Atmosfärseffekten i grundutbildning

Jag har aldrig trott på påståendet på koldioxid som en växthusgas. Vet att jag i slutet på 70-talet eller början av 80-talet protesterade när någon sa att koldioxid är en växthusgas. Det är en falsk analogi, hävdade jag, för det strider mot gaslagarna.

På sistone har jag funderat på var jag fått denna insikt ifrån. Att det hänger ihop med min gymnasieutbildning på naturvetenskaplig linje på Midskogsskolans tekniska gymnasium i Luleå, det har alltid stått klart. Där hade jag Arne Lindahl som klassföreståndare och lärare i matte och fysik. Jag (och andra) påstår att han var skolans bästa lärare i dessa ämnen vid den tiden. Vi hade honom som sista kull innan han pensionerades. Han var med andra ord mycket rutinerad och väl påläst.

Min undran har varit om jag dragit dessa slutsatser själv, utifrån den kunskap vi fick på fysiklektionerna, eller om Arne Lindahl faktiskt konkret påstod det för oss. Han skulle inte ha gjort ett sådant påstående utan att lägga fram sitt bevis. Men jag har inget minne av att han gjorde det.

Det enda jag minns från tidigt 70-tal är att det varnades för en ny istid och den varningen fanns kvar åtminstone delvis in på 80-talet. Så när varningarna om koldioxid som en värmande växthusgas dök upp verkade det vara tagit direkt ur tomma luften, mer eller mindre bokstavligt talat.

Nyligen läste jag Gösta Petterssons Falskt Alarm, och där framkom att världens meteorologer i slutet på 50-talet var ense om det inte fanns någon växthuseffekt och inga växthusgaser. Istället hade de enats om att det finns en atmosfärseffekt som drivs av atmosfärens massa och Jordens gravitation. (variationerna drivs av solens variationer) Nyligen har Nikolov och Zeller med data från NASA bekräftat att så fungerar alla planeter med atmosfär i vårt solsystem. Principen verkar alltså vara universell. Universella principer är generellt bättre än specialfall, något som Albert Einstein ägnade mycket tid åt att visa.

Min lärare, Arne Lindahl, var fysiklärare redan i slutet på 40-talet. Det är inte alls omöjligt, snarare mycket sannolikt, att han följde med i den vetenskapliga diskursen på ett flertal områden. Han bör då ha observerat meteorologernas ställningstagande på 50-talet. När påståenden om växthuseffekt och växthusgaser dök upp på 70-talet fann han det för gott att informera oss om falskheten i det budskapet. Jag minns det inte, men detta är det enda sätt jag kan förklara att jag haft denna inställning i frågan klar för mig ända sedan den tiden. Det plus att jag från biologiundervisningen i högstadiet på 60-talet haft med mig lärarens ord att ekvationen för fotosyntesen är den viktigaste kunskap vi kommer att få oss till livs så länge vi lever.

Truth requires only the majority of one to triumph

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Atmosfärseffekten i grundutbildning

  1. Jan Andersson skriver:

    Ha! Min erfarenhet är exakt lika. Jag hade en fantastisk bra lärare i fysik på realskolan i början av sextiotalet, vi läste dessutom kemi och matte för andra mycket dugliga lärare. Frid över deras minnen och tack för läxorna!

  2. Åke Sundström skriver:

    Intressant tillbakablick på den tid när Sverige hade ett anständigt skolväsende, plus en sann slutkläm – den som på goda grunder underkänner föreställningen att sanningen går att utröna med hjälp av majoriteter.

    Vad växthuseffekten anbelangar tycks det nu bara återstå för dig och Gösta Pettersson att övertyga Gösta Walin om dess icke-existens. Att din gamle fysiklärare tycks ha delat din och Gösta P:s åsikt får väl däremot i dagsläget anses ha ett något lägre bevisvärde.

    Hoppas verkligen att Gösta W hör av sig i detta forum, för visst vore det ett stort framsteg om skeptikerkollektivet kan enas i klimatdebattens allra viktigaste fråga, i varje fall inom naturvetenskapliga fältet.

    Parentetiskt: för mig är, som bekant i detta forum, den ekonomiska analysen fullt tillräcklig för att underkänna de gängse hotbilderna. På en fri världsmarknad skulle dagens skrämselvisioner aldrig ha aktualiserats. Om IPCC:s hotbild bedömts vara väl underbyggd, hade priserna på kol och olja för länge sen befunnit sig på väldigt mycket högre nivåer än i dag och kolverken redan varit försedda med rökgasfilter. Troligen även de kinesiska. Problem solved!

    • Göran skriver:

      Jag har en känsla av att många i skeptikerkollektivet inte vill gå full hus och säga att koldioxid inte är en växthusgas på grund av att de inte vill bli helt avfärdade av alarmisterna.

      Dessutom är växthusgas en ganska konstig benämning eftersom ett växthus inte fungerar på sådant sätt att glasrutorna återstrålar värme utan bara håller den uppvärmda luften kvar på en plats. En sådan effekt kan inte uppstå i atmosfären.

  3. Ivar Andersson skriver:

    Jag håller inte med dig. Förklara varför utstrålningen är större en klar natt än en molnig natt. Det blir kallare den klara natten och mindre kallt den molniga natten. Enda skillnaden jag kan se är att molnens kondenserade vattenånga påverkar utstrålningen och temperaturen.

    • Göran skriver:

      Är du säker på att det är utstrålningen som är större en molnfri natt än att det en molnfri natt är kallare instrålning?

    • Mats Jangdal skriver:

      Min personliga tolkning av detta fenomen lyder så här. Värmetransporten från jordytan sker via konvektion av fuktig luft, alltså i vattenånga. Denna konvektion fortsätter till dess vattenångan når en höjd där den avkyls så att den kondenserar. I det ögonblicket avges värme i form av strålning ur vattenångan. Den strålningen fortsätter ut i rymden.
      Konvektion är en långsam mekansik process.
      Kalla klara nätter är det så lite vattenånga i atmosfären att konvektionen blir minimal. Istället strålar värmen ut från jordytan och strålning är en bokstavligt talat blixtsnabb process. Därför blir avkylningen så stor.
      Avkylning via strålning är inte lika effektiv som konvektion på att flytta stora mängder värme. Men å andra sidan är den snabb.

      • Ivar Andersson skriver:

        ”I det ögonblicket avges värme i form av strålning ur vattenångan. Den strålningen fortsätter ut i rymden.” Hur vet den var rymden finns och bara strålar mot rymden? Jag tror att strålningen sker även i nedre hemisfären.
        Konvektion och strålning pågår samtidigt men med mycket vattenånga försvinner mer energi. Har ingen koll på om luftfuktigheten är högre en molnig natt än en klar natt.

        • Mats Jangdal skriver:

          Det finns sannolikt en tröghet att stråla tillbaka mot en ljummen jordyta. Ut i rymden från någon kilometers höjd är trögheten mindre. Men visst, en del strålar tillbaka.

          Det är det IPCC kallar återstrålning och hävdar värmer Jorden en andra gång. Men då räknar de inte med att den värmen redan lämnat jordytan med konvektionen. Så de räknar samma input två gånger, utan mellanliggande output. Så får man inte göra.

          Absolut är luftfuktigheten högre när det är moln på himlen, annars skulle det inga bli.

  4. Åke Sundström skriver:

    Termen växthuseffekt används regelmässigt i media, men det handlar i praktiken om att bedöma vad som är MÄNNISKANS roll och vad som beror på andra fenomen, t ex naturliga variationer. I det första fallet talar man om Antropogen Global Warming, AGW, d v s en uppvärmning som i huvudsak tillskrivs utsläppen av CO2. Växthusteorin är därmed alarmisternas huvudargument och deras enda chans att hålla den alltmer absurda klimatcirkusen vid liv.

    Många skeptiker avstår från protester på denna punkt, därför att de anser det omöjligt att utesluta att en mindre del av uppvärmningen beror på CO2-utsläppen. Trots att de därmed gör det lättare för alarmisterna, mer vårdslösa med den vetenskapliga sanningen, att behålla sitt propagandistiska övertag. Utan en lösning av detta dilemma lär den mediala obalansen bestå. Ett skeptiskt självmål, kan man tycka.

  5. Jan Andersson skriver:

    Tack för lektionen, Mats! De sista frågetecknen försvann. Att hitta och lista alla faktorer som kan påverka klimatet är inte så svårt för en enveten amatörforskare, men att väga dessa storheter sinsemellan till en rättvisande bild av verkligheten kräver lång erfarenhet, öppet sinne och gott förstånd.

    Klimatforskningen är inte unik härvidlag, många andra komplicerade och snabbvariabla fysikaliska och kemiska processer kräver samma grundkunskap och långa utvärdering för att vara användbara.

    Och det finns inga exakta tal, utan bara storheter, vilket är en spärr för många. En av de viktigaste kunskaperna våra tekniska lärare försökte inpränta var just förmågan att väga storheter mot varandra. På den tiden fick man bara närmevärden från den vanliga räknestickan, som man själv måste sätta rätt tiopotens på; idag använder vi samma räkneapparat som ekonomerna, och det stackars kommatecknet far fram och tillbaka på displayen och i skallen hos många.

    • Mats Jangdal skriver:

      Ja, räknestickan var tekniskt inte det bästa matematiska hjälpmedlet, men pedagogiskt var den osannolikt bra!

Kommentarer är stängda.