Såssialismen

Facket, med sitt mål om monopol över arbetskraftsutbudet, bidrar på det sättet att skapa permanent arbetslöshet för 5-10% av befolkningen. På det viset tillhandahålls en pool av billig och foglig arbetskraft.

Både fack och arbetsgivare kan strunta i om en liten andel medborgare ställs utanför arbetsmarknaden, egen försörjning och människovärde. De sociala kostnaderna externaliseras, påförs skattekollektivet, medan vinsterna, för såväl fackmedlemmar som kollektivanslutna företag internaliseras.

Någon tredje väg, något individuellt förhandlingsutrymme finns inte. Den svenska modellen skapar en rigid arbetsmarknad med ansiktslös maktutövning, fantasilös och empatilös rekrytering mitt i den retoriska självgodheten om den humanistiska stormaktens överlägsna system.
Deklarationen om mänskliga rättigheter avser individer. Varför tror alla sossar att man måste ge upp sin individuella rätt för att få den försvarad av ett kollektiv?

Alternativet med statligt bestämd minimilön reducerar i viss mån fackets makt och den enda tolkningen av arbetsrätt. Men det ger ingen förbättring för dem som av olika skäl vill eller måste förhandla individuellt om löner och andra villkor.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Såssialismen

  1. Göran skriver:

    Förhållandet mellan fackföreningar och arbetsgivare i Sverige är ett fascistiskt system. Facken håller kontroll på vilka som får arbeta inom ett yrke och förhandlar med arbetsgivarna över huvudet på arbetarna.

    Kollektivavtalen är delvis en form av att sätta en minimilön. Minimilöner har sitt ursprung i att stänga ute vissa grupper från arbetsmarknaden. Den som inte kan producera får inte vara med. Den som inte får vara med ska försörjas av staten. De som inte får vara med röstar på socialdemokraterna. Cirkeln är sluten: facket och socialdemokraternas affärsidé.

    Det enda de inte verkar se är att deras affärsidé trasar sönder sig själv eftersom den strider mot människans natur.

    • Mats Jangdal skriver:

      Så sant!

    • Åke Sundström skriver:

      Nåja, det finns väsentliga gradskillnader mellan frivilligt ingångna kollektivavtal och fascism, men visst det inslag av tvång som strider inte bara mot ”människans natur” men framför allt mot marknadsekonomins principer. Så, återigen, är det väl de borgerliga partiernas acceptans av systemet som du/vi bör kritisera?

Kommentarer är stängda.