Dagens gästskribent är Arne Gunnarsson, som avser bilda en riksförening för fastighetsägare med enskilt avlopp.
Anders Mårtensson, VD för VVS-fabrikanternas råd, hyllar i ett debattinlägg, förslaget till återkommande avloppsdeklaration för enskilda avlopp. Förslaget har presenterats av Havs- och vattenmyndigheten och innebär att cirka 700.000 fastigheter tvingas lämna en obligatorisk avloppsdeklaration vart sjunde år till en uppskattad kostnad av 2000 – 5000 kronor per kontrolltillfälle.
Förslaget kommer troligen att antas och det är bara att gratulera hela VVS- och entreprenörsbranschen till ett framgångsrikt lobbyarbete. Samtidigt måste man beklaga alla de 700.000 fastighetsägarna som får stå för notan.
Sedan lång tid tillbaka har det varit förbjudet att släppa ut orenat avloppsvatten i ett vattenområde. Därutöver finns ett krav att orenat avloppsvatten inte heller i annat sammanhang får släppas ut så att ”olägenhet för människors hälsa eller miljön uppkommer”. Detta tilläggskrav har miljömyndigheterna – påhejade av branschorganisationerna – lyckats upphöja till norm, så att i princip alla enskilda avlopp skall anses utgöra en risk för miljön eller människors hälsa. Sedan kvittar det om fastigheten ligger flera kilometer från annan bebyggelse eller om det är ett fritidshus som bara används några veckor på sommaren.
Myndigheterna och branschen vägrar acceptera naturens egen rening. trots att det finns en HaV-bekostad utredning, som säger att i normalfallet (skogs- och jordbrukslandskapet) kan man räkna att vid utsläpp av blandat avloppsvatten från infiltrationsanläggning, så kommer sannolikt ingen fosfor att nå recipienten om avståndet från anläggning till utströmningsområde är 150 meter eller längre. Vid utsläpp av enbart BDT-vatten (bad/disk/tvätt), så absorberas den utsläppta fosformängden redan efter 15-20 meter. Se PDF nedan.
Så istället för den hittills vanliga avloppslösningen med trekammarbrunn och efterföljande stenkista, så har man tvingat fram ett system med särskilda infiltrationsbäddar, ofta i kombination med pumpning av avloppsvattnet och i många kommuner dessutom krav på särskild fosforrening.
Detta till en beräknad kostnad av totalt 5-10 miljarder, vilket främst drabbar landsbygdsbefolkningen.
Det gamla systemet skötte naturen själv. Alla tekniska lösningar (som exempelvis pumpar) kräver tillsyn och underhåll. Så när alla avlopp är åtgärdade kan VA-branschen se fram emot fortsatta intäkter från de återkommande avloppsdeklationerna. Inte särskilt förvånande att de ropar ”’Hurra!”
Det finns ingen samlad organisation eller förening för alla dem med egna avlopp. De blir därför aldrig tillfrågade som remissorgan när nya regler kommer, Spelplanen är fri för hela den urbaniserade miljörörelsen och alla branschorganisationer. Vi är därför några som kommer att samlas för att se om vi kan bilda en riksorganisation till stöd för dem enskilt avlopp.
Arne Gunnarsson, Strömsnäsbruk.
Jag kan slå vad om att det kommer att vara en massa VVS-firmor som kommer att hitta på att folks avloppsanläggningar måste byggas om, fastän de inte behöver det.
Absolut! De har ju fått myndighetens klartecken att betrakta fastighetsägarnas bankkonton som sina egna.
Tänk vad noga det är med privata avlopp. Denskiten körs ju till kommunala reningsverket. Har inte kommunen separerat avlopp och dagvatten är det inte ovanligt att reningsverket bräddar ut i vattendrag när det regnar mycket. Som det gjort nu i höst. Bra nytta!
Upplevde in på bara skinnet hur Sveriges största jordägare försökte pressa mig som arrendator att ansluta mig till ”kommunalt” avlopp 1983. Ca 400 meter till inkopplingen. Naturligtvis skulle Hushållsvattnet ingå i installationen. Vi hade två utmärkta brunnar för vatten som användes och tidigare försåg mjölkkobesättningen med vatten.
Lyckades den gången avvärja hela installationen, fick i stället en uppdaterad tre-kammarbrunn.
I dag hade socialist kollektivet där jag bor tvingat mig in i detta inferno av pengautplundring och andra föreläggande. Allt mot sunt förnuft och endast för att utöva makt och sysselsätta skattefinansierade byråkrater.
Fantastiskt initiativ Arne, stöttar det helhjärtat.
Det är bra mycket bättre ur hälsosynpunkt att dricka vatten ut egen brunn än ur kommunalt vatten.
Det finns ett fenomen som kallas ”bräddning” inom vatten och avlopp… intressant fenomen. Ibland uppåt 50% av det totala flödet… Eller som en kollega på miljökontoret en gång sade (troligen preskriberat nu) när vi var på reningsverket och kollade ett litet rör som pumpade ut något grått vattenliknande soppa… ”detta kalla dom rent vatten”….
”Recipienten” !
Är ”recipienten” ännu ett tillstånd som är till ”höga vederbörande kommunala aktivist-tjänstehjon” att avgöra.
Är algblomningen i östersjön (lagom till almedalsveckan i Visby) att betrakta som ett tillstånd där ”recipienten” far illa.
Inte beroende på var anläggningen är belägen i vårt avlånga land, avgör vilken åtgärd som krävs av staten, utan det faktum att beroende av vilken handläggare som anfaller, blir utfallet annorlunda.
Det är det ”tråkiga” i sammanhanget.
Och för att stävja denna ”anarki” inom maktutövande, är det mer än väl plats för ett ”organiserat” försvar.
Enskilda avlopp som används vid enskilda tillfällen bör staten skita i!
Mats!
Det vore intressant att deltaga och satsa en del tid och kraft att deltaga i bildandet av en riksförening ”där enskildas rättigheter gällande VA-frågor” kan lyftas till ett mer organiserat försvar gentemot militanta myndighetsutövare.
Hur får jag kontakt med initiativtagaren Arne Gunnarsson Strömsnäsbruk?
Jag har ju en hel del yrkeserfarenhet och en hel del sjuka erfarenheter från ”handläggare” i det offentligas tjänst.
(Vatten rinner inte uppströms ett dike) som ni har hört förut.
Jag har notifierat honom.
Tack för det!
Stefan.
Vitmossa renar bättre än kommunal rening. Det är bara ett politiskt spel, som vindkraft och gruvhot, försvårad och fördyrad plogning. Det måste finnas ett sätt att göra sig av med dem som bor längst ut.
Jo så är det Inger, med det tillägget att ”handräckaren” vill ha bra betalt för sitt värv.
Allt ”grönt” , (utöver spenat då) som växer , binder fosfor och andra gödningsämnen till sig för sin fortlevnad, och är i bemärkelsen ”reningsorgan” oöverträffad all känd syntetisk behandling för att rena ”gråvatten” från oönskad koncentration.
Men, det är alldeles för enkelt och skapar inga ”hittepåjobb” för nyutexaminerade kommunekologer.
Intressant information, Inger och Stefan. Är det kanske t o m så att många seriösa experter delar er åsikt, om vi nu talar om glesbygden. I våra tätorter är väl sådana naturliga system svårare att tillämpa, men finns det kanhända utrymme för nytänk även där?
Seriositeten avtar med kvadraten på ”uppnådd akademisk nivå”.
Skämt åsido, så visar en enkel efterforskning att experter lyser med sin frånvaro i sammanhang kring naturliga (kretsloppstänk) lösningar för enskilda avlopp.
Å andra sidan är det ju grundläggande (relativt enkel) vetskap som ligger till grund för påståenden om att i rimliga proportioner förmår naturen rena avlopp och binda närsalter till sin struktur.
Problemet med myndighetsutövning bottnar ofta i ett stereotypiskt handläggande som skall appliceras på liten eller stor oberoende av konsekvenserna därav.
För höga koncentrationer av tillförda närsalter är ett problem, ingen tvekan, därom kan man enkelt dra slutsatsen att åtgärder för att motverka detta förhållande görs bäst där koncentrerade utsläpp är vid handen.
Alltså inte på de över tusentals hektar spridda enskilda avloppsanläggningar.