Ensidigt paradigm

Jag har sporadiskt följt eu-valsrapporteringen inför valet. Jag har ju vetat på förhand att jag inte skulle rösta på något av de partier som nämns i media. En sak som slagit mig är att all rapportering utgår från endast ett paradigm och media är fullständigt oförmöget att förstå och än mindre beskriva något annat paradigm. (För förklaring av begreppet paradigm, se nedan.)

Det förhärskande paradigmet är den stora staten. Därför är alla partier som presenteras förkämpar för den stora staten. Den stora staten är axiomet för alla poltiska frågor och trots att den stora staten är orsaken till många samhällsproblem är det den stora statens lösningar, mer av samma, som förordas. Alla partier som inte förordar den stora staten stämplas som extremister. I det vänsterorienterade Sverige kallas de högerextremister och mörkermän, trots att den lilla statens paradigm inte i sig förutsätter högerorientering.

Det hade varit välgörande med dels ett folkupplysningsarbete i media (och naturligtvis i skolan) kring den lilla statens paradigm. Tänk att i en partiledardebatt få höra åtminstone en kandidat som ifrågasätter paradigmet och med hänvisning till ett annat paradigm kan klargöra att problemen har en annan dimension och därför också en annan lösning som är att föredra.

En politisk rapportering värd namnet borde kunna redovisa och förklara olika paradigm på ett sakligt sätt. Att media är totalt oförmöget till detta är en viktig förklaring till det som vi brukar kalla politisk korrekthet. PK är följaktligen ett uttryck som ogillas av de politiker och partier som är för rådande paradigm. Antingen är de okunniga eller så inser de att ett paradigmskifte i väljarkåren skulle ödelägga deras parti.

Socialdemokrater, moderater och andra etablerade partiers företrädare förordar den svenska modellen. Kollektivatalen måste bli förebild för hela Europa. Den svenska modellens välfärdssytem, den negativa debatten om vinster, med mera. Att hävda att den svenska modellen måste vara förebild för resten av världen, är inte det minst lika främlingsfientligt som att påstå att vi ska ha en begränsad invandring, med hänvisning till att vårt samhälle inte kan svälja mer än ett litet antal åt gången?

En annan konsekvens av det ensidiga paradigmet är att man på vänsterkanten förutsätter att oljeindustrin mutar sig till politiska fördelar. I verkligheten är det den gröna sidan som har mest pengar till propaganda, ofta kommer de från försvarare av den stora statens paradigm.

Man försöker slå i folk att med ett annat paradigm finns det ingen välfärd. Självklart kommer vård, utbildning och omsorg att finnas, men den kommer att vara annorlunda organiserad. Det är det som skrämmer PK-eliten, för det betyder att någon annan kommer att ha makten. I värsta fall kanske medborgarna själva.

 

Ett paradigm är en tolkningsmall som förutsätter att verkligheten ser ut på ett visst sätt, vilket ger ett visst system att organisera verksamhet. Så länge mallen någorlunda väl överensstämmer med verkligheten fungerar mallen för att på ett förenklat och snabbt sätt förstå verkligheten. Men när det i verkligheten dyker upp avvikelser från mallen utmanas paradigmet, mallen. När tillräckligt många avvikelser, eller anomalier, visat sig för tillräckligt många, måste man börja ifrågasätta paradigmet. De som inte gör det låter paradigmet bli en dogm.

Den rådande politiskt korrekta dogmen i Europa är den stora staten. De som förespråkar den lilla staten utmanar givetvis den makt som försvararna av den rådande dogmen har. För att försvara dogmen försöker man utmåla anomalin som just en avvikelse från det normala, det sanna, det friska, det hederliga, det demokratiska eller liknande. Så föds den politiska korrektheten, det första steget in i åsiktsfascismen. Det fria samhället upphör.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Ensidigt paradigm

  1. Errbe skriver:

    Den stora staten är följden av vänsterns slogan: ”Allt är politik”.

    Jag minns hur jag som barn blev trakasserad av skolkamrater, för att min mamma skickat mig till en privat butik i stället för den kooperativa strax intill. Indoktrineringen började alltså redan i barnaåren.

    Nu har vi sett hur det behövts beslut av kommunalrådet för att faster Stina skall få duscha två gånger i veckan och för att morbror John skall få ett helt ägg till frukost istället för ett halvt.

    Sedan klagar dom på bekymret att välja bolag för el och tele.

    Man frågar sig varför de lämnade statarlivet. Då skötte patron alla bekymmer och hans fru ordnade fest både till jul och midsommar.

    • mats skriver:

      Jojo, den konflikten är även jag uppväxt med. Mina morföräldrar var sossar och handlade på ”koppera”, min farmor var privathandlare…

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Hmm…
        Staten kräver in skatt och avgifter från löntagaren via arbetsgivaren…
        Statsystemet finns kvar!

        • mats skriver:

          Och de nya statarna hålls i okunskap om hur mycket de egentligen har i inkomst/kostar sin arbetsgivare. Men deras ombud är väldigt måna om att kräva och framhålla alla förmåner de har rätt till, samt vilka den enligt ombuden borde ha rätt till därutöver.

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Paradigmskiften kräver nog mer än politiska ambitioner…
    Det krävs nog något i stil med Romarrikets fall (fimbulvintern)
    Eller Pesten år 1350, då 60-70% av folket dogöver hela Europa….

    • mats skriver:

      Du var mig en muntergök idag, Thomas!

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Inte alls…
        Det var Dick Harrison som på en föreläsning ville ändra på historiska uppdelningar…
        Till epoker.
        Min tanke blev då Romarrikets epok. Närmare tusen år…
        Medeltidens epok. 450 – 1350….
        Löntagarens epok. Vår tid…
        1400 – ?
        Det finns ju andra sätt att dela upp det…

  3. Jan Suhr skriver:

    Ett sätt att få folk mer medvetna om skatter och också få dom mer politiskt intresserade vore att man fick ut hela sin lönekostnad själv. Alltså bruttolönen plus arbetsgivaravgifterna i en klump den 25:e. Sen den 12:e månaden efter ska mer än hälften av beloppet man fick inbetalas till Skatteverket.

    Detts skulle verkligen få upp ögonen på folk. Några skulle säker sätta sprätt på hela beloppet med det blir ju surt efter för dom.

    • mats skriver:

      Det var det system vi hade fram till 1952 (om jag minns rätt). Men det var mycket svårare för facket att förhandla fram ohemult höjda löner när det framgick så tydligt vad man egentligen kostade sin arbetsgivare. Dessutom var det mycket svårare för politikerna att höja skatterna när de inte doldes i arbetsgivarens kostnader.
      Ditt förslag har framförts flera gånger sedan dess. Gissa vilka som mest stretar emot en sådan förändring?

      Det var då också mycket liten skillnad mellan att vara löntagare och företagare/hantverkare/F-skattare. Det var enkelt att gå mellan att vara anställd och företagare, fram och tillbaks efter behov. Sossarna bestämde sig för att jaga företagandet ut ur landet och folkets medvetande genom börja med de minsta först. De har i princip lyckats.

Kommentarer inaktiverade.