i sin helhet belastar produktionsfaktorn arbete. Och att således detta med bolagsskatter bara är en kuliss för att kunna ljuga om att företagen minsann också är med och finanserar socialstatens alltmer betungande budgetar. Alltid låter sig några bedras och inbillar sig att man på samma sätt som förr kan lita på att arbetarrörelsen tjänar arbetarklassens och landets intressen. Inte bara värnar om nomenklaturans sinekurer.

      Fast väljarflykten till SD blir nog en ögonöppnare för många. I mina ögon är SAP en långsamt döende dinosaurie. Även med en jordnära norrlänning som Löfven vid styråran är återtågets hjältar alldeles för fåtaliga och maktlösa för att ett fortsatt liv skall upplevas som en trovärdig prognos.

  5. Errbe skriver:

    En stat och en kommun är till för invånarnas gemensamma bästa. I kommunlagen görs klart att en kommun får inte driva verksamhet i andra kommuner. Det är de egna invånarna som skall gynnas.

    Detsamma måste naturligtvis gälla staten. Då accepterar jag att mina skattepengar används för andra invånares väl, om det gått dem illa. Men jag accepterar inte att politikerna skänker bort mina pengar till andra.

    Det svenska folket har visat sig mycket generöst vid insamlingar till olika katastrofers offer. Det tycker jag är fint. Var och en bestämmer själv hur mycket av sina egna pengar man skall skänka bort till vilket ändamål. Det bör vara den U-hjälp vi står för.

    Detsamma bör gälla hjälp till oväntade besökare, som saknar egna medel. Det är orimligt att vi skall spendera 1½ miljon kronor om året på dem som kallas ”ensamkommande flyktingar”.

    När börjar medborgarnas uppror ?

    • Åke Sundström skriver:

      Det har väl redan börjat, annars skulle inte SD växa så lavinartat. Visserligen med asylpolitiken i centrum, inte biståndet. Men de två aspekterna är kommunicerande kärl så visst har biståndsfrågan medverkat till SD:s framgångar.

      Moderaternas genomklappning i senaste valet emanerar från den ganska plötsliga acceptansen, under tsar Fredriks regemente, av en marxistiskvärldsbild om u-länderna som offer för kapitalistisk utsugning, medan utsugningen i själva verket sköts, med skamlig bravur, av de socialistiska diktaturerna i tredje och fjärde världen. Att dessa nu sent omsider börjar ersättas av demokratiska regeringar är ett resultat av interna revolter, inte av det regimstöttande biståndet.

      I inrikespolitiken har Reinfeldt också övergivit det mesta av vad moderaterna en gång stod för: en stark stat, inte ett starkt samhälle i Palmes mening. Allra tydligast genom rättstatens fortsatta förfall under en katastrof till justitieminister och nu senast när vårt parlamentariska statsskick helt sonika avvecklats för åtta år framöver.

      Då, äntligen, tycks medlemskadern vakna ur sin söta sömn, men skadan är redan skedd och kan inte så lätt göras ogjord. Alla partier i sextetten är nu så svårt komprometterade att ingen kan bli förvånad om SD blir det största partiet 2018. I bästa fall fylls samtidigt det liberal-konservativa tomrummet av ett nytt och hederligare borgerligt parti, som skulle kunna sätta statsskutan på rätt kurs igen. Det är sent, men ännu inte för sent.

      .

Kommentarer inaktiverade.