I Vellinge kommun har kommunen försökt ställa villkor som verkar hämtade från en maffiafilm. Makarna Dahlström sökte bygglov på sin mark, men fick som motkrav att ge bort en del av den. Det ville de inte, utan tog hjälp av Centrum för Rättvisa. Nu går saken till domstol. Det ska bli spännande att se hur det går. Kan den svenska rättsstaten skydda dess medborgare från godtycklig expropriation av deras egendom?
Det finns exempel på att liknande fasoner tillämpas i andra kommuner. En prejudicerande dom i Dahlströms favör skulle hjälpa mycket. Att din kommun gillar läget på din mark ska inte kunna innebära att du tvingas gilla läget att bli av med den till kommunen. Du kanske trodde att man var trygg som markägare i en moderatledd kommun som Vellinge? Uppenbarligen inte!
Man ändrar bara lagen som man vill eller sträcker på den. I Sydafrika lovar regeringen att inte ta vita bönders mark olagligt utan ska göra det lagligt. Först ska de bara ändra lagen som gör det olagligt, så att lagen gör det lagligt.
I Sverige vill vi inte stjäla andras ägande lika uppenbart utan hittar på lagar som inskränker utnyttjande av marken. Fast egentligen är allt ägande som är belagt med skatt för själva ägandet en stöld. Betalar du inte blir du av med det ägda.
I princip skulle det inte vara fel med en skatt på ägande, om det vore så att skatten garanterade att du får ditt ägande skyddat; en slags försäkring med andra ord. Och, att denna försäkring är möjlig att avstå ifrån. Men icke i Sverige. Där kommer försäkringen gå till att bit för bit stjäla dit ägande.
Den här ”försäkringen” skulle i den bästa av världar kunna kallas för lagfart. Så trodde jag tills dess att jag erfarit motsatsen. En lagfart på ett visst stycke mark kan man ”ha”. Detta betyder inte att den har skydd i lag vad avser ditt ägande av denna markbit.
Vem som helst kan göra sitt anspråk på denna markbit och med rätt juridiska svammelstycken kan du se din mark avskilt från ditt ägande.
Egna erfarenheter därom finns, men det är för omfattande att redogöra för dessa här.
Det räcker till en hel bok.
Ja, du har rätt. Försäkringen är redan betald i och med lagfarten. Jag tänkte mer på om någon kom och bosatte sig på min mark. Men inte ens det behövs det någon försäkringen för. Har man rätt till sin mark är det bara att avlägsna den eller de som uppehåller sig där mot min vilja oavsett hur mycket våld som behöver användas.
Hej.
Den som är i riskzonen kan ju skaffa ett antal gamla trä-slipers, eller telefon-/elstolpar och elda dessa (varsamt – akta dig för röken!). Plöj ner den askan i marken kommunen stjäl. Kanske rentav toppa med en anmälan om att okända personer dumpat och bränt en myckenhet gamla bilbatterier och däck och marken?
Det ligger mer bakom detta i Vellinge – vem är vän med vän inte minst.
Partitillhörighet immuniserar inte på något vis mot djup korruption och maktfullkomlighet. Det är inte alla i Vellinge som utsätts för dessa krav, bara vissa.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Vellinge låter inte som något toppenställe att bo på, trots att de Vellingebor jag träffat gärna skryter om kommunen för att deras kommunalskatt är den lägsta i Skåne. Det som ligger utanför Skåne räknas väl inte ens.
Hej.
För skåningar gäller devisen ”Norr om landsvägen” stenhårt. Ju längre söderut, och ju färre höghus/flerbostadshus, desto finare.
Kivik, Baskemölla, Simris, Sjöbo, Gladsax, Ön, Skanör-Falsterbo, Hörby, Osby, Höllviken, Stenshuvud och så vidare – oavsett var så är de som bor ’norr om landsvägen’ lite mindre aktningsvärda.
Som med allt sådant finns det en god portion humor i det, men också en nypa allvar.
Sedan har vi Malmö – svenskar som flyr Malmö möts med sympati, med svenskar som flyttar till Malmö bemöts med misstänksamhet (om det inte är tvungen flytt för arbete eller studier) – standardfrågan för den skötsamme ordningsamma som meddelar att den skall flytta till Malmö är: ”Varför inihelv*ete då?”
En dansk bekant beskrev det såhär: vi tar gärna tillbaka Skåne, om vi slipper Malmö.
Själv tänker jag att vore Malmö en person så skulle man besluta om LVM, tvångsvård samt liten sinnesundersökning och internering på Säter på obestämd tid.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Landsvägen är väl den mellan Ystad och Malmö, så huvuddelen av Skåne ligger också ”ofint” till. Har varit en del i Skåne, bla släktbesök. De är som eljest där nere, men jag har inte haft ont av det.
Malmö är dock en osympatisk del av Skåne.
Rätten till LIV och EGENDOM är i Sverige en myt. Den som tvivlar bör läsa RF Kap. 2 § 15, sista stycket, allas rätt till allt utan urskiljning och utan ersättning.
Vi har hårresande exempel i min hemkommun hur tjänstemän konfiskerar egendom.
Jag tycker mig ”ana” att KLP avser att driva frågan om äganderättens vara eller inte vara i händelse av att möjlighet därtill erhålles.
Synd, som Åke.S. efterlyser, att de ställer sig kallsinniga till valsamverkan, då möjligheten därmed förmodas öka.