Hur ser klassklyftorna ut i Sverige idag, och vilka är det som vidmakthåller dem?
Går dagens klassklyftor mellan arbetare och tjänstemän? Nej, det finns gott om exempel på arbetare som har högre årslön än tjänstemän. Räknar vi inte med de högst avlönade chefstjänstemännen, så är det faktiskt fel att tala om klassklyftor.
Är det mellan kvinnor och män som klassklyftan finns? Det finns de som hävdar det, när de exempelvis tittar på antalet män i bolagsstyrelser och jämför med antalet kvinnor. Eller de som tittat på statistik över uttagen föräldraledighet och ser att kvinnor i genomsnitt tar ut mer. Som alla vet tar det tid och man måste visa kompetens för att göra karriär. En del kvinnor gör det bra, andra är inte ens intresserade. Barn är av naturliga skäl mer av en kvinnas liv än en mans. Det är svårt och förmodligen också dumt att försöka ändra naturen av politiska skäl, med politiska metoder.
Är det klyftorna mellan svenskar och invandrare som är den moderna klassklyftan? Nej, vi har gott om invandrare som tar sig fram alldeles utmärkt inom musik, journalistik och politik. Även på andra områden ser man framgångsrika invandrare, alldeles utan att räkna in pizzabagarna. Jag har personligen träffat flera som jag skulle anställa direkt, om jag hade sådan verksamhet där deras kompetens är värdefull.
Men tiggarna då? Här börjar vi närma oss dagens klassklyftor, nämligen skillnaden mellan de som bara ser jobbet som ett sätt att hämta lönechecken och de som ser jobbet som ett sätt att producera ett värde. Det är de senare som ger god service, frågar vad som önskas, om de kan göra något mer och så vidare. Det är de som är ivriga att lära sig mer inom yrket, eller kan tänka sig byta yrke för att förverkliga andra värden.
Och å andra sidan de som egentligen inte vill jobba, utan hellre tigger, oavsett om de gör det utanför konsum eller hos ”kassan”. Till deras försvar finns en hord av ombudsmän beredda att förklara hur utsatta, diskriminerade och bortprioriterade dessa människor är. Några är naturligtvis drabbade av dåliga omständigheter, inte minst av de omständigheter som dessa ombudsmän varit behjälpliga med att skapa.
Den stora klassklyftan går mellan dem som bejakar de kapitalistiska friheterna och de som förnekar dem genom att inte vilja producera värde. De som vägrar skapa mervärde, de skapar inget åt sig själva heller. De blir samhällets B-lag.
RSS – inlägg
”Till deras försvar finns en hord av ombudsmän beredda att förklara hur utsatta, diskriminerade och bortprioriterade dessa människor är”.
Ombudsmännen är väl parasiter i dubbel bemärkelse, Du och jag finansierar dem med utplundrade skatter och själv tror dom att invandringen är ett slags ”perpetum mobile” som kan hålla dem kvar i sina människoovärdiga tjänster.
Vi kan kanske skära bort en del av ”klasskampssvulsten” om tiggeriet förbjuds till att börja med eller sluta med att ge dem pengar i alla fall. Var i Köpenhamn ett par dagar, inte en tiggare så långt ögat nådde.
Ja, rätten att själv bestämma över hur man spenderar sina pengar är ett lackmustest på ett fritt samhälle. När mer än hälften tas ifrån dig, för att spenderas på ändamål som du inte vill betala för, då är mer än hälften av friheten borta.
Att pengarna gör nytta där de hamnar och för de som får dem, det är ovidkommande. Det är inte det frihet handlar om. Dessutom är det allt för ofta en öppen fråga om de pengar som flyttas på detta vis är mer stjälp än hjälp.
Den stora klassklyftan går mellan de som orkar lära sig allt om allt (även reaktorteknik Åke) och de som inte gör det.
Jag snubblade över en test i DN som inte bör ta men än fem min att lösa (matteprov för 15 åringar i Singapore). Fast jag enkelt beskriver lösningen (som är given omedelbart med logik) så fortsätter ologiska kommentarer ramla in.
Klassklyftan går kanske mellan säg 140 i IQ och de under 70 märk då att som exempel Nigerias medel är 67 och alla afrikanska länder ligger under eller runt 70 d.v.s. särskola i gamla Sverige.
Där Mats blir framtidens klassklyfta, som börjar synas med SMS-lån och en hoper till extremt korkade val människor gör.
Därför kommer inte dagens forma av demokrati hålla då det räcker med att majoriteten av de röstande ger de vinnande sin röst utan minsta aning om följderna.
Alternativet är direktdemokrati efter tester som sätts upp och godkänns av representanter från båda ja och nej sidorna.
TV och radion borde vara fyllda med debatter med öppna kommentarsfält före sådana beslutande folkomröstningar.
Det är den enda stabila formen av demokrati och skulle leda den kortaste vägen till det lyckligaste livet för flertalet.
Problemet är att dagens makthavare måste bort först, jag gissar som du vet att det kommer ske i en social krasch som blir följden då skatterna höjs så mycket att de totala värdet minskar snabbt.
Men räkna med en gigantisk fastighetsskatt före den totala samhällskraschen i Sverige ty det är en av de enda som inte går att fly från.
Det är roande strunt du sprider omkring dig, Gunnar, om du inbillar dig att länders välstånd är en funktion av medborgarnas IQ. Det är precis tvärtom, en hög kunskapsnivå möjliggörs av ett högt välstånd. Du är i dessa frågor helt vilsen, vad du än må prestera i IQ-tester.
Du orerar ofta om värdet att ny teknik. Men välstånd är till 90 procent en funktion av ett förnuftigt val av ekonomisk system. Det är marknadsekonomin som gör att Sverige överlever, trots att en stor del vinsterna försnillas via de många inslagen av planekonomi (t ex på energiområdet).
Däremot har det ringa betydelse var och av vem ny teknik utvecklas. Det viktiga är att vara duktiga på att tillämpa ny teknik. Förstår du skillnaden? Mytologin om forskningens betydelse sprids förvisso även av mer omdömesgilla personer än du, ty sånt hör till den politiska ritualen, att gilla allt så låter positivt, välmenande och progressivt, men i själva verket är motsatsen. Svammel också att tala om en ”samhällskrasch”, men sant att det kommer att krävas en lång period av ekonomisk stagnation för att hårdbanta vårt och hela västvärldens enorma skuldberg.
Vi är överens på en punkt: att demokratin bör stärkas via beslutande folkomröstningar. I mina ögon är det dock ännu viktigare att lossa den intellektuella prostitutionens järngrepp över vårt arma land.
Bra Åke vi kan böja berika varnadra i vår samsyn.
Men inse att jag har svårt för de om inte ens klarar frågan från Singapore på DN på 5 min.
Kan man inte fixa 140 på alla IQ tetser så behöver hjärnan gymanstik och jag anser att de som inte klarar 180 saknar intellektuella värden i hårda disskussioner.
Hur lågt ligger den nivå för berikande hårda debatter?
Min var typ 60 då jag var under ett år och jag kan konvetera till ovan påsteenden med att min katt är smart nog. liksom mina fiskar och blommor, för att alla öka min kunskap.
Men ekonomer är ett nästan lika stort hatobjekt som byråkreter. jo jag vet om min vän Marian, men det mesta har han lärt av mig, genom att inse att ekonomi är en kass ”vetenskap”
Lycka till med hjärngympan!
Berikandet underlättas om du lär dig det allra mest elementära: att bemöta kritik med motargument i stället för ovidkommande pladder.
Då skulle jag slippa upprepa min fråga: är vi överens om att det är viktigare att vara bra på tillämpa ny teknik än att själv utveckla den?
Och dämpa din hybris en smula. Nationalekonomin som vetenskap har ingen skuld till att flertalet av våra professorer i ämnet verkligen är ”kassa”, fast i betydelsen maktkorrumperade. Precis som din vän Marian (vilket kanske inte ens Mats riktigt har insett?)
Alltså istället för att ta hit några få ”utvalda”, och skämma bort dem in absurdum, skulle man kunna hjälpa på plats och hjälpa dem att hjälpa sig själva. Med tiden skulle man till och med få igång deras land och få igång deras import/export marknad. Då skulle landet snart gå in för det här med demokrati, fria val och ta hand om sina egna.
Men det är klart, då kan man inte ha samma gloria längre, den som diverse journalister och politiker ständigt putsar på. Då kan man inte känna samma självgodhet längre, och då är det inte lika roligt. Alltså måste de tala om för oss vad vi ska tycka, hur vi ska tycka och varför vi ska tycka så. Och de som inte per automatik faller in i det spåret ska jagas med blåslampa. För det är ju ändå rätt skönt att få hata någon, att få hota och jaga denne, terrorisera lite. Det hjälper ju upp, när självgodheten känns sådär kvalmig.
Tack o lov är dock inte alla likadana. Det finns de som tänker, och löser problem.
Ärligt talat, vi kan inte ta emot och försörja hela världen! Vi kan och ska lämna humanitär hjälp där det behövs, via Röda Korset, FN och andra organisationer. Men vi kan inte ta emot hur mycket folk som helst utan att det får svåra och långsiktiga sociala och politiska konsekvenser. Om jag vore statschef i ett land skulle jag aldrig tillåta att människor från andra länder satt och tiggde på våra gator. Särskilt inte när det finns alltför många ”hundar begravda” då det gäller denna verksamhet. Däremot skulle jag kunna tänka mig bistånd till Rumänien i någon form om detta behövs Dessutom, vad ska vi säga till våra egna gamla, sjuka och fattiga som får det sämre för varje år. Vad ska vi säga om nedlagda skolor, förfallna järnvägar, försämrad sjukvård, försämrad social service och ständiga besparingar samtidigt som alla resurser sätts in på de från utlandet som av olika anledningar söker sig till detta land? Tro mig, detta kommer att explodera i ansiktet på de svenska makthavarna.
Till samtliga som läser och kommenterar vill jag påpeka att jag med B-laget inte alls avser invandrare. Jag vill vara extra tydlig med att jag med B-lag menar dem som inte ställer upp på den kapitalistiska maximen att producera (eller åtminstone försöka producera) värde.
Notera att jag skrev om de tiggare som går till ”kassan” och tigger. Med dessa avses alldeles vanliga svenskar med låg arbetsvilja, som sköter sitt tiggande via försäkringskassan, a-kassan aller andra liknande inrättningar.
Alla som kommenterat att accepterandet av tiggeriet och slösandet med allmänna medel har rätt i att detta kommer få ett slut när folket tröttnat på dumheterna.
Det vill säga att du anser skiljelinjen går mellan moral för samhället och för individen, gruppen, etniciteten.
Jag hävdar att den går, mellan begåvningen.
Begåvning utan moral, utan kategoriskt imperativ om man så vill, kan leda hur fel som helst. Så i begåvningen finns ingen garanti för ett gott samhälle, men väl en god grund.