I en demokrati fattas gemensamma beslut av en majoritet. För att majoriteten ska begripa vad de beslutar om måste allt tankearbete få uttryckas med vilka ord som helst som tänkaren väljer att använda. Det är enda sättet att försäkra sig om ett fritt tankeutbyte mellan individer. Majoriteten är fri att bortse från ord som inte biträder ett beslut. Men man får aldrig förbjuda vissa ord, ty en dag kan det bästa beslut som kan fattas vara beroende av att ett visst ord fått bidra till tankearbete och beslutsunderlag.
En demokrati utan yttrandefrihet, utan fria ord, kan inte kallas en fungerande demokrati. När ett samhälles elit börjar fingra på lagstiftningen för att förbjuda vissa ord och uttryck, har man redan inskränkt demokratin. När samhället reserverar rätten att bruka orden till en viss samhällsklass, som exempelvis vissa media eller journalistiska publikationer, vilka man menar är demokratins försvarare, ofta under föregivande att de representerar majoritetens åsikter, då har man istället undanröjt all legitimitet för demokratin.
Hämmas eller begränsas majoriteten av ord som inte får sägas, av tankar som inte får tänkas, då kan inte ens majoriteten sägas vara fri att fatta kloka beslut. Ett sådant samhälle är inte fritt. Varken politiker eller medborgare är fria när alla står under bevakning och tvång av en självutnämnd åsiktspolis.
Det är inte bara otillåtna ord som förbjuds utan även hur man använder sig av de tillåtna orden. Det är tydligen på det viset att vissa olämpliga individer använder sig av ord på ett olämpligt sätt, vilket bl.a. Facebook ska jaga. Å andra sidan hoppas jag att det där slaskdiket gräver sin egen grav.
Ett företag skickade ut ett nyhetsbrev med att Facebook har tagit över allt bloggande. En person svarade på det med att de personer som är värda att läsa publicerar fortfarande på bloggar. Det stämmer väldigt bra med denna blogg.
”Det fria ordet” har antagit skepnaden av en ”polsk riksdag”, där den som skriker högst får först.
I samma församling har särintressen (godkända sådana), en särställning som ofta går på tvärs mot majoriteten. Denna särställning är möjlig att bruka (i kraft av en minoritets), eller så som nu allt mer frekvent missbruka (i kraft av en NGO), med betydligt mindre ”ädla demokratiska” bevekelsegrunder.
Det är så vi bygger ett ”korrupt” samhälle, med allt högre murar mellan styrande och styrda.
Reaktionen på detta förhållande tar sig olika uttryck i olika samhällen och här i Sverige framför allt genom ”nånannanismen” som i korthet betyder att ; det får någon annan ta hand om.
Fyller på med lite tänkvärt i ämnet;
http://henrikalexandersson.blogspot.se/2016/12/moberg-om-individen.html
Socialisterna märker inte skillnaden när ”dom” kränker åsiktsyttringar, eller?
Det enda om hjälper är att begränsa deras möjligheter att plundra medborgarna på deras egendom!
Var stod det att ”svensken äger rätten att sig själv beskatta…” ? Något som de så kallade ”ombuden” missbrukar ostraffat.
Den här kommer garanterat aldrig att nämnas på svenska PK media: http://freedomoutpost.com/we-killed-the-mainstream-media-this-journalist-got-the-system-to-react-to-its-own-crimes/