Nu har jag två gånger skrivit om badjävlar, om hur människor i städerna, i byråkratin, i karriären, i intresseorganisationer, lägger krokben för vanligt folk på landet. Jag har kallat dem badjävlar. Vid förnyad betraktelse visar det sig att jag har beskrivit ett symptom, men inte dess orsak. Så här kommer ett subjektivt försök.
En svensk kronologi
Vi har allt sedan arbetarrörelsens barndom, alltså socialister och kommunister, haft att göra med en rörelse, en grupp människor med en annan värdegrund än de människor som levt och lever av naturen har. Där de som lever av naturen, (jägare, fiskare, odlare, trä- och skogsmänniskor) har en värdegrund som i någon mån kan kallas konservativ, har socialisterna en värdegrund de själva kallar progressiv. Den förstnämnda är uttalat för bevarande av en livsstil och de villkor den livsstilen kan förknippas med. Den andra med en uttalad avsikt att förändra, även mot människors vilja. De vill skapa både ett nytt samhälle och en ny samhällsvarelse, en ny människa.
Strategin
Vägen till att deformera (alt. reformera) medborgarna på detta sätt går via utbildning och en så kallad klassresa. De hävdar att via en centralt planerad statlig utbildning erhåller människorna en livskvalitet och en status i sina medmänniskors ögon, som de annars inte skulle få. Reklamen för denna klassresa liksom utbildningen i sig är naturligtvis också en väl orkestrerad indoktrinering. I denna indoktrinering ingår inte bara att ta avstånd från dem som lever av naturen, man ska förakta dem, förtala dem och ta varje chans att försvåra för dem.
De som lever av naturen utmålas som privilegierad ondska, som måste bekämpas. För att snabbt uppnå resultat på denna väg uppfann socialdemokraterna allemansrätten, med stöd ur Fritidsutredningen SOU 1940-12. Med den som alibi kunde massan omvandlas till nyttiga idioter i socialismens tjänst. Det vill säga badjävlar UPA.
Ideologin
För socialisterna är egendom stöld, något orättvist som måste åtgärdas. Det gäller i minst lika hög grad ärvd egendom. Men det orättvisa privilegiet gäller också de som kan klara sig själva, på det de äger, med vad de kan. Dessa människor, som inte väljer att hoppa på den föreskrivna klassresan, utan väljer att hålla fast vid det gamla, blir i deras ögon vanartiga medborgare vilka behöver uppfostras med diverse lämpor.
Det gäller även de som utbildat sig till agronom, veterinär, ingenjör, eller något annat inom klassresesystemet, men lika fullt väljer att återvända till sina rötter för att där praktisera sina nya kunskaper på ett sätt som gynnar deras kultivering av det naturnära som socialisterna hatar.
Driften att sköta sig själv, att bistå den egna avkomman med generationers ackumulerade insikter och att tillfoga nya, blir en subversiv handling i badjävlarnas ögon.
Taktiken
Socialisterna klarar inte av människor med egenmakt, för deras system bygger på människors vanmakt, som lindras av staten, på order av ”den högste” inom partiet. De vanartiga svälts ut för att sedan bli bidragstagare och när det inte hjälper för att genomdriva badjävlarnas usurpation blir deras egendom med mer eller mindre fantasifulla formuleringar konfiskerad för att användas i det ”allmännas” tjänst. På det viset har matpriser och hyresregleringar manipulerats så att värden har överförts från de vanartiga till badjävlarna och de som styr dessa.
Resultatet
Idag, när svenskarna upptäcker att det museala Sverige är på väg att försvinna, både som folk och som natur, så till den grad att det inte längre säkert kan besökas, inte ens för att bespotta det. Då växer insikten att de vanartiga människorna hade en poäng i sitt bakåtsträvande. Som allra minst var de åtminstone en länk till det förflutna, till den egna kulturen. Men sällan saknas kon förrän båset är tomt.
RSS – inlägg
Det är ingen tvekan om att vi har fått det allmänt mycket bättre sedan trettiotalet. Men i länder som inte haft socialistiskt styre har det gått ännu bättre än i Sverige. Det understryker att socialisternas maktfullkomlighet har varit det viktigaste för dem, inte svenska folkets bästa. Nu när välfärdsstaten håller på att kollapsa av humanistisk hybris kan ändå inte socialisterna släppa en tum på sina principer trots att man nu tydligt ser den fula baksidan och konsekvenserna av flera decenniers vanstyre. Listan över misslyckade projekt och ogenomtänkta reformer kan göras lång för den som vill skriva den svenska socialismens historia.
Vi hade Bondeförbundet förr i tiden som värnade landsbygden mot alltför brutala reformer, men ur detta har uppstått ytterligare ett helt överflödigt vänsterparti.
Demokrati kräver en fungerande opposition. Den finns knappast alls, bara i möjlig lättversion av SD, och det är de andra partierna som gjort SD till oppositionsparti och därmed hatobjekt. Var finns den verkliga och kraftfulla oppositionen, alltså en stark liberal eller konservativ falang som kan möta den vänsterskock som nu missköter Sverige å det grövsta på deras egen planhalva?
Om vi bara sväljer ner förtreten för 137 kr i skattelättnad så får vi skylla oss själva för att vi inte har tagit upp kampen i tid.
Inte riktigt sant att vi (d v s medborgarna) får ”skylla oss själva”. Mer korrekt, som du också skriver, att vi kan skylla från frånvaron av saknat en ”fungerande opposition”. Det är i detta tomrum som vänsterhegemonin cementerats – med hjälp av framför allt regeringscheferna Bildt och Reinfeldt, men med Olofsson, Lööf och Björklund som supertunga släpankare. Nu återstår bara hoppet att den potentielle alliansbossen, Kristersson, snabbt väcks av en partisekreterare (Strömmer) som nog vill göra mer än bara jamsa med i vänsterspåret.
Inte heller de tre förment libertarianska småpartierna talar det nödvändiga klarspråk som krävs för att beskriva den konkreta innebörden av de vackra ideologiska deklarationerna. Varken MED eller KVP – låt vara att Mats i det senare fallet bidragit till en viss uppryckning, i EU-frågan t ex. Mest radikal-liberalt i ekonomiska frågor är faktiskt det kristna värdepartiet, fast inte heller det orkar kräva ett utträde ur fattigdomsalliansen EU (sinekurerna lockar är de gudstroende).
Och hur komiskt är det inte när Lööf nu skryter med den selektiva skatterabatten i norra och västra Sverige på – hör och häpna – 137 kronor i månaden. Jag tror inte att väljarna hurrar över den bragden, effekten blir rimligen den motsatta, att Lööfs supporters flyr sin kos. Annars är dom ju precis så lättlurade som du befarar.
Det skall ”resar” till som Mats Jangdal och Gunnar Wiktorsson för att avslöja bedrägliga socialister och bondeförbundare. Tänk er de astronomiska summor det har kostat landet att bedöva en hel befolkning med ett opium (utplundrade skatter) för att ingen skall våga ifrågasätta det ”vulgärsocialistiska” uttrycket ”ALLMEMANSRÄTT”, det finns inget vackert det finns inget fult i uttrycket det finns bara en bakomliggande anledning till att det lanserats nämligen stöld av någon annans rätt. Blir det en utarmad landsbygd med dess konsekvenser som kommer väcka befolkningen, livsmedelsransonering har vi ju redan i form av produktionsbegränsningar som socialisterna påtvingar landsbygdsbefolkningen. Törs någon presentera avgifterna bönder tvingas betala?
Tack Mats och många andra att ni vågar säga sanning och avslöja den verkliga innebörden i den så kallade ”ALLEMANSRÄTTEN”, sug på den!!! Fantastiskt inlägg.
Men sällan saknas kon förrän båset är tomt.” skriver Mats. Att känna till de gamla ordspråken är en gåva, de ger god vägledning i livet. Ingen saknar kon förrän båset är tomt känner inte socialisterna till därför kommer de att stryka med först när ”Djurens Rätt” och deras armé av aktivister förklädda till ”djurskyddshandläggare” och en hjälpsam polismyndighet och domstolsväsendet lyckats med sitt uppsåt, att ta bort jordbrukets produktionsdjur och deras ägare. Ett smart mål eller hur? Ordspråk som används generation efter generation är sanna. Respekterar man inte dem får man skylla sig själv!
På denna blogg https://forystablogg.wordpress.com/2014/12/11/skanepolisen-forlorade-fakturamal/ finns mängder med bevis för hur djurbönder och andra djurägare och deras familjer döms för djurplågeri på helt falska grunder. Detta med regeringens och massmedias medverkan, där den nerlagda Djurskyddsmyndighetens VD tillika Veterinärförbundets f.d. ordförande Torsten Jakobsson varit primus motor under lång tid med valspråket. ”Alla bönder är kriminella det gäller bara att komma på dem”.
Att detta kunnat pågå och pågår än i dag 30 år efter 1988 års djurskyddslag har LRF-toppen ett stort ansvar för då de inte har haft lust att skita ner sig med ett djurskyddsärende. På samma sätt som de inte använder sig av EU:s FADN-statistik som dolts av hela Lantbruksadministrationen i Sverige sedan 1995 när vi blev medlemmar i EU tillsammans med Österrike och Finland. I Finland har statistiken redovisats varje år med svensk text sedan vi kom med i EU. LRF har verkligen vanvårdat sina medlemmar intressen när de inte konfronterar regeringen med FADN-statistiken. Fast att jag i ATL 2015-02-20 avslöjade att statistiken existerade. Tjugo år efter införandet, när Sverige hade 4 procent kostnadstäckning i sitt jordbruk i jämförelse med att medeltalet i EU låg på 63 procent. Finland 52, Österrike 39, Tjeckien 198 och Ungern 220 procent.
LRF satt även och sov när deras medlemmar drabbades av pomperipossaeffekten då de fick betala skatt på skatten i och med att man inte, som efter pomperipossaeffekten 10 mars 1976 fick göra ett schablonavdrag för egenavgifterna. En försyndelse som härrörde från ATP: s införande 1960-01-01. På hösten innan hade jag skrivit en motion till LRF där jag krävde att dubbelbeskattningen skulle upphävas. Jag behövde inte försvara min motion. Vår folkkära sagotant Astrid Lindgren hade fixat problemet på en minuts debatt med finansminister Gunnar Sträng i riksdagen.
Döm om min förvåning när LRF-ledningen på stämman pläderade för att det på grund av eftersläpningen då skulle få två avdrag på samma år varför LRF ledningen föreslog att det andra årets avdrag skulle delas upp på 3 år. När det enda rätta hade varit att göra en eftertaxering på samtliga år som den felaktiga beskattningen pågått. Jag protesterade men till vilken nytta i dårarnas paradis den korporativistiska organisationen staten i staten LRF. Alla enskilda firmor hade blivit orättvist beskattade sedan ATP infördes. Detta medförde för mycket betald skatt.
Lägg därtill alla löneförhöjningar som högavlönade fick när man bestämde att löneökningarna i löneförhandlingarna skulle beräknas som procent på nettolönen istället för på bruttolönen före skatt.
Efter detta kom som grädden på moset 1990 års skattereform som framstår som det störta rånet på låginkomsttagarna i modern tid. Då man ökade momsen på flera områden samtidigt som man sänkte inkomstskatterna för löntagarna en gång till genom att inte ta hänsyn till skattesänkningarna i löneförhandlingarna då de höjde sina löner procentuellt som om ingenting hänt. Svenska småföretagare och i synnerhet våra bönder har vanvårdats på värsta sätt. Nu har jag säkert syndat mot ett gammalt ordspråk. ”Av för måna hugg blir yxan slö.” Hoppas att jag blir förlåten.