Är människan en flockvarelse?

Är majoriteten av mänskligheten så beroende av att tillhöra en flock att man hellre väljer att tillhöra den största flocken än att tillhöra den som har rätt? Om det är på det viset är framtiden utomordentligt mörk för mänskligheten.
Det betyder också att i masskommunikationens tidevarv, igår alltså. Efter TVns genombrott vann den idé, det narrativ som först väckte intresse. I dagens hyperspeedade mediala tidevarv, med så kallat sociala medier, där trender sprids blixtsnabbt på ett flertal plattformar, blir flockbeteendet exponentiellt avgörande.

Stämmer dessa observationer går det inte att vinna klimatdebatten med fakta. Inte heller kan man få en majoritet för att sluta rösta sig till andras pengar. Socialismen har vunnit ända tills den förintar både samhället och sig själv. Det finns flera exempel i naturen på parasiter som fungerar så.
Fick vi 200-300 år av individuell utveckling, vetenskap och förnuft, innan flockmentaliteten tog över och det moderna samhällets undergång inleddes?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

23 svar på Är människan en flockvarelse?

  1. SasjaL skriver:

    Det finns gamla svenska studier över just flockmentalitét. Man försökte få svar på varför folk grupperar sig. I de fallen jag tänker på, varför man blir punkare, mods etc. Kontentan var att många är rädda att hamna utanför gemenskap, att inte bli uppmärksammade. Beroende på miljö kan det då ta olika uttryck, ibland inte helt logiska. För den bekväme är det enkelt att låta någon annan …

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Svar ja; vi är en social apa. Alla våra samhällsstrukturer bygger på detta faktum. Människor som inbillar sig att vi alla är unika individer med egen vilja och att det finns universellt mätbar rationalitet eller logik bedrar sig. Troligen till följd av en känsla av svag ställning i gruppen, eller att gruppen är svag i sammanhållningen. Begreppen alienering och anomie är de sociologiska benämningarna för när flockdjuret människan tappar kontakten med gruppen.

    Det är dock endast de senaste 150 åren man gjort ideologi av att alla i flocken måste vara antingen lika eller kan välja hur de vill vara: bägge är fel. Det är inte sådana vi är.

    Betänk följande: en normalfungerande hjärna kan redigera sina minnen av sina egna beslutsprocesser för dessa skall stämma med hur den för ögonblicket utifrån gruppens värderingar förväntas alltid ha tyckt. Vi tror oss alltid ha varit den eller de gruppidentiteter och egenskaper som den eller de grupper vi instinktivt känner samhörighet med hyser och så som de uttolkas och kommuniceras via gruppledarna.

    Vi lever nu i så stora identitetsmässigt överlappande grupper att vi har flera olika ledare, där vi tidigare hade få; det är inte förrän denna sidan år 1900 som ”individen” som centralt identitetsbegrepp gör sitt intåg bland majoriteten i Europa och USA. Tidigare var upplevelsen av att vara en individ, vilket betyder att vara skild från gruppen, förbehållet de rika och mäktiga (alltså dryga 1-2% av befolkningen) – övriga var i sin upplevelse av sig själva (och att tänka på det viset är även det ett överklass respektive nittonhundratalsfenomen) i vårt perspektiv förlängningar av gruppen (familjen, ätten, byn, socken, län, kristendomen – på artonhundratalet tillkommer så sakteliga nationen och staten rent idémässigt).

    Gemenskapen som något mer än en familj gav möjlighet för nationalismen att bli en kraft som utmanade den gamla adeln, borgerskapet, och kronan – över hela Europa. Från Westfaliska freden via de franska revolutionerna till de demokratiska reformer som ger det moderna Europa är det gruppidentiteten som ett folk och en nation som ger en makt och styrka som krävs: de mer framsynta av ägareklass och gammal makt kopplade tidigt sina vagnar till det loket. Familjen Wallenberg är ett exempel att imponeras och ta lärdom av.

    Så, ja: vi är och förblir en flockvarelse. Människor som inte klarar anpassning till omgivningen eller umgänge med den mår ofta dåligt. Människor vars hjärna fungerar korrekt belönas av denna ju mer och bättre de passar in.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Göran skriver:

      Och hur kopplar du det till klimathysterin? Finns det någon gräns på hur stor flock vi vill tillhöra i förhållande till vilket behov vi har av att få ut nytta av en flock?

    • Åke Sundström skriver:

      Men din hypotes om att ”folk och nation” ger makt och styrka verkar ju inte alls stämma i dagsläget. Nationalismen och det egna folket, svenskarna, är ju i dag begrepp som i varje fall den svenska överheten tar tydligt avstånd ifrån. Men din tes går att applicera på den sk gyllene epoken 1850-1914 och bidrog till de framsteg som dock mer fundamentalt handlade om skråväsendets avskaffande och frihandelstankens, tillika kapitalismens, genombrott.

      Och detta med flockberoendet är väl också tveksamt. I tidernas gryning var flocken en trygghet, i dag är den ett hot, eftersom dagens flockledare har helt andra agendor än att bry sig om flockmedlemmarna. Och fler nya metoder, Orwell-style, att tillgripa för utmåla sveken som godhjärtad omsorg.

      I min bok är huvudorsaken till dagens anarki att den s k kunskapseliten numera tämligen ogenerat springer politiska ärenden och högtidligen struntar i vad som är sant eller falskt. Extraknäcken är den viktigaste ledfyren, enbart kunskap genererar inga lönsamma sidouppdrag. Hur annars går det, som också Göran undrar, att förklara dagens klimathysteri? Eller den svenska demokratins så förunderligt smidiga avveckling?

    • Mats Jangdal skriver:

      Jag vill verkligen inte likställa begreppen social varelse och flockvarelse!
      Det förstnämnda tolkar jag som intellektuell interaktion (det vi gör här på Frihetsportalen), det andra tolkar jag som tanklöst följa John.

  3. Dandersan skriver:

    Sommarprataren Ann Ramberg visar vad PK innebär.
    ”Alla skall få säga vad jag vill!”

    • Göran skriver:

      Jag tittade på listan över sommarpratare 2019. Bara en enda jag skulle kunna tänka mig att lyssna på: Leif Östling.

      Resten är nog bara PK-godkänt dravel, blandat med rena lögner som jag förmodar att t.ex. Michael Tjernström, professor i meteorologi, kommer spotta ur sig om klimatet.

      Alla dessa enfaldiga artister. Det finns faktiskt intressanta människor, men är de omöjliga att hitta?

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Klimatdebatten är enligt min ”känsla” ganska snart avslutad och hav tröst Mats, det blir helt andra händelser i vår omgivning som kommer att fånga vår uppmärksamhet. Socialisterna har i sin syn på flocken missbedömt verkligheten. Det är ransoneringen av ”resurser” som kommer att utmejsla framtiden för ”flocken”. Det förundrar mig dagligen att medborgarna inte reagerar över all utplundring och alla ingrepp som politiker måste påtvinga sina medmänniskor för att de själva skall överleva.
    Vem funderar över hur vårt fina fiske i svenska hav utarmas inte på grund av människan utfört fiske men mer av kanske 100.000 talet sälar och kanske 400.000 tals skarvar och socialisterna har mage att trakassera vår fiskarbefolkning. Vem funderar över alla rovdjuren som fördärvar vårt viltbestånd runt om i Sverige? Återigen, socialisterna använder dem för att trakassera landsbygdsbefolkningen för att med tvång göra sin ”flock” större i betongghetton man kallar för städer.
    Vem funderar över systematiska trakasserier av ca 17.000 heltidslantbrukare som i princip neutraliserats genom indoktrinering om deras samhällsfarlighet. Har någon funderat över medias och politiker sjukliga medömkan över ett torrår 2018 med krokodiltårar och ”handören” som slängs till dem, inte för att hjälpa producenterna men väl visa godheten inför röstsäljarna/valboskapen.
    De sista som drabbas när socialisterna genomfört sin fullständiga ransonering av rättigheter och förmodligen även livsmedel är faktiskt bönder och skogsfolk och jag inbillar mig att samma socialister kommer att fly det sjunkande skeppet hellre än att göra en ”stalin”, dvs en totalutrotning av landsbygsdbefolkningen.
    Socialisterna med hjälp av ”borgerliga” med svaga själar initierade på 1930 talet krafter som de i slutändan inte kunde kontrollera.

    • Mats Jangdal skriver:

      Vi är nog eniga sedan länge, Samuel! Socialisterna söker med alla medel bli flockledare.

  5. Jan Andersson skriver:

    Redan under Olof Palmes tid på sjuttiotalet när den offentliga sektorn växte snabbt, varnade tänkande människor för vad som skulle hända när de som fick skattefinansierad lön blev fler än de andra som fick lön baserad på produktion och försäljning. Det skulle då bli omöjligt att få majoritet för partier som ville minska den offentliga sektorn, eftersom ingen där ville bli av med jobbet och att deras kompetenser var svåra att placera i den närande sektorn.

    Nu är vi där, en tragisk lose-lose-situation som vi knappast kan ta oss ur. Och det är ovanpå invandringen, elförsörjningen, klimathysterin och all annan skit som fördunklar synen hos politikerna mest, vad det verkar.

    Det är absolut nödvändigt att inse att först kommer fabriken som anställer arbetare, som får familjer som ökar befolkningen stadigt, sedan kommer den allmänna servicen som skolor, vårdcentral och snöröjning. Om fabriken läggs ner och folk flyttar så måste givetvis den offentliga sektorn i samhället anpassa sig och minska sin verksamhet i lika grad.

    Men det är svårt för våra styrande att fatta detta, fabriken är borta, husen står tomma, med dit flyttar man tusentals asylsökande så att den offentliga sektorn slipper att banta.

    Fabriken hade inte råd med elräkningen och skatten utan flyttades utomlands. Och ingen i byn tjänar några riktiga pengar längre. Ebberöds bank var en god affär i jämförelse. Men ingen politiker törs beröra detta monumentalt viktiga samband, utan rycker på axlarna. Sverige är dömt till svältdöden, helt av egen förskyllan, men påhejade av idiotklubben EU.

    • Mats Jangdal skriver:

      Jag kommer med en liten del om det nästa vecka.

    • Åke Sundström skriver:

      Men tror du verkligen att all dårskap beror på att politikernas syn har fördunklats? Motsatsen är mer sannolik, att det är politikerna som fördunklar väljarkårens syn (med värdefull hjälp också av en korrupt intellektuell elit). Nej, var säker på att nomenklaturan har koll, de vet vad som är bäst för dem själva, annat är ovidkommande.

      Och ingenting är väl tydligare än just klimatpolitiken, som ger finansministern en massa miljarder att använda till helt andra ting än att rädda jordgloben från undergång och samtidigt göra lilla Greta lite gladare.

      • Göran skriver:

        Om du tittar på vänster så vill de ha mer av allt hela tiden. Frågan är varifrån de ska få resurserna? Det enda svara jag kan få fram är att vänstern tror att de kan fördela om resurser från de rika så att vänster får mer resurser.

        Detta faller av två skäl. 1) De rika har inte så mycket resurser som vänster tror att de har. Snacket om att 1 % äger 90 % av tillgångarna är bara en myt. 2) När alla de rikas tillgångar är beslagtagna, varifrån kommer tillgångarna nästa åt?

        Det enda som händer, är att vi har fest i några dagar och sedan får vi börja fundera över varför det inte blir några nya tillgångar, eftersom allt kapital som behövs för att skapa tillgångar har försvunnit.

        • Åke Sundström skriver:

          Ingalunda, omfördelningsmetoden visavi kapitalet har för länge sen övergivits. Kapitalet låter sig inte mobbas på samma sätt som Partiets gräsrötter. Men maktens män har hittat en finurligare lösning: att låta barnbarnen finansiera dagens ”välfärd”. Med hjälp av nollräntor och ett växande skuldberg går konkursen att dölja ännu ett antal år. Har du missat det paradigmskiftet?

          • Göran skriver:

            Nu tror jag inte du hänger med riktigt. Det är massor med vänstermänniskor som tror att de kan förbättra sina egna liv och andras liv genom att konfiskera de rikas tillgångar.

            De kanske inte skriker så högt i Sverige, men i USA skriker de högt och misshandlar även folk med andra åsikter.

            • Åke Sundström skriver:

              Det är skillnad på vad vänstermänniskor tror och vad som faktiskt sker. Den förda politiken gynnar bevisligen de allra rikaste. Löfven och Andersson är i realiteten den ekonomiska överklassens välgörare och samtidigt sina egna gräsrötters värsta fiender.

              Du har tydligen missat att arbetarrörelsens Sverige har en nästan lika sned förmögenhetsfördelning som oligarkernas USA. Så långt har den skränande vänstern rätt, men den låtsas ingenting förstå om orsaken till de stora inkomstklyftorna: vänsterpolitik i form av t ex snabb reell inflation och negativa realräntor.

              Det finns m a o mycket kvar att omfördela för den som önskar att högt välstånd skall förtjänas, inte som manna från himlen regna över de redan rika.

      • Jan Andersson skriver:

        Jag vill helst inte tänka på att det finns politiker som gör detta med flit. Om de bara är okunniga verkar det lättare att byta ut dem. Men tyvärr inser jag att du har rätt. Det är väljarkåren som man måste upplysa med bland annat denna blogg.

  6. klyvnadenstid skriver:

    Efter några kommentarer tenderar diskussioner att gravitera mot politikens centralpunkt, så upplever jag även detta meningsutbyte. Men den fråga som artikeln reser anser jag viktig även för att förstå hur vi hamnat där vi befinner oss.

    För mig är det uppenbart att människan är en flockvarelse, ett flockdjur, som beter sig på samma sätt som ett får gör som förlorar sin flock. Precis som fåret går under utan flocken kan människan inte överleva utanför dess hegemoni. Detta har varit vårt öde i tusentals generationer.

    Alla som ger människan egenskaper på detta sätt är enligt postmodernism och alla sorters marxism, eller enligt Humanisterna Christer Sturemark Essensialister, vilket är bland det värsta man kan omfatta i åsikt. För att reta upp dessa åsiktsriktningar ytterligare skulle jag vilja lägga ytterligare essens till den mänskliga arten.

    Vi är inte bara ett flockdjur, vi är en frihetsälskande, kreativt, till egenskaper normalfördelat hierarkibyggande flockvarelse. När politik skall formuleras så är jag övertygad om att det i första hand handlar om att anpassa oss till samhällets byggmaterials egenskaper.

    Ta bara detta faktum att människan till egenskaper är normalfördelade. Om det vore allmänt känt bland befolkningen och lärdes ut i våra skolor så skulle genusfeminism vara en obsolet ståndpunkt.

    Hur förhåller det sig då med den motsättning mellan flockdjuret och den fria människan. Flockvarelser är vi rent biologiskt men vi har dessutom en hjärna som gör oss ytterst kreativa som handlande autonoma individer. Vilken roll vi intar i flocken beror på var vi i egenskapen intelligens befinner oss i normalfördelningen. Har vi värden kring en standardavvikelse kring medelvärdet befinner vi oss troligen i flockens mitt. Har vi en särbegåvning så befinner vi oss i flockens periferi. Där vi verkar för att hitta flockens framtid.

    Som jag uppfattat det finns inget starkare stöd för det demokratiska styrelseskicket än det faktum att människan till egenskaper är normalfördelad.

    • Mats Jangdal skriver:

      Det är förmodligen många egenskaper som kan sorteras in i en normalfördelning. Därför vill jag till din fina beskrivning lägga att det verkar som om en majoritet av mänskligheten normalfördelat kan sorteras in som flockvarelser, men att några måste anses stå så långt ifrån flockmentalitet att de (vi) inte styrs av flockbeteende.
      Likaså att det finns människor (förmodligen till stor del samma personer) som inte bejakar hierarkier.

      • klyvnadenstid skriver:

        Jag tror att det förhåller sig annorlunda då det gäller hierarkier. De är nödvändigtvis inte en del av vår biologi, de genomsyrar istället hela vår värld. Hierarkier är nödvändiga för att skapa koncentrera kunskap, för att skapa världen. Hierarkier är nödvändiga för att skapa ordning i det kaos vi är en del av. Detta talar i och för sig för att det satt spår i vår biologi.

        • Mats Jangdal skriver:

          Jag förnekar inte att det finns hierarkier. Men jag är inte övertygad om att de behövs, och jag är säker på att somliga inte vill ha dem och klarar sig bättre utan dem.

  7. villervalle03v skriver:

    Flock mentaliteten är ingrodd sen hundratusentals år då man fångade byten på savannen och överlevde lättare om man var flera. Den starkaste bestämde liksom i de flesta djurgrupper. Människan lärde sig att anpassa sig efter det för överlevnad och förde vidare de generna i tusental generationer till dags dato. Idag innebär anpassnings egenskapen att man accepterar samhället försämringar och anpassar sig efter de ledande figurerna, media politiker och auktoriteter. Man lever istället in i lek program, musik, film och andra arrangemang som arrangeras för folket, det visste redan de gamla kejsarna i Rom, var viktigt. Liksom Marx nämnde, religion är opium för folket, är förnöjelse och förstörelse viktigt att inrätta och upprätthålla, därav statsstödet till allt som inbegriper det, även sporten, idrotten ingår i detta.
    Även de med ett intellekt som säger annat, undertrycker det för att det skulle innebära uppoffringar, inte överlevnad som förr, men det sociala livet och arbetssituationen skulle försämras, liksom intäkterna. Sverige är nog det land där folket mest inrättar sig och anpassar sig efter statens riktlinjer. Jantelagens Du ska inte tro att du är nåt, inverkar nog också på oss svenskar. Långt bak i tiden är bondeupproren, Dacke fejden och Dala dansen m.fl. som skulle behövas.

    • Mats Jangdal skriver:

      Klart att en majoritet är beroende av gruppen. Men jag påstår att vi trots allt är 1, 5, 10%? som lämnar gruppen och går åt ett annat håll om vi inte trivs med sällskapet.
      Att vi är en social varelse ska dock inte förväxlas med den lättledda flockens mentalitet. Så kanske 20% är sociala utan att vara flockvarelser?

Kommentarer är stängda.