Erica von Essen disputerar om att jägarna som tjuvjagar rovvilt gör det som en form av civil olydnad, eftersom de inte haft tillräckligt inflytande över den politiska process som lett fram till reglerna för förvaltningen av de stora rovdjuren.
Det har ju stått klart länge att de som berörs av de ökande stammarna av rovdjur inte fått rimligt inflytande över besluten. Det är dock lite missvisande att kalla dem jägare. De är förmodligen markägare och djurägare i första hand. Jägare blir de när de tar ett vapen i hand för att skjuta mot vilt. Tjuvjägare blir de i lagens mening när de skjuter mot otillåtet vilt.
Men den sanning som von Essen försöker visa är att med denna civila olydnad, denna faunabrottslighet, följer en brasklapp, härtill är jag nödd och tvungen! Detta kommer Sven Erik Alhem aldrig att förstå.
Det hela är ett typexempel på demokratins baksida. Nämligen den effekt som uppstår när majoritetens rätt att ta till sig områden att besluta över inte begränsas. Då hamnar alla individer i det läget att de ständigt måste bilda allianser och bedriva propaganda och lobbying för att behålla sina rättigheter. Redan i denna alliansbildning har den individuella rätten gått förlorad.
När man sedan måste kämpa mot det särintresse som drar till sig flest anhängare, plus att de oftast kan räkna in de oförstående och de ointresserade i sin majoritet, då inser man hur utsatt individen är i det majoritets-demokratiska samhället. Denna sorts demokrati är ingen sinekur för den självständige fritänkaren.
Eller för att ta ett råd ur Strindbergs Hemsöborna, från Madame Flod på sin dödsbädd, till sonen:
”och sen, Gusten, ska du se dig om att få gifta dig; ta en flicka du tycker om och håll dig till henne, men ta en af din sort, och har hon pengar, så gör det också ingenting ondt; men ta inte opp någon nerifrån; de bara äter dig som lus; och lika barn leka bäst.”
I går kväll visade STASI agenturen SVT ett inslag med en Norrländsk biodlare som fått bikupor fördärvade av en björn eller flera.
Mina ungdomar stönade och suckade djupt och ifrågasatte om detta verkligen var en ”riksnyhet”.
Jag påpekade stilla att det inte är björnen som är orsak till de förstörda kuporna utan Löfven/BATRA som gör livet till ett helvete för spillrorna av en landsbygdsbefolkning med sin vanvettiga rovdjurspolitik.
Tyvärr kommer förhållandena inte att ändras förrän socialisten inte hittar något att äta.
Det är den historien du kommer till om du klickar på länken ”de som berörs” ovan. Jag fick den precis i rättan tid för denna krönika av en engagerad läsare.
Precis som du säger, det är den förda politiken som skapar behovet av civil olydnad.
Sorry, Mats.
Det nämns i artikeln om majoriteten som bestämmer, men i Sverige är det ingen majoritet som bestämmer. Å andra sidan slår det mig att alla som har gått och röstat på något av partierna i riksdagen är en majoritet mot förnuftet.
Om v hade en by – var som helst – och några invånare i den byn började ta ut beskyddaravgift av de andra i byn skulle säkert resterande i denna by driva dessa invånare på flykten.
Om vi i samma by valde några få till ledare i byn och dessa därefter börjar ta ut beskyddaravgift kommer invånarena i byn, skulle då invånarna acceptera det? De få utvalda gör något resterande inte vill. Skulle det inte vara en självklarhet att de valda avsattes och drevs på flykten eftersom de inte värnar byns invånarens väl?
Expanderar man denna by till hela Sverige, ställer jag mig frågan hur det kommer sig att svenska folket helt enkelt inte slänger ut alla i riksdagen och driver dem i landsflykt?
Jo det börjar bli dags för en revolution i Sverige, tyvärr finns det inte många som är beväpnade för att det skulle gå att genomföra. Vi har jägare som kanske skulle ställa upp. Ingen direkt militär som skulle kunna bidraga heller. Möjligen inom polisen där ju missnöjet är så stort att det kanske skulle gå.
Tyvärr är vi så jäkla kuvade i detta land så inget skulle hända, man gnäller lite och röstar på i hopp om en förändring…
Det finns en anekdot, jag vet inte om den är sann eller inte, men den går såhär.
En kvinna går fram till en politiker efter dennes valtal i en stad.
Kvinnan säger ” jag hoppas alla förnuftiga människor röstar på dig”
Varpå politikern svarar ”det räcker inte, jag behöver en majoritet”.