Näthatet 1

Utredaren Gudrun Antemar har nyligen presenterat regeringens utredning Integritet och straffskydd. I de allmänna utgångspunkterna konstaterar man på sida 21 att forskningen visat att kvinnor, flickor och pojkar på nätet utsätts för kränkningar av sexualiserad art. Men vänta, fattas det inte en grupp människor där? Aha, män kan inte kränkas, det borde jag ju känt till!

De uttrycker sig mycket kryptiskt om integritetskränkning. Utsagor som genom att skapa oro, bör uppfattas som hot, och ska därför betraktas som ett integritetsbrott. En milimeter är början på en centimeter, som är början på en decimeter, som i sin tur är början på en meter, och en meter, det är banne mig en överträdelse som inte kan accepteras! Är det så de tänker? Utgör utsagan, jag ska skvallra för mamma och pappa, ett straffbart integritetsbrott?

Tillämpningsområdet för bestämmelsen om olaga hot bör därför utvidgas till att avse hot om brott mot den enskildes frihet eller frid. Så när lögnerna hos politiker, särintressen och media om klimathotet sprids i alla kanaler och det gör mig allvarligt oroad för min frihet och frid, så är det ett straffbart brott. Oj, då skulle ju hela mediaeliten hamna i fängelse. Inte en dag för tidigt!

Vidare vill man flytta bestämmelserna om brottskadersättning till brottsbalken. Så att det inte blir ett civilmål utan ett brott med utredningsskyldighet för åklagare.

Det innebär en rätt till brottskadeersättning på samma sätt som för andra brott som regleras i 4 kap. BrB.

Eftersom detta är ett löfte från staten om att ge pengar till alla som säger vara kränkta kommer det att bli en cirkus utan like och kosta skjortan.

Samtidigt meddelar Skogsstyrelsen att från och med nu kan alla gå in på nätet och kolla alla slutavverkningar som enligt tvingande lag är anmälda till skogsstyrelsen. Man kan gå in och titta på en högupplöst kartbild om man vill.

Man brukar skoja om att det är inte lönt att fråga lappen hur många renar han har, för då frågar han hur mycket pengar du har på banken. Det är samma slag av integritetskränkande fråga. Att ge allmänheten tillgång till så detaljerad information om den enskilde skogsägarens skogsbetsånd och dess värde borde anses vara minst lika integritetskränkande. I synnerhet att lägga ut det på nätet.

Skogsstyrelsen ursäktar sig med att naturvårdsintressena har frågat efter denna information! Man tar sig för pannan. Anledningen till de så kallade naturvårdsintressenas nyfikenhet på dessa uppgifter är att de vill springa ut på en avverkningsanmäld mark och leta utrotningshotade eller skyddade arter för att sedan kunna stoppa avverkningen med hänvisning till sina fynd. De vill stjäla markägarens rätt att bestämma över sin mark och nu får de myndigheternas hjälp. Detta särintresse hatar skogsägare och de gör allt de kan för att sabotera ett normalt brukande av mark.

När den nya integritetslagen är på plats kanske det är dags att stämma staten för en rad integritetsbrott mot landets markägare!

MSM verkar sätta alla sina förhoppningar till att den här utredningen ska ge dem tillbaka ensamrätten på det fria ordet. De beskriver det i ett antal lyriska artiklar om hur lagen ska få stopp på bloggare och forumkommentarer, som de kallar näthatare. Men utredaren skriver uttryckligen att det inte har ingått i deras uppdrag.

Jag ska läsa vidare i utredningen, får vi se om där är fler dumheter som väntar. Bland annat hur lagen ska hantera det de kallar hatbrott. I väntan på att jag läst så långt visar jag här hur svenskt rättsväsende beskriver hatbrott.

Från Wikipedia om hatbrott

Definition enligt brottsbalken

29 kap. Om straffmätning och påföljdseftergift

2 § Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas

(…)

  1. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.

Åklagarväsendet i Sverige använder följande definition:

”Med hatbrott avses hets mot folkgrupp, olaga diskriminering, homofobiska brott, våld och hot m.m. mot förtroendevalda samt andra typer av brott där ett motiv varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet”

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till Näthatet 1

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Tillämpningsområdet för bestämmelsen om olaga hot bör därför utvidgas till att avse hot om brott mot den enskildes frihet eller frid”.
    Man anar att ”förtalslagstiftningen”? i Sverige endast är tillkommen för skydda politiker och journalister.

    • mats skriver:

      Eller ännu mer exakt, det officiella narrativet. Om en politiker gör ett misstag och kollegorna vill bli av med denne kan de släppa lös ett skoningslöst mediedrev. Den politikerns integritet är då inte mycket värd.
      Folket ska hållas i aningslös tro på det svenska systemets välsignelser och överlägsenhet.

  2. Lars Mellblom skriver:

    Jag läste någonstans häromdagen att journalister som arbetar för MSM ej omfattas av lagen, men hittar inte nu källan. Minns jag rätt, sades i samma artikel att kommentarsfälten ska ligga under utgivarens ansvar.

    Om så är fallet ligger din blogg och alla andra Internet baserade alternativa media illa till. Böterna för den som fälls i domstol är mycket höga.

    Leta efter detta undantag i utredningstexten.

    • mats skriver:

      Jag tycker inte att jag borde ligga illa till. Yttrandefriheten ska fortfarande finnas kvar och kritik måste få riktas mot exempelvis makthavare och systemfel. Vi ägnar oss inte åt skvaller mot privatpersoner här.
      Men skulle det visa sig bli besvärligt att fortsätta så får jag ansöka om utgivningstillstånd. Jag har tittat på det tidigare, men då gav det inga egentliga fördelar för denna blog att ha utgivningstillstånd.
      Jag ska fortsätta läsa i utredningen, men det blev tjockt just nu.

      • Lars Mellblom skriver:

        Utan att ha läst den långa utredningstexten, är min känsla att lagen är avsedd att lägga munkavle på för staten obekväma bloggar och websidor. Jag ögnade snabbt igenom några sidor och såg att listan av företeelser som kan beivras är lång.

        Att tro att den föreslagna lagen endast kommer att användas för att stävja verkligt förtal och verkligen kränkande bilder, är nog att vara lite naiv.

        • mats skriver:

          Ja, det verkar vara ett slags tulipanaros detta. Men de skriver i vart fall så här på sidan 31.

          Utifrån bl.a. olika rapporter som vi tagit del av, har vi konstate- rat att olaga hot och andra integritetskränkande brott som riktar sig mot journalister, debattörer eller andra opinionsbildare före- kommer ofta och kan utgöra ett hot mot yttrandefriheten. Enligt vår bedömning kan det därför finnas skäl att överväga ett förstärkt straffrättsligt skydd mot brott som sker i syfte att hindra någon från att utöva sin yttrandefrihet eller angripa någon som har utövat den rättigheten. Denna fråga ligger dock vid sidan av våra direktiv. Vi har dessutom konstaterat att det uppkommer flera principiella frågor om hur ett sådant förstärkt straffrättsligt skydd skulle kunna utformas och avgränsas. Denna fråga ryms därför inte inom vårt uppdrag.

          • Anders Ericsson skriver:

            Jag har blivit hyperöverkänslig när man talar om ”hot”. Alla slags otrevliga yttranden (typ på twitter ”kan inte nån jävel ge honom ett nackskott”) klassas som hot.
            Jag tror följderna bli att man måste vara mycket försiktig med vad man säger.
            Det är en jävla skillnad på att säga ”Hoppas du dör din dumma jävel” och ”Passa dig jävligt noga, jag vet var du bor”. Det andra är ett hot, inte det första.
            På liknande vis det med förtal och förolämpningar.
            Det är en jäkla skillnad mellan att säga ”hon är en hora” som en ren nedvärdering (uttalande av åsikt) och att säga ”hon är en hora” som ett uttalande om hur hon förtjänar sitt levebröd (uttalat faktapåstående).

      • Anders Ericsson skriver:

        Jag ser ett par fundamentala problem med att bloggare skall vara ansvariga för vad som skrivs i kommentarsfälten.

        1. vem avgör vad som är en godtagbar kommentar och vad som inte är det? Det kan låta som en fånig invändning som man enkelt löser genom att ta bort kommentarer som verkar ligga på gränsen. Men det är principiellt mycket viktigt. På GenusDebatten.se har jag som policy att vi inte censurerar eller modererar. Anledningen till detta är att jag inte vill ha någon historierevision, utan att det skall gå att i efterhand kunna verifieras vad som sagts och följa logiken i diskussioner utan hål. Folk som är otidiga och inte passar sig i en civiliserad miljö blockeras från vidare deltagande, men det som en gång är postat förblir postat. (Jag har vissa gränser, men de är ganska klart uttalade, likväl som HUR det skall hanteras utan att det uppstår hål eller historevision.)
        Jag går alltså stick i stäv med vad som är gängse kutym i denna fråga på nätet, men jag gör det utifrån ett principiellt ställningstagande om vad jag anser vara korrekt behandling av information.

        2. Det sägs att bloggägare skall vara skyldiga att ta bort olaga kommenterar. Det är en stor skillnad på en blogg och mediaföretag. Tidningar som Aftonbladet har anlitat tjänster från specialiserade företag som filtrerar kommentarsfält. Sådana resurser har ingen privat bloggare. Det finns två aspekter på detta, det ena är den rena tidsaspekten, vad gäller som ”rimlig tid” för en bloggägare att agera? Vad händer om någon postar en åtalbar kommentar på hans blogg när han befinner sig på en australiensk safari under 3 veckor?
        Den andra aspekten är att framgångsrika bloggare kan få en sådan volym att det helt enkelt blir ogörligt att läsa alla kommentarer. När Pär Ström var aktiv med Genusnytt postade han dagliga inlägg, ofta 2 gånger om dagen, det hände att diskussioner i kommentarsfältet blev långdragna med uppåt över 100 kommentarer, en del av dem långa. Verkligen framgångsrika bloggare kan få kommentarsfält som det kräver flera timmar på daglig basis bara för att läsa alla kommentarer.

        I princip sätter man alla bloggägare på en omöjlig och högst rättsosäker potta.

        • Lars Mellblom skriver:

          Anders, det är väl ganska klart att syftet med lagen är just att begränsa yttrandefriheten på nätet genom att införa regler som omöjliggör drivandet av en politiskt inkorrekt blogg eller nyhetsplats med små resurser. Blir utgivaren dessutom personligen skadeståndsskyldig och bötfälld till hundratusentals kronor, blir självcensuren hård, och då har myndigheterna uppnått målet att styre debatten så att den håller sig inom gällande åsiktskorridor.

          Tack till Mats som tar tid att läsa hela texten!

          • Jo, det begrep jag. Ville bara peka på två rent praktiska aspekter i det hela.
            Och ja, jag är glad att Mats och Susanna Varis har gett sig i kast med utredningen. Jag har den också nedladdad, hade tänkt ge mig i kast med den, men är glad om jag slipper …

            • Thomas Gunnarson skriver:

              Blir utvecklingen lik den som är på facebook så blir det enbart ett ryggdunkande. Något debatt eller diskussion kommer inte att ske utan alla som inte håller med, oavsett fråga, kommer att bli portad. Alla blir mer PK.

  3. Gunnar E skriver:

    Jaha, i förlängningen blir det väl krav på dyr kurs och särskild licens för att få inneha dator

  4. Göran skriver:

    Själv läser jag sällan artiklar som inte går att kommentera. Att det finns en möjlighet att kommentera är enligt min mening en kvalitetsstämpel. Inte att artikeln i sig behöver vara kvalité utan att artikeln kan vederläggas och fel i artikeln påpekas. Det sammantaget är värdefullt för mig som läsare.

    Yttrandefrihet i lag reglerar förhållandet mellan stat och privatperson och inte mellan privatpersoner. Det är ganska dåliga kunskaper om det bland folket. Själv anser jag att det fakta att vi har en lag om yttrande innebär en inskränkning av yttrandet. Var och en kan läsa lagen. Den är fin i början och avslutas med en lång lista på inskränkningar i yttrandet. Det ska inte ens finnas en lag om yttrande utan rätten att yttra sig mot makthavare ska vara ovanför lagen. Då kan den aldrig inskränkas. Mellan privatpersoner råder ett ganska enkelt förhållande. Den som kränker någon annan får finna sig i att få en örfil av den som blir kränkt. Sedan är det en annan fråga vad som kränker en person. Idag är människor för känsliga. I stället för att utöka kränkningar till att vara i princip vad som helst borde vi rikta in oss på att tåla förolämpningar och kränkningar. Att rikta ord som att någon borde få ett nackskott säger mer om den som säger det än den som åsikten var riktad mot.

    Sist skulle jag vilja säga att det inte direkt är några problem att granska inlägg på en blogg. Det finns verktyg som kan snappa upp olämpliga inlägg. Jag granskar själv ett antal forum och har inga problem med det. Min princip är att ha högt i tak. Är någon otrevlig skickar jag ett mail till vederbörande och ber dem vara trevliga. Det respekteras i princip alltid. Skulle det inte ske är det blockering som gäller. Jag tar aldrig någon diskussion om en avstängning. Det kan hända att någon ber på sina bara knän att få blockeringen upphävd och någon gång går jag med på det.

    • Skriver direkt under på vad du säger om kvalitetsstämpel. Jag hängde mycket på aftonbladet och diskuterade artiklar där fram till dess att de började strula med kommentarerna. När de införde kravet på facebookregistrering för att man skulle få kommentera tyckte jag att det rent praktiskt blev så svårt att följa diskussionerna att jag tappade intresset för att diskutera där. Och ju mer tidningar och forum inskränker möjligheten att kommentera, desto mer förlorar jag intresset för dessa tidningar och forum.

  5. Niklas skriver:

    Ofoget av Skogsstyrelsen att lägga ut avverkningsanmälningar publikt debatteras på skogsforum http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=1&t=25235

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Hittade följande kommentar på ”skogsforum”

      ”Skogsstyrelsen lämnar nu ut skogliga grunddata som visar skogsägarens ekonomi till kreti och pleti.

      ”Äganderätten är skyddad som en övergripande lag”.

      Men många tjänstehen och politiker blundar för grundlagen och gynnar istället kriminella aktörer… ”

      ÄGANDERÄTTEN ÄR INTE SKYDDAD I SVERIGES GRUNDLAG. Det är en myt!!!
      Jag vet inte hur många gånger Mats skrivit om detta men ingen bryr sig, varför det?

      2Kap. i Regeringsformen
      15 § Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan
      tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon
      enskild genom expropriation eller något annat sådant
      förfogande eller tåla att det allmänna inskränker
      användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att
      tillgodose angelägna allmänna intressen.
      Den som genom expropriation eller något annat sådant
      förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad
      full ersättning för förlusten. Ersättning ska också vara
      tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker
      Vid inskränkningar i användningen av mark eller byggnad som
      sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller
      dock vad som följer av lag i fråga om rätt till ersättning.

      ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten
      oberoende av vad som föreskrivits ovan”.

  6. Emil.G. B skriver:

    Äganderätten är skyddad i grundlagen som är övergripande alla andra lagar .
    Men tyvärr bryr sig inte politiker och tjänstehen om detta eller vill inte begripa eftersom det strider mot deras egna politiska vilja…..

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Äganderätten är inte skyddad i svensk lag. Läs sista meningen i mitt inlägg ovan.
      Den finns inskriven i par15 Kap.2
      Varför kan socialisterna bedriva den rovdjurspolitik dom gör, bl.a?
      Varför går ”hemfridszonen” 15 meter från din, min och alla andras husknut?
      Läs Gunnar Wiktorssons fantastiska avslöjande om socialistisk kriminalitet,
      ”Den grundlagsskyddade myten om allemansrättens lansering i Sverige”

  7. Emil.G. B skriver:

    Allemasrätten finns ju inte definierad enligt lag.
    Allemansrätten innebär också skyldigheter att inte störa eller förstöra.
    Den får inte heller belasta markägaren ekonomiskt….eller hindra markägarens rätt att bruka eller nyttja marken.

    Allemansrätten är omstrid liksom strandskydd och friluftslivets rättigheter som inte heller finns i allemansrätten…………………Många underligheter finns det och frågetecken som skulle behöva benas ut bl a andra företag som bedriver vinstdrivande verksamhet på markägarens mark utan tillstånd.
    Rättsväsendet vill inte ingripa fast de vet att brottsbalken finns och skall följas men på grund av politisk propaganda vågar man inte följa lagen…

    • mats skriver:

      Det kan vara även andra skäl, som lojalitet med en viss grupp eller intressegemenskaper, inte med markägarna då.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Definitionen av lag har tänjts ut likt ett gummiband nära bristningsgränsen. Lag borde inte benämnas lag för det fall frågetecken finns.
      Som läget nu är med alla lagar och förordningar med inskränkningar i rådigheten över din egendom, är behovet inte fler lagar utan färre.

      Rättsmedvetandet har avklingat i samma takt som nya lagar stiftas, det har bara gynnat dem som är kallade att övervaka efterlevnaden.

      Den bortre gränsen för vad med lag kan kontrolleras, är snart uppnådd. På andra sidan den ”gränsen”, härskar anarki likt ”no go zoner” i olika ( få se nu!!, vad kallade han Reinfeldt dessa områden??) Jovisst ja! UTANFÖRSKAPSOMRÅDEN.

      Menade han att dessa områden var utom räckhåll för lagen??

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Vem definierar och verkställer ”allemansrätten”? Jag har skräckexempel på hur små socialistiska handläggare på kommunal nivå kan stjäla mark från fastighetsägare utan någon som helst kompensation. Så så är det med den egendomsrätten!

  8. Emil.G. B skriver:

    http://www.svd.se/polis-rattssystemet-hotas-av-kollaps/om/debatt

    Under det senaste halvåret har en rad händelser påver­kat polisens förmåga att klara sitt uppdrag. Flyktingkrisen och terrorhotet har inneburit en stor påfrestning för poliskåren. En stor resurs har fått avdelas till att utföra bevakningsuppgifter och utlännings­kontroller. Stockholmspoliser har till exem­pel kommenderats att tjänstgöra i södra Sverige med gränskontroller och flyktingmottagning. Förutom dessa arbetsuppgifter så skall polisen ­klara att hålla bevakning vid idrottsevenemang, statsbesök, Nobelprisutdelning, demonstrationer med mera.

    Det har således visat sig att 20 000 poliser inte räcker långt! Sverige, och övriga Norden, tillhör de länder i Europa som har den absolut minsta polis­styrkan i förhållande till invånarantalet. Skulle vi följa EU-snittet borde Sverige i dag ha en poliskår på cirka 30 000 poliser. Antalet nyanlända och brottsutvecklingen i stort gör att polisen i fram­tiden inte kommer att kunna klara sina uppgifter med nuvarande resurser.

    Det räcker dock inte att bara satsa på polisen – man är tvungen att göra en översyn av hela det svenska rättssystemet. Samhällets förmåga att angripa brottsligheten förutsätter att hela rättskedjan fungerar. I dag har vi ett stort antal så kallade yrkes­kriminella. De flesta av dessa har en historia med långvarigt missbruk och kriminalitet. De finansierar sitt narkotikamissbruk genom att på heltid begå brott. Andra ingår i kriminella utländska grupperingar som reser in i Sverige för att begå brott. Dessa grupper har i dag blivit i stort sett straff­immuna. Åklagarna mäktar inte med den stora arbets­börda som dessa grupper orsakar. I stället för att anhålla och häkta dessa personer så lämnas åtalsunder­låtelse för merparten av de begångna brotten. När det gäller tingsrätternas domar så staplas icke frihetsberövande straff, som villkorlig dom, skydds­tillsyn och dagsböter, på varandra in absurdum. Straff som för denna grupp gärningsmän är totalt verkningslösa. Endast i undantagsfall utdöms fängelsestraff där den dömde sedan friges efter två tredjedelar av strafftiden. Vid det laget har brottslingen ofta lyckats samla ett ansenligt brotts-CV och döms ­endast för en liten del av gärningarna. Åklagarna och domstolarna skapar med tiden en egen praxis när det gäller tillämpning av lagstiftningen som till sist urholkar rättsmedvetandet. Åklagarna väljer oftast att försätta en gripen på fri fot trots att han enligt rätte­gångsbalkens regler kan och bör begäras häktad.

    Förhållandet blir extra tydligt när man tar del av kriminalvårdens statistik över utdömda fängelsestraff. Antalet personer som avtjänar fängelsestraff är nu det lägsta på tio år. Domstolarna tenderar alltså att döma nästan uteslutande i de nedre ­delarna av straffskalan även vid återkommande brottslighet. Parallellt med detta har beviskraven i svenska domstolar höjts och bevisvärderingen förändrats. Sammantaget resulterar denna oförmåga från rättsväsendet i gigantiska kostnader för samhället – dels ekonomiskt men även vad gäller ­lidande för brottsoffren.

    I en mängd förorter råder laglöshet där de kriminella gängen tagit över och bestämmer spelreglerna. Till dessa områden tvingas polisen åka minst två patruller på jobben. En patrull som har till uppgift att lösa uppdraget och en patrull som bevakar polis­bilen för att förhindra skadegörelse. I dag hör det till vardagen att poliser i dessa områden möts av stenkastning, molotovcocktails, hot och annat våld. Det har även förekommit att en skarp handgranat kastats mot polisfordon. Även brandkår och ambulanspersonal utsätts för attacker under uppdrag i dessa områden. Gängkonflikter har flera gånger resulterat i uppgörelser på öppen gata utan hänsyn till oskyldiga förbipasserande. Vid flera tillfällen har det före­kommit regelrätta eldstrider mellan gängen.

    Nyrekryteringen till de kriminella gängen måste stoppas! I annat fall kommer vi se en dramatisk ­ökning av gruppen grovt kriminella redan inom några år. I dag har socialtjänsten inte resurser att gå in med insatser enligt LVU i alla ärenden där det skulle behövas. Det krävs stora samhällsinsatser i utsatta områden för att bryta utanförskapet och erbjuda alternativ till den kriminella miljön. En förutsättning för detta är givetvis också en närvarande lokal polis som känner invånarna och området.

    Polisens förmåga att upprätthålla lag och ordning är central i en demokrati. Hur statsmakterna ser på polisen påverkar givetvis möjligheterna till att nå resultat. I dag känner Sveriges poliser stor frust­ration över de kraftigt försämrade löne- och arbetsvillkoren. Resultatet blir att allt färre söker till polis­utbildningen och fler och fler poliser känner sig tvingade att lämna yrket.

    Lars Alvarsjö

    polisinspektör

    Region Stockholm

    • mats skriver:

      Sorglig läsning, men inte oväntad. Lägg därtill de bötesförelägganden som döms ut mot vanliga medborgare för brottsofferlösa brott, som fortkörning. Alla ”sanktionsavgifter” myndigheterna får smälla både enskilda och företagare på fingrarna med. Alla intrång och även regelrätta brott myndigheter får göra mot enskilda utan att vare sig myndighet eller tjänsteman blir ens åtalade.
      Sverige, liksom många andra västliga demokratier är på väg att fräta bort alla grunder för den egna existensen.

  9. Niklas skriver:

    Du har helt rätt, Stefan. Vi behöver inte för snåriga lagar, förordningar etc, utan några enkla, solklara regler.

    Ett utvecklat samhälle karakteriseras av få och enkla regler, som både är lätta och logiska att följa.
    Ett primitivt samhälle, karakteriseras däremot av många och snåriga detaljregler som ingen orkar följa.

  10. Emil.G. B skriver:

    Polisen måste återta makten från de kriminella i utanförskapsområdena. Vi kan inte ha rättslösa enklaver i Sverige. ”De kriminella har i många avseenden tagit över det offentliga rummet vilket bland annat innebär att de sätter upp regler som ska följas”,
    Även skolorna är drabbade. ”Skolpersonal har hotats eller misshandlats av elever som känt sig förorättade och i flera fall har skolor blivit rånade under dagtid”. Ett sätt för elever att demonstrera sitt våldskapital inför skolans anställda är att framföra hälsningar från tungt kriminella syskon eller föräldrar.

    I samtliga områden pågår narkotikahandel mer eller mindre öppet. Man har problem med våld i offentlig miljö, i värsta fall i form av skjutningar och sprängningar. I mindre allvarliga fall handlar det om sådant som upplopp, skadegörelse, stenkastning och bilbränder.
    Ett tecken på hur långt det har gått är att polisen numera regelmässigt arbetar i dubbelpatrull och med speciell utrustning, såsom förstärkta rutor och skyddsglasögon mot laser, när de åker in i de 15 mest utsatta områdena.
    Detta är Sverige av i dag. Detta är ”Förorterna som Moder Svea glömde” för att använda den förre LO-utredaren Jan Edlings ord. Staten har svikit sitt mest grundläggande uppdrag – nämligen att se till att lag och ordning upprätthålls i alla delar av landet.
    Men även andra delar av skuggsamhället måste tryckas tillbaka. Möjligheterna till bidragsbrott, fusk med assistansersättningen, falska identiteter, försäljning av pass, arbetstillstånd och folkbokföringsadresser med mera måste strypas. Det äldre gardet av kriminella är inte lika synligt i gatubilden, men framväxten av parallella samhällsstrukturer är i sig djupt skadligt.

    Sverige har inte råd med fler förlorade år, allrahelst som pressen på dessa utsatta områden kommer att öka än mer framöver. Det brådskar att agera och allt måste börja med att återupprätta tryggheten. Så lägg alla hållbarhetsprojekt och kommunikationsplaner åt sidan. Nu måste rättsstaten rulla in.
    Vi är en mängd ”vita män” som inser att om vi inte NU gör något åt saken, så kommer landet snart drabbas av anarki. Vem av er vill leva i en anarki?

    • Stefan Eriksson skriver:

      Det är just det som händer när ”lag har spätts ut till en vattnig soppa” , där undantag snarare är regel, än något som bekräftar regeln.
      Jag bor också i ett så kallat utanförskapsområde, (utanför förorten Stockholm), och här i byn är vi förskonade mot revirhävdande beväpnade gäng, som påstår sig vara respektens väktare. Fast vi är samtidigt förskonade mot rättsvårdande myndigheters inblandning i de fall där din rätt till din egendom kränks.
      Hur många förväntas överhuvudtaget påkalla polis i de fall de blir utsatta för ett inbrott?
      Med statistiken över hur framgångsrikt rättssystemet visar sig vara avseende ”vardagsbrottslighet” i medvetandet hos medborgaren, hävdar jag att benägenheten att ens försöka den ”lagliga vägen” undan för undan avtar.

      Samtidigt stiftas lagar som i princip gör en markägare rättslös i de fall han hävdar sin egendom, ofta så raffinerat att ”brottet” förväntas innan det begåtts, att beivras av lagen.
      Dessa fall av anarki understöds av en ( för det mesta uniformerad med fjällrävenjackor) milis, som tillsammans med myndigheten tar rådigheten över ditt egna liv från dig.

      Här behöver ”rättstaten” också rulla in, och stävja de avarter som härjar i landskapet likt skadeinsekter.

      I Sverige behövs en författning där den enskildes skydd mot såväl förortsgäng och muppar på myndigheter.
      Lag och regel som strider mot denna författning, bör raderas till gagn för ett ökat rättsmedvetande som motvikt till anarkins uppkomst.

  11. Niklas skriver:

    Det där ofoget av skogsstyrelsen att lägga ut avverkningsanmälningar publikt, ställer inte bara till elände. Ty även SNF har ju fått en del skog att skövla för egen del, vilket de tycks göra minst lika mycket som t.ex. Sveaskog, enligt en granskning gjord av skogsforum http://skogsforum.se/viewtopic.php?t=25439

Kommentarer inaktiverade.