Kultur

Jag har det senaste halvåret läst fler försök att beskriva kulturklyftan mellan folket och eliten, i Sverige och i västvärlden, än vad jag läst under hela min tidigare levnad.
Eftersom jag är 65 år gammal och även varit student i idéhistoria, innebär denna störtflod av analyser och beskrivningar att det måste vara något angeläget med att beskriva denna kulturklyfta. Beskrivningarna bär både på ett förebud om nödvändig förändring och i vissa fall vad dessa förändringar rimligen kan bestå i. Medan andra kämpar för att bevara åtminstone lite kunskap om svensk kultur. Så här uppfattar jag dock grundinställningen i svensk kultur och svenskt kynne.

En åtta kors bonde, som haver en häst,
gudfruktig och ärlig, god granne därnäst,
väl brukar sin åker, äng, spada och läst,
bor långt upp i skogen, har sällan nå’n gäst,
är fri ifrån herrgår’n, krig, hunger och pest,
vet sällan av länsman, ej heller nå’n rest,
säms väl med sin hustru, den han sig har fäst,
bär omsorg om verlden, för själen dock mest,
är litet låghalter, god vän med sin präst,
samt glad i sitt arbet’; den mår allra bäst.

Dikten heter Bondelyckan, av W. Kruse tidigt 1700-tal. Detta var mitt under det strängaste statstvånget att tillhöra den lutherskt protestantiska kyrkan. Klara sig själv, på lagom avstånd från världen, prästerskap och myndigheter, det är den ursprungliga svenska modellen. Därför mår många svenskar dåligt i tätorter och storstäder. Men en omsvängning håller kanske på att ske.

Jag hörde i en intervju Michael Bindefelt som är jude, uttala sig om varför nazisterna brände judisk litteratur -”om man ska förstöra ett folk måste man börja med deras kultur.”

Var det så Mona Sahlin tänkte när hon påstod att svenskarna saknar kultur? Den störtflod av beskrivningar av den svenska kulturklyftan jag inledde med, är den bara till för att utplåna svensk kultur?

Samtidigt erkänns ursvensk kultur i amerikanska flottan. Asatron är numera en erkänd religion för flottister. Efter livet får de begravas på militära kyrkogårdar med Tors hammare som symbol. Om gammal svensk kultur kan man väl säga ungefär som JL. Runeberg skrev om Lotta Svärd,
Och något tålte hon skrattas åt,
Men mera hedras ändå.

För dem som undrar om svenskarna är ett folk, kan meddelas att ny forskning visar att den äldsta manliga kromosomvarianten i Europa, haplogrupp I1 är mest representerad i Sverige. Svenskarna är alltså inte bara Sveriges urbefolkning utan hela Europas, med en lätt ovetenskaplig tolkning. Vad säger svenska kulturnihilister om det?

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

17 Responses to Kultur

  1. Dandersan says:

    När svenska värderingar granskas så är vi extrema vad gäller sekularisering och frihet.
    I samma diagram finns andra extremer diametralt andra hörnet på ett diagram.
    Därifrån kommer våra invandrare.
    Inte konstigt att vi får problem.

  2. Niklas says:

    Nja, det finns väl få (om ens några) ättlingar i rakt nedstigande led till de stenåldersjägare, som kom direkt efter istiden. Snarare är vi ättlingar till de personer som invandrade under bronsåldern. Gäller särskilt svärdssidan. På spinnsidan är det kanske lite mer vanligt med ättlingar till de första jägarna, även om det är sällsynt där också.

    • Mats Jangdal says:

      Om du följer länken till dna-sidan så ser du att mutationen i I1-kromosomen inträffade någon gång under Europas första kolonisation av homo sapiens sapiens, med ett medelvärde på 27.000 år sedan, om jag minns rätt. Det är en rest från de ursprungliga indoeuropeiska bosättarna. Den mutationen är vanligare i Sverige än någon annanstans i världen. Troligen beror det på att det var hit den första gruppen samlare-jägare trängdes undan, framför allt när jordbrukarna kom från sydost.
      Men det betyder med största sannolikhet att ingen annan grupp var här före I1. Inget är dock skrivet i sten (haha) i detta. Kanske kommer ytterligare forskning att ge bättre besked. Det kommer spännande nyheter på området i stort sett varje år.

      Om du tänker efter finns det en rimlighet i detta. Nämligen att de människor som befunnit sig längst tid i norra Europa har utvecklat ljus hy, blont hår och blå ögon, något som har bra överlevnadsvärde här men dåligt söderut.

  3. Niklas says:

    Mats! Det finns ju ett antal undermutationer av bl.a. I1, t.ex. I1-M253 (“Ivars söner”) som kom in till Sverige först under bronsåldern. Idag bär ca 4 av 10 svenska män på genen I1-M253.

    • Mats Jangdal says:

      Jo, det där om det genetiska arvet var mer menat som kuriosa. Det ska inte tas allt för bokstavligt. Men visst är det bestickande att de med den ursprungligaste genuint europeiska mutationen samlats här, även senare anländande ättlingar som Ivars söner.

    • Jan Suhr says:

      Själv tillhör jag R1b-M269 som jag delar med 50% av europeiska män, cirka 125 miljoner män.

      • Mats Jangdal says:

        Jag var på väg att testa mig, men så kom jag på att alla testbolagen verkar vara amerikanska och jag vill inte att FBI, CIA eller NHS ska ha tillgång till min dna-profil. Inte svensk polis heller för den delen.
        Hur har du tänkt där?

        Jag är inte nyfiken på vilka som är mina närmaste släktingar, för det vet jag ganska väl. Mera vilka som är de riktigt gamla linjerna.

      • Jan Suhr says:

        Jag är inte särskilt paranoid. Om polisen vill få fram en misstänkt genom släkt-DNA så är det ju bara för dem att köpa ett test och se vad svaren ger.
        Det FTDNA gjort är att låta polisen jämföra sina värden med det som finns i databasen, alltså de slipper köpa ett test då de redan har den misstänktes DNA-profil från brottsplatsen.
        Hela grejen med DNA-testning i släktforskningssyfte är ju att hitta andra med gemensamma DNA-segment och då måste man dela med sig.
        Säljargumenten för testningsföretagen är att ha en stor databas att jämföra sina resultat, ju större databas desto större chans att hitta någon. Jag har släktingar som testats i ett annat företag än där jag är testad och följdaktligen ser jag inte dem i mina matchningar.

        Även om man känner till släkten ger DNA nya upptäckter. Själv visste jag “allt” om min faderslinje (Y-DNA) med min anfader Bernt Suhr, f-1615 i Bremen sades det. Testsvaren jag fick öppnade upp en helt ny värld och visar att Bernt troligen var född i Danmark.
        Kolla min hemsida för mer infp: http://www.jansuhr.se

  4. Thomas Gunnarson says:

    Det genuint svenska borde vara en militär kultur. Gång på gång återkommer det militära i arkeologin, i historieböckerna och dagens samhällsorganisation. Problemet vi har idag är en militär organisation kräver en överbefälhavare som vet vad han vill – och det har vi ingen idag! Det traditionella militära systemet bygger på en samhällshierarki där kungen är överst, sedan godsägarna, sedan armén, sedan byråkratin och sist industrin. Sedan 1945 är situation omvänd… men en kultur förändras inte så lätt. Folket lever efter de gamla principerna, men inte immigranterna för de agerar efter vad se upplever… Så vad är då militärt organiserat idag? Vård och skola. När DDR (vår kulturella kusin) föll var det inom vården allt började med att “vårdpersonalen gick hem”… Går svensk vårdpersonal “hem”? Inte än, men skolpersonalen har börjat “gå hem”… Det militära systemet måste gälla både lärare – och elever. När man började betrakta skolans verksamhet som en konsumtionsprodukt så måste den vara frivillig… Här finns utrymme för mycket debatt om kulturella fenomen.

    • Mats Jangdal says:

      När man tänker på att det var hit jordbruket nådde sist, för 4.000 – 6.000 år sedan eller så, så borde vi väl vara organiserade som jägare – samlare. Hur var sådana organiserade?
      Å andra sidan vet vi att innan kristendomens ankomst var vi organiserade i lag, väldigt ofta i båtlag, vilket väl kan ses som en militär struktur.
      Men när du skriver militär organisation av skolan får man ju Stig Järrel på näthinnan. Det var väl någon polischef nyligen som ansåg att skjutningar och gängvåld idag beror på det fria skolvalet. Kan man uppfatta det som kritik mot att den militära strukturen fallit?

      • Thomas Gunnarson says:

        Jag var inget föredöme i lumpen, då jag tyckte det var meningslös tid. Men det är så längesedan att det var närmare 40-talet än nutid så då jämför man. Hela det svenska samhället var militärt organiserat fram till att man lade ner militären, värnplikten och det.. Allt var militärt motiverat. De rester som finns kvar är t.ex. skolplikten, men då skolan inte längre är en teknisk utbildning utan en indoktrineringsanstalt så måste det betraktas vara ett fängelse. De protester som sker måste betraktas som sunda reaktioner, fängelseuppror. Av interner som är oskyldigt dömda och internerade… Så din reflektion om det “fria” skolvalet kan nog vara riktig. Frågan är bara hur pass “fritt” skolvalet är…

  5. olle reimers says:

    Jag är hemländare.

    Alla behöver ha ett hemland. Ett land där man känner sig hemma. Där man känner igen sig. Där man känner sig trygg.

    I hemlandet vet man att man blir förstådd. Men vet vad saker betyder. Saker som står skrivna på skyltar och som sägs i medierna.

    I hemlandet behöver man inte sätta ord på allting för att bli förstådd. Man håller vissa avstånd. Man höjer rösten lagom mycket. Kroppsspråket är bekant.

    I hemlandet är det jag som bestämmer. Inte den som bor någon annanstans. Jag sätter gränserna. I hemlandet kan jag vara generös mot den som vill komma på besök eller vill flytta in. Men det är jag som bestämmer.

    Jag är inte nationalist. Det låter lite för motsatt till internationalist.

    Jag är inte patriot. Det låter som om man är i krig.

    Jag är hemländare.

  6. olle reimers says:

    Intressant diskussion om essenser.

  7. Jan Andersson says:

    Under trettonhundratalet kom det många tyska rikemanssöner till Sverige, hitlockade av kungamakten. Det var endast den äldste sonen som ärvde föräldragodset, de övriga sönerna fick göra något annat, många blev korsriddare.

    Dessa tyskar hade med sig ett följe av fotfolk, en egen liten armé för det var farligt att röra sig i de svenska tassemarkerna annars. Se på Bockstensmannen, påvlig skatteindrivare som varit i Nidaros på väg hem till Rom med sadelväskorna fulla med pengar.

    Kanske reste de med klostren som etappmål, men tyskarna slog sig ofta ner i orörd natur, även i Norrland, och byggde en liten fogdegård och höll alla antagonister borta med sina för sin tid oöverträffat skickliga beväpnade ryttare. De hade förmodligen fått några privilegier från Kronan, kanske som landareal, och skattefrihet.

    Så vår militära kultur har sin förklaring och vårt senare stora intresse för Tyskland, stormaktstiden, handelsutbytet, Hansan, de rika affärsmännen på 1700- och 1800-talen, tyska församlingen i Gamla stan (med kyrkböckerna skrivna på tyska!) och så vidare.

    Kan detta bekräftas idag med DNA-tekniken?

    • Mats Jangdal says:

      Så kunnig är inte jag, men jag föreställer mig att det skulle innebära något slags utredning kring förekomsten av Y-kromosomer i grupperna I, N och R, samt att man via kyrkböcker eller annan information måste känna till för åtminstone en idag levande person med den förfader vars genomslag i befolkningens DNA som man vill undersöka.

    • Jan Suhr says:

      För att komma så långt bakåt i tiden med DNA-tester så är det bara Y-DNA som kan ge svaren. Det mer allmänna autosomala DNA:t som man får från alla sina anfäder blir efter 4-5 generationer så utblandat att vissa äldre segment helt enkelt skrivs över. I din tionde generationen bakåt har du 1024 personer som alla på något sätt bidragit till den du är, sammanlagt är det 2046 personer som är före dig efter tio generationer och då är vi bara på 1600-talet. Så det gäller att hitta en obruten manlig linje att testa och sen behöver man en knippa tur också.

      Min släkt kom troligen till Danmark med Kristian af Oldenberg 1448 (Kristian I) där de ingick i hans närmaste stab.

Leave a Reply