Fattig jordbruksbygd?

Lobbyister med intressen i jordbrukets kringverksamhet, utsäden, gödning, bekämpningsmedel, redskap och annan teknik, har publicerat en rapport i Bryssel, där de varnar för att europeiskt jordbruk riskerar att hamna på efterkälken jämfört med internationell konkurrens. Det är självklart en partsinlaga, men de berör ändå något väsentligt, nämligen jordbrukspolitiken och i vidare mening all politik. De varnar för att EUs politik gör Europas bönder fattiga. Det är en varning värd att notera.

Den svenska nätpublikationen Ledarsidorna hade en bra artikel om svensk livsmedelsberedskap, vilken inte alls är bra. Den situationen är politiskt skapad.

Vid en naturkatastrof nyligen, minns inte om det var en storm eller jordbävning eller ens i vilken världsdel det var, berättade den svenska reportern att katastrofen huvudsakligen drabbat fattig jordbruksbygd. Detta fick mig att fundera. Vi brukar ju nämna Skåne och Västergötland som rik jordbruksbygd. Vad kan få en jordbruksbygd att bli fattig, annat än en vansinnigt felaktig politik? Jag tror inte det handlar specifikt om jordbrukspolitik, utan även allmän politik kan vara starkt påverkande till jordbruksbygders utarmning.

Det är ju länge sedan nu, som stadsborna blev fler än landsbygdsborna. De är idag i överväldigande majoritet vid allmänna val. Kan det vara något i stadsbornas okunskap om hur maten kommer till matbordet som ger utslag i ogynnsam politik? Eller är det möjligen grundat i kunskap om detta och jordbrukets och landsbygdens dåliga situation är något medvetet skapat?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Fattig jordbruksbygd?

  1. Göran skriver:

    Tre frågor i artiklen. Är jordbrukarnas fattigdom politiskt skapad? Ja, det är den. Delvis på grund av beredskapstanken som tvingat bort mindre jordbruk. Planhushållning vad som ska produceras. Eller centralstyrning. Vilket som. Samma resultat.

    Socialdemokraterna har en total oförmåga att förstå att kostnader måste rättas efter inkomster. Utan att förstå det skapar de regler. När de inte fungerar, skapar de ännu mer regler för att rätta de första reglerna. Det är ungefär som ett tak som börjar läcka. I stället för att lägga om taket lagar man läckan utan att ens veta varför det läcker. När det forsätter läcka gör man om proceduren; lappar och lappar. Tills slut är det så mycket lagningar att det inte längre går att veta var det läcker.

    Vet stadsborna hur maten kommer på bordet? Nej, det är klart att de inte vet. Var kommer mjölken ifrån? ICA. Det enda folk pratar om är om maten är ekologisk eller inte där man tror att icke ekologisk mat produceras av elaka och profithungriga bönder. Hur kan man vara profithungrig när alla jordbruk mer eller mindre är i konkurs utan omfattande bidrag. Det finns inte en enda bonde som skulle producera utan bekämningsmedel om det inte behövs. Varför? Bekämningsmedlet är en kostnad och arbetstid.

    Skånes jordar är bland den finaste och mest produktiva i världen. Hur ett jordbruk blir olönsamt där borde vara en gåta. Eller är de enda lönsamma jordbruken placerade i Skåne?

    Hur kan man ta ut så mycket skatt och lägga pålagor på mat att man sätter sin egen befolkning i ett tillstånd där svälten bara ligger någon vecka eller två bort? Nä, det är viktigare att mobba ett visst parti i Riksdagen. Fy fan, säger jag idag med!

    • Sten-Arne Persson skriver:

      Varför svär jag och hela svenska folket så förskräckligt? Jo vi saknar ord för det vi ser hända, utan att alla dessa förbannade korporativistiska organisationer gör annat än springer ärenden åt globalisterna. För att inte tala om medlemmarna i alla hemliga ordnar som till exempel Frimurarna som i sin lilla bubbla på tusentals nyttiga idioter som gör jobbet åt de verkliga konspiratörerna Globalisterna utan att förstå att de bara är drängar som man gör sig av med när jobbet är fixat.

      • Åke Sundström skriver:

        Du vet bättre, Sten-Arne, än att skylla på korporativ eller frimurare som springer globalisternas ärenden. Bovarna finns i Sveriges riksdag som (precis när en bra intern reform var på gång) anslöt Sverige till EU:s perversa (planekonomiska) jordbrukspolitik. Att det funnits och tillkommit interna snubbeltrådar är sant och visst, men huvudorsaken är EU:s bidragsregler och prisinterventioner mm som ger ett gott stöd till de stora enheterna, men kraftigt missgynnar de små jordbruken.

        • Thomas Gunnarson skriver:

          De som hävdat storskaligheten främst under åren har varit de svenska politikerna…. Inte Bryssel. Två moment i det senaste CAP som varit frivilligt, men framöver obligatoriskt, är ”Omfördelande betalning (Redistributive Payment Scheme” och ” Småjordbruk, förenklat system (The Small Farmers Scheme,” varav inget är populärt i Sverige – då det gynnar småskaligheten… Detta är inget som någon överhuvudtaget nämnt med ett enda ord i svensk jordbruksdebatt som styrs från LRF och Näringsdepartementet…. Dessutom så är skattesystemet (Skatt på låga inkomster) och pensionssystemet något som verkligen missgynnar småskaligheten. Så att skylla på Bryssel är alltför enkelspårigt.

          • Åke Sundström skriver:

            EU-politiken är ett helsjukt system, även om enstaka positiva inslag eventuellt förtigs i den svenska debatten.

            • Sten-Arne Persson skriver:

              Exempel på det som har förtigits är bondepensionen från 55 års ålder och stödet till att plantera igen olönsam åker där Sveriges regering valt bort stöden trots att EU stod för 75 procent av kostnaden. Dessa båda stöd hade inte Sveriges regering och riksdag råd med hette det. Kan de inte räkna? Om man vill sina bönder så illa att man inte kan betala 25 procent av kostnaden när EU betalar 75 procent av kostnaderna då arbetar man inte för Sveriges bästa. Undra inte på att Sverige har sämst lönsamhet i hela EU med sådana landsförrädare och bondehatare.
              Är det någon som vet hur mycket pengar man tackade nej till i dessa båda fall? Inte är det småpengar. Bort med kommunisterna de har alltid hatat bönder och deras djur. Det är inte många djur som omhändertagits av Svenska staten som fått det bättre. Men det finns det ingen forskning på. Det enda Jens Holm och djurens rätt bryr sig om, är hur många djurförbud som döms ut. Det förs det statistik på.

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Ett radioreportage om Venezuela och det kaos som där är pekar ut en process med oansvarigt förstatligande som orsak till jordbrukets ”upphörande”. Ingen tar ansvar för resultatet av processen, utan man ”beslutar” att ett jordbruk skall producera i planekonomisk anda utan att fullfölja beslutet vilket gör att allt stannar upp. ”Så gör inte vi”- tror vi här hemma…. Men då olika miljömål och miljöbeslut – utan egentligt vettigt underlag – skapat reaktioner där jordbruksverksamhet anses vara orsaken så har man underminerat möjligheten för ekonomiskt fungerande jordbruksdrift och istället successivt skapat DDR-kolchoser som vid minsta samhällsturbulens stannar upp… Då ingen egentligen har ansvaret för verksamheten. Nu är detta inget speciellt för jordbruket utan för hela det svenska samhället då detta kaos blev en realitet som påverkat hela Sverige efter 1995…. och som blivit tydligt med årets val.

    • Mats Jangdal skriver:

      Sveriges riksdag valde igår som vice talman en kvinna från vänsterpartiet. Hon gick med i partiet 1976 under kommunisttiden och har varit partiet troget sedan dess.
      Partiet har fortfarande i sitt partiprogram allt ägandes upphörande och varken privat eller statligt ägande, utan kollektiv förvaltning av all egendom.
      Hur ska det gå ???
      Alliansen valde att prioritera henne som talman framför en sverigedemokrat.
      Vad blir det med Sverige?

      • Åke Sundström skriver:

        Söder blev ett s k bondeoffer i elakt taktikspel. Betyder nog i praktiken ingenting alls för hur det skall gå för Sverige. Men förargar förstås SD-topparna som väl får ge igen vid lämpligt tillfälle.

      • Sten-Arne Persson skriver:

        Nu får de sjunga: Alla är vi kommunister, kommunister, Ja med och Du med. Hur plötsliga allianser uppstår. Man tar sig för pannan. Man får väl se det som att yttersta moderaterna och yttersta kommunisterna båda sitter ytterst. Är det som med många invandrare nu för tiden att partierna också skaffat sin flera identiteter för olika ändamål.

  3. Dandersan skriver:

    Som boende med trädgård så förstår jag skillnaden mellan produktion och lönsamhet.
    Enstaka gönsaker som knappt räcker en vecka men med äppelskörd som kan mustas och mosas men ändå finns i överflöd.
    Det är tur vi har butiken, där rationella jordbrukares produkter kan köpas dagligen året runt!
    Tack!

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Detta är förmodligen ett av Mats viktigaste inlägg och fråga. Vår livsmedelsförsörjning i rätt perspektiv.
    Den är helt klart ett resultat av socialistiska ingrepp i allas vår vardag. Socialisterna har genom åren endast haft en ledstjärna, att hålla röstboskapen med lättillgängliga livsmedel på hyllorna i mattemplen till priser som ”näst intill gratis”.
    Den svenska politiska regleringen av produktionen är så ohyggligt komplicerad att man förväntar sig att ingen levande varelse skall kunna redogöra för hur den fungerar i verkligheten, det är om jag får se det krasst och cyniskt, socialistens genidrag för bidraget till den ödeläggelsen vi genomlever idag.
    Sten-Arne Persson som skriver i Frihetsportalen har flera gånger avslöjat hur det hela fortgår med material från verkligheten som förmodligen dränker SCB´s manipulerade dito i trovärdighet.
    SCB, en verksamhet som snarast borde saneras för sin kriminalitet.
    Det är ju som bekant SCB som vinner valen och förvrider huvudet på politikerna och gör dem till ”inkuberade” nollor som lurar svenska folket.

    • Sten-Arne Persson skriver:

      Fortfarande fyra år efter att min lantmästarkollega Thomas Gunnarsson tipsade mig om att EU:s FADN-statistik (Farm Accountancy Data Network) fanns att hämta hos ekonomidoktorn.fi i Finland med svensk text. Jag har efter fyra år inte kunnat få ut denna statistik från varken från Näringsdepartementet eller Jordbruksverket. LRF-toppen avfärdar mig som konspirationsteoretiker och LRF-konsult gör egen statistik tillsammans med Sparbankerna, som de kallar småföretagarbarometer, för att förvilla sina medlemmar. I den statistiken har man bara tagit med ett urval av branscher och där jordbruket med flera branscher inte är med i urvalet. Lönsamheten för den utvalda gruppen av småföretagare visade c:a 130 procents kostnadstäckning när svenskt jordbruk de första 20 åren 1995-2014 i EU hade 16 procents kostnadstäckning i genomsnitt. Det enskilda året 2014 var vi nere på 4 procent. Hur många av jordbrukarna som läser Småföretagarbarometern uppmärksammar att jordbruket inte ingår, när det är LRF-konsult som står bakom statistiken?
      Jag har konstaterat att i den senaste EU-statistiken som kom i somras är statistik där historiska siffror från föregående år har justerats både upp och ner förmodligen för att kunna påstå att statistiken inte är tillförlitlig. Jag råkar ha de gamla siffrorna kvar.
      Det som skulle behövas var att ett stort antal individer under en kort tid skrev eller ringde till alla jordbrukets institutioner på alla nivåer i vårt samhälle och efterlyste EU:s FADN-statistik med svensk text från 1995 och framåt. Eller att många ringde till ring P1 och frågade varför svenska folket inte fått ta del av EU-statistiken. För egen del stoppar de mig redan i slussen då jag inte anses vara politiskt korrekt. Varken massmedia politiker, eller ”lantbruksexpertisen” på universitet och lantbruksskolor tar i denna så heta potatis när hela vår inhemska jordbruksproduktion håller på att gå i däck. Men Nya Tider har publicerat min debattartikel. Heder åt dem och ATL som tar in det jag skriver. Den enda ledarskribenten som i ledaren uppmärksammat det jag framfört i mina debattartiklar är Lars Vernersson på ATL när han var verksam på ATL. Det var modigt gjort.

  5. Per-Olof Persson skriver:

    Svenskt jordbruk har för stora kostnadsnackdelar jämfört med konkurrentländerna. Kostnaderna måste understiga intäkterna om svenskt jordbruk ska överleva. Främst handlar det om för höga skatter och för omfattande regleringar.

    Globalismen går ut på fri rörlighet för kapital, människor, varor och tjänster. Således ska det produceras i de länder det är billigast, men samtidigt ska det vara fritt att sälja till alla länder. Konsumenterna får med detta system låga priser.

    Detta ger dock ett oligopol inom den globala livsmedelsindustrin med ett fåtal producenter. Endast mindre nischer kommer att överleva (om konsumenterna har råd att köpa produkterna). Dock till priset av högre arbetslöshet i Sverige, lägre löner, avfolkad landsbygd och större sociala problem.

    • Göran skriver:

      Går globalism ut på fri rörlighet? Nej, säger jag. Globalism idag bygger så mycket lagar och regler runt den så kallade fria marknaden och rörligheten att den endast blir tillgänglig för stora företag eller människor med mycket pengar.

      Är vi med i EU kan vi utan problem bosätta oss i ett annat land. Men, de juridiska reglerna runt det är så krångliga att det snart blir omöjligt mer eller mindre om du vill ha en egen bostad, eget företag eller ett bankkonto. Och alla dessa instanser som är inblandade är så rädda att göra fel att de kräver ton med dokument, ty gör de fel kan de få ett helvete.

    • Åke Sundström skriver:

      Lite skev vinkling, Per-Olof. Sant, kostnadsnackdelarna består av höga skatter och omfattande regleringar, men inte primärt av svenska sådana utan av dagens regelverk i form av EU:s planekonomiska jordbrukspolitik. Och helt obefogat att skylla på ”globalismen” och/eller på oligopolen i förädlingsleden. Om vi lämnar EU, som vi bör också av andra skäl, kan ett vitalt och lönsamt svensk jordbruk återuppstå, inget tvivel om den saken.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Då WTO-reglerna (som inte är helt enkla) låser jordbrukets produkter på en allmänt lågt nivå – men accepterar subventioner i vissa situationer – så blir fokus just på hur man nationellt skall tolka regelverket runt nationella subventioner. En just marknad? Inte ett piss…

        • Åke Sundström skriver:

          Instämmer i att man omöjligen kan tala en välfungerande marknad, men nog är väl EU-politiken mer styrande än WTO-reglerna, i varje fall här i Europa?

          • Thomas Gunnarson skriver:

            Tyvärr är det likadant överallt. I USA som i EU. Bara olika varianter. Dock tycks systemet vara utsatt för kritik främst från USA som numera kanske inte längre gynnas av systemet. Ingen tjänar på detta, inte ens exportländer som Brazilien utan det är enbart handelsbolagen som tjänar på detta system.

  6. Jan Andersson skriver:

    Det skulle (inte) vara intressant att skåda hur vänstern skulle göra för att tvinga fram ett fungerande jordbruk igen, om de skulle komma på den idén. Bönder i Sverige är väl alla fria företagare och det sticker i ögonen på alla rättrogna marxister i hela världen. Men hur kommer rödvinsflaskan på bordet på Södermalm utan en lång rad av fria risktagande företagare?

    Vilka är människornas allra mest grundläggande behov, jo mat (och kläder i vårt klimat). Det har aldrig tilltalat mig att köpa färskvaror från södra halvklotet när det går att odla i Sverige. Jag köper helst av de minsta och närmaste producenterna när sådana varor finns. De brukar dessutom oftast smaka bäst. När man själv har passerat bäst-föredatum är maten den största glädjen, smaksinnet verkar aldrig gå i pension.

    Verner Vögeli (1930-2007, född i Schweiz) hävdade ofta att inget land i världen hade sådana råvaror som Sverige, och svensk husmanskost lagad på rätt sätt står sig väl i konkurrensen med de förnämsta köken i resten av världen.

    Idag räknas pizza och hamburgare till ”husmanskost”. Det är en skymf mot begreppet och en skam att inte föräldrar och skolmatsalar har kunnat uppfostra ungdomarna bättre, för det är deras livskvalitet som minskar.

    Hellre en korv med bröd och senap än tio hamburgare, illa kryddade och ännu sämre tillagade och malda av nötkreaturets näst sämsta styckningsdel, högrev, endast saltrullen är sämre.

    Inte heller befrämjas det viktiga och trevliga bordsskicket; i en universitetsmatsal kan man se många som äter med jackan på, luvan nerdragen över öronen och fötterna utsträckta i mittgången för andra att snubbla över. Pizza äter numera en del individer hoprullad som en stor korv i vänsterhanden, med den bruna drycken i den röda burken fast förankrad i högernäven.

    • Göran skriver:

      Vett och etikett är regler som går ut på att underlätta umgänget, så att ingen ska behöva känna sig obekväm.

      Jag kommer själv ihåg hur jag var intresserad av en kvinna. Vid ett möte manipulerade jag så jag skulle bli sittandes bredvid henne vid bordsplaceringen. Sedan tappade jag allt intresse på grund av hennes dåliga bordsskick.

Kommentarer är stängda.